Niklas Piensoho om kyrkan i vår tid

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

I måndags var jag på Nyhemsveckan. Där hade jag bland annat förmånen att få lyssna till ett mycket intressant bibelstudium med Niklas Piensoho. Han talade om hur vi som Guds folk ska orientera oss i Sverige idag. Jag upplevde hans undervisning som profetisk. Det var ett ord från Herren till mig och till Guds folk i Sverige.

Niklas utgick från tanken att det finns många berättelser i Bibeln som vi kan använda som utgångspunkt när vi försöker orientera oss. Han menade att frikyrkorna i Sverige tidigare tagit sin utgångspunkt mycket i exodusberättelsen. Det har handlat om att lämna världen. Han gav många intressanta historiska exempel på hur detta har fungerat och menade att det var helt rätt då.

Men nu är vi i en annan situation där vi som kristna är i en ”extrem minoritetssituation” och då finns det en annan berättelse i Bibeln som kan vara till stor hjälp, nämligen berättelsen om Abraham. Idag bör det inte handla så mycket om att lämna världen (även om det perspektivet finns kvar), utan om att gå till världen för att förmedla Guds välsignelse till människorna omkring oss. Niklas plockade fram fem konkreta exempel ur berättelsen om Abraham och tillämpade dem på vår tid.

Du kan lyssna till hela Niklas bibelstudium här (undervisningen börjar 40 minuter in i programmet).radikalt

I berättelsen om Abraham betonas starkt detta med att vara främling och gäst i en främmande kultur. Samma perspektiv finns i en annan biblisk berättelse, nämligen den om exilen i Babylon. I boken Radikalt lärjungaskap lyfter Stuart Murray fram just exilen som en orienteringspunkt för kristna i vår tid, och då särskilt Jeremias 29:e kapitel. Det finns stora likheter mellan Abraham som främling i Kanaans land och israeliterna som främlingar i Babylon under exilen. Båda berättelserna har något viktigt att säga till oss. Både Niklas Piensoho och Stuart Murray talar profetiskt till kyrkan i vår tid. Det är i alla fall vad jag känner. Vad tycker du?

Annonser

Att lära av historien

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

Som församlingsplanterare och församlingsbyggare kan man lära sig mycket av historien. Kyrkohistorien har varit en ständig inspirationskälla för mig under mer än trettio år som församlingsledare. Jag brukar ofta tala om att man ska se församlingen genom tre linser: Bibeln, kulturen och historien. Först och främst måste vi vara trogna mot Bibeln, för det andra måste vi också vara relevanta i vår kultur, men vi får inte glömma att vi också har mycket att lära av historien.

Under mitt första år i Alliansmissionen har jag lärt mig en hel del om Alliansmissionens fascinerande historia. Den var jag inte så bekant med tidigare. Det finns många viktiga rörelser under hela kyrkohistorien och vi kan lära oss en hel del av fornkyrkan, den keltiska kyrkan, valdensarna, lollarderna, de böhmiska bröderna, reformationen och anabaptismen, pietismen och herrnhutismen, metodismen, baptismen, open brethren, pingstväckelsen och många fler. Här är tre av mina favoritböcker i ämnet. Alla tre ger mycket hjälp i församlingsbyggandet:

1. The Pilgrim Church av E. H. Broadbent. En fantastisk klassiker från 1931 (senaste tryckningen 1999). Berättar historien från 30-1930 e.Kr. på ett överraskande och fascinerande sätt. Det var denna bok som väckte mitt intresse för kyrkohistoria för mer än 30 år sedan.

2. The Believer’s Church – The History and Character of Radical Protestantism av Donald F. Durnbaugh från 1968 (andra upplagan 1985, tredje 2003). Den tar upp frikyrkorörelser från medeltiden fram till 1900-talet och analyserar dem även teologiskt.

3. Radical Faith – An Alternative History of the Christian Church av John Driver från 1999. Tar upp ett tjugotal olika rörelser från hela den kristna historien. Den är mycket välinformerad och välskriven och bjuder på härliga citat från många olika personer och tider.

