Tankar inför hösten -del 1

Johan Valinder -Sollentuna

I mitt senaste inlägg skrev jag ju om att vi satt och planerade hösten. Jag tänkte nu berätta om några av de grejer vi planerar för i höst. Det som är spännande med att vara ledare i en kristen församling är att man aldrig vet riktigt hur Gud vill leda och använda oss. Så känner jag mer än någonsin inför denna höst. Denna höst kommer nämligen bli speciell av flera anledningar.

En av anledningarna till att denna höst kommer att bli spännande i Helenelundskyrkan är för att vi kommer att ompröva hur vi utformar våra gudstjänster, söndagssamlingar. Vi säger att ”Helenelundskyrkans finns för att fler ska få chansen att lära känna Jesus och bli hans efterföljare”. Men frågan vi har ställt oss och kommer fortsätta att arbeta med i höst är om det är rätt att satsa (med våra mått mått) mycket resurser på en samlingsform som hittills i ganska liten utsträckning fört oss i den riktning vi säger att vi vill.

Frågan är inte om vi ska samlas på söndagar eller inte. Nej, det handlar snarare om under vilka former vi ska samlas. En söndagssamling i en kyrka måste ju inte självklart varje gång innehålla lovsång, predikan, förbön osv. I höst kommer vi alltså att påminna oss om vilket uppdrag Gud gett oss, vi kommer att be, samtala, och pröva oss fram. Detta för att finna former för söndagssamlingar som utifrån uppdraget att göra alla folk till lärjungar är rätt för vår grupp, i vårt område, i denna tid.

Vart vi kommer att landa och hur våra samlingar kommer se ut om ett halvår ska bli spännande att se. Jag är dock övertygad om att Jesus kommer vara med och leda oss under denna höst för han har gett oss ett uppdrag att utföra inte en gudstjänstform att förvalta.

Församlingsarbete sommartid

Johan Valinder, Sollentuna.

Sedan Helenelundskyrkan startade för ca 5 år sedan har vi valt att inte ha någon verksamhet under juli månad. Anledningarna till det har varit flera. Dels har de flesta i vår kärngrupp varit bortresta under dessa veckor så det har inte varit någon idé att ha försöka ha hemgrupper, gudstjänster eller göra några andra satsningar. Men anledningen har också varit att vila ifrån det annars kontinuerliga församlingsengagemanget för att kunna komma tillbaka med ny kraft och inspiration i augusti. Idag återupptog dock jag och Karin visions och planeringsarbetet inför hösten. Var man sitter och jobbar kan man ju däremot bestämma själv. Så varför inte på en brygga i Stockholms skärgård?Image

Det vore intressant att höra hur andra församlingsplanteringar väljer att göra under sommarmånaderna. Rullar församlingsarbetet på som vanligt? Satsar ni extra under sommaren eller gör ni som vi tar en paus och laddar inför hösten?

Med glimten i ögat. del II

Cahtrine Nygren, EFK:s församlingsprogram:

Vi är mitt i semestertider och jag måste säga att jag njuter av ledigheten. Jag tycker verkligen att den är välförtjänt och jag tror att jag är i behov av den. Samtidigt så finns det en tydlig spänning i mitt liv mellan arbete och semester. Guds rike tar ju inte semester, jag kan inte vila eller smita bort ifrån min efterföljelse. Jag känner själv att det är lätt att ta ledigt lite för mycket, jag blir inte lika alert, jag är kanske inte lika lyhörd för Anden och kanske inte heller lika villig att tjäna. Problematiskt, med tanke på att världen inte ”tar paus” när jag har ledigt. Kanske är detta bara ett problem för mig… i så fall kan du spela golf i lungn och ro.

Med glimten i ögat. del I

Cahtrine Nygren, EFK:s församlingsprogram:

Vi är ju kallade att följa Jesus men ibland funderar jag över hur livet egentligen var för Jesus. Hur såg hans vardag ut, vad gjorde han innan han började sin offentliga tjänst? Hans tro och tillit till Fadern var nog väldigt självklar. Han ifrågasatte inte vad som skulle bära och vad som skulle gå fel. Hur är det med dig? Tar du på dig en extra flytväst i sommar när du utmanas i din tro eller vågar du lita på den Helige Ande?

image

Sträck ut din tro! del II

Cahtrine Nygren, EFK:s församlingsprogram:

Jag har tidigare i veckan skrivit om Victor John som en av de personer som utmanat min tro under sommaren. Den andra personen är Heidi Baker. Heidi kommer från amerika men har jobbat många år som missionär i Mozambique. Jag lyssnade på henne på New Wines sommarkonferens och man kan lungt säga att min tro blev utmanad och sträckt åt alla möjliga håll. Undervisningen från hela konferensen finns att beställa på New Wines hemsida.

