Statistiktider

Richard Hultmar, Korskyrkan Luleå:
Igår kväll lyckades jag i sista minuten leverera statistiken för vår församling 2011. Som församlingsplanterare har det inte alltid varit den mest inspirerande uppgiften. (2011 gick vi plus minus noll i statistiken.) Men vår eminente programledare Öyvind Tholfsen har ju lyckats visa att församlingsstatistik kan vara både intressant och användbart. Förra veckan möttes vi i FG- nätverket och pratade strategifrågor utifrån de senaste 10 årens utveckling i Sverige. (Mer om strategin i nästa post.) Här kommer lite intressanta siffror som vi lagt märke till :

*Stockholms kommun har vuxit med 76000 invånare på 5 år till 847000 inv (2010)

*På samma period har frikyrkorna vuxit med 1350 medlemmar i Stockholm och betjänar ca 30000 människor, men det är ändå över 800000 kvar att nå där.

*I Jönköpings kommun är 15% av invånarna frikyrkomedlemmar, men 107000 inv är INTE betjänade av någon frikyrka.

*Svedala med 19000 inv är den största av de 10 kommuner som saknar frikyrka (2010).

* Våra storstäder växer. I Stockholm, Göteborg av Malmö växer också medlemsantalet mest i Sverige. (+2500 på 5 år)

*de  frikyrkostarka norrlandskommunerna tappar mest medlemmar. Bara i Skellefteå har man minskat med 500 medlemmar på 5 år.

FG-nätverkets slutsatser kommer i morgon. Du  kanske anar att vi behöver öka takten med evangelisation och församlingsplanterng…

Annonser

Vi är kallade till att göra lärjungar

Erika Lagerström, Med hjärta för Halmstad: När jag hör ordet församling tänker jag på gemenskap och familj. Det står i Johannesevangeliets första kapitel att: ”alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn”. Det är svårt att riktigt ta in vad det innebär att man får bli Guds barn. Jag har själv två flickor. Jag minns första gången jag höll dem i min famn, hur de såg ut och hur det var då. Det är mycket speciellt att bli förälder och att känna hur kärlek väcks till det lilla barnet och att man som förälder tycker att ens egna barn är de mest fantastiska som finns i hela världen. På kvällen innan jag ska gå och lägga mig, smyger jag in till min yngsta flicka, för att se att om hon har sparkat av sig täcket eller se om hon hamnat snett i sängen (hon rör sig så när hon sover), då kan jag stå där och bara titta på henne. Jag vet att Gud också tittar på mig, att han älskar mig och att jag är underbar i hans ögon. Vilket du också är!

 Detta är grunden för den kristna tron, att vi är älskade av Gud och att vi blir del av hans familj. Något som gör mig ledsen är när jag hör kristna, som varit del av en församling i många år, berätta att de känner sig så ensamma. Jag har själv vuxit upp i frikyrkan och jag har också upplevt den där ensamheten. Jag vet att man kan gå till gudstjänsten och det finns folk där som man känner – men man delar inte livet på djupet. Jag vet att man vecka efter vecka kan vara del av en mindre grupp, en bönegrupp eller vad man kallar det, där man träffas och samtalar – men man delar inte livet på djupet.

 Fredrik (min man) och jag har växt upp i frikyrkan och vi har varit del av olika församlingar. Under de senaste åren har vi omvärderat och funderat mycket över vad det innebär att vara församling och att göra lärjungar. Det vi drömmer om att se här i Halmstad, det är en husförsamlingsrörelse. Vi vill se många olika husförsamlingar som möts på olika platser och som består av människor från olika kulturer. Men grunden för att få se detta, handlar om att vi börjar göra lärjungar. Detta tänker vi göra genom att forma små lärjungagrupper som består av två personer. Fredrik möter en man en gång i vecka. De samtalar om en bibelbok som de har läst, sen bekänner de synd och annat för varandra innan de ber tillsammans. En timme i vecka för lärjungaträning. För Fredrik har detta betytt oerhört mycket och jag längtar efter att jag också ska få göra samma sak. Jag tror att i dessa två och två grupper kan man hitta den gemenskap där man kan dela livet på djupet och formas som lärjunge.