Det är ingen hemlighet att det framför allt är 1500-talets anabaptistiska rörelse som inspirerar mig när det gäller lärjungaskap och församlingsliv. Därför har jag varit med och startat ett anabaptistiskt nätverk i Skandinavien (anabaptist.nu) och skrivit en hel del om anabaptismen på Barnabasbloggen.

Greg Boyd skriver på sin blogg om varför han tror att anabaptismen behöver bli känd bland kristna i vår tid. Det är en mycket läsvärd artikel med rubriken: A Word to My Mennonite Friends (mennoniterna är anabaptismens historiska arvtagare). Här följer två korta citat:

Millions of people are abandoning the Christendom paradigm of the traditional Christian faith in order to become more authentic followers of Jesus. From the Emergent Church movement to the Urban Monastic Movement to a thousand other independent groups and movements, people are waking up to the truth that the Kingdom of God looks like Jesus and that the heart of Christianity is simply imitating him.
The only tradition that embodies what this rising breed of Kingdom radicals is looking for is the Anabaptist tradition (which the Mennonites are heir to).

En annan historisk rörelse som jag tror är viktig för kyrkan i vår tid är den keltiska missionen från medeltidens första århundraden. I Sverige är det främst Johanneskyrkan Kornhill i Halmstad och Per-Eive Berndtsson som hämtat inspiration från den keltiska kyrkan. Det kan man läsa om i hans utmärkta bok Vindarna från väster. Jag har skrivit om den keltiska missionen här och här.

Så min uppmaning till dig så här på midsommaraftons morgon är att läsa lite kyrkohistoria i sommar. Det har man nytta av även som pionjär och församlingsplanterare.

Ropet från höghusförorten

 Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

Det har varit oroligt i flera höghusförorter på senare tid. Min erfarenhet av församlingsplantering är från ett sådant område; nämligen Råslätt, utanför Jönköping. Jag var med och planterade Råslätts församlingsgemenskap för trettio år sedan och jag är fortfarande med i den församlingen. Förorterna ligger fortfarande på mitt hjärta och jag tror att de även ligger på Guds hjärta. Därför publicerar jag idag en text, som publicerats tidigare på Barnabasbloggen.

Evangeliet har en adressat. Det är ett ”glädjebud till de fattiga”, säger Jesus (Luk 4:18). Jesus riktade sig särskilt till människor som levde i marginalen och genom hela Bibeln visar Gud sin särskilda omsorg om de fattiga och utsatta. Var finns de fattiga i Sverige idag? Var finns de marginaliserade? Var finns de som lever i utanförskap? Utan tvekan  finns de framför allt bland dem som bor och lever i de höghusförorter som  byggdes under miljonprogrammet på 70-talet. Namn som Rinkeby, Rosengård och Råslätt illustrerar vad jag talar om. Samtidigt som dessa områden är den största utmaningen för svensk kristenhet är de också troligen de mest försummade och de mest bortglömda.

Andelen evangeliskt kristna är relativt låg i dessa mångkulturella bostadsområden. I en del av dem finns det levande församlingar, men de är få och små och de kämpar för sin överlevnad. Det skulle behövas många fler. Jag anser att höghusförorterna är den största utmaningen när det gäller församlingsplantering i Sverige.

För det första är det nödvändigt med en lokal kristen gemenskap i varje förort. Människorna som lever där måste få en möjlighet att se Guds rike i funktion. Ordet måste bli kött där man bor. Även om dessa förorter hör till stora städer lever många av invånarna väldigt lokalt. Därför måste evangeliet (och de kristna) flytta in och dela livsvillkoren. Precis som Jesus gjorde när han kom till jorden och blev människa.

