Pionjäranda

Daniel Norburg, Immanuelskyrkan Malmö:

Idag, måndag är jag tillbaka i Malmö efter en helg då jag har undervisat uppe i Falun. Pingstförsamlingen Centrumkyrkan har varit värdar för den 57:e ungdomskonferensen i rad. Det gör den till Sveriges äldsta kristna ungdomskonferens! Jag trodde att jag skulle bli den äldsta talaren, har ju ändå fyllt 43 år, men Elise Lindqvist 75 år från St:a Clara Kyrka i Stockholm slog ju mig med hästlängder. Det var underbart att få vara med ungdomar i helgen. De har ännu inte fastnat i bekvämlighetens klister och fastnat där. De utmanar mig och gör mig några år yngre! Men det var ännu mer utmanande att möta Elise. I fredags natt var hon återigen ute på Malmskillnadsgatan i Stockholm och mötte de prostituerade flickorna där. Precis som hon har gjort varje fredag kväll i femton år! Hon sov sedan ett par timmar för att därefter ta tåget till Falun och ungdomskonferens. Wow! Vilken glöd, vilket sprudlande liv i Gud hon har. Vi satt på tåget hem igår och pratade vidare om vad Gud gör just nu i våra liv och hon berättade om det hon just nu arbetar med och som ligger framför nästa år. Hon är nu en av de äldre hjältar som jag har som mina förebilder. De som inte tänker slå sig till ro och nöja sig, de som kommer fullborda sitt lopp ”ända in i kaklet” och avsluta väl.

Det senaste året har jag ibland brottats med tankar att det kanske är så här livet blev: Varken mer eller mindre. Jag får ju ändå vara nöjd. Jag har en fantastisk familj, fyra underbara barn och en fru som jag älskar. Vi har i Immanuelskyrkan i Malmö fått vara med om 17 år av tillväxt och framgång för Guds rike. Konstigt nog började jag bli lite rädd…tänk om detta är toppen på kurvan och nu kan det bara gå utför? Kanske är det bättre att jag lämnar nu och gör något annat? Det har ju gått så bra hitintills och det kan nog bara gå utför nu…
Kanske är det en 40-års kris?!

Men Herren är på mig om detta. Det är inte hans tankar. Så från maj och framåt har han skickat en handfull människor i min väg som har varit i tjänst i 17 år precis som jag, men som har nått så mycket längre. Sett så mycket mer framgång för Guds rike. Och jag har genom dessa möten upplevt att Herren har sagt: du tror att du har sett vad jag kan göra… men det finns så mycket mer!

När vi försöker analysera Immanuelskyrkans historia och förstå varför församlingen från den grundades 1866 växte till att bli 600 medlemmar  – med en söndagsskola för barn med ett tusental barn, missionärer i Sydafrika och Kina, barnhem för föräldralösa barn i Malmö, ett dussintal evangelister och kolportörer som reste i hela södra Sverige och där det på många platser bildades nya församlingar i spåren av dess verksamhet – så ser vi att det fanns en enorm pionjäranda över församlingen. en stark vision av att erövra ny mark för Guds rike. När församlingen sedan kom fram till år 1900 så ser vi att man upplevde sig som en stor och fin församling med en fin verksamhet och man slutade bryta ny mark…det var början på 90 år av nedgång för församlingen… Så farlig är bekvämligheten och att på ett felaktigt sätt vara ”nöjd”.

Jag har alltid varit inspirerad av berättelsen om Josua och Kaleb i 4 Mos 14 när de som två av de tolv spejarna sändes ut för att samla information om Kanaan, det förlovade landet som Gud hade lovat Israels folk. 10 av spejarna sa att visserligen är landet gott och flyter av mjölk och honung, men fienderna är för starka och vi  kommer inte ha en chans. Men Kaleb och Josua sa att om Gud har sagt det så är det möjligt! De hade en tro och ett mod som hade fötts i gemenskapen med Herren. I 2 Mos 33:11 och  2 Mos 24:12-13 ser vi att Josua formades i gudsnärvaron. Det står om Kaleb att han hade ”en annan ande” (4 Mos 14:24 SFB).Ett annat sinnelag översätter B2000.

Vi lever i ett välmående samhälle på många sätt. Inte minst vi kristna tillhör en grupp av befolkningen som har det väldigt bra. Vår största fiende är bekvämligheten och att nöja sig med det vi har. Att slå sig till ro också på ett andligt sätt och sluta gå över gränser för att evangeliet ska nå nya människor. Jag är 43 år och etablerad på många sätt. Det är livsfarligt. Men även om du är yngre och du kanske står i ett pionjärarbete av något slag så tror jag att tidsandan och  bekvämligheten är ett gift som också kan få dig att somna…

Gör inte det! Kom till Herren idag och låt honom få visa dig att det finns mer! Nöj dig inte med status quo! Låt oss bestämma oss för att vara sanna pionjärer denna vecka också!

Vi hörs,

/Daniel

 

 

 

Annonser

Publicerat av

norburgdaniel

48 år, 4-barns pappa, gift med Ann-Sofie

2 reaktioner till “Pionjäranda”

  1. Jag kommer strax efter dig med mina 40 år och kan känna igen mig i det du beskriver. Låt oss aldrig slappna i vår iver! Gud är större än vi tror!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s