Helande i Hallonbergen!

Patricia Ask, Elimkyrkan Västerort, Stockholm. Det var några veckor sedan vi fick, mitt i Hallonbergen C,  be för en kvinna med svår ischias. När vi bjuder på fika i centrum så erbjuder vi självklart också förbön. Den här torsdagskvällen kom en gråtande kvinna i 3o års åldern fram till oss och ville att vi skulle be för henne. Hon hade varit sjukskriven ett par veckor och hade svåra smärtor i ben och rygg. Vi gjorde som vanligt, vi bad. Efter någon vecka stötte min bönekompis på denna kvinna igen, och gissa, hon var tillbaka på jobbet  och fullkomligt helad! Gud är så stor och så god!

Precis som i den sekulära världen är olika saker ”på modet” och just nu, i de kristna kretsar jag rör mig i, har helande fått ett större fokus än tidigare. Det finns en fara i detta. Jesus har kallat ut oss alla att alltid be för sjuka och tala om att Guds Rike är här, därför måste vi fortsätta göra detta, oavsett om det tystnar kring helande, oavsett om det är utmanande och kan vara motigt att ta klivet.Vi i Elimkyrkan ser mer helanden än tidigare,  givetvis för att vi blivit mer frimodiga i förbön, vår tro för helande har höjts och vi har blivit bättre på att uttala kunskapens ord. Allt detta behövs men, i  slutändan handlar allt om Guds närvaro och där ligger vårt fokus i Elimkyrkan Västerort. Vi vill att Gud skall vara kraftigt närvarande i allt vi gör- då behöver vi inte ens be, utan människor blir helade och upprättade ändå!

Bless Patricia Ask

 

Annonser

Bibel & spontanbesök av ”sökare” från cafeét…

Patricia Ask, Elimkyrkan Västerort, Stockholm. Jag har idag varit iväg och handlat en Bibel till en av de okristna sökarna som varit med oss ett tag. En av dem har varit inneboende hos mig och min man under några veckor.  Det är, som alltid, en riktig vitamininjektion att få dela sin tro och vi har haft många bra samtal om både tillit, Anden och Jesus. Jag tror starkt på kombinationen av socialtarbete, vittnesbördet och framgång i bön och därmed också framgång i församlingsarbetet. 

Den här kvinnan lärde vi känna en onsdagskväll på en lärjungagruppsträff på Kulturcentrum i Hallonbergens centrum. Dessa kvällar är fulla av bön, profetiska tilltal, kunskapens ord och undervisning. Vi är oerhört synliga och vi märks på alla möjliga olika sätt. Ibland kan vi inte vara på Kulturcentret, då träffas vi istället bredvid fiket en trappa ner, mitt i centrum. Beroende på personligthet är detta mer eller mindre trivsamt för gruppen, definitivt än mer synligt och mer utsatt.

Jag tillhör kategorin som går igång ännu mer när vi sitter mitt i centrum vid cafeét. Otaliga gånger får vi möjligheten att be för människor som passerar och ibland händer det att någon hoppar in i gruppen och är med och lyssnar till undervisningen. Några kommer tillbaka igen, medan andra lyser med sin frånvaro. Fiket bredvid oss har blivit som en liten missionsstation och hon som jobbar där bjuder in sina gäster till våra träffar.

Det krävs mod att starta en församlingsplantering och det krävs mod att sitta mitt i ett centrum och be för varandra, men det gör något oerhört viktigt med atmosfären runt om oss. Det är lite som David mot Goliat. Vi är olika som personer, men det intressanta är att de mest tillbakadragna som utmanas som mest av detta är idag fortfarande med i gruppen och bidrar med att förändra hela atmosfären i Hallonbergen centrum genom sitt ”offer”. Det är stort och oerhört uppmuntrande! 

Bless Patricia Ask

Guds närvaro som går att ta på!

