Nu tar vi lite ledigt och återkommer v 2

Cahtrine Nygren, EFK:s församlingsprogram: Så vill jag likt Richard önska alla läsare ett riktigt Gott Nytt År! Vi tar ett uppehåll med bloggen nu men återkommer i v 2 med nya friska krafter!

Annonser

Julhälsning från Norr!

Richard Hultmar:

Jag tar mig friheten att önska alla bloggläsare en God Jul och god fortsättning! Jag har under de senaste veckorna lyssnat en hel del på Nomad-killarna från Birmingham. Deras bloggprogram är en riktig guldgruva med intervjuer av en massa intressanta missionella ledare. Här kan du lyssna på deras julhälsning.

Vi hörs 2012!

Ära Gud – för Guds närvaro påverkar omgivningen!

Charlotta Aginger, Elimkyrkan i Skärholmen…

Det finns ett syfte med att Helig ande vilar över oss –  syftet är en annan människa.

Genom att bara vara närvarande på en plats kan vi kristna förändra atmosfären och miljön i vår omgivning – på grund av att Guds Ande vilar över oss. Detta är en uppmuntran till dig som kanske inte vet hur du bäst delar med dig av din tro och därför inte tror att du spelar ngn viktig roll i kyrkan.

Elimkyrkan i Skärholmen är idag en ganska typisk svensk frikyrka skulle jag tro. Vår första gudstjänstlokal var den lokala puben i Vårberg, en del av Skärholmen. Puben, som nu är byggts om till ett apotek efter att  stället brunnit ner, ligger i det lilla och ganska sjabbiga inomhuscentrumet. Puben var en typisk förortspub – trist miljö, diverse skällsord och ännu grövre uttryck klottrade på väggarna, smutsigt – ja, inte alls tilltalande. Inomhuscentrumet med pizzeria, spelhåla, videobutik med olämpliga filmer, fler ölhak och ngr butiker höll samma trista nivå.

Söndag efter söndag firade vi gudstjänst och bad på denna plats. Vissa dagar flyttade vi ut från puben och spelade lovsång och bjöd på kaffe i centrumet. Andra dagar hjälpte vi till att städa, tvätta fönster och plantera blommor i centrumet etc. Lördag kvällar serverade vi kaffe vid tunnelbanan. Till jul bjöd vi på gröt, vid påsk delade vi ut blommor etc. Ibland var vi bara där utan ngn agenda.Vi var helt enkelt närvarande på olika sett i ”vårt” lokala centrum. Gud påminde oss om och om igen om Jer 29:7 ” Gör allt för att den stad jag deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång”.

Till vår stora glädje har vi, efter ett par års närvaro, noterat att både miljön och flera människor som rör sig i centrum förändrats i positiv riktning. Då talar jag om att ljus har förflyttat mörker. Attityder har förändrats.  Den illegala spelklubbens ägare kom en dag till min kollega och berättade att han ville leva ett annat liv. Idag är spelklubben omgjord till en matvarubutik. Filmbutiken satsar också på matvaror idag. Puben vi hyrde fräschades upp rejält, började servera mat och blev riktigt trevlig innan den förstördes i branden. Några av de människor vi mött under åren i centrum (alla har inte tyckt om oss från början) har sökt upp oss när de mött tuffa utmaningar i livet etc. Några har kommit till tro och är idag en del av kristi kropp. Ett par butiksinnehavare kommer till denna helg tillsammans bjuda på kaffe och pepparkakor i centrum. Det har inte hänt så länge jag bott i detta område. Långt ifrån alla människor vi mött under åren har blivit kristna. Men Gud har påverkat omgivningen genom oss.

Vi har inte alltid vetat hur vi bäst skall tala om vår tro – ibland har vi låtit bli. Men på grund av att vi är närvarande i vårt område – och Guds Ande vilar över oss förändras miljön, människor ser klart. Människor som kommer in i den miljö där Guds Ande är börjar tänka Guds rikes tankar. Då har resan mot en personlig tro börjat. Ett steg närmare Jesus.

Vad vill jag ha sagt: Jo, en kristen är viktig!

Alla kristna kan ge Gud äran för den Han är och det Han gör. Så var noga med att ge Gud äran i ditt liv. Man kan ge Gud äran på många olika sätt – genom att lovsjunga honom, genom att lyda honom, genom att berätta om honom, eller genom att bara vara med Honom etc. När du ger Gud äran behagar du Gud, och desto mer av Guds närvaro bär du med dig. Ju mer du bär med dig av Gud, desto mer påverkas din omgivning. Så låt oss ge Gud äran i alla lägen!

Välsignelse!

 Charlotta

Kraftevangelisation behövs!

Charlotta Aginger, Elimkyrkan i Skärholmen..

