För sju år sedan startades Helenelundskyrkan. Drömmarna var många, visionerna var stora, drivet i gruppen var starkt, bönerna präglades av stor tro. Under åren har vi sett många fantastiska saker hända. Personer har funnit en personlig tro i våra hemgrupper. Ungdomar från hem utan koppling till någon kyrka har fredag efter fredag kommit och innerligt bett till Gud. Events på det lokala torget har satt avtryck i hela närområdet.
Men trots allt positivt som har hänt och händer har en hel del också gått trögt. Drömmar har inte förverkligats på det sätt vi tänkt oss. Den kraftigt växande grupp vi sett framför sig att har i verkligheten vuxit långsamt. Periodvis, som under det senaste året har den också krympt så att vi idag är ungefär lika många som när vi startade.
Hur hanterar man detta? Hur hanterar man faktumet att det inte blivit som man tänkt sig? Hur hanterar man att all den energi man lagt ned hittills inte nått det resultat man så innerligt bett för och strävat mot?
Det är nära till hands att ställa frågan: Har vi misslyckats?
Ett svar skulle kunna vara – Ja vi har misslyckats. Vi har hittills inte uppnått våra mål och drömmar i den utsträckning vi tänkt oss.
Men vad är egentligen ett misslyckande? Är det att jaga efter drömmar och inte nå dem? Är det att sträva mot stora visioner utan att se dem förverkligade?
Som jag ser det är det ett mycket större misslyckande att ha visioner och inte börja springa efter dem. Att ha drömmar och låta dem förbli drömmar utan att göra vad man kan för att de ska bli verklighet. Men att försöka och göra sitt yttersta kan inte ses som ett misslyckande.
När det gäller att grunda församlingar får vi därför inte låta rädslan för att ”misslyckas” styra oss. Vi måste våga kasta oss ut i det okända utan garantier om framtiden. Det kan kännas obekvämt men att leva utifrån tro kommer aldrig vara helt bekvämt.
Vår församling fortsätter be, vi har fortfarande drömmar och visioner, vi fortsätter med målsättningen att fler människor ska få upptäcka Jesus genom oss. Vi har en spännande höst framför oss där jag är övertygad om att vi kommer få vara med om många fantastiska ögonblick. Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden men ett vet jag. Vi har inte misslyckats.
Johan