För det andra är dessa platser en otrolig och unik blandning av språk, kulturer och religioner. På Råslätt där jag hör hemma finns det 50 språk och de flesta av världens religioner. Detta gör att församlingar i dessa områden måste vara mångkulturella och internationella på ett medvetet och genomtänkt sätt. Det skapar speciella svårigheter, men också fantastiska möjligheter. I kulturer och sammanhang där religion är offentlig och Jesus inte är känd är det lättare att samtala om tro och prata om Jesus utan att det blir pinsamt och besvärande. Höghusförorterna är ofta sådana platser där det är lätt att prata tro och religion.

För det tredje är resurserna små i dessa områden. Många är arbetslösa och kämpar med sin ekonomi. För många är det fullt upp bara att överleva. Många brottas med problem i vardagen. Att bygga en församling i en sådan miljö är påfrestande och kräver stort engagemang och stor uthållighet. Det tar längre tid att bygga en stabil församling här än i mer etablerade miljöer. Därför behöver församlingar och planteringar i höghusförorten ofta mer stöd utifrån för att växa och bli stabila.

För det fjärde är det en stor omflyttning av människor i dessa höghusförorter. Människor flyttar in och människor flyttar ut. Många svenska kristna som flyttar in med en vision av att vara med och bygga församling har svårt att rota sig och flyttar iväg efter några år. Efter 30 år på Råslätt kan jag säga att den största utmaningen är att få människor att stanna kvar och vara med och bygga. Det är naturligt med omflyttning och det är positivt när människor flyttar iväg till nya uppgifter, men ska man bygga en församling måste det finnas en kärna av människor som tänker stanna kvar. Att bygga församling i en höghusförort är ett livslångt engagemang. De församlingar som överlever en längre tid är oftast de där det finns ett långsiktigt ledarskap som stannat kvar i gemenskapen över en längre tid.

Så detta är min utmaning till mina läsare idag. Öppna ögonen och se den största utmaningen i Sverige: de utsatta höghusförorterna runt våra storstäder. Engagera dig och din församling för att stötta arbetare och gemenskaper som finns i sådana områden. Uppmuntra dem som flyttar dit och vill leva där (pressa dem inte att flytta därifrån, även om det är dina barn). Du kanske själv ska anta utmaningen att flytta dit för att vara med i en sådan församling / plantering.

Jag är med i Urban Expression Sverige som finns till för att rekrytera, träna och stödja människor för mission och församlingsplantering i socialt utsatta områden i Sverige. Vi bjuder in till en nätverkshelg om detta i Göteborg den 21-22 september 2013. Mer information finns här.

M4 – träning för pionjärteam

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

M4-SverigeEn av många intressanta saker jag varit med om under mitt första år i SAM är att få vara med att bygga upp M4 i Sverige. M4 kommer från Norge och är ett verktyg för att utbilda och träna församlingsplanterare och deras team. I Sverige är det fem samfund som samarbetar i M4. Det är EFK, EFS, SAM, Equmeniakyrkan och Frälsningsarmén och det här första året har det varit sex team som deltagit i utbildningen.

En M4-process löper över fyra terminer. Varje termin är det en tvådagarsträff då alla team samlas för undervisning och gemenskap. Mellan träffarna jobbar man med sin teamprocess med hjälp av en handledare. Det finns också två M4-böcker och en webplattform.

M4bokenUnder det första året har jag varit med i M4 mest som observatör, för att lära mig hur det fungerar. SAM har inte haft något team i den första vändan, men när den andra omgången startar i oktober 2013 hoppas jag på att vi har med minst ett team från SAM. Jag har jobbat med utbildning av församlingsplanterare på Mariannelunds folkhögskola, där jag under några år ledde både en ettårig distansutbildning och kortkurser i församlingsplantering. Jag ser stora möjligheter med M4. Den största skillnaden mot vad jag gjort tidigare är att M4 tränar team, och inte bara enskilda personer. Andra starka sidor är att processen går över två år och att varje team har en handledare under hela processen. Jag tror att M4 kommer att få stor betydelse för församlingsplantering i Sverige.