 När Fredrik och jag började drömma om församlingsplantering talade vi om att vi skulle grunda en ny församling, att vi skulle bygga upp en församling från grunden. Men Gud har inte kallat oss till att grunda församlingar. Det är inte vårt jobb att bygga församling. Församlingen är Guds, det är han som bygger sin församling och vi är kallade till att göra lärjungar. ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!” Jag längtar efter att få föra människor in i Guds familj, in en gemenskap där de känner sig älskade och sedda.

Reformera

Erika Lagerström, Med hjärta för Halmstad: Under min studietid till lärare har jag vid flera tillfällen reflekterat över att det finns likheter när det gäller skolans sätt att undervisa och hur predikan förmedlas på söndag förmiddag i många kyrkor. Skolan har under många år satt en stor tilltro till att läraren ska förmedla god kunskap som eleverna ska ta emot och utvecklas av. På samma sätt önskar vi i våra församlingar att pastorn ska förmedla Guds ord till församlingen och att den enskilde medlemmen får ta emot budskapet.

I skolans värld har man börjat tänka om när det gäller undervisning och lärande. Man har under många år tänkt att eleven är som ett tomt kärl som ska fyllas med kunskap. På lärarutbildningar idag talar man om att lärandet ska ske i samtalet mellan individer, att eleverna kan lära sig nya saker i samtalet med någon annan som kan mer och genom att själv reflektera över sitt eget lärande.

 Idag vill jag skicka med ett Youtube klipp. Det är 10 minuter långt och på engelska om hur skolan borde reformeras. Klippet innehåller åsikter om ADHD som upplevs provocerande av dom som är insatta (har jag fått höra), men jag fick se det i måndags och tänkte till över några saker i filmen. Ungefär 6.40 minuter in i klippet beskriver föreläsaren att skolan är som en fabrik och det fick mig att tänka till om hur det ibland är i våra kristna sammanhang. Det jag tänkte på var, att det ibland finns ett liknande tankesätt i många församlingar, att vi formas likadant eller stöps i samma form till att bli en ”frikyrkokristen”. Jag tror att det behövs många nya varianter av församlingar i Sverige, som inte formar kristna på samma sätt. Det finns så många människor som inte passar in i våra församlingskulturer. Jag drömmer om små församlingar där människor förvandlas av Jesus. Där man i den lilla gemenskapen läser Bibeln, samtalar och lyssnar in Guds ord. En gemenskap där man tillsammans formas av Gud till att bli dom fantastiska skapelser som Gud har tänkt att vi ska vara.

http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U

Missionär i Sverige

Erika Lagerström, Med hjärta för Halmstad: När jag tackade ja till att blogga här på Pionjärbloggen visste jag inte att jag skulle läsa två kurser samtidigt på helfart så de senaste veckorna har varit mer intensiva än vad jag hade tänkt mig. De senaste veckorna har jag umgåtts mer med datorn än med familj och vänner och på vägen hem från Högskolan i Halmstad funderade jag över vad jag måste göra och vad som verkligen är viktigt. 

 2003 avslutade jag och min man Fredrik våra studier på Örebro Missionsskola och vi såg fram emot att få ge oss ut i församlingstjänst. Under sex år arbetade vi tillsammans som pastorer i Korskyrkan i Ludvika och det var en viktig tid då vi formades som individer och tränades i att arbeta som ett team. När vi hade läst fyra år av teologi så hade jag ingen tanke på att bli student igen. Förra veckan var det en studiekompis som fick veta att jag läst teologi och att jag kan ”titulera” mig som pastor inom Evangeliska frikyrkan och då frågade hon varför jag läser till lärare.

