Jesus- inte bara vår snuttefilt!

Lärjungagruppen avslutad för kvällen i Elimkyrkan Västerort. Numera möts vi i Hallonbergen centrum nere vid fiket. Killen på fiket är kristen, frisören en trappa upp har sett Gud svara på bön oerhört konkret, kvinnan i blomsteraffären är kristen, också de i orientbutiken. Kul, men varför vill de inte växa som lärjungar? Varför vill de inte prioritera att hänga med syskon en kväll i veckan för att slipas, betjäna och betjänas? Vårt uppdrag är att vara lärjungar och att göra lärjungar, inte kristna.

Varför är allt annat viktigare i livet och Jesus ”bara” en bit som bara kopplas på när ”jag behöver honom”, istället för något som genomsyrar allt? Jag blir inte klok på detta….

Jag har fått be för människor som är i gränslandet till att ta emot Jesus, Gud har helat dem, en gång, två gånger. Gud har svarat på andra stora böner en gång, två gånger…..Gud har gripit in på de mest otroliga sätt för att visa på sin allmakt, godhet och härlighet. Gud har uppenbarat sin existens så tydligt flera gånger i Hallonbergens centrum.

Vi hälsar på en affärsinnehavare och undra hur läget är efter lördagens bönepromenad, varpå butiksägaren säger: ”det är bra, men jag behöver fler kunder”. Ok – så vad gör vi som kristna, givetvis ber vi. Bokstavligen, 5 min senare är det kö i butiken.

Jesus är inte bara vår snuttefilt som vi vänder oss till i kristider. Han har totalt befriat oss från slaveri, synd och sjukdomar. Hur når vi dessa människor med denna undervisning om de inte är med oss? Ni som läser detta hjälp oss att be att Jesus uppenbarar korsets djupa betydelse i alla människor liv. Be att Gud öppnar ögon och hjärtan samt att vi i Kristi kropp ännu tydligare bär uppenbarelsens ande. Och Gud, slå på strömmen…drabba människor i Stockholm!

Annonser

Störst…. inte alltid bäst

För två år sedan var jag och min man, Patricia och Tomas Ask, pastorer i Elimkyrkan Västerort, i Portugal och besökte en kyrka i en mindre stad i den centrala delarna av landet. Vi fick möta en församling som samlade ett 40-tal kristna för gudstjänst varje söndag. Under besöket guidade pastorn oss igenom lokaler i anslutning till kyrkan som drev både förskola och dagis och lokaler där kläder samlades in och distribuerades vidare till behövande i samhället. Vi fick också förmånen att hälsa på några av de anställda i dessa verksamheter.

Pastorn berättade för oss hur församlingen påverkade hela den här lilla staden. Hur Gud på olika sätt försett dem ekonomiskt för att kunna göra det de gör. Vi blev minst sagt imponerade av vad en sån liten grupp åstadkom i samhället genom att villigt vara kanaler för Guds vilja och kraft. Det var som en bild på surdegen som syrar hela brödet.

Störst är inte alltid bäst, men överlåtna hjärtan som är villiga att lita på och lyda Herren gör en enorm skillnad på en plats. Guds löften om att förse med alla resurser är sanna, utmaningen är att våga gå när Gud kallar. Vi i Elimkyrkan Västerort drömmer om att påverka nordvästra Stockholm och Hallonbergen på samma sätt och ännu mer.
Vad kallar Gud ”din” församlingsplantering in i? Något som verkar för stort för er grupp? Just do it! ”Och Han kommer att fylla alla era behov med sin härlighets rikedomar, på grund av vad Jesus Kristus har gjort för oss” (Fil 4:19)

Gud förvandlar

Ibland är det så svårt att mäta vad Gud gör mitt ibland oss och runt omkring oss….men vi håller oavsett det, ihärdigt ut i vår kallelse, i de befallningar och löften som Jesus givit oss genom Ordet.

Patricia Ask, pastor i Elimkyrkan Västerort
här. Jag har fått kallelsen att tillsammans med min man starta en församlingsplanering i Västra Stockholm. Vi håller till i ett område som heter Hallobergen. De senaste veckorna har vi blivit oerhört uppmuntrade av de nya människor som kommit till vår lärjungagrupp och till våra Gudstjänster. Många av de vi ser komma nu har problem med alkohol, är handikappade och lever av bidrag på ett eller annat sätt.
En av de nyaste tillskotten i gruppen har hängt med oss några veckor. Han har inte överlåtit sig till Jesus, men berättade i onsdags om hur Gud har rört vid honom starkt. Han sa bara kort och gott innan vi skulle avsluta kvällen ”sen jag börjat träffa er kan jag sova och jag har inte någon ångest på nätterna längre”.

Han säger det bara så där…varpå vi jublar.

