Frustration

Gabriel Blad, Agapekyrkan Eskilstuna

Jag har inte frågat Cathrine om man får man använda den här bloggen till att ta ut sin frustration, men gör det ändå. Tanken är ju ändå att ge uttryck för hur det är att plantera församling. Och för min del så är det ofta just det – frustrerande.

Ibland är jag på toppen av eufori och entusiasm. Vi ser Gud verka i våra liv, kan man vara annat. Vi får höra fantastiska berättelser om vad Gud gör i andra människors liv. Folk fattar, tar nya initiativ för Guds rike. Jag får höra om nya gemenskaper av troende som börjar formas som jag inte hade en aning om. Vi börjar se en rörelse ta form.

Ibland är jag i botten. Och det är inte långt där emellan. Det känns som allt som gått framåt går bakåt lika snabbt igen. För ett par dagar sen kändes det som vi bott i Eskilstuna i 6 år allt vi lyckas starta är en hemgrupp. Jag vet inte hur många gånger jag klagat på Gud att han drabbat oss med det som är omöjligt. Drömmen, det man upplever att Gud har talat och verkligheten är så långt ifrån varandra.

Jag vet inte om du känner igen dig. Sättet för mig att hantera dessa spänningar har varit att påminna mig om att det är Jesus som bygger sin församlingen. Och själv fortsätta att troget försöka göra det han bett mig om: Leva lärjungalivet väl och gå ut och lära fler att göra samma sak. Vinden blåser som bekant vart den vill och verkar inte vara meningen att jag ska veta varifrån den kommer eller vart den far. Men det är svårt att lita på Gud och släppa kontrollen.

Jag är till stor del frustrationsdriven. Jag vill beröras känslomässigt av med- och motgångar. Jag vill inte inta ett tankesätt som gör mig likgiltig för svängningarna för att orka med motgångarna. Men avgörande för att orka har ändå varit att försöka hitta botten bakom svängningarna. Att grunden för hur jag ytterst bedömer mitt liv inte mäts utifrån med- och motgång. Ett viktigt bibelsammanhang för mig har varit när Jesus påminde sina lärjungarna, upprymda efter att ha kommit tillbaka från en framgångsrik missionsinsats, att botten för deras glädje inte är i deras framgång utan i att deras namn är skrivna i livets bok. Det får mig att inse att om den sanningen, att mitt liv är skrivet i livets bok, inte är nog för mig, så kommer inget annat vara det heller.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s