Patricia Ask, Elimkyrkan Västerort, Stockholm. I onsdags firade vi gudstjänst som vanligt i Hallonbergen med 18 st personer på besök och en påtaglig Guds närvaro. Vi har upplevt denna oerhört starka Guds närvaro ett par onsdagar, både under hösten och våren. Vi längtar efter den, ber om den och gör allt vi kan för att Gud skall vara närvarande på samma starka sätt varje gång, ändå skiljer sig Hans närvaro en del från gång till gång. Den här gången behövde vi bara komma in i lokalen vi hyr på Kulturcentrumet i Hallonbegen och ””pang”, Gud var bara där! Vi hade inte ens hunnit börja prisa, tacka eller upphöja Honom!

Vi lär oss alla mer och mer om Guds suveränitet och fullständiga kontroll. Det är ju ingen nyhet att Gud är suverän och allsmäktig, men att ”brottas” med Gud, likt Jakob, i längtan efter att bli rikt välsignad som församlingsplantering är oerhört lärorikt. Vi blir alla bara mer och mer beroende av vår Herre och förhoppningsvis än mer överlåtna till Hans verk i Västerort. 

Vi upplever att Gud verkligen är på G i Hallonbegen och det sporrar och utmanar oss enormt! Vi vill se hela Västerort kristet, det är vår längtan och vision och med det tilltal vi upplever att vi fått från Gud så kommer vi hålla på tills vi ser detta bli en verklighet. Västerort behöver Jesus, alla barn, ungdomar, alla vuxna, utstötta, chefer och kassörskan på konsum, ALLA behöver Jesus, därför ger vi våra liv åt detta.

Som gudstjänstfirande församlingsplantering har vi nu hållt på i ca 1,5 år. Det hela startade hemma i köket då jag och min underbare make får ett tilltal om att gå ut och göra våra 3 st cellgrupper i Västerort mer synliga. Vi besökte olika platser i området och upplevde det som att vi skulle börja verka i Hallonbergen, en statsdel i Sundbybergs kommun. Som i alla förändringsprocesser, kommer både nya personer till och andra går vidare, så totalt var vi 7 st från Elimkyrkan City som hoppade på församlingsbygget. Idag verkar vi genom lärjungagrupper på onsdagar, bönepromenader på lördagar och står i centrum och bjuder på fika ca  3ggr/månad. Ni alla som gör detta, vet hur otroligt spännande och roligt just dessa fika stunder är. Ett tiotal människor har besökt oss efter det att vi träffat dem i centrum och några av våra verkliga tjänare i gruppen har hängt med oss sedan detta första möte.

I april kommer vi ta ett nytt steg som församling- vi börjar fira gudstjänst på söndagar. Vi går i tro på vad vi tror att Gud vill göra just nu, vi står inför  både ekonomiska – och lokal utmaningar, men vi litar på Han som är den störste och går vidare i vårt arbete.

Bless Patricia Ask

GF, Band of Brothers, Salemkyrkan, Missionsstation Söder och en person frälst!

Charles Kridiotis (Maskrosnätverk och FrontLine Foundations NetWork)

Jag har varit ganska upptagen dem senaste dagarna och har inte hunnit skriva det som jag tänkta göra. Det får vänta till framtiden. Jag skriver istället om 3 saker som jag var med på de senaste 3 dagar som är kopplad till evangelisation och församlingsplantering. Läsa fet bokstäver för en kortare version.

1. Torsdagen den 22 Mars:

Gemensam Framtids (GF) församlingsgrundande (FG) konsultation

Gemensam Framtid är ett nytt samfund som är en sammanslagning av Missionskyrkan (MK), Baptist Samfundet (BS) och Metodistkyrkan (M). Jag var en av en 16 personer som var inbjudna till denna 6 timme långa konsultation. Det var ganska dystert statistik vi hörde om läget inom Sverige med specifik betoning på MK. Vi fick en beskrivning av hur MK hade jobbat med FG och hur GF tänker jobbar i framtiden.

