Motiv

Jag tycker om kyrkan! I den har jag fått vänner, i den har jag lärt mig att lita på Jesus, i den har jag fått testa på att hjälpa andra människor. Det här har motiverat mig att vilja starta fler kyrkor, fler människor borde få upptäcka det här. Jag tror att det är en bra motivation till att vilja starta något nytt.

Under mina år som kyrkstartare har jag mött andra som delat min längtan men av motsatt anledning. De tycker inte om kyrkan. Den kyrka som finns är dålig och gör saker fel. Jag tror det är en dålig motivation till att starta något nytt.

Även nya kyrkor består av människor som gör saker fel och som desperat behöver förlåtelse. Där trivs jag.

av David Svensson (Elimkyrkan Skärholmen i Stockholm)

Pionjärt perspektiv = örnsperpektiv

Av Mattias Nordenberg

Det närmar sin slutet på min bloggvecka och vill dela med mig av följande tankar.

Jag vet att Gud tänker större tankar om mig än vad jag själv gör. Jag tror att Gud har större visioner och planer för mitt liv än vad jag själv har. Min erfarenhet när det gäller pionjärt arbete är att man får ett tilltal från Gud för att därefter handla. Pionjärer får inte bra underbara tilltal från Gud och låter det stanna där utan det är ACTION som gäller! Full fart framåt! Jag hörde en fotbollsklack en gång ropa: – Full fart framåt! -Håll tätt bakåt! Inte så dumt eller hur? Det är FRAMÅT som gäller om man vill få i gång ett arbete. När man väl fått igång ett arbete är det lätt att bli färdig och klar, det är lätt att tappa fart.

Jag vill dela med mig av tänkvärda tankar och citat hämtat från boken ”Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå” av Fredrik Härén i en defininition om att var ett utvecklat land och att vara ett land i utveckling.

”En utvecklad karta kan visa vägen. En utvecklad fallskärm är klar att göra sitt jobb. En utvecklad blomma kan beskådas i all sin prakt. Genom att definiera sig som utvecklad säger man att man är klar. Genom att säga att man är klar tycker man sig ha kommit i mål. När man har gått i mål saktar man ner. När man saktar ner förlorar man i rörelse och fart.  Att förlora i rörelse och fart är detsamma som stagnation. Och stagnation är det samma som kreativ död.”

Som ledare tror jag det är viktigt att kunna växla perspektiv och arbetssätt. Det är viktigt att som pionjär och församlingsplanterare vara flexibel och kunna växla perspektiv och arbetssätt utifrån det sammanhang man är i eller de människor man möter. Jag tror att vi behöver lyfta blicken och se möjligheterna, för det är en viss skillnad på grodperspektivet och örnperspektivet. Gud är ju suverän i att kunna se längre än vad vi gör genom att tänka lokalt, regionalt, nationellt och internationellt, att hela tiden tänka större. Det är för mig ett rätt pionjärtänk!

 

Taggad för tjänst i Guds Rike

Av Mattias Nordenberg

Den här veckan har varit mycket spännande och intensiv på min arbetsplats, Officersskolan, som förr i tiden kallades Krigsskolan. Vi har vi haft kursvecka för våra elever som läser till pastorer, eller som vi säger inom Frälsningsarmén – officerare. Bön & lovsång, tro & omvärld, kyrkan & sociala medier, Nya Testamentet och konsten att predika har varit på programmet. Vi har just nu 13 elever som tränas för tjänst. Var och en gör sin fältutbildning i en församling kombinerat med distanstudier men kommer även till skolan en kursvecka per månad.

Frälsningsarméns uppdrag och kallelse kan sammanfattas med tre utmaningar: att vinna människor för Gud, träna lärjungar och hjälpa människor i nöd. Efter fullgjord utbildning och träning under två år, är det just detta uppdrag man får som officer. Vilken utmaning!

Några saker har slagit mig under veckan på skolan, bla att det är en underbart välsignad förmån att få vara med om att se den iver och hunger som våra elever har att se människor komma till tro på Jesus och tjäna och följa honom vart han än leder dem.