Det är också en ekonomisk utmaning att bygga upp en ny utbildningsmodell. Vi försöker nu bygga upp ett startkapital för att kunna komma igång ordentligt och få en stabil ekonomisk grund. Du kan vara med och bidra. M4 har ett eget konto hos EFK. Man kan sätta in sin gåva till M4 på plusgiro: 900403-7 eller bankgiro: 900-4037 och märka betalningen med projektnummer: 41146 – M4. Det är EFK som administrerar kontot men pengarna går helt och hållet till M4 träningen. Vi är tacksamma för alla bidrag.

Om du vill veta mer om M4 kan du läsa här:

M4 SverigeM4

M4 Europe

M4 EFK

M4-boken del 1, kan beställas här.

Nästa omgång av M4 startar på Liljeholmens folkhögskola den 4-5 oktober. Sista dagen att anmäla sitt team är den 31 augusti. Kontakta något av de samarbetande samfunden om du vill veta mer. Mina kontaktuppgifter finns här.

Flerstämmig församling

flerstammigJonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

I mitt förra inlägg betonade jag vikten av att fundera över vilken typ av församlingar vi planterar. En av de författare som jag uppskattar mest när det gäller frågorna om församlingens roll i vår tid är engelsmannen Stuart Murray. Han har skrivit flera mycket bra böcker om församlingsplantering och om att vara kyrka i efterkristendomstiden. Hans böcker presenteras här och här.

På svenska kom förra året hans bok Radikalt lärjungaskap, som också innehåller mycket viktigt om nya sätt att vara kyrka i vår tid.

Nu har jag glädjen att presentera ännu en bok av Stuart Murray på svenska. Boken heter Flerstämmig församling och den här gången har han skrivit tillsammans med sin fru Sian. På engelska heter boken Multi-Voiced Church och The Power of All, och jag presenterade den förra året här.

Det finns en oroande tendens till att det bara är en eller ett fåtal röster som hörs i dagens församlingsliv med alltmer fokus på plattformen, där gudstjänster ibland blir mer som konserter och det är proffsen som styr. Därför behövs den här boken som en välkommen motvikt. (Även boken Radikalt lärjungaskap tar upp det här ämnet i kapitlet om församlingen.)

Stuart och Sian Murray Williams förklarar grundligt vad som menas med en flerstämmig församling, hur den kan fungera i praktiken och vilka svårigheter den måste brottas med. De hämtar mycket stoff ur egna och andras erfarenheter.

Boken börjar med att ge en rejäl biblisk grund för flerstämmighet och fortsätter med en kyrkohistorisk översikt som förklarar varför flerstämmigheten ofta tappas bort. Sen fortsätter boken med fyra mycket bra kapitel som i tur och ordning tar upp gudstjänster, undervisning och lärande, gemenskapsbyggande och beslutsfattande och visar hur flerstämmighet kan tillämpas på dessa fyra områden och vilka svårigheter som finns. Boken innehåller många praktiska exempel och förslag. Den är en verklig guldgruva. Jag skulle önska att varje församlingsledare och församlingsplanterare i vårt land läste den här boken. Den har så mycket viktigt att säga. Jag rekommenderar den varmt. Vi behöver församlingar där många röster hörs!

Boken ges ut av det lilla förlaget Evangelie och kan beställas på deras hemsida eller köpas i en bokhandel nära dig.

Nya sätt att vara kyrka

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen.

När man jobbar med församlingsplantering är det självklart att man också ställer frågor om församlingens sätt att vara och fungera. Det handlar inte bara om att vi behöver starta nya församlingar över hela Sverige (och världen), utan om vilken sorts församlingar vi startar. Vi behöver plantera församlingar som är Kristuscentrerade, relationsorienterade, levande, missionella, trogna mot Bibeln, kulturellt relevanta och inriktade på att göra lärjungar, för att använda några av de begrepp, som jag använt genom åren. ”Nya sätt att vara kyrka”, måste vara ett ämne på vår agenda och det är viktigt att ha ett visst fokus på församlingsfrågor.