Jag har varit med på likadana konsultationer och samtal inom EFK för 10 år sen, och GF är på väg att falla i ett liknande spår. Resultat var inte det som man hoppades på. Lösningen? Finjustera genom att ställa hårdare krav på ledare och teamet, ordna flera konferenser och jobba med rekrytering. Modellen är huvudsakligen: Moderförsamling och dotterförsamlingar, planteras av ett team, helst 20 personer och led av en utbildad pastor. Det gav mig inte stor hopp för framtiden – modellen har bara producerat ett 10 tal församlingar (och jag gissar minst 25-30 som inte lyckats) från olika samfunder. Man är tacksam att några av dessa församlingar grunda, eller adoptera, andra församlingar; men, man kan bara konstatera att det har inte led till en församlingsgrundande rörelser eller märkbart förändring av antal församlingar eller kristna i vårt land.

Det enda som gav mig hopp var två eller tre äldre ledare och de yngre ledare som fanns på plats. De vågade tänker nytestamentlig och var öppna för andra alternativ. Och det som de poängterade gång på gång var att vinna människor till Kristus och gör lärjungar som gör lärjungar som gör lärjungar som gör lärjungar… och ledare resas upp och församlingar födds som konsekvens av denna rörelse. Tyvärr har de en hel koloss emot sig, en koloss som är fast i institutions upprätthållande tänk som tror att utbildade pastorer och pengar kommer lösa problemet.

Jag säger igen: Sluta att studera den mega kyrkan företeelser. De är ett undantag och utgör mindre än 1 % av kristna över hela världen. I själva verket har uppkomsten av mega kyrkor inte bromsat den stadig nedgång av kyrkan i västvärlden. Tillbaka till skriften och studerande av frikyrkorörelsens uppkomst i Sverige och den starka växande församlingsplanterings rörelser som pågår i olika världsdelar.

Må Gud välsignar GF med visdom , kraft och frimodighet.

2. Fredagen den 23de: Band of Brothers

Band of Brothers i nuläget består av 7 ledare som är eller hålla på med evangeliet och församlingsplantering. Gruppens storlek har växlat mellan 5 och 7 beroende på ändringar i tjänst och flyttning till annan ort. 4 av gruppen var med från början iför nästa 8 år sen och har träffats nästan varannan vecka.

Vi träffas för att stå till svars inför varandra och Gud för: personlig vandring med Jesus, familj liv (fru och barn), vision och tjänst. Hur gör vi? Vi träffas 3 timmar varje gång. Vi äta en frukost/fika och dela med oss läget i våra personliga liv och familjen. Ofta blir det vittnesbörd om Guds ingripande, människor som har kommit till tro, döpt, botad eller befriad. Sen ta vi upp församlingsliv och problem, ledarskaps frågor och samhället – hur vi kan bli mer relevant med ett tydligt budskap om Jesus. Vi avslutar ofta med hand-påläggning och profetisk förbön. Ibland fortsätter vi och äta lunch tillsammans.

Konsekvensen är att vi har blivit vänner, inte kolleger; ett team inte en pastors grupp – med erkännande och respekt för varandras tjänstegåvor. Vänskapen har ledd till förståelse om hur den urkyrkan fungerade med team ministry. Praktisk har vi bidragit till varandras liv, församlingar och bredare utifrån de tjänstegåvorna man har – ibland som enskild person och andra gånger som ett team av två till fem personer.

Det var utifrån Band of Brothers som Maskrosnätverk föddes. Nätverket består idag av ungefär +25 ledare från 14 församlingar som träffas efter en variation av modellen vi har för Band of Brothers. Församlingar är ”nya” och bygga på vanligt och alternativ församlingar, husförsamlingar och nätverk och varianter av enkla församlingar.

Vår dröm är att se flera ”Band of Brothers” och Nätverk av församlingar över hela landet led av ledare som jobbar utifrån vänskap med varandra och ett Nytestamentlig Gudsrike och apostolisk paradigm.