Vi har en unik växtplats på vår skola där den helige Ande få ge kraft och styrfart framåt. I en sådan miljö och atmosfär föds lätt drömmar, visioner och hopp för framtiden. Utmaningen är att hela tiden skapa ett momentum där elden hålls brinnande och vid liv så att varje elev ständigt växer till både ande, själ och kropp.

Kolla gärna in och GILLA oss på vår Facebooksida: https://www.facebook.com/fralsningsarmensofficersskola

Se, jag gör något nytt!

Av Mattias Nordenberg

Vilken förmån att få skriva på pionjärbloggen den här veckan. Jag kommer att ge några glimtar från min vecka med reflektioner och tankar om pionjärt arbete, Guds rike, under och tecken mm.

Jag arbetar som rektor på Frälsningsarméns Officersskola där vi utbildar blivande officerare (pastorer). Jag har tidigare varit med och startat två nya församlingar i Stockholmsområdet. Den senaste var Kår 393 som ligger på Södermalm i Stockholm.

Nu till dagens reflektion:

Se, jag gör något nytt, redan nu visar det sig. Märker ni det inte? (Jesaja 43:19)

Se, jag gör något nytt…Jag har många gånger kommit tillbaka till den här versen. Framför allt när man pratar om församlingsplantering eller om församlingsutveckling.

Vad innebär det att Gud gör något nytt? Betyder det nytt liv i gammal struktur, eller ny struktur i befinligt liv? Eller betyder det att Gud gör något helt nytt, att han skapar något från grunden? Om vi fortsätter att läsa i Jesaja 43:19 står det bla att Gud ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.

Jag ser dessa versar i Jesaja som profetiska i vår tid. Allt för ofta försöker vi starta pionjära satsningar  som nästan är nya. Vi försöker allt som oftast trycka in nytt liv i gamla strukturer i stället för att ge det nya livet en helt ny struktur.

Jag upplever ett stort behov i dag av att Gud verkligen får göra något helt nytt, helt nya församlingar. Inte bara förändra lite på ytan som att att uppgradera mjukvaran till en nyare version av det gamla. Jag tror att Gud behöver ta ta ut hårddisken helt, tvätta rent, starta om och göra nytt!

Vi behöver nå och möta nya människor och vi behöver starta nya församlingar!

3 GE

Av Fredrik Lagerström, ”Med hjärta för Halmstad”

Om vi ska se en växande rörelse av nya lärjungar och nya församlingar i Sverige tror jag det är viktigt att vi inte krånglar till tron mer än nödvändigt. Vi behöver påminna varandra om vad som är verkligt väsentligt, så att vi inte lägger massor av tid och kraft på onödiga saker. Hur kan vi enkelt beskriva vad lärjungaskap och församlingsliv handlar om?

Jag vill dela ett enkelt exempel på hur detta kan beskrivas (väl medveten om att man kan uttrycka detta på många olika sätt). För att försöka vara lite pedagogisk kallar jag detta för trons ”3 GE”.

1. GEmenskap – ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.” (1 Joh 1:3)

Kristen tro ÄR gemenskap – med Gud och andra människor. När vi läser i Bibeln om församlingen ser vi att det handlar om en nära gemenskap där man delar livet med varandra i vardagen. Kristen tro handlar om att ge av sitt liv, av sin tid, till andra människor. Det är att bygga gemenskap där vi finns, bland de människor vi har omkring oss. Frågan vi behöver ställa oss är: hur är jag en ”gemenskapare” i min omgivning?

2. JEsus – ”Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara.” (Joh 12:26) ”Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.” (Kol 3:17)

Vi är en gemenskap av människor som följer Jesus. Livets djupaste mening är att tillbe Jesus, att leva för att ära Gud. Vår vilja och ambition är att vi själva och det vi gör ska präglas av Jesus Kristus. Han är vår Ledare och Frälsare! Vi vill vara där han är och göra det han gör! Om Jesus är min Ledare, om Han får styra mitt liv, vad får det då för konsekvenser för mitt sätt att leva?

