Reflection on multiplication

Richard Hultmar: I have been invited to join a mentoring group with Dietrich Schindler. The first assignment is based on his book “The Jesus Model”. (Read Jonas Melin’s excellent review on Barnabasbloggen).The chapter I read is on multiplication, where Schindler lists seven qualities in a Chrurch Multiplication Movement. (This chapter is also included in the second M4-book that will be out next week.) Here are my reflections on the factors I found most interesting:

I have reflected on the subject of multiplication for a few years and have focused mainly on discipleship training methods. (LTG:s and T4T). After reading the multiplications chapter in “The Jesus Model” a combination of three of the G7 qualities are sticking out: Discipleship depth needs to intentionally be based on a reproducible model, or models, with a timed release. The timed release is the factor I have not considered before! (Timed release is the expiration date set for a group when it takes off, to decide when it needs to multiply and how.)

Some reasons I believe why I have not considered it, and why it is naturally overlooked in Sweden:

  • Sweden is an individualistic culture. So if you invest in a friendship, it better be long term. There is a tendency to fear opening up to new people and most people think personal relationships takes time to build and need to last long.
  • The Scandinavian mindset is expressed in the famous “Jante’s law” which in this case challenges us: “You’re not to convince yourself that you are better than us.” So the question hanging in the air is: “When can I rightly say that I do well enough as a disciple? I’m probably not ready yet.”
  • Another paragraph of Jante’s law says: “You’re not to think you know more than us.” It stirs the question: “When do I know enough to say I am a disciple?” And in a culture that values knowledge it is presupposed that it takes time to learn.

So challenging these mindsets and being clear on when you do well enough and what you need to know, are things to deal with. Without the timed release factors we will be working with the same people too long, and unintentionally create a new kind of Christian consumer, instead of a movement of Christ followers. The suggested six months for a discipleship group seems too short to me. What about house churches and other small groups? How long is their expected life span in a multiplication movement?

Richard Hultmar

Annonser

Publicerat av

Richard Hultmar

Jag är47 år, med fru och fyrabarn och är pastor i Korskyrkan, Stockholm och jobbar med församlingsplanteringsfrågor i EFK.

5 reaktioner till “Reflection on multiplication”

  1. Har tänkt svara detta länge sen jag såg inlägget på min mail men har inte blivit av. Hoppas du fortfarande läser detta för det vore spännande att få en respons.

    Skulle du inte kunna utveckla lite mer tanken om ”timed release”. Om jag fattar dig rätt så innebär det att man redan innan något nytt är planterat, i själva DNA:t man planterar, ser till att det finns en slags tidsbegränsning innan den plantan ska föröka sig i nya initiativ. Och om detta saknas så kommer man troligen inte få se multiplikation.

    För mig hörs det ganska tekniskt och förutbestämt. Poängen med multiplikation som jag förstår det är ju att nya människor, som tidigare inte var en del av rörelsen, börjar göra samma sak som jag (fast på sitt sätt). Inte att jag efter en viss tid planterar en församling till. Det är ju mer addition. Kan jag innan jag börjar plantera sätta upp riktlinjer för hur och när de som kommer att komma till tro ska ta det vidare?

    Jag har väldigt lite erfarenhet av multiplikation. Men jag kan säga att jag sista åren precis som du har reflekterat mycket över det. Och det lilla vi börjat se av det så är det snarare så att jag tvingats vänta in människor tills den dag de själva tar initiativ till något nytt än att själv sätta tidsgräns för när det ska ske. Om jag för snabbt lägger något nytt på dem, och får dem att börja något innan längtan hos dem själva grott färdigt, blir jag tillslut ändå själv i slutändan ”bäraren” av det nya och ingen verklig multiplikation sker. Det slutar med att jag talar om för människor vad de ska göra, istället för att Guds dröm för dem föds fram. De tjänar mina visioner, istället för bli upptäckare av Guds vision för dem och den inre drivkraft som tar sig nya och kreativa uttryck. Och som därmed i sin tur har den inneboende förmågan att reproducera sig oberoende av mig.

    Förstår du hur jag tänker? Tror verkligen vi behöver skapa ett DNA där ivern att snabbt ge vidare evangeliet finns. Också att vi själva som initierande ledare inser att vi så snart som möjligt behöver försvinna ur vägen (det är ju ända sättet att veta om man verkligen gör multiplicerande lärjungar istället för ledarberoende konsumenter). För allt detta måste ju en ”tidsbegränsning” vara positiv. Men det finns väl en faktor till som jag inte styr: Hur ser processen ut i den som tagit emot evangeliet? Min fråga är väl egentligen. Bestäms tiden utifrån ett förut existerande DNA som sås in eller utifrån jordmånen där det planteras? Om det snarare är det andra som avgör tiden fungerar det väl inte riktigt med fasta tidsramar. Hur tänker du kring det?