3. Salemkyrkans framtid, Missionsstation Söder, beskedet och en person frälst!

Missionsstation Söder är en vision av framåt tänkande ledare från Baptist samfundet, Tribe, UMU och Stockholm Bönehus som vill nå människor (särskild de unga) för Kristus. De har förstått att dem inte har alla lösningar och behöver varandra. Dessutom är visionen i enlighet med visionen som grundare för Salemkyrkan hade för många decennier sen.

Igår tog jag några timmer för att vara tillsammans med Tribe (som har använt Salemkyrkans lokaler under de senaste 5 år) och Eklessia en nystartad vän församling som var på besök. Syftet var att be medan Baptist Samfundets styrelse träffades för att avgöra Salemkyrkans framtid (igen).  Mitt på dagen fick Tribe ledare ett sms. Missionsstation Söder får inte byggnaden. Byggnaden går till en redan etablerad församling som kommer köpa den för de har behov av stora lokaler.

Reaktionen var blandad: besvikelse – investering av tid och pengar i lokalen (ljud och ljus för konsert för ungdomar nå nästan en miljon kronor), nu är drömmen krossad, den plats där några av dem hade kommit till tro på Jesus och har döpt sig; lättnad – nu är byggnadens framtid avgjort efter många turer omkring fram och tillbaka. Men, vad gör vi nu?

Det här är det som de gjorde, mitt i omständigheter: tackar Herren, ber välsignelse över baptist samfundets styrelsemedlemmar, välsignar församlingen och sina ledare som kommer köpa byggnaden och överlåta sig igen till Gud och visionen de har fått av honom. Visionen leva vidare för att det inte är beroende på en specifik fysiskt lokal eller beslut av människor (som menar väl).

Jag erkänner att jag var först arg en kort stund, inte på människor, men på system och institution som har ett eget liv och alla är offer för det. Det gick snabbt över till en stor sorg över det andliga läget i Stockholm. Jag grät för det, men sen kom Gud och hans kärlek till alla inblandad i situationen. Vi alla märkte det. Vi prisa Herren ändå! Han är ALLTID god! Det är han som regerar! Vi gick in i innerligt och hängiven tillbedjan med jubelrop och tacksägelse. Var glad vi blev! Men Gud skulle överaska oss ännu mer! En ung kvinna som inte var kristen men nära vän till en av lärjungar i Tribe var också med. Hon tog emot Jesus Kristus i sitt liv under denna stund av tillbedjan. Oj, vad ännu gladare jag blev! Det var glädjerop och tacksägelse över hela lokalen. Vi samlades omkring henne och bad välsignelse över henne och tackade Herren.

Visionen leva vidare! Gud ÄR alltid god!

GUDSRIKES PERSPEKTIV – nya testamentligt ledarskap (Del 2)

Charles Kridiotis (Maskrosnätverk och FrontLine Foundations NetWork)

En av mina hjältar i Sverige är Richard Hultmar som är några år yngre än mig. Det som imponera mig om honom är hans villighet att ta steg enligt där han läsa i skriften och hans inre övertygelse – även om det går mot strömmen. För ungefär två år sedan klev Richard av från sin anställning som pastor i Korskyrkan (Luleå) utan att ta bort sitt team ledare roll. Han gjorde det för att bl.a. göra lärjungar genom att frigöra de troende in i sina gåvor, tjänster och ledare ansvar. Resultatet blev påtaglig, även under första året blev några frälst och döpt, lärjungetränad och nya husförsamlingar startades med nya människor inte av Richard, men av andra. Jag hade lunch med honom före veckan där han berättade för mig att sen den 15 feb har de sett 17 människor kommer till tro, några har gått genom dopgraven, andra har blivit döpt i den Helige Ande och ett antal har upplevt helande och befrielse. Richard har vågat leda efter den tjänstegåvan han har fått från Herren och efter dem mönster han ser i skriften.

Den nytestamentliga ledarskapsstrukturen för församlingar är en del av det ledarskap som Gud ger för att utrusta de heliga och utvidga Hans Rike. Diagrammet nedanför sätter det lokal församlingsledarskapet i det stora Guds Rike perspektivet.