När hon delar från sitt liv, berättar om sin livsresa och vad hon nu är med om i Mozabique så är det som att vandra in i Nya Testamentet. Hennes berättelser är fulla av tecken och under av sällan skådat slag (för min del i alla fall) samtidigt som det finns ett oerhört hjärta för de fattiga och ett fokus på föräldralösa och utslängda barn. Det blir också tydligt att glädjen över vad Gud gör följs av mycket lidande. Hennes undervisning och vittnesbörd har fått min tro att sträcka sig och bli större när det gäller vad som är möjligt för Gud samtidigt som passionen för de svaga och hjärtat för de förlorade blir starkare. En kombination som ligger Jesus varmt om hjärtat!

Läs gärna mer om Heidi Baker och hennes ministry här.

Heidi Baker har också skrivit en bok som heter ”Driven av Guds kärlek” och som precis har kommit på svenska.

Må Gud öka din tro på vad Gud kan och vill göra också i vårt land!

Sträck ut din tro! del I

Cahtrine Nygren, EFK:s församlingsprogram:

Om jag tänker på min tro som ett gummiband så finns det både människor, sammanhang och erfarenheter jag är med om som sträcker detta gummiband, som ökar min tro, men också dem som får det att dra ihop sig. Jag tycker om att känna att min tro sträcks, att jag får tänka större och att jag utmanas att spränga gränser om Gud som jag själv satt upp. Hittils i sommar har jag redan stött på två mycket tydliga sådana här ”gummibandssträckare”. Jag vill gärna dela dessa med er för att också er stro ska blir större.

Den första är Victor John. En oerhört fascinerande människa att lyssna på och som har stor erfarenhet av att se människor komma till tro och församlingar planteras. Han kommer från Indien och jobbar som missionär bland Bhojpuri folket i Indien. Johan talade i år på Torpkonferensen och jag hade det stora nöjet att lyssna på honom.

1994 hade Bhojpuri folket 70 miljoner invånare och av dem var 0,01 % kristna. Idag har de 130 miljoner invånare och av dem är 3,5 % kristna! Anmärkningsvärda siffror, drygt 4,5 miljoner människor har kommit till tro! Detta sträcker och stärker min tro, det är möjligt. Det händer idag! Hur har detta kunnat ske? John säger att Jesus verkligen menar vad han säger när han befaller oss: ”gå därför ut och gör alla folk till lärjungar…” Det är denna kallelse de har lyssnat till i Indien och gjort praktik av. Han utmanar oss också att ha Jesus som centrum i våra liv. Låter som ganska enkla svar, frågan är om vi har gjort det för komplicerat?

Lyssna gärna själv på Johns undervisning:

Torpkonferensen webb-TV: Kvällsmöte – Victor John.

Så får du hålla utkik efter min andra ”gummibandssträckare”…

Länkar med andra perspektiv

Richard Hultmar, Korskyrkan, Luleå: Som pionjär församlingsplanterare behöver man läsa lite brett om allt möjligt som rör sig i samhället tycker jag. Både för att vara uppdaterad på olika samhällstrender för att kunna förhålla sig till hur folk tänker och resonerar, men också för att uppdatera sig om vad som rör sig inom olika områden av den kristna sfären i världen. Om vi som kristna ska kunna ha en hörbar röst som minoritet i den pluralistiska omvärld vi möter behöver vi både höra och förstå de omgivande rösterna i samhället, men också förstå vilka saker det är viktigt att ge en röst för och på vilket sätt. Jag tänker inte ge svar på varken vad eller hur i den här posten, men i stället länka till några intressanta saker jag läst, sett och hört de senaste veckorna som pekar i den riktningen. Det är kanske inte särskilt pionjärt, men det är i alla fall viktiga perspektiv för en pionjär i Sverige. Så om du inte vet vad du ska göra på semestern finns det saker som räcker ett par dar här:

1. Woodlands hills church serie om ”Tapestry” om denna församlings luterska, pietistiska, karismatiska och anabaptistiska rötter. Det  är i stort sett de rötter vi har i svensk frikyrklighet också. Du hittar de olika predikningarna med Greg Boyd här.

2. Mal Fletcher skriver mycket om framtidens ledarskap. Här är en artikel om Leadership in the IT-Bio-Nano Age, som jag tyckte var intressant.

3. Martin Scott videobloggar om Uppenbarelseboken. (Om du är övertygad dispensationalist kanske du inte ska titta…) Här är en länk till den första av hittills nio videosnuttar om ca 10 min.