Ja, då var det min tur att skriva ngt på denna sida…

Först lite om det sammanhang jag står i.

 Elimkyrkan i Skärholmen började som en församlingsplantering för ca 6 år sedan. Vår moderförsamling är Elimkyrkan i Stockholm som huserar på Östermalm. En grupp på ca 15 st personer tillhörande Elimkyrkan i Stockholm samlades från början med en längtan att, utifrån visionen ”att göra alla stockholmare till medvetna, helt överlåtna Jesusefterföljare” göra ngt i Skärholmen. Många bodde redan i området, andra kände sig kallade att gå med i detta, och ett par familjer har sedan starten flyttat till Skärholmen. Någon familj har lämnat planteringen. Utifrån denna grupp har sedan församlingen tagit sin form.

Vi har  jobbat i både  med- och motgång. Flera gånger har vi fått byta lokal, vilket alltid är utmanande då min erfarenhet är att det ofta är någon som försvinner ur församlingen vid sådana förändringar.Detta har också hänt.  Men långsamt har vi växt till och är idag en ganska så stabil grupp som firar gudstjänst tillsammans och ses i cellgrupper eller hemgrupper en kväll i veckan. Mycket annat händer också, men det lämnar jag nu. Roligt är att vi har många olika nationaliteter hos oss, och vår längan är att se ännu fler nationaliteter i kyrkan. 

Under de senaste månaderna har vi i Elimkyrkan i Skärholmen påtagligt fått erfara Guds kraft. Vi har upplevt helanden i stort sett varje vecka, människor har mött Gud på ett starkt sätt och nya människor har kommit till  kyrkan. Ett par ryggar med diverse skador har helats, höfter har helats, knän har helats etc. Anden verkar! Detta bygger tro och förväntan. Väldigt uppmuntrande har varit att helanden skett inte bara när vi bett om det i gudstjänsten, i cellgruppen eller på stan när vi erbjuder bön för folk som vill, utan helanden har skett när vi undervisat om det, när vi lovsjungit och när vi fikat. 

Kyrkan är en plats där Guds närvaro finns, och där Jesus är sker helanden, under, tecken och mirakel. Vi vill vara en kyrka med stark Guds närvaro, där Anden fritt får verka under ordnade former. Allt detta grundar sig i vår vision  och längtan efter att göra människor till Jesusefterföljare. Utmaningen för oss är att hela tiden sträcka oss efter mer av Guds kraft. Vi försöker göra det genom att i varje gudstjänst lyfta upp bön för helande, genom att lyssna efter kunskapens ord och genom att  berätta om helanden – ett bra sätt att ge Jesus äran för det Han gör. Detta är, tror jag, viktiga bitar i sammanhanget.  Det är klart att fasta, bön och tillbedjan är viktiga ingredienser också. Givetvis måste detta med bön för helande hanteras med massor av vishet och kärlek. Men det är inte det jag vill fördjupa mig i nu. 

 Det låter enkelt att hålla fast vid detta med att vittna om helande, lyssna efter kunskapens ord etc,  men är inte alltid det.  Det krävs tro och mod. Glädjande, uppmuntrande och en av anledningarna till att vi ändå försöker hålla fast vid detta är att personer som anslutit till vår kyrka de senaste månaderna har gjort det pga att de blivit helade eller de sett en vän bli helad. För dem har de varit ett bevis för att Gud finns och bryr sig. Samma personer har också kommit till tro och lever idag som Jesusefterföljare. Uppmuntrande har det också varit för människor som tror sedan många år att se så många helanden – deras tro har blivit ännu starkare. De berättar om Jesus med större frimodighet idag.

Till min poäng: vi behöver berätta om Gud, vi behöver vara salt och ljus för människor genom att göra goda gärningar men vi behöver också evangelisera för människor genom att hela dem med Guds kraft! Inte för att det är en spektakulär händelse utan för att det uppenbarligen för människor till tro och Guds rike breder ut sig!

Välsignelse!

 Charlotta

Vad har hänt och vad kommer hända?

Öyvind Tholvsen, programledare för EFKs Församlingsprogram

Det har skett mycket under de 16 år jag bott i Sverige. Vad har hänt på området för församlingsplantering ur ett frikyrkoperspektiv och ur ett  EFK-perspektiv? Här är mina förslag:

  • En stor enighet bland alla samfund i frikyrkosverige om att vi behöver flera nya församlingar. De flesta samfund har någon anställd med ansvar för församlingsplantering.
  • Fler och fler församlingsledningar i EFK har fått upp ögonen för att det behövs nya församlingar i Sverige och talar seriöst om hur de ska vara en del av denna församlingsplanteringsrörelse.
  • Pingströrelsen börjar för allvar släppa teorin om att det bara behövs en pingstförsamling i varje stad.
  • De första verkliga satelitförsamlingarna börjar framträda inom frikyrkosamfunden på flera tiår: Nya församlingar som själv blir moderförsamling till ett antal nya församlingar. Detta har bara varit teori de senaste 50 åren.
  • Antalet nya migrantförsamlingar inom frikyrkligheten har troligtvis tredubblats under perioden och uppgår nu troligtvis till minst 100.
  • Frikyrkan har äntligen börjat sitt flytt från landsorten in i storstäderna. Se min undersökning på http://www.efk.se/sverigeundersokningen.