Vi kan förvänta oss att Gud reser upp ledare från de troende som tillhör församlingen (ny eller etablerad). Den lokala församlings ledarskap i N.T. består av äldste och diakoner. Stora församlingar eller nätverk av husförsamlingar i en stad hade apostlar, profeter, evangelister och lärare som fungerade som äldste i sin lokal församling, men, var också ”trans-lokal” (trans local). De betjänade hela kyrkan i en stad, region och vidare.

Fristående lokala församlingar (för det mesta husförsamlingar av olika storlek) hade relation med ett apostolisk/profetisk team som bidrog till församlingslivet och församlingsbyggandet utan att ta bort den lokala församlingsledarens auktoritet och ansvar. Apostoliska/profetiska tjänster fick helt enkelt inte ”tala in” i församlingslivet, utan de fick en inbjudan att göra det. Samtidigt som den apostoliska/profetiska tjänsten hade, på grund av en relation byggt på tillit, frihet att ta upp saker som dem kände var viktigt med ledarskapet. Allt prövades. Församlings äldste kunde välja att ta emot eller avstå rådet eller annat inslag de fick från apostoliska/profetiska ledare (d.v.s. de var inte tvungen att ta emot det).

Det trans-lokala teamet utrustade (Ef. 4:11–13) de troende så att församlingen växte till att vara ett apostolisk, profetisk, evangelistisk, lärande och pastoralisk ”Guds Rike folk” i samhället. Deras stora uppgift var att utrusta de troende för tjänst!

Det lokal församling hade ett team ledarskap som bestod av ”äldste” med en ledande äldste.  Det finns tre olika grekiska ord som beskriver olika aspekter av samma ”äldste” ledarskapsfunktion i kyrkan och omväxlas med varandra: ”presbuteros” – äldste; ”episkopos” – biskop, en person som har uppsikt över; ”poiman” – herde, pastor (se Apg. 20:17-28; 1 Petrus 5:1-2; Titus 1:5, 7; 1 Petrus 2:25; alla hänvisar till samma person eller ledarskaps ämbete, ofta i plural form). En kort beskrivning av denna tjänst, karaktär särdrag och funktion finns i 1 Tim. 3. Alltså, ledare för husförsamlingar var faktiskt äldste och pastorer. Detta innebär ett helt annat sätt att tänka gällande ledare ansvar och funktion. De var, så mycket jag förstår, inte heltids anställd men tjänade frivilligt och kanske var några deltids betald. Givandet gick till dem som hade behov i församlingen, dem fattiga och till resande tjänster.

Vad säger det här till oss idag? Det går att plantera evangeliet och församlingar utan att behöva pengar eller byggnader! Det går att grunda församlingar efter församlings och ledarskaps modeller vi läsa om i Apostlagärningarna så dem är relevanta i vår svenska kultur!

De nästa två inlägg kommer handla mest om praktiska saker gällande enkla församlingar.

GUDSRIKES PERSPEKTIV – att plantera evangeliet och församlingar (del 1)

Charles Kridiotis (Maskrosnätverk och FrontLine Foundations NetWork)

När man tänker på pionjär arbeta och det som lyckas och inte lyckas på långsikt har jag märkt att det är så viktigt att ha de rätta grunderna. Många tänker kortsiktigt. De flytta sig flitigt från konferens till konferens. De läsa den senaste boken av någon församlings guru. Allt för att få den bästa eller senaste metod för att grunda och utveckla sin församling. Jag har sett att de ofta har en ganska diffus och ostadig ram för sin tjänst och arbeta. De har inte helhets perspektiven och värderings grund som skall bära visionen. Detta påverkar syn på människor, församling och ledarskap. Min uppmuntran till dem är: tillbaka till skriften, tillbaka till Jesus ord och tillbaka till Apostlarna. Vad säger skriften, Jesus, Paulus? Vilka principer och mönster för tjänst finns det som funkar i vilken kultur och i vilken tidsålder som helst?