4. Knutbymorden är fortfarande hett stoff, och det sista är nog inte sagt. Magasinetparagraf.se har en fortgående serie artiklar som ger en intressant inblick i vad som format ”Knutbykoden”. Inte minst Rigmor Roberts insikter. Dessutom misstänker de att mördaren fortfarande går lös… Som karismatisk kristen slås jag också av hur otroligt lite vanliga svenska poliser, jurister och journalister vet om Bibeln och ett normalt svenskt frikyrkoliv, vilket också framgår tydligt. Än mindre förstår de sig på sektproblematiken i Knutby. Jag efterlyser mer samtal i våra led om sunt och osunt ledarskap, funktionell förkunnelse och hur vi ska kunna vara en röst för Jesus till sekulära, intelligenta svenskar, som inget begriper på det här området.

All välsignelse /Richard

Pionjär utan lön

Richard Hultmar, Luleå:

Jag har de senaste tre åren inte tagit ut någon lön från Korskyrkan, för mina tjänster där. (Jag har fått betalt för att översätta M4-boken till svenska, men det har inte finansierats av församlingen.) När vi flyttade till Luleå 1998, fick jag jobb på Vägverket och försörjde mig på hel eller deltid på att jobba där fram till 2005. Sedan testade jag att jobba heltid som pastor i Korskyrkan och Elimkyrkan och delade min tjänst mellan dessa två församlingar och uppgiften som samordnare för EFKs FG-arbete i tre år. Men det blev alltmer obekvämt, så 2008 sade jag upp mig från alltihop, men fortsatte med uppgifterna i Korskyrkan som oavlönad. I den vevan fick jag jobb igen på Vägverket, där jag fortfarande är kvar. Jag har kunnat vara tjänsteledig på halvtid under den senaste vintern, men det är inte klart hur det blir nu i höst. Så jag jobbar gratis, av nåd, i församlingen.

Efter dessa erfarenheter har jag gjort en del lärdomar och jag tror att jag är en apostolisk princip på spåren. Innan jag summerar lärdomarna vill jag lyfta fram två Paulustexter, som speglar grunden för denna princip:

“Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov” (Apg 20:34)

“Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet. Men jag för min del har inte utnyttjat en sådan förmån. Jag skriver inte detta för att jag skall få någon. Hellre vill jag dö än att någon tar min berömmelse ifrån mig. Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium! Om jag gjorde det frivilligt, hade jag ju lön. Men om jag gör det därför att jag är tvungen, så är jag betrodd med uppgiften som förvaltare. Vad har jag då för lön? Jo, att som förkunnare av evangelium få lägga fram det utan kostnad och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig.” ( Korintierbrevet kapitel 9:14-18)

Paulus verkar mena att man som förkunnare har all rätt att få lön för förkunnandet, men också välja att tjäna församlingen utan att ta ut någon lön, för att man ser Herren själv som sin störste uppdragsgivare. Och jag tror att det är en apostolisk princip att arbeta med annat för att försörja sig för att vara fri att tjäna Gud som han vill?

Lärdomar:

1. Pengar och lön skapar onödiga band mellan arbetsgivaren och löntagaren, vilket kan begränsa friheten åt båda hållen. Församlingen måste satsa stor del av sin ekonomi på lönekostnader och kan inte göra annat för pengarna. Pastorn hamnar medvetet eller omedvetet i fällan att jobba för församlingen, som finansierar honom, i stället för att jobbar för Herren.

2. När man är anställd med lön i en församling tänker medlemmar omedvetet att: ”Det får pastorn göra, han är ju anställd för det”, istället för att göra det själv. Man riskerar en uppdelning i vanliga och proffessionella kristna i församlingen.

3. Det är enklare att motivera frivilligarbetare, när man är en själv, och det är enklare att ställa rimliga krav på engagemang och verksamhet.

4. Det är enklare att frigöra ledare, när man inte själv har möjlighet att utföra ledaruppgiften. Fler människor kommer snabbare in i ansvar.

5. Församlingen får en bättre och sundare ekonomi och kan satsa på mission m.m. med sina givna medel.

6. När man har ett vanligt jobb blir förkunnelsen mer vardagsnära och praktiska och man har själv ett stort kontaktnät med människor som inte är församlingsmedlemmar. I församlingstjänsten umgås man oftast bara med andra kristna.

7. Man kan vara fri, och ha ekonomi, för att betjäna andra församlinsplanteringar, missionsarbeten och liknande.

Så jag tror att vi kommer att behöva lyfta fram detta sätt att arbeta ännu tydligare som en princip, särskilt i pionjärituationer. Jag är medveten om att det finns andra texter som stödjer att förkunnare ska få lön, och det är viktigt att inte bli lagisk. Men jag tror det r viktigt för framtiden hur vi betonar dessa frågor, eftersom de mer än vi är medvetna om formar de framväxande församlingarna och rörelserna.