Vad mer skulle du lägga till?

Vad har inte skett än som kan komma att ske i framtiden? Här är mina förslag:

  • Vi ser fortfarande inte att frikyrkan har blivit genomsyrat av ett pionjärtänk.
  • Vi planterar fortfarande färre församlingar än vad vi lägger ner.
  • Vi har inte gått från att vara samfund som planterar enstaka församlingar till att se en rörelse av församlingsplantering.
  • Vi ser inte än en ström av helt nya sätt att vara församling på som förverkligar det som under lång tid har skrivits om missionella församlingar. Dessa är präglade av lokallöshet, pastorslöshet, småskalighet i stor skala, navlösa nätverk och apostolisk tänk utan fokus på apostlar.

Vad skulle man kunna lägga till här? Fundera.

Stort är bra

Öyvind Tholvsen, programledare EFKs församlingsprogram

Kommer sent igång med min bloggvecka. Men här kommer jag. Har varit i London med min son i helgen och kom hem sent igår. Har varit bortkopplad från allt jobb och påkopplad på min härliga 10-årings liv på heltid. Detta var hans present.

På vår resa var vi i Hillsong London på gudstjänst. Jag har besökt dom 3 gånger tidigare. Detta är en speciell upplevelse. Men aldrig har det varit så bra som i söndags. Bland mina vänner är Hillsong omdiskuterat. Är det typiskt oss att ha mycket kritiska blickar riktad mot allt som växer sig stort?

Låt mig provocera: Stort är bra. Vi behöver flera stora församlingar i Sverige. Också. Stort innebär ofta att många människor har kommit till tro. Bra.

Det jag ser i Hillsong är en församling som har lagt mycket kraft på att förmedla ett budskap. Deras bildpresentation som möter oss som kommer 10 minuter innan gudstjänsten börjar, är också oerhörd genomarbetat och ett försök att förmedla evangeliets kärna till en zappande, twittrande, bildorienterad generation. Och de finns där i en nästan fullsatt teatersalong som annars framför musikalen ”We will rock you”. 1300 pers är min uppskattning, och detta är den andra av fyra gudstjänster idag.

Sången är välkänd och upplevs för mig som inte är svenskt melankolisk, oerhörd befriande med sin jublande underton som ibland växlas med lugnare sånger av överlåtelse till Kristus.

Och för er få som har följt med på en av mina studieresor till London: Denna gång var predikan oerhörd bra. Budskapet är framfört med kunnighet i grekiska, påläst vill jag påstå, med en längtan efter att förstå textens ursprungliga budskap. Ungdomspastorn som predikar gör det med mycket god kommunikativ förmåga. Folk runt mig lyssnar intensivt. Och det är sunt det som sägs, i min mening.

Denna gång slår det mig också: Hillsong London är mångkulturell. Jag bedömer att det finns folk på scenen från 5 olika världsdelar. Var tredje person omkring mig sitter med tolkutrustning. Minst var fjärde person har det jag bedömer som någon sorts afrikansk bakgrund. Killen framför mig sitter med en Alphabok i knät och är där tillsammans med sin flickvän som nog har tagit dit honom. Han lyssnar intensivt via sin spanska tolkning som jag hör genom hörlurarna ända dit jag sitter. Var fjärde person verkar vara antigen asiat eller latinamerikan och max hälften har europeiskt utseende.

Det är helt uppenbart i allt som sägs att de betonar sina ”Connect groups”, motsvarande smågrupper, väldigt starkt.

London är en stad med lika många människor som hela Norge och Sverige sammantaget samlat på en yta som Skåne gissar jag. Här kommuniceras evangelium på ett sätt som gör att vanliga londonbor kanske vågar ta med sig vanliga londonbor till församlingen. Och man måste tänka stort för att nå brett.

Jag önskar att vi hade fler i Sverige som vågar tänka större och be och arbeta med tanken på att något ska bli stort. Det är lite Apostlagärningarna 2 över det.

Långt upp på min önskelista till jul är att få tag på Karl-Inge Tangen, pingstvän från Norge, doktorsavhandling. Han har undersökt vad storstadsförsamlingar som bland annat Hillsong London, gör för att nå ut med evangeliet till en individualistisk urban kultur. Den är svårfångat har jag förstått.