I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. […] och utan det blev ingenting till av allt som finns till. (Joh 1:1,3b)
Allt börjar med Jesus! Det blir så tydligt i Johannesprologen. Det borde också vara självklart i allt det vi gör. Ingenting blir till utan Jesus och allt måste börja med Jesus. Det är därför jag stack ut hakan i går och satte rubriken ”plantera inte församlingar” över gårdagens blogginlägg. Vi har nämligen en tendens att ständigt börja någon annan stans, inte minst när vi funderar över församlingens väsen och liv och vad det innebär att vara församling.
I Alan Hirsch och Michael Frosts böcker förekommer ofta en bild som beskriver hur det vi är och gör som kristna i förhållande till den missionskontext vi befinner oss i alltid måste börja med Jesus.

(The Shaping of Things to Come, s. 209)
För hur vi ser på Jesus, vad vi säger om Jesus, vem Jesus är i våra liv och vad hans förhållande till världen omkring oss är, allt detta är avgörande för hur vi ser på vårt uppdrag och hur vi ser på församlingens väsen. Låt mig ta ett exempel från berättelsen om Jesu intåg i Jerusalem. På palmsöndagen är det en Jesus omgiven av barn och fattiga pilgrimer som är på väg mot lidandet och korset och som lever i en relationell solidaritet med alla svaga, utstötta och marginaliserade vi ser. På första söndagen i advent läser vi samma texter, men bilden av Jesus är den konungsliga, segerrike, upphöjde och i guld och pompa och ståt omgärdade som vi möter. Och det är klart att det blir skillnad i synen på både uppdrag och den gemenskap som formas omkring Jesus beroende på vilken utgångspunkt vi tar.
Vad vi säger om Jesus är alltså avgörande. Här behöver vi som arbetar med församlingsplantering och församlingsutveckling fördjupa oss i evangeliets berättelse om Jesus och ställa viktiga och avgörande frågor om vem Jesus är, vad Jesus gör, hurdan Jesus är och vad hans ärende och mål är. Det är ju budskapet om Jesus och Guds rike som är det som är anledningen till att vi planterar församlingar. Det är ju för att vi tror att detta budskap har en förmåga att förvandla – mej, dej och världen – som vi ständigt söker vägar att möta nya människor och miljöer och kulturer. Det handlar om Jesus. Det handlar om Guds rike. Det handlar om mission. Och det handlar i sista hand, men inte mindre viktigt för det, om församling och organisation.
I sin bok ”The Essence for the Church” skirver Craig Van Gelder:
Församlingen är. Församlingen gör vad den är. Församlingen organiserar vad den gör. Församlingens natur har sin grund i Guds närvaro genom sin Ande. Församlingens tjänst har sitt utflöde ur dess natur. Församlingens organisation är formad för att stödja dess tjänst. (s. 37)
Att ständigt ha dessa tre saker i rätt ordning är avgörande för vårt uppdrag. Men det är ju så ofta som saker börjar i fel ände. Vi börjar i ecklesiologi och organisationsmodeller, vi börjar i våra församlingspreferenser, och så jobbar vi på utifrån detta. Och så märker vi inte att det är vad vi tänker om organisation och församling som formar vad vi gör och som avgör vad vi tänker att församlingen är och som definierar vad mission handlar om och som slutligen bestämmer vad vi ska tänka och tro om Jesus.
Plantera Jesus och Guds rike, skrev Niel Cole, så kommer de andra sakerna att följa. Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, sa Jesus, och så ska resten också ordna sig. Det är därför det är så viktigt att inte börja sin resa i en församlingsplantering, i ett församlingsutvecklingsarbete eller i att skapa ett nytt samfund i fel ända.