Jag tänker på några av grupperna som relatera till Maskrosnätverk. Alla dem som har växt har hört och tagit till sig Guds Rikes principer och mönster som de har tillämpat i precis den situation de står i med de resurser de har. Jag specifik tänker på min vän Joel Wickström som jobba med Calvary Chapel i Stockholm. Han är en begåvad lärare som tänker och leva apostolisk och satt igång Calvary Chapel tillsammans med några vänner. I början av före året var de ungefär 10 personer på sina träffar. Idag är de 20+ och har sett några kommer till tro och har även döpt några. De träffas i nuläget på en Kafé vid Slussen. Deras relations nätverk av räknas upp till minst 40. Vad lede till deras +100% tillväxt? En förståelse för Guds Rike och deras specifika roll i det och hur de skall tillämpa bibliska principer och mönster är en del av svaret.

Man kan inte i en blogg gå in i detalj med dessa principer men jag vill ge läsaren ett smakprov under de närmaste dagar. Bilderna och text är några av de sakerna som jag lära ut som jag tycker är viktigt för att skapa ett Guds Rike kultur med apostoliskt genomslag.

1. Att ha en hela bibeln perspektiv som omfattar allt som Jesus och apostlar sa och gjorde.

  • BUDSKAP                    –>  GUDS RIKE
  • MANDAT                     –>  HELA VÄRLDEN (ALLA FOLKSLAG)
  • MISSION                     –>   GÖRA LÄRJUNGAR
  • MODELL                     –>   APOSTLAGÄRNINGARNA (apostolisk/profetisk)
  • MEDEL                        –>  ALLA TROENDE/LÄRJUNGAR (Kyrkan)
  • METOD                        –>  GUDS VÄGAR – HELIG ANDE – GUDS ORD
  • TJÄNST (ministry) –>  ALLA LÄRJUNGAR motiverade av Guds kärlek
  • MÖTEN                        –>  UTTRYCKER ALLT DET OVANSTÅENDE

2. Ett Guds Rikes perspektiv som omfattar vår historia med Gud, det Jesus gjorde som människa genom hans död och uppståndelse, den tidsålder vi leva i tills Jesus kommer tillbaka och det evangelium och Riket vi skall proklamera och demonstrera i den helige Andes kraft.

3. Perspektiven på kyrkan. Kyrkan är inte Guds Rike men det är ett uttryck för riket och på samma gång det medel genom vilket riket avanceras.  Ordet Eklessia (kyrkan på grekiska) i skriften används för den:

  • Världsomspännande församling
  • Lokal församling på ett ort
  • Sammankomst av troende vart än man samlas och tillber
  • En liten husförsamling

Vad säger detta till oss? I vilket sammanhang kan man göra lärjungar? Hur såg kristendom ut i Apostlagärningarna? Hur uttryckas det i olika länder i olika världsdelar och kulturer där antal troende ökas och församlingar startas som löpande eld?

Bilden vi ser är levande andefylld husförsamlingar eller enkla församlingar leds av äldste, herder och pastorer som nätverka med varandra och träffas i stora sammanhang då och då.

4. Vad är budskapet och mandaten? Det kanske kommer choka några, men jag säger det ändå: Jesus har inte kallat oss att grunda församlingar först och främst!

  • Han har kallat oss att proklamera och demonstrera Guds Rike!
  • Han har kallat oss att göra lärjungar!
  • Det är Han som bygga sin kyrka utifrån dem som ge gensvar till evangeliet genom omvändelse och tro på honom.

Detta betyder att vi skall undviker kommer med ett färdig och fast koncept om hur denna församling skall uttryckas. Flera pionjärer har köpt in sig nästan helt och hållet på församlingsgrundande och församlingstillväxt principer och är inte flexibla i sina perspektiv och arbetssätt. Dem har målgruppen, församlingsstil och struktur klart för sig innan de har börjat. De flesta sätta sig upp för besvikelse och frustration. Man börjar med att plantera evangeliet, göra lärjungar och så småningom kommer de som omvända sig och sätta sin tro på Jesus formar församling efter det som Jesus bygga för deras folkgrupp och sammanhang.

