Olika typer av tillhörighet

Richard Hultmar, Korskyrkan Luleå:

Har du någon gång funderat på varför det är svårt att leda människor som kommit till tro i en alphakurs in i gudstjänstlivet? Har du funderat på varför många svenska män inte ansluter sig till hemgrupper? Varför flitiga gudstjänstbesökare vägrar (i alla fall undviker) att delta i en hemgrupp? Och varför man förr i tiden pratade om syndarnas bänk (längst bak i lokalen?)

Det har jag. Och jag tror att jag är något viktigt på spåren om vi ska kunna bli den rörelse jag försökte beskriva igår,

I boken ”The Search to belong”beskriver Joseph Myers hur vi väljer att tillhöra varandra i  fyra rum och hur vår tillhörighet i gemenskapen skiljer sig i varje rum. Här följer min summariska beskrivning av mina tankar om de olika rummen:

1. Det offentliga publika rummet

  • > 70 personer (alla siffrorna är ungefärliga)
  • Ex idrottspublik eller konsertpublik
  • Vi tillhör genom den gemensamma visuella upplevelsen
  • Naturligt avstånd till andra människor ca 4 meter.
  • Skulle kunna vara en gudstjänst i en megakyrka?

2. Det sociala rummet

  • 12-70 pers
  • Ex klassrum, fikarum på jobbet
  • Vi tillhör genom att mingla och samtala om icke personliga saker
  • Skulle kunna vara en gudstjänst i en typisk svensk frikyrka med kyrkkaffe?

3. Det personliga rummtet

  • 3-12 pers
  • Ex middagsbjudning
  • Vi tillhör genom att dela personliga saker med varandra
  • Typisk hemgrupp, husförsamliing?

4. Det intima rummet

  • 2-4 pers
  • Ex äktenskap eller Jesus och Petrus, Johannes och Jakob
  • Vi tillhör genom att vara nakna (inte bara kläder) inför varandra
  • Life transformation  groups? (Lärjungagrupper – se Matteus 18:15-20)

För att försöka besvara de inledande frågorna tror jag att vi för det första i många fall inte erbjuder den typ av tillhörighet som efterfrågas. Vi pratar tex ofta om intimitet när folk söker det personliga eller sociala. För det andra är det svårt att föra människor från en sorts grupp till en annan. Om man har en personlig tillhörighet i en hemgrupp/alphagrupp kanske man inte har behov en social tillhörighet i en gudstjänst och upplever den som ytlig? Och om man är ensam och söker social gemenskap kanske steget är för stort in i en hemgrupp? Om man besöker en samling första gången kanske det är naturligt att få tillhöra som publik? Eller?

Jesus verkar ha varit en mästare på att möta människor i alla dessa rum. Vi har en del att lära oss om mötet med nya människor och deras längtan/behov av tillhörighet.

Detta väcker både frågor och idéer. Kommentera gärna!

Annonser

Publicerat av

Richard Hultmar

Jag är47 år, med fru och fyrabarn och är pastor i Korskyrkan, Stockholm och jobbar med församlingsplanteringsfrågor i EFK.

2 reaktioner till “Olika typer av tillhörighet”

  1. Väldigt intressant! Detta ska jag ta med mig.
    Funderar dock, visst är det säkert bra för många att få komma och tillhöra som publik, men går det att på allvar vara församling, dela livet tillsammans, vara en familj när man är mer än 70? Självklart vet vi att många även i större församlingar inte blir åskådare utan lever ut sin efterföljelse, men är det inte något strukturellt fel om vi har stora församlingar som ideal. Borde inte en församling vara i storleksordningen av det sociala rummet och när den växer sig större än så plantera nya församlingar?

  2. Jätteintressant inlägg! Jag får massor av funderingar. Vad tänker vi att församlingen ska ha för funktion/syfte? Om det, precis som Johannes Stenberg kommenterar, är att dela livet med varandra, så blir det lilla sammanhanget oundvikligt, eller hur? Hur kan man då resonera kring att möta människor första gången, innan de vet om Jesus och hans församling är något de vill dela livet med?
    Om man är ny i ett sammanhang kan det å ena sidan vara bekvämast att få ha distans, ex. som passiv gudstjänstbesökare. Man kan få slippa att vara deltagare i något man inte vet om man vill haka på. Å andra sidan – längtar människor efter att besöka något eller att delta i något? Och är målet när församlingen kommer tillsammans att det ska vara bekvämt? Ifall målet är att människor ska få bli berörda – hur skapar vi ett rum för trygghet, där försvarsmurar kan börja brytas ner? Vågar man göra det i en vardagsrumssoffa? Blir man utmanad att göra det i en stor gudstjänst?
    Roligt att fundera vidare på detta! Ha det fint!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s