Om Ekman, frikyrkan och enhet

Gabriel Blad, Agapekyrkan Eskilstuna

Jag kan inte riktigt motstå frestelsen att skriva något om svensk kristenhets stora nyhet och debatten som följt därav. I spåret av Ekmans beslut att bli katolik, har frikyrkans varande och identitet åter diskuterats. När frikyrkotraditionen har fått stå som motbild till att söka sig tillbaka mot de historiska kyrkorna uppstår dock lätt falska dikotomier.

Valet beskrivs som mellan ett ytligt, konsumentanpassat, flashigt lovsångsmöte eller en djup, sakramental, liturgisk gudstjänstform.

Kyrkostrukturen har att välja på en formlös, känslobaserad gasmolnsteologi eller en hierarkiskt strukturerad kyrkoinstutition.

Och angående kyrkans enhet får vi aningen underordna oss och verka inom de traditionella kyrkoorganisationerna eller medge att vi gör oss skyldiga till att bidra till en ständigt mer och mer splittrad kyrka i form av nya samfund och rörelser.

Låt mig bara påminna om att det finns fler än dessa två alternativ och presentera ett av dem:

Tänk om gudstjänst var ett sätt att leva livet och våra träffar en enkel gemenskap där omsorgen, Ordet, bönen, måltiden och missionslängtan delades flerstämmigt och ömsesidigt.

Tänk om Jesus har ett alternativt sätt att forma, organisera och utbreda sin församling som inte är beroende av våra yttre organisationsformer. Att Hans kropp, precis som våra fysiska kroppar, istället för att vara organiserad kring yttre faktorer, hålls samman av en inre struktur – ett slags gemensamt DNA i varje enskild lärjunge – i form av Hans närvaro i våra liv, syskonskapet till varandra och delaktigheten i Hans mission. Och om detta DNA, när det håll hälsosamt, har förmåga att fullt ut forma församling. Kanske är det därför Jesus gav oss uppdraget att göra lärjungar, inte att bygga kyrka.

Och tänk om bristen på enhet som vi upplever går djupare än att vi inte lyckas hålla ihop våra organisationer. Den har med vår självbild att göra. Vi har börjat se på oss själva som organisationer, talar om oss som organisationer och följaktligen ser också världen på oss som separata organisationer. Men tänk om vi hittade tillbaka till vår identitet som ett Guds folk. Uppdelningen i familjekonstellationer, och att ständigt nya bildas och andra dör ut, skulle vara helt naturlig. Det som i det gamla kyrk-paradigmet upplevs som splittring är nu en oproblematisk utveckling. Personligen tror jag varken 1000-talets kyrkodelning eller 1500-talets reformation är den historiska startpunkten till dagens splittrade kyrka. Det är 300-talets institutionalisering av kyrkan genom kejsar Konstantin. Innan dess fanns ingen maktkyrka, som maktkamper kunde splittra. Och vägen tillbaka till enhet är att ge tillbaka makten till den Ende som kan hantera den. Någon annan väg finns inte.

Tack för mig mig. Nästa vecka kommer Håkan Hedlund från Västerås att skriva här. En härlig vän med brinnande hjärta för Guds rike som definitivt är värd att följa. Jag har tyck det varit roligt att skriva. Så därför har jag bestämt mig för att starta en blogg inom kort. Så om du också tyckt det varit roligt att läsa får du gärna följa med till www.organiskkyrka.se.

Annonser

12 reaktioner till “Om Ekman, frikyrkan och enhet”

  1. Ligger mycket i vad du säger. Institutionaliseringen hade pågått länge och har värre och djupare rötter än Konstantin, tror jag. Fokusförändringen från Guds Rike (Judiskt tankegods) till Kyrka och församling bäddade för och upprätthåller de tankemönster vi är fångna av i dag. MVH Bernth

  2. Tack för en angelägen artikel. Jag har själv funderat mycket kring den institutionaliserade kyrkan och kommer fram till att den utgör ett av de absolut största hindren för den kristna församlingens liv och tjänst.

    1. Ja. Det finns gott om levande, brinnande institutionaliserade kyrkor, men institutionaliseringen i sig är precis som du säger ett hinder. Kanske framför allt för att den får kyrkan att ”funka”/fortsätta både med och utan ett verkligt liv. Jag tror en församling gör bäst i att aldrig bygga så mycket yttre struktur att den kan överleva utan ett aktivt, pågående inflöde ifrån den Helige Anden.

  3. Bra inlägg i debatten. Det du säger om självbilden kan ju lätt börja praktiseras för den som vill. Att se de andra ”fållorna” som Guds folk, att inte tänka samfund m.m. Vi kan ju börja med paret Ekman.

    1. Helt sant. Syskonskapet måste gå bortom församlingssynen. Även om jag inte tror den hierarkiska strukturen tjänar Guds syften är jag helt övertygad om att bröderna och systrarna inom dessa strukturer gör det. Gud har använt, använder och kommer fortsätta använda såväl paret Ekman som den institutionaliserade kyrkan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s