Denna 4 punkter självklart präglar vår syn på ledarskap och tjänst. Men det tar jag upp imorgon.

APOSTOLISK RISK eller den rådande säkerhets paradigm? DEL 2

Charles Kridiotis (Dandelion Network and FrontLine Foundations NetWork)

Igår skrev jag om några av de invändningar och frågor ledare har om de troende som börjar enkla kyrkor i hemmen, caféer och andra ställen. En av de svar jag ger på dessa frågor kom från ”en blixt av uppenbarelse” och empiriska observationer:

Mest undervisning som vi hör i frikyrkan från det Nya Testamentet kommer från epistlarna och, i något mindre grad, evangelierna. Apostlagärningarna, på grund av sin berättelse natur, ofta ignoreras utom för att ge bakgrundsinformation eller kanske illustrera en poäng.

MEN, det församlingsliv och utvidgningen av Guds rike som är normen finns i Apostlagärningarna! Det är här vi upptäcker och lär oss om den Helige Andes gärningar som bearbetas i en vibrerande utåt rörelse och växande kropp av troende – troende som predikar (och skvallra) de goda nyheterna om Jesus och påbörjar eller plantera församlingar av alla olika storlekar och stilar utifrån dem människor som hör och ta emot evangeliet.

Epistlarna ta upp frågor och problem som uppstår såsom denna rörelse växer. Breven ger korrigering, vägledning, uppmuntran och transformerande sanningar till troende som lever Kristus liv, men det är i parallell med det vi ser hända i Apostlagärningarna.

Vårt problem är att vi är så fast i en ”pastoral” och ”undervisnings” mentalitet (och tjänstgåvor). Det är därför vi fokuserar på finjustering och att korrigera och informera troende eftersom vi inte lever ur det ”livet” och ”syfte” vi se i den tidiga kyrkan. Vår teologi och praxis bygger på en statisk snarare en dynamisk församling. Våra församlingar och samfunder skulle se annorlunda ut om vi tog Apostlagärningarna som lärobok för det normala församlingslivet. Jesu herravälde, den Helige Andes aktivitet, lärjungaskap, alla troendes prästerskap och tjänst ledarskaps funktioner, vart vi träffas, vad vi gör när vi träffas och evangelisation ta en helt annan aspekt när vi lär oss från Apostlagärningarna. Vi kan inte ”göra” de Epistlarna utan Apostlagärningarna. Man kan inte göra det ena utan det andra. Man behöver både och – med en tydlig Jesu evangelium och Uppenbarelsebokens himmelska perspektiv.

De tidiga apostlar, profeter och evangelister (tjänstegåvorna som de flesta västerländska samfunder saknar) var inte rädda för ”vanliga” troende att vinna människor till Kristus och bilda ”husförsamlingar” med nya lärjungar. De förväntade sig och uppmuntrade detta. Vad de gjorde, när de kunde, eller var inbjudna till, var att skicka ledare att lägga grunden för tron på Kristus, lära ut sanningar och det praktiska livet i Gud, ge riktning, utse ledarskap, tillrättavisa dem som levde i öppen synd och korregera missbruk av andliga gåvor (genom att lära korrekt användning inte icke-användning). Troende från dessa ”nya församlingar” utvecklas till ledare och de flesta så småningom blev en del av ett apostoliskt nätverk. Om ledarna i Apostlagärningarna var beredda att ta sådana risker, så borde vi.

Resultatet av en ”säker upprätthållande allt som händer under vår paraply” paradigm ger deprimerande statistik. Snarare en stökigt rörlig kyrka som reproducerar, ”korrigeras” och ”utbildas” medan den år i rörelse än en säker kyrka som är statisk och steril.

Jag väljer apostolisk risk och engagemang i de ”nya Apostlagärningarna” som Gud gör (om det är inom eller utan den befintliga status quo).

Imorgon ta jag upp Guds rikes perspektiv och enkla församlingar.