3. GE vidare – ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er…” (Joh 20:21). ”Ge som gåva vad ni har fått som gåva” (Matt 10:8)

Ett liv med Jesus är ett liv för andra människor. Församlingen är inte en intern social klubb för inbördes beundran. Vi lever här med ett uppdrag, nämligen att ge Guds kärlek vidare till världen. Precis som Jesus kallar, utrustar och sänder lärjungar, ger han oss i uppdrag att göra samma sak. Frågan är: var och till vem leder Jesus oss när vi följer honom? Och hur hjälper vi våra medmänniskor att bli lärjungar till Jesus?

God of this city

Av Fredrik Lagerström, ”Med hjärta för Halmstad”

Jag måste säga att jag är mycket tacksam för den gemenskap som finns mellan kyrkorna i vår stad. För oss som flyttat hit och börjat från noll, för att bygga upp en ny församling, känns det gott att veta att vi är del i något större, att vi tillhör Guds församling i Halmstad. Här finns en gemenskap bland kristna som sträcker sig utanför kyrkostrukturer och samfundstillhörighet. Vi behöver varandra för att fullfölja det uppdrag som Jesus har gett oss.

Redan innan vi flyttade hit träffade vi några ledare från andra församlingar i staden. Vi delade den vision vi upplever att Gud har gett oss, bad tillsammans och välsignade varandra. Den gemenskapen har vi sedan hållit fast vid under vår tid här. Vår ambition är att försöka träffas en gång i månaden till lunch och förbön, för staden och varandra.

En viktig sak som bidrar till de goda relationerna mellan kristna i vår stad är kyrkornas gemensamma café för hemlösa. Sedan flera år tillbaka bedriver Halmstads kristna råd ett arbete för att hjälpa dem som saknar bostad. Verksamheten har flyttat runt mellan kyrkorna och utvecklats successivt under åren. I dagsläget erbjuds frukost fyra dagar och möjlighet till enkel övernattning tre nätter i veckan. Caféet har blivit en mötesplats för många människor med olika bakgrund. Frukostserveringen startar med morgonbön där en mix av både vana och ovana bedjare samlas. Många frivilliga från stans kyrkor är med och hjälper till. Vi bjuder på kaffe och smörgås, umgås med gästerna och erbjuder förbön för den som vill. För den som saknar kläder till ombyte finns möjlighet att både duscha och byta till rena kläder i caféets ”gratisaffär”. En gång i veckan samlas vi till diskussionsgrupp och samtalar om sådant som ”ligger på hjärtat”. Samlingen inleds med bön, där vi lyssnar in den Helige Ande för att ta reda på vad vi ska prata om. Medan vi fikar delar vi sedan de tankar som dykt upp under bönen. Vi tar del av varandras berättelser och försöker vägleda varandra genom bibelord och goda råd. Samlingen avslutas alltid med bön och Guds välsignelse.

Utifrån de relationer som vuxit fram genom caféet har också ett ekumeniskt bönenätverk tagit form. Varje månad samlas ett antal personer från olika kyrkor till bön för vår stad. Varannan gång är samlingen offentlig och alla som vill vara med är välkomna. Det är fantastiskt att vara med i det som Gud gör här i Halmstad.

Dagens blogginlägg får avslutas med ett filmklipp som några vänner från Kornhillskyrkan har gjort:

Världens räddning inom räckhåll

Av Fredrik Lagerström, ”Med hjärta för Halmstad”:

Jesus har gett oss uppdraget att göra lärjungar. En lärjunge följer sin Mästare och hjälper andra att också bli lärjungar som följer Mästaren, som i sin tur hjälper andra att bli lärjungar som följer Mästaren… Jag tror att det är viktigt, för att inte säga avgörande, att vi som följer Jesus inser att det är just detta som han säger till oss att göra. Jesus har sänt dig och mig ut i världen för att göra lärjungar.

