Att ställa om fokus mot nya initiativ

Gabriel Blad, Agapekyrkan, Eskilstuna

Trots att jag bloggat här ett par tillfällen tidigare tror jag det skulle vara bra med en kort presentation. För 6 och halv år sedan flyttade jag från Småland till Eskilstuna för att vara del i ett församlingsgrundande initiativ i stadsdelen Nyfors i Eskilstuna. Har sen dess gift mig med min fru och fått 2 barn. Vi har också fått se en liten församling växa fram.

Man kan säga att vi är i en omställningsprocess. Den är jobbig och spännande på samma gång. Och eftersom det är det som snurrar i mitt huvud mest hela tiden är det också det som kommer genomsyra mitt bloggande.

Omställningen handlar om att gå från ett fokus på att starta en församling i Nyfors, för Nyfors och nyforsbor, till att bli en församling som föder fram nya initiativ utanför sig själv och grundar nya församlingar.

En text jag levt med och hittat styrka i under denna process är Apostlagärningarna. I kapitel 1-7 beskrivs framväxten av församlingen i Jerusalem och där finns några fantastiska avsnitt av hur de troende ”var endräktigt tillsammans”, ”ägde allt gemensamt”, ”bröt bröd och höll måltid i jublande, innerlig glädje”, ”var ett hjärta och en själ” osv. Vi, liksom många andra, har inspirerats av dessa vackra verser för att leva församling.

Men så kommer kapitel 8 och hela apostlagärningarnas riktning ändras. Jerusalemförsamlingen, som allt handlat om så här långt, splittras av förföljelse och är inte mer i fokus i boken. Men det som ser ut som ett nederlag leder istället till en jätteseger. Överallt dit de troende kom fortsatte de att sprida evangeliet. Medlemmarna i Jesusalemförsamlingen var inte beroende av vare sig sin kyrkbyggnad och stora gudstjänster (templet där de träffades dagligen) eller närheten till och predikningarna av sina pastorer/ledare (apostlarna). De hade blivit lärjungar som fortsatte fungera, var helst de tog vägen.

Jag tror den dödsprocess som Jerusalemförsamlingen får uppleva var nödvändig för evangeliets utbredning. Men jag tror också det är en nödvändig och naturlig process för varje församling i varje tid. Vi måste också möta vår omställning och död från oss själva. Vi kanske inte får ”hjälp” av en förföljelse, men vi måste ändå gå vägen.

Förvånansvärt få församlingar kommer tyvärr någonsin vidare till kapitel 8. Kanske för att man är nöjd med förebilderna av närhet och sammanhållning från kapitel 1-7 och permanentar det tillståndet. Idealet är Jerusalemförsamlingen som hon var innan kapitel 8.

Detta var också sant för vår församlingsplantering. Det var vårt mål. Men precis när vi trodde att vi börjat hitta fram, ändrades allt. Vi blev tvungna att börja experimentera med att sprida ut oss, inte bara samla ihop. Gud lämnade oss inget annat val. Och nu står vi här, och allt känns lika sårbart, omöjligt och osäkert som när vi en gång började. Det flesta experimenten har inte blivit vad vi hoppats. Vi är nog färre nu än vi var en gång. Det som bär mig är övertygelsen att det är Gud själv som har en mycket mer spretig, rörig och riskfull plan för det vi planterar än det vi själva först såg.

Annonser

3 reaktioner till “Att ställa om fokus mot nya initiativ”

  1. Tack. Det är så lätt att vilja bevara och vara kvar i det man tycker funkar och så blir vårt tänk inte större än vår egen lilla ”vision” om oss själva. Vår ”räddning” har nog varit att det vi gjort i förlängningen inte riktigt funkat så bra som vi hoppats och tyckte från början.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s