Tack för mig

Gabriel Blad, Agapekyrkan Eskilstuna

Om du vill får du gärna vara med mig och och experimentera. Hämta två glas, ett med vatten i, en tesked och karamellfärg. Sen häller du karamellfärgen i det tomma glaset (färgen ska symbolisera Jesus så ta mycket, vi behöver mycket Jesus). Därefter börjar du flytta vatten från det vattenfyllda glaset till glaset med karamellfärg med teskeden. Det förut tomma glaset börjar nu sakta fyllas på med vackert karamellfärgat vatten.

Detta är det sätt att leva församling jag har gjort hela mitt liv. Detta är enda sättet jag visste om när vi började plantera församling i Eskilstuna. Vi skulle bli en plats till dit människor kunde komma för att få tag i Jesus.

Det är inget fel i detta. Två platser att möta Jesus är dubbelt så bra som en. Men om allt församlingsplantering handlar om är att det ska bli fler glas med karamellfärg att flytta vatten till, är det visserligen bra, men det kommer inte förvandla vårt land.

Ta skeden och flytta nu istället ifrån glaset med karamellfärg till vattenglaset. Visst är det häftigt. En tesked räcker och så är allt förändrat.

Ska vi bli en rörelse som berör Sverige tror jag vi måste få tag i det här i vårt sätt att leva och tänka församling och församlingsplantering. Vi kan inte bara skapa nya gemenskaper, vi måste också få se evangeliet färdas längs de redan existerande nätverken av relationer i vårt samhälle. Vi kan inte bara arbeta genom att flytta människor till våra gemenskaper, där vi är i majoritet och känner oss bekväma. Vi måste också flytta evangeliet till redan existerande gemenskaper, då vi kommer underifrån, i minoritet och då det snarare är vi än de ännu inte troende som tar de obekväma stegen.

Tänk om vi i vår iver att bygga våra gemenskaper går en omväg, en omväg som kanske också ibland hindrar rörelsen att fortsätta eftersom människor nya i tron rycks loss ur sina naturliga kontaktnät. Gemenskaperna kanske redan finns. Allt som behövs kanske är Jesus.

Varje gång jag ser det här vattnet i glaset bli färgat så väcks en djup längtan i mig. Det måste väl gå? Även i Sverige? Det måste väl gå att plantera församling genom att be Gud leda oss in i redan existerande gemenskaper, stoppa in Jesus, röra om och se vad som händer?

Jag vet inte hur man gör, men jag ska ta reda på det. Va med och experimentera du också om du inte redan gör det. Jag längtar så efter att höra fler berättelser från människor i Sverige som försöker och som kanske också ser detta hända. Framförallt tror jag det är precis vad Sverige behöver.

Tack för mig

Annonser

5 reaktioner till “Tack för mig”

    1. Tack, det är gott att höra. Man undrar ibland om man inte håller på att bli tokig av att plantera församlingar. Det är så mycket som vänds upp och ner. Skönt att veta att det är fler som är drabbade.

    1. Tack detsamma Cahtrine, du, Daniel och gänget i Fristadskyrkan är en stor del att vi orkat kämpa på, särskilt när det varit slitigt. Det ver ni. Hoppas du haft en god retreat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s