Kliv ur båten

I söndags hade vi en gemensam gudstjänst i stadsparken här i Örebro där alla kyrkor och församlingar samlades. Teman för denna dag var ”frihet i Jesus” och jag hade förmån att vara en av förebedjarna under gudstjänsten och jag bad för Örebro, människors frälsning och enheten bland kristna.

Stadsparken var full av barn och vuxna, unga och äldre och alla samlades för att hylla vår frälsare. När jag såg hur mycket folk som hade kommit fick jag en tanke om att vi kommer att ha en sådan gudstjänst på stadens fotbollsarenan nämligen Behrn Arena som är betydligt större och kan ta emot över tjugotusen åskådare. Jag undrade hur vi någonsin skulle kunna samla så mycket folk när allt vi läser och ser visar att Sverige blir mer och mer sekulariserat, när de goda kristna värderingar inte längre betraktas som pelaren i samhället utan som något som varken passar in eller har en plats i dagens samhälle.

När jag kom hem satt jag och min fru och titta på filmen The Grace Card som handlar om två poliser, Mac och Sam, som trots sina olikheter och kamp i sina liv kunde komma överens och hjälpa varandra. Sam arbetade också deltid som pastor i en lokal församling och under en predikan talade han om hur svårt det var för honom att älska och jobba med någon som hatar honom på grund av sin hudfärg. Sams farfar, en pensionerad evangelist, förklarade för honom att Guds nåd är inte bara ord, utan den är verksam och kan förvandla ett hatfullt hjärta till ett kärleksfullt hjärta och han inte behöver hata sin medarbetare utan bör visa kärlek och vara hjälpsam. Med andra ord ville han säga att Sam måste kliva ur båten och komma närmare sin jobbarkompis och bygga relation med honom. Till slut blev jobbarkompisen Mac frälst och kunde förlåta sig själv och förlåta alla som gjort illa mot honom.

Filmen öppnade mina ögon och jag kunde förstå huruvida fotbollsarenan jag tänkte på under gudstjänsten kunde bli fylld av Jesu lärjungar och inte bara fotbollsintresserade. Vi måste komma närmare människor, vi måste bygga relationer och ”kliva ur båten”. I Sverige är man rädda att sticka ut, att vara annorlunda, men för att kunna se väckelsen måste församlingar våga ”sticka ut och komma ur båten”, göra något annorlunda och nå människor där de är.

Paulus skriver i Romarbrevet 10:14-15 ”Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?  Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända?….”

I våra verksamheter måste vi prioritera annorlunda, församlingar måste ibland komma ur kyrkobyggnader och söka människor istället för människor att söka församlingar. Låt oss bygga relationer med människor som i sin tur kommer att bygga relation med Gud.

Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er”

Fleury Ndongozi

Nya Jerusalem Internationella Församling i Örebro.

Annonser

En tanke på “Kliv ur båten”

  1. Det är så tryckt ,att vara med Jesus i båren som har har hamnat i storm och behörver ord från livets härskare !”Blir tyst !”Och en undervek händer så stor atta alrig tdigare har hänt i detta in histori.Och samma kraft har orden in Jesus namn även i dag ,låt oss testa och tro och miracles må hända till äran för Herren tack med välsignelse ,keijo söderätlje

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s