    1. Mycket bra frågor! Jag är ingen expert i ämnet och hoppas kunna lära mig mer. Här kommer några försök till svar:
      1. All biologisk multiplicering (förökning) är tidsstyrd. Sådd och skörd, 9månaders graviditet etc. Och Jesus använder sådana bilder. Det tyder på att det finns olika tidsfaktorer för olika saker.
      2. Erfarenheter visar att om en församling inte förökar sig inom tre till fyra år kommer det troligen aldrig att ske. Om en ny lärjunge inte börjar träna andra inom ca ett år kommer det troligen inte heller att ske. Men självklart finns olikheter…
      3. De flesta smågrupper har ett bästföredatum. Om de inte delas eller startar en ny grupp inom ett par år tenderar de att bli inåtvända

      Jag tänker fortsätta fundera kring detta och samtalar gärna vidare.

      1. Håller helt med om ovanstående punkter. Mycket bra och mycket utmanande! Även om vi nog behöver ha en liten brasklapp för Guds förmåga att väcka det som är dött till liv. Annars hade ju inte jag själv t.ex. haft någon del i detta. Och till viss del är det nog sant, riktigt bra fart tar det nog först i nästa generation.

        Det jag är ute efter är nog framförallt varifrån initiativet till det nya kommer. Får en känsla av att det måste komma inifrån och då handlar det snarare om att vänta in det nya, om timing och känslighet för livet, än något på förhand fastslaget. Även om barn föds efter ungefär 9 månader blir tidpunkten utanför min kontroll.

        Sen tror jag du har helt rätt. Ska vi se spontant reproducerande rörelse måste vi göra allt vi kan för att hålla nere reproduktionstiden så långt som möjligt. Frågan är hur man gör det. Hur tänker du om det? Och ska man ”ge upp” på dem som drar ut på tiden? Jag har ett par erfarenheter i mitt liv med människor som jag aldrig trodde skulle bli ”något” och som idag är de som planterar nytt. Och de hade en längre resa än 2-3 år. Jag håller med om principen men skulle inte fullt ut våga följa den rakt av.

        Men antagligen är det så att om vi ska se detta i större skala, måste arbeta in ett sätt att tänka där standarden är att man inom en kort tid själv tar nya initiativ med nya människor till nya församlingsgemenskaper. Och vi som varit kristna ”för länge” måste nog aktivt välja att ta till oss detta för att inte ”nästa generation” ska behöva gå våran långa omväg genom hela ”kyrkpaketet” för att upptäcka en enkel, reproducerande församlingssyn.

        Det jag märker är att det i vårt fall är väldigt rörigt och inte alls så strukturerat. Det är alla möjliga tidsaspekter och jag kan inte se något direkt mönster. Till stor del beror det väl på att majoriteten av de som startar nytt har samma kyrkbakgrund som jag och som i mötet med ett nytt sätt att tänka kyrka vågat tro om sig själva att de kan se nya enkla församlingar växa fram runt sig. Men det är ju inte riktigt ”andra generationen” på det sättet som när människor som kommit till tro i vår gemenskap själva tar det vidare.

  2. Ja det är många frågor. En erfarenhet jag har är att det händer fortare med människor som kommer till tro och in i församlingen från en ickekristen bakgrund. En viktig faktor som jag tror vi i väst missar är att man mognar bäst med uppgiften, när man själv gör och tränar andra. Vilket innebär att man inte måste vara färdig för att börja göra. Man bör både bli tränad och träna andra samtidigt. Och, ja, det är rörigt. Annars är det troligen dött…
    Jag tror också att tidsaspekten i att bära frukt har att göra med plantan (vad planterar vi?) jordmån (värderingar och andlig status i sammanhanget), vattnandet (vår insats) och växten (den andliga kraft som Gud skjuter till).

    I morgon ska jag samtala med Dietrich m.fl. om detta så jag får återkomma:)

    1. Tack för det! Det är ju det som får mig att tro att det är möjligt. Att människor som kommer in utifrån intuitivt är ”bättre” på det här.

      Ser fram emot mer imorgon…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s