Under min första termin på Högskolan var det en föreläsare som sa att det är skillnad på att säga: ”Jag är lärare eller jag arbetar som lärare.” Det är skillnad, det håller jag med om. Jag känner inte att jag är lärare. När jag lärde känna Fredrik la Gud ner en gemensam kallelse över våra liv. Då hade jag beskrivit den på följande sätt; att vi skulle flytta till en stad någonstans i Sverige där det inte finns så många kristna och grunda en församling där.

 Under studietiden i Örebro hade vi en mycket spännande kurs i missionskunskap med Göran Janzon. Jag minns att jag berördes starkt av berättelserna om missionärer som reste med livet som insats till olika delar av världen. En sån historia som legat kvar i mitt minne är missionärena som sändes iväg från Herrnhut och gjorde sig själva till slavar för att kunna berätta om Jesus bland slavarna. Jag tycker att detta sätt att missionera på ligger i linje med Paulus ord från 1 Kor 9:20-22: ”För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Gudslag utan lever i Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några.”

 Jag ser mig själv som missionär i Sverige. Det är ingen titel som jag använder mig av. Men min önskan är att Gud ska använda mig där jag är och jag vill följa honom dit han kallar mig att gå. I mitt fall så har det inneburit att jag blivit student igen. I ett längre perspektiv handlar det om att jag på sikt hoppas att jag ska kunna använda mig av mina kunskaper om tro och religion som lärare, men det handlar även om att jag är student för att det behövs kristna i Högskolevärlden. ”För studenterna har jag blivit som en student för att vinna studenter.”

 Högskolan i Halmstad är en stor arbetsplats med 15 000 studenter. De flesta studenterna skulle jag uppskatta är mellan 20 och 25 år. De är i ett skede i livet där man funderar över sitt liv. Att vara kristen i en högskolemiljö kan vara tufft. Det är en miljö som präglas av vetenskap och forskning och där en tro på Jesus inte alltid har en naturliga plats.

Jag brukar tänka att – om Jesus gick på Högskolan i Halmstad: Vad skulle han då göra? Vilka skulle han tala med? Vad skulle han reagera emot? Hur skulle han bete sig mot mina studiekamrater? Det får mig att tänka till om hur jag är som student. Det är ett tankeexperiment som alla kan göra, var man än är. Jag vill också dela med mig av en bild på en tavla som får mig att rysa av obehag varje gång som jag ser den på Högskolan i Halmstad. Den hänger i R-huset på campusområdet och visar på den tilltro som många har till vetenskap och kunskap. Under tavlan, som liknar kunskapens träd, står det på en skylt: ”kunskap är frihet”. När Adam och Eva åt av ”kunskapens frukt” resulterade det i allt annat än frihet…

Team sökes

Något vi som församling sedan starten valt att satsa på har varit barn och familj. Dels eftersom att detta var vad vår kärngrupp bestod av men också eftersom att en majoritet av de som bor här i området utgörs av denna grupp. I takt med att åren gått har vi nu också börjat satsa på ungdomar. Vi upplever att det finns stora möjligheter att bygga ett kraftigt växande ungdomsarbete i detta område. Detta eftersom att det finns mycket ungdomar men utbudet av aktiviteter för dem är relativt begränsat t.ex. har fritidsgården i området lagts ned.  
Vi ser alltså stora möjligheter med det som begränsar oss är att vi saknar några som kan satsa tid och engagemang på detta. Det vi saknar men nu är på jakt efter är några som skulle vilja hjälpa oss vidareutveckla vårt ungdomsarbete som håller på att växa fram. Detta kan inte göras av ungdomarnas föräldrar och även om jag och Karin har erfarenhet av att jobba och leda ett växande ungdomsarbete så har vi inte tid att satsa på detta som vi skulle vilja.