Det här är ingen ny erfarenhet för gruppen, vi har hört liknande vittnesbörd tidigare och vi blir lika glada varje gång. Vi har som ett stående böneämne att vi skall bära den Helige Andes närvaro på ett sätt så att atmosfärer och människor förvandlas genom Andens kraft. När Gud helar och griper in människors liv innan de tagit emot Jesus som sin frälsare är det alltid extra kul. Den sista tiden innan jag blev en kristen för 10 år sedan, mötte jag Gud på ett liknande sätt. Jag leddes in i möten med kristna som påverkade mig i rätt riktning och Anden väckte bönen till liv i mitt hjärta. Ingen fick någon respons på detta, men det skedde och jag tog till slut emot Jesus.

Jesus förvandlar genom oss, vare sig vi ser det eller inte och det betyder så mycket mer än vi anar. Små personliga förändringar som kan leda till större livsavgörande beslut. Den vetskapen och erfarenheten får oss i Elimkyrkan Västerort att ge järnet för Guds Rike i Stockholm. Du som har en kallelse och inte har startat ännu, go for it, det gör stor skillnad i många människors liv.

Minoritetskyrkor växer

Daniel Råsberg, Missionär, Belgrad: Den här veckan har varit spännande,under tre dagar har jag rört mig inom Serbien. Jag har pratat med församlingsplanterare i småstad, landsbygd och storstad. Jag har pratat med församlingsplanterare som arbetat med olika etniska minoriteter och de som arbetar med majoritetsbefolkning. Det är väldigt spännande bredd och oerhört olika situationer. Om du tar spårvagn 9 från Belgrads centralstation och åker ca 20 minuter kommer du till det som kallas för kinesmarknaden. Det är som att kliva in en annan värld. Här har de många kinesiska handlarna sina affärer, sammanlagt i de tre byggnaderna rör det sig om mer än 100 små butiker. Huvudspråket är kinesiska. Man ser också spår av en intressant rörelse som pågår bland kineser i Belgrad. I var och varannan butik hittar man en bibel. Den kinesiska församlingen i Belgrad har växt snabbt och många kommer till tro. Församlingen fanns inte ens när jag besökte Belgrad första gången 2007. Det är intressant och se att de också nu startat tre nya församlingar på närliggande orter. I samtal med pastorn så uttryckte han stor frustration att många är så nära tron men att de hindras av den här tiden. Jag frågade vad Pastor  Samuel menade, hand svarade: bland vår minoritet har alla kommit hit för att köpa och sälja. Det är oftast den längtan, längtan efter pengar, som hindrar från att överlåta sig. Ändå bryter evangeliet fram och många kommer till tro.

Om man tar bussen och åker 20 min från Kinesmarknaden mot Donau kommer man till Vojni Put, ett romerområde. Detta område är ganska välmående och består av tegelhus. Sedan 2001 har en romerförsamling växt fram här. Pastor Erman har arbetat sedan dess och idag finns det 100 stycken som samlas i källaren. Trots problem och ibland till och med förföljelse har församlingen växt. Ibland Romer växer kyrkan idag väldigt snabbt. När jag frågar Erman vad som är det största behovet för framtiden säger han , ledare som kan läsa och tillgång till biblar på vårt språk.

Det här är exempel på bredden som finns i samma stad. Vad är det då som gjort att de här två församlingarna kunnat etablera sig i Staden. Först och främst har de lokala församlingarna, pingst och baptistförsamlingarna stöttat dem och hjälpt dem. Istället för att se konkurrens har man sett välsignelse. För det andra är man aktiv i relation och inkluderar dem i gemenskapen. För det tredje så ger de här församlingarna tillbaka till det lokala sammanhanget och delar med sig av sin iver och glöd. Den här typen av nya etniska församlingar är en global trend och jag tror att det är viktigt att förhålla sig till den på ett klokt och inkluderande sätt. För staden är mångfacetterade och genom olika församlingar når in i miljöer vi inte ens visste fanns.  

Att ge vidare

Daniel Råsberg, Missionär, Belgrad: En viktig fråga är hur man skapar engagemang för starten av en kyrka. I ett samhälle där splittring oftast är orsaken till allt från företag till föreningar så är sättet man startar en ny församling en  viktig fråga, hur startar man på ett Kristuslikt sätt. I den traditionella baptistförsamling där jag finns med i ledningen har man varit med om splittringar men man har aldrig medvetet sänt iväg människor att starta en ny församling. Ny församling har blivit lika med splittring och konflikter. Som ledning såg vi behovet av nya församlingar i Belgrad. Men hur gör vi det på ett sätt som visar på församlingsplantering är en naturlig, nödvändig och positiv process. I stället för att bara forma en grupp och tillsätta ledare var vi tvungna att grundare djupare. Församlingsledningen beslutade att driva en långsiktig process som skulle utmynna i att vi kunde avskilja människor i Novi Beograd att starta en församling. Vi började prata om mission. Under åtta månader var det huvudfokus i förkunnelsen. Inledningsvis var perspektivet Guds frälsningsplan och Guds egen mission, Missio Dei. För att sedan gå in i mer konkreta frågeställningar om vad det skulle innebära för oss och hur det skulle kunna ta sig uttryck. Det här långa perspektivet har varit mycket värdefullt när vi avskilde en grupp för tjänst i Nya Belgrad så fanns det en djup förståelse i församlingen och en längtan att se någonting växa fram. Den långa processen grundad i undervisning och samtal om behovet av fler församlingar skapade också välvillghet att skicka 12 av församlingens medlemmar in i nytt uppdrag. Vi lärde oss vikten att ge vidare och vi har ännu inte sett en församling växa fram men det är på god väg. Tankarna om församlingsplantering har tagit fäste i församlingen och nu verkar det som vi kommer kunna avskilja 10 personer till för att arbeta på ett nytt ställe i stan. Församlingen är med och trots små ekonomiska omständigheter beredda att stötta och sända vidare. Skälet är att man nu ser hur man kan arbeta med nya församlingar på ett bra sätt ett sätt som upphöjer Kristus och gör evangelit tillgängligt för fler människor. Jag tror att en förutsättning här och i andra delar av världen är att ledare vågar grunda sådan här processer djupt i församlingens liv.