Men det finns också en viss fara i detta och det har jag sett under mitt första år på det nya jobbet. Den anglikanske biskopen Graham Cray leder arbetet med Fresh Expressions (nya sätt att vara kyrka inom den anglikanska kyrkan) och han har sagt så här: ”Focus on the Church and you will loose the mission, focus on the mission and you will find the Church”. Han menar att om vi fokuserar för mycket på församlingsfrågor, kommer vi att tappa det vi egentligen är här för, nämligen missionsuppdraget: att nå nya människor och påverka världen runtomkring oss. Lyssna till sju minuter med Graham Cray om Fresh Expressions här.

Jag ser en fara i att vi som jobbar med församlingsplantering hamnar i en debatt om vad som är ”den bibliska församlingsmodellen”, i tron att Nya testamentet ger en enda modell för hur församlingen ska byggas. Jag tror tvärtom att det inte finns en fast biblisk modell, utan att det finns bibliska principer, som kan uttryckas i många olika former och strukturer. Jag tror att vi i framtiden kommer att få se en mångfald av ”nya sätt att vara kyrka” och det tycker jag att vi ska välkomna. Jag ser tre huvudmodeller, som är aktuella i Sverige idag och jag hoppas att det även i Alliansmissionen ska finnas utrymme för alla tre. De är 1. Traditionella församlingar med  söndagsgudstjänsten som veckans viktigaste samling, 2. Tvåvingade församlingar med delat fokus på husförsamlingar/cellgrupper och söndagsgudstjänsten och 3. Husförsamlingsnätverk med huvudfokus på husförsamlingar och smågrupper. Jag har presenterat detta synsätt mer ingående här: Tre sätt att bygga församling.

0801035805

Samma grundsyn finns i boken Global Church Planting av Craig Ott och Gene Wilson. Det är utan tvekan den bästa bok jag läst om församlingsplantering under det gångna året. Den är på drygt 400 sidor och tar upp det mesta man behöver tänka på när man ska plantera församlingar eller leda en församlingsplanterande rörelse.

Ett år på jobbet

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

Nu har jag snart jobbat ett år på min nya halvtidstjänst som pionjärkonsulent inom SAM. Det har varit ett händelserikt år i ett nytt sammanhang. När jag nu får chansen att blogga ett par veckor på Pionjärbloggen tänker jag dela med mig av de erfarenheter, lärdomar och tankar jag fått under mitt första år.

Jag har tidigare mest rört mig mest inom Baptist, EFK och Pingstsammanhang, så det var ganska nytt att komma in i SAM, även om jag kände till det ganska väl. Den församling jag tillhör är ju dubbelansluten till SAM och EFK. Alliansmissionen är ganska okänt utanför Småland, men här i Jönköpings län är det faktiskt bland de största samfunden, ungefär lika stort som Pingströrelsen. Jag känner mig hemma här och uppskattar den evangelikala grundsynen i teologin, den varma andligheten och den starka betoningen på mission och församlingsplantering. Jag känner att jag har kommit rätt.

Alliansmissionen har planterat församlingar under lång tid. Fokus har legat på Stockholm, Göteborg och Halland. Nu vill vi gå vidare och satsa ännu mer på pionjärarbete. Vi tror att det behövs nya församlingar, både på våra gamla pionjärfält och på vår hemmaplan i Småland. Det känns som en stor förmån att få komma in och leda detta arbete. Vi ska bygga på den erfarenhet vi har och utveckla arbetet med kreativitet och nytänkande. Min bön är att vi under den närmaste tiden får se några nya planteringar komma igång inom SAM. Men det blir inga nya församlingar om det inte finns arbetare som vill gå. Jesus hade rätt när han sa att ”Skörden är stor men arbetarna få” (Matt 9:37). Det gäller även i Sverige idag. Därför måste vi be om arbetare till skörden. Det är faktiskt mitt viktigaste böneämne just nu! Hjälp mig att be om fler pionjärer.

Häromveckan blev jag intervjuad i Dagen med anledning av min tjänst i SAM, och i samband med det gjordes också en intervju med ett par av våra pionjärer i Stockholm. Dessa artiklar kan du hitta via min blogg här.