De senaste åren har jag levt med en dröm: att få göra en ny lärjunge vartannat år. För mig är det en utmaning. Det handlar om att fokusera på kvalitet istället för kvantitet. Utmaningen består i att leda enskilda individer in i en personlig relation med Jesus Kristus, och hjälpa dem att själva bli lärjungar som gör nya lärjungar. I förlängningen innebär detta att jag de närmaste tio åren ber om nåden att få hjälpa fem av mina vänner att bli efterföljare till Jesus.

Men om min dröm blir verklighet är vi givetvis inte bara sex personer om tio år som hjälps åt i uppdraget att göra lärjungar. Eftersom jag och min fru delar samma längtan så kan vi förhoppningsvis få se två nya lärjungar inom två år. Det innebär att vi sedan är fyra personer som på ytterligare två års tid kan bli åtta. Om varje lärjunge gör en ny lärjunge vartannat år då skulle vår gemenskap om tio år kunna bestå av 64 personer!

Tänk om detta är möjligt. Tänk om flera av oss som följer Jesus skulle anta utmaningen. Givetvis är inte hastigheten det viktiga. Om det tar ett eller flera år för en människa att bli lärjunge spelar ingen roll. Men tänk om vi skulle få vara med och se en växande rörelse av lärjungar som multiplicerar sig. Om vi tillåter oss att drömma större och låter nämnda exempel växa vidare så skulle det innebära över 2000 nya lärjungar på 20 år. På drygt 30 år skulle lika många som bor i Halmstads kommun, d v s mer än 90.000 människor, bli efterföljare till Jesus Kristus. Teoretiskt sett skulle alla världens invånare vara lärjungar inom 65 år, om bara två personer idag antog utmaningen: att göra en ny lärjunge vartannat år.

Att få livet som församlingsplanterare att gå ihop

Martin Alexandersson, EFS

Jag har inte mött en enda församlingsplanterare som har det långtråkigt. Aldrig någon som tvingas sitta och se repriser av såpoperor på tv eller som matar ankorna vid stadsdammen. Tvärtom – ofta är det människor som tycker det är svårt att få tillvaron att gå ihop. Vi planterade vår församling för 6 år sedan och under hela den tiden har jag jobbat heltid och haft flickvän/fästmö/fru (samma person lyckligtvis ;-). Det gör ju att jag har behövt hitta sätt att leda församling och träna ledare på enbart på min fritid. Nedan tänkte jag dela hur jag försöker göra för att lyckas med ekvationen.

Jag har ett jobb som gör att jag kan ta 2 timmar lunch när det behövs så jag lägger så ofta jag kan, mina möten med ledare i församlingen under luncher. Fördelen med detta är att jag inte behöver boka upp så många kvällar utan kan använda de till annat.

Ett annat sätt jag har gjort är att jag tar med människor i mina hobbys. Det innebär att jag har lärt ledare att spela golf och att vi går en runda tillsammans och har ledarutvecklingssamtal. Med andra har jag tagit med dem i skogen och plockat svamp. Andra har det varit att ta med dem på olika sporthändelser och umgåtts och samtalat undertiden. Med andra har det varit att simma ihop och pratat i bastun efteråt.

När det gäller att bygga relationer och mer av att umgås än att samtala är middagar ett bra format. Då kan man även dra in lite mer perifera människor och låta dem få lära känna andra människor i församlingen.

Mer organiserat så har vår församling morgonbön på fredagsmorgnar (för det var en bra tid för oss ledare att träffas) och har ledarskapsbruncher på söndagsförmiddagar (vi har gudstjänst vid 16.00) för att återigen inte behöva boka upp för mycket kvällar.

För att illustrera: när detta skrivs ska jag snart ha ett samtal med en person i svampskogen och ikväll titta på fotboll och äta pizza tillsammans med männen som går alpha.