Anarki i Aten

Daniel Råsberg, Missionär, Belgrad Balkan som är det område spänner över ett stort område och det finns många olika miljöer där det planteras församlingar. I somras mötte jag en gammal vän som jag arbetade tillsammans med för 18 år sedan. Heath och hans fru finns med i ett i övrigt grekiskt team som planterar församling i centrala Aten. Det är på många sätt en tuff miljö och den här gruppen har valt att plantera en församling. Bilderna på bilar som brinner kommer oftast från den här stadsdelen.  Det finns många anarkister, konstnärer och fritänkare som bor här. Hur kommer man fram till genuin gemenskap i en storstad, hur möter man människor så att det utmynnar i genuina relationer. För Heaths del har utgångspunkten blivit hans intresse för matlagning. För att möta människor och tjäna närområdet är han frivillig kock på anarkisternas soppkök tre gånger i veckan. Istället för att öppna eget så har hittat sin plats så att säga i det offentliga rummet. Utifrån relation och tjänst med människor vars värderingar och lösningar han inte delar, så bygger han genuin relation och respekt. Det här är på många sätt grundläggande. Både att man går uttanför den egna cirkeln, men också att man förstår vikten av att etablera en bas för vittnesbördet. I ett samhälle som ser ut som det gör, där tilltron för auktoriteter rasar blir en lika väsentlig del vilka vi visar oss vara som människor. Är jag någon som man kan lita på?   Vittnesbördet börjar ge frukt han kan efter ett år bjuda in till en husgrupp för de vet att de kommer mötas med respekt och definitivt få fantastisk mat. Det urbana samhället och storstaden med dess subkulturer är en utmaning och tvingar oss att omvärdera vårt sätt att arbeta. Hur skall vi möta utmaningarna ? Ovan är ett exempel, hur tänker du i ditt närområde ?

Med långt pespektiv

Daniel Råsberg, Missionär, Belgrad. Jag som skriver den här veckan arbetar i huvudsak i Serbien och Belgrad. I mina uppgifter ingår att stötta och möta församlingsplanterare inte bara i Serbien utan även i andra delar av Balkan och öst-Europa. Här är det en annan kultur än i sverige och förutsättningarna skiljer sig markant. Trots detta hoppas jag att mina små tankar skall kunna bidra till samtalet och till ditt arbete. Jag vill ge några glimtar från mitt hörn och berätta om människor och deras sätt att arbeta med församlingsplantering.

Min första bild kommer från Ukraina. Baptistsamfundet och andra Evangelikala kyrkor har sedan 90-talet haft en påtaglig tillväxt. Tillsammans med några andra åkte jag 2-3 timmar i bil från Kiev för att möta en församlingsplanterare på landsbygden i västra ukraina. Pavel har kommit till åren, han är faktiskt över 75 år men arbetar fortfarande hårt med evangelisation och församlingplantering. Hans perspektiv är långt. Han berättar spännande om hur deras hus brändes ner under andra världskriget, han berättar kortfattat hur hans pappa som var pastor i baptistförsamlingen under två långa perioder sattes i arbetsläger. Han berättar om en tro som kostat på, men som är värt allt för honom. Han har arbetat med församlingsplantering i sedan slutet på 50-talet.  När jag frågar lite försiktigt vad han tycker är viktigt just idag så svarar han följande: ”Vi har haft svårt att använda oss av vår frihet att vittna. vi har växt och människor kommit till tro, men det skedde innan också. Vi har fått det bättre men jag tycker att vi kunde gjort mer den frihet vi har fått”. Orden Berör och utmanar. För frågan är vad jag har gjort med min frihet att vittna. På många sätt är ju att vittna själva starten för att nån annan skall beröras. Så själva vi är fria att vittna vad kan då hindra oss Det är de där orden som ringer i mina öron. Jag såg inte så mycket annat som jag kände var överförbart från församlingsplantering i på landsbygden i Ukraina till varken min situation i Serbien eller i Sverige. Men de där orden bär jag med mig: använd din frihet !