Fredrik Lagerström, ”Med hjärta för Halmstad”: Jag har äntligen, efter att ha vilat mig i form under lång tid, kommit igång med regelbunden träning. Under våren har jag försökt gå eller springa en runda på dryga 6 km, 2-3 gånger i veckan (ska jag vara uppriktig är det nog oftare två än tre). Eftersom jag är ganska resultatinriktad i det jag gör använder jag ett program i telefonen som registrerar mina framsteg. När mina nyfikna vänner frågar hur det går med träningen kan jag glädjande konstatera att jag på ett par månader har förbättrat varvtiden med nästan 15 minuter (vilket kanske än så länge mest vittnar om hur usel tiden var när jag började…). Hur som helst – jag är riktigt nöjd med mina framsteg i träningsspåret.
Förra sommaren hjälpte jag min pappa med att lägga om muren vid mitt föräldrahem. Först skulle alla stenar plockas bort. Därefter skulle de behandlas och rengöras från mossa o dyl. Slutligen skulle allt noggrant placeras tillbaka i en rak linje. Flera gånger under arbetet kom min mamma, min fru och intresserade grannar och frågade hur det gick. Trots svettiga pannor, smutsiga händer och värkande ryggar kunde vi glada bekräfta att arbetet gick framåt. När vi nu besöker mina föräldrar kan jag med viss stolthet se hur tjusigt muren sträcker sig längs tomtgränsen.
Jag och min fru har ett antal vänner och församlingar som stöttar oss i pionjärarbetet här i Halmstad. Vi är oerhört tacksamma över all uppmuntran, omsorg, ekonomisk hjälp och förbön vi får från olika människor. Ofta får vi frågor om hur vi mår, vilka utmaningar vi står inför och vad som händer i vårt arbete. Det är alltid roligt att prata med dem som är intresserade och vill veta mer om hur vi har det. Samtidigt blir jag ibland lite fundersam på vad jag ska svara när vi får frågan: ”Hur går det?” Mina framsteg med träningen går att mäta i att jag tar mig runt snabbare. Jobbar man med att lägga en mur kan man lätt se vilka framsteg man har gjort. När muren ligger där är arbetet klart. Men hur mäter vi församlingsarbetet? Hur och när kan vi konstatera att arbetet har framgång? Det är lätt att göra statistik av t ex gudstjänstbesök, medlemsantal eller hur många som döpts under året. Det är svårare att utvärdera relationer, eller att avgöra om vi växer som lärjungar i relation till Jesus. I ett pionjärarbete är det dessutom så att frågan blir högst personlig. ”Hur går det?” Plötsligt handlar det om mitt liv, mina relationer och vårt hem. Om nya människor ska lära känna Jesus, bli lärjungar och överlåta sig till församlingsgemenskapen så måste jag ta mitt ansvar. Vår församlings främsta ”verksamhet” består i att vara ljus och salt bland de människor vi möter i vår vardag. Frågan om hur det går handlar därför främst om mina relationer, min arbetsplats eller mitt bostadsområde. På vilket sätt är Jesus synlig i mitt liv? Blir människor i min närhet berörda av Guds Ande? Kommer mina vänner närmare Jesus genom mitt sätt att vara? Gör jag lärjungar? Fråga mig gärna hur det går, men berätta också hur det går för dig.
Guds välsignelse!
Pionjärbloggen 