Av denna anledning är vi nu ute efter lämpliga personer som skulle vilja anta denna utmaning. Vi söker några som under ett läsår skulle vilja gå Teamträningsskolan (http://www.teamtraningsskolan.se/) eller motsvarande och göra sin församlingspraktik tillsammans med oss i Helenelundskyrkan. Kostnader för skola och boende har vi möjlighet att stå för.  
Om du inte specifikt brinner för ungdomar men skulle vilja vara en del av en nystartad församling med massor av drömmar som ännu inte blivit verklighet vill vi också gärna komma i kontakt med dig.

Är du intresserad eller känner du någon som du tror att detta skulle passa får du gärna tipsa mig eller tipsa den personen om oss. Vill man veta mer får man gärna höra av sig till mig på 0737-698037 eller johan@helenelundskyrkan.se

Kanske är du den person som får vara med och bygga upp ett ungdomsarbete i Helenelund där ungdomar får chansen att lära känna Jesus och bli hans efterföljare.

Relationen till andra kyrkor

Denna vecka har jag haft så fullt upp att jag inte haft tid att skriva så mycket här på bloggen som jag tänkt. I onsdagskväll hade jag hemgrupp. I Helenelundskyrkan möts vi i hemgrupper varannan vecka. Grupperna är uppdelade i en grupp för män och en för kvinnor. Detta har vi gjort av väldigt praktiska skäl. En stor del av vår församling består av barnfamiljer och för att man ska kunna få ut något av hemgruppen och inte fundera på vad barnen gör i rummet intill så har vi delat in grupperna på detta sätt. Den vecka man är på hemgrupp kan man vara det fullt ut. I onsdags läste vi om ”huset på bergrunden” och vi samtalade om hur vi i vår vardag kan bli ordets görare.

Denna vecka har vi också en ekumenisk bönevecka. Vi har ett väldigt bra samarbete med de övriga kyrkorna i området och varje dag har det varit bön i Turebergskyrkan som ligger centralt i Sollentuna. På söndag kommer vi också att ha gemensam gudstjänst där.
Det betyder mycket att vi som nystartad församling tagits emot med så öppna armar bland kyrkorna här i Sollentuna. Att de etablerade församlingarna talar gott om och har förtroende för en nystartad församling är viktigt. Även om man som nystartad församling har begränsat med tid och lätt tänker att man ska ägna all sin kraft åt att nå nya människor så är jag övertygad om att det lönar sig långsiktigt att odla goda relationer till de andra församlingarna i området.

Ikväll är det dags för Fredagshäng. vår samling för barn i årskurs 4 + Berättar kanske imorgon om hur det gick. 

Att leva sin dröm

Att vara pastor i en församlingsplanetering är nog det roligaste och mest utmanande som finns. Ibland känns det lite som att vara idrottare på elitnivå i någon sport som man inte kan försörja sig på. (Typ volleyboll eller kulstötning 🙂 Man gör det man helst av allt vill göra, man gör det inte för att tjäna pengar utan man gör det för att man älskar det så ekonomin får man lösa på annat sätt.

Själv har jag löst det genom att köra buss parallellt med deltidsanställningen som pastor. Har just nu rast på bussgaraget…
 
Självklart känner jag ibland att jag skulle vilja ägna mer tid åt församlingsbyggandet och inte behöva ägna flera dagar i veckan åt andra jobb. Men samtidigt så är det en så skön känsla att veta att jag gör detta för att jag vill göra det. Jag gör det inte för att det är enkelt, bekvämt eller överdrivet välbetalt. Jag gör det för att detta är vad jag brinner för och jag gör det för att jag upplever att Gud kallat mig att göra detta. Den insikten är så mycket mer värdfull. Hellre vara en lycklig kulstötare som får arbeta för att få ihop livet än att leva ett bekvämt liv med en ouppfylld kulstötardröm.

Om du funderar på att grunda församling och upplever att Gud kallat dig till det. Låt då inte omständigheterna vara ett hinder. Att få ägna sig åt det man brinner för är så mycket mer värt än fördelaktiga omständigheter.