Olof Edsinger, EFS i Mikaelskyrkan:
Det talas ju en hel del om att vi i kyrkan ska vara salt och ljus i det samhälle vi lever i. De senaste veckorna har jag varit involverad i en ordväxling som jag själv betraktar som ett uttryck för just detta. Tillsammans med psykologen Alf B Svensson har jag nämligen debatterat en del med RFSU.
RFSU är en lobbyorganisation som på ett självklart sätt tar för sig i det offentliga rummet. Deras sexliberala agenda får i de flesta fall stå oemotsagd, men det som jag och Alf har reagerat mot den senaste tiden är det sätt som man vill driva frågor som har med sex och samlevnad att göra i våra svenska skolor.
I början av hösten skickade man ut materialet ”Sex i skolan” till rektorerna för alla skolor, där man ger knappt 300 tips på hur man i skolans alla ämnen kan lyfta in denna typ av frågor. Jag ska inte här ta tid för att redogöra för alla detaljer i detta material. Den som är intresserad kan gärna kolla in våra artiklar både i Dagen och på SvD.se (se direktlänkarna på bloggen efterkristus.wordpress.com).
Dock har detta för mig blivit en påminnelse om att vi som kristna har ett profetiskt uppdrag att engagera oss i frågor som är aktuella i vår egen samtid. Det som är så påtagligt med just denna fråga är ju att väldigt många icke-kristna också stör sig på RFSU:s inflytande – men att ytterst få tar till orda i den offentliga debatten. Orsaken är ofta rädsla. Men som kristna har vi en tydligare värdegrund att ta spjärn emot, vilket också gör det lättare för oss att aktivt gå emot strömmen i både denna och andra frågor. Kanske är det just så som vi i många lägen kan betjäna vårt eget samhälle på bästa sätt?
Enligt en nyligen genomförd undersökning vid Göteborgs universitet har 46 procent av alla ungdomar och unga vuxna upplevt sig pressade till sexuella handlingar mot sin vilja – vid minst ett tillfälle. I denna situation är behovet av röster som kan rusta för en motkultur i denna fråga enormt. Kanske är det t o m så att en sund och bibliskt förankrad syn på människan, sexualiteten och våra relationer i stort är något av det viktigaste som vi kan förkunna i vår tid – också som en brygga in mot evangeliets kärna?