Den enkla vägen

Roger Korsgren, Benjamin Aceval, Paraguay 

http://two-and-a-half-years.blogspot.com / http://dos-anos-y-medio.blogspot.com/

Jag tänkte avsluta den här bloggveckan med att nämna en sista bok, sittande denna lördag förmiddag på en skolgård i Asuncion väntande på att min son ska delta i en matteolympiad.

Den sista boken var den som fick mig och min fru att verkligen satsa på det enkla, reproducerbara. Boken, Indigenous Church Planting, a Practical Journey,  i sig är lite äldre, min upplaga från 1992, skriven  före man pratade om Simple church och sånt. Charles Brock var missionär i Syd-ost Asien i 30 år och grundade där församlingar. I boken ger han en filosofi för hur man grundar församlingar som både är Indigenous, dvs kommer ur den lokala befolkningen, men också har kraften att multiplicera sig själva.

Det jag plockade med mig var två saker:

Principen att göra saker så enkelt så att vem som helst kan göra det. I Brocks fall var det frestelsen att använda teknologi som invånarna inte hade tillgång till, i hans tid film och PA-system. Men det kunde också vara att använda sina speciella talanger eller kunskap på ett sätt som gjorde att missionären gjorde sig oumbärlig. I ett utvecklingsland, som mitt Paraguay tex, detta är en stor risk. Men även i Sverige löper vi risken att vara FÖR bra, FÖR kunniga, vilket kanske låter konstigt. Men allt som hindrar multiplikation, allt som får folk att tänka att det där kan vi inte göra, kommer i sig vara ett hinder för multiplikation. Enkelt, reproducerbart.

Det andra var principen om Fridsmannen som det lite klumpigt låter på svenska, Man of Peace låter coolare 🙂 En princip från Lukas 10 om att söka de människor som Gud har förberett och lämna resten. Jag vet inte vem som formulerade den här principen först, men den har uppenbarligen var i svang ett bra tag. Idag finns hela material baserade på den här principen, själv gillar jag det här som används av missionärer i Asien.

Den här principen underlättar arbetet i det att den säger vilka människor man bör prioritera, dvs de som visar intresse, tar emot förkunnaren och aktivt bidrar på ett praktiskt sätt. De andra, fortfarande älskade av Gud, kanske inte är riktigt redo än, de är ”hård mark” som Jesus pratar om, och därför så kan man med gott samvete prioritera de andra.

Med det får jag tacka för förtroendet att vara gästbloggare och önska en god höst i skörden!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s