Martin Alexandersson har varit med och planterat EFS i Mikaelskyrkan i Uppsala, jobbar med nyplantering på EFS och skriver annars på www.efterkristus.nu

Att skapa en attraktiv kultur

Martin Alexandersson, EFS

Vi hade alphakurs i onsdags och min fru och jag pratade efteråt vad som hade hänt om vi hade inlett måltiden med att sjunga ”Glädjens Herre”. Vi insåg att ingen av deltagarna (och inte ens alla av ledarna) hade haft någon aning om vad det var för sång och vi gladdes över detta.

Efteråt funderade jag på just det här om hur viktigt det är att skapa en kultur. För oss blir det då en viktig kultur att när du kommer till Alpha ska du inte känna det som om du inte passar in eller kan alla de kristna koderna. Därför sjunger vi inte Glädjens Herre eller refererar till bibelord utan att sätta in de i sitt sammanhang. Allt för att skapa en kultur som är välkomnande och lätt för människor utan en kristen bakgrund och förförståelse.

På samma sätt är det ju viktigt att kulturen i till exempel en hemgrupp är lärjungagörande. Om man som ny i en hemgrupp märker att det bara är en som ber eller en som hittar och kommenterar saker i en bibeltext, så förstår man ju att be och förstå bibeln är för de elitkristna – inte för mig. Kommer man däremot in i en grupp där alla är med och ber och delar saker som bibelordet talar till dem om, kommer man ju förstå att det är en naturlig del för oss alla i vår hemgrupp.

Kulturen kan med andra ord hjälpa oss väldigt mycket genom att den ger oss en god jordmån som gör att växt kommer automatiskt. Men den kan också stjälpa oss. En gudstjänst där det finns massor av moment som alla gör (står med upplyfta händer, gör korstecken, faller på knä, ber i tungor etc.) blir väldigt exkluderande och känslan för en ny är att man har kommit till en plats där man känner sig utanför, eftersom man inte känner till koderna. Personligen tror jag att vi ska fortsätta med mycket av det vi gör (och som människor kan vara ovana inför), men att vi förklarar i tex. gudstjänstagendor eller framifrån varför vi gör som vi gör.

 

Martin Alexandersson har varit med och planterat EFS i Mikaelskyrkan i Uppsala, jobbar med nyplantering på EFS och skriver annars på www.efterkristus.nu

Om ni lägger ner er församling, vilka andra kommer då att sakna den?

Martin Alexandersson, EFS
Ovanstående retoriska fråga hörde jag för många år sedan och har funderat på till och från sen dess. Eller med andra ord: hur blir vi en välsignelse till de som vi är kallade till?
En hel del församlingar gör fantastiska arbeten gentemot människor med stora och tydliga behov. Det kan handla om mat, husrum och kläder eller så handlar det om något för ungdomarna på orten att göra på fritiden.
Jag är med i en församling där de vi vill nå med Jesus inte har så väldefinierade behov. Det är unga vuxna som har ganska vanliga svensson- liv och där ett soppkök eller en öppen kyrka där man kan få komma in och spela biljard är långt ifrån vad man behöver. Behoven rör sig istället framförallt på ett själsligt plan där ensamhet, trasighet, meningslöshet och relationsutmaningar är vanliga.
Jag har inom många områden blivit inspirerad av Anglikanska kyrkan i England och även inom det här området. Där har jag mött församlingar som erbjuder: Post abortion healing course, sexual abuse healing course parallellt med äktenskapskurs, uppfostra tonåringskursen, kurser i privatekonomi, skuldrådgivning och att söka jobb. Här får man då verkligen vara till välsignelse för de som man är kallade till!
Ytterligare en attraktiv attityd i dessa kurser är att det handlar om att välsigna människor, inte att deltagarna på dessa kurser är frälsningsobjekt som sista dagen på kursen skall räcka upp handen och ta emot Jesus. Självklart vill de att människor ska komma till tro, men i så fall är det en bieffekt – poängen är att människor ska få bli betjänade.

Martin Alexandersson har varit med och planterat EFS i Mikaelskyrkan i Uppsala, jobbar med nyplantering på EFS och skriver annars på www.efterkristus.nu