Anta utmaningen för 2015!

Cahtrine Nygren, EFK:s församlingsprogram:

Jag vill så här dagen innan nyårsafton passa på att önska er ett riktigt gott nytt år. Vi har under året som gått fått läsa om en rad olika församlingsplanteringar och vi har fått utmaningar av olika slag. Så här vid årsskiftet vill jag ge er ytterligare en utmaning som gäller för hela 2015 som ligger framför. Vad kan väl vara viktigare i den tid vi lever än att bli fast rotad i Guds ord. Detta är en omistlig del i vår egen Gudsrelation men också i vårt sändande till andra människor. Att ordet får vara levande i oss. Svenska bibelsällskapet uppmanar att vara med i deras utmaning om att läsa bibeln varje dag under det kommande året. Jag vill vara med och peppa er för att anta denna utmaning. På http://antautmaningen.se/ kan ni läsa mer och få olika tips för hur din bibelläsning skulle kunna se ut under 2015. Hänger du på!

Annonser

Hur mäter vi framgång? – del 3

Den instinktiva frågan i kristna sammanhang – för att mäta framgång – är: hur många? Det kan röra sig om du många man har döpt, hur många medlemmar man har, i hur många städer/länder man har varit och predikat eller hur många hemgrupper den nystartade församlingen har. Rent instinktivt tänker vi också att ju fler desto bättre. En församling med 200 på sina gudstjänster är bättre än en med 50. 10 hemgrupper är bättre än 5 och församlingen som har 70 på ungdomssamlingen är en bättre församling än de som bara har 15.

I en del kristna kretsar vill man aktivt komma bort från kvantitetstänkandet och pratar aldrig antal utan fokuserar enbart på kvalitén i gemenskapen – det handlar med andra ord enbart om hur mycket man växer i sitt lärjungaskap.

Läser man Paulus brev till församling i Korinth så är det tydligt att kvalitén på lärjungaskapet är viktigt – men vid Jesus brödunder (t.ex. Luk 9:13) eller på pingstdagen (Apg. 2:41) så verkar man ha gått runt och räknat antalen. Slutsatsen borde vara att både kvalité och kvantitet är viktigt, men att det ena inte får ske på bekostnad av det andra. Massor med ungdomar i kyrkan spelar ingen roll om de inte kommer närmare Jesus. Men om de däremot kommer närmare Jesus är det ju bättre att 70 är där än 15.

Hur vi tänker borde därför vara att sträva efter så bra kvalitét som möjligt i det vi gör – och att så många som möjligt får del av det.

 

Martin Alexandersson har varit med och planterat EFS i Mikaelskyrkan i Uppsala, jobbar med nyplantering på EFS och skriver annars på www.efterkristus.nu

Hur mäter vi framgång? – del 2

Att samla många människor är något som många utav oss vill och vi vill gärna se det som ett mått på att ha lyckats när vi samlar många. Det gör också att vi gärna vill bygga ut, erbjuda tolkning på olika språk, eller visar predikan i en annan lokal – allt för att kunna samla så många som möjligt.

Att samla är ingen direkt obiblisk tanke, men den rymmer nog inte hela kallelsen för den kristna gemenskapen. På många håll i NT är sändningen central. Jesus säger till sina lärjungar ” Som Fadern har sänt mig sänder jag er” (Joh 20:20) och församlingen i Antiochia sände iväg Barnabas och Paulus (Apg. 13:2).

Jag hade en kollega som besökte en församling nånstans i USA. De hade aldrig varit mer än 200 medlemmar men hade de senaste decennierna planterat ett 50-tal nya församlingar i sitt område. Få känner till denna församling eftersom den är så liten och har fokuserat på att sända iväg människor. Många utav oss kan däremot räkna upp flertalet kända, stora församlingar som har fokuserat på att samla så många som möjligt.

Frågan är vad som betyder mest i Guds rike?

 

Martin Alexandersson har varit med och planterat EFS i Mikaelskyrkan i Uppsala, jobbar med nyplantering på EFS och skriver annars på www.efterkristus.nu

Hur mäter vi framgång? – del 1

Jag såg en artikel i en av våra kristna tidningar där rubriken löd något i stil med: ”Gudstjänst och kaffekalas när missionshuset fyllde 100 år”. Det aktualiserar återigen frågan: hur mäter vi framgång som kristna? När har vi lyckats?

Mitt fotbollslag grundades 1926. Och jag kan inte bry mig mindre. Det kunde ha grundats 1126 eller 1996. Det som jag bryr mig om är huruvida vi vinner matcher, vinner serier, spelar trevlig fotboll, har roligt på läktaren och fostrar morgondagens stjärnor. För ett fotbollslag på elitnivå tävlar inte i att överleva så länge som möjligt utan att vara så bra som möjligt.

Men när vi kommer till församlingar så blir frågan om framgång ganska svävande. En del menar att vi inte alls ska tänka i termer som ”att mäta framgång i Guds rike”*. Andra mäter det gärna, men använder sinsemellan väldigt olika måttstockar. De kan t.ex. vara att församlingen lyckats bli 100 år, att man renoverat kyrkan, att barnverksamheten är större än i fjol, att församlingens hemsida är snyggast i stan, att Gudsnärvaron är ökad, att inga människor är besvikna på vår församling, att vår församling blir omskriven i tidningen, att vi inte minskar med lika många medlemmar per år som tidigare etcetera. Inga av ovanstående är per automatik fel – men är det vår huvudkallelse?

Jesu uppdrag i Matteus 28 är att ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar” och det har varit en nyckelvers för flera seklers utlandsmission. Men tveksamt är om det är en nyckelvers när vi i våra lokala församlingar bedömer vårt arbete.

En klassisk psykologisk försvarsmekanism när man inte lyckas nå sina mål är att omdefiniera dem. ”Surt sa räven om rönnbären” är fabelns version av den, ”Jag ville ändå inte egentligen vara tillsammans med honom” är den dumpade tonåringens reaktion.

Hur ska man då agera och tänka när man planterar nya församlingar? Ja, grunden är att tydliggöra varför vi finns till? Att alla vet syftet med församlingen och det församlingen gör. Och sedan påminna om det om och om igen så att det inte behöver finnas artiklar framöver där vi gläds åt att ha överlevt i 100 år utan snarare gläds över att vi har fått göra människor till lärjungar.

* Anledningen att vi behöver mäta framgång är att Jesus gav oss ett antal väldigt tydliga och konkreta uppmaningar. Om vi inte mäter hur det går med dessa har vi väldigt svårt att utvärdera och se hur vi ännu bättre kan fullfölja det han har kallat oss till.

 

Martin Alexandersson har varit med och planterat EFS i Mikaelskyrkan i Uppsala, jobbar med nyplantering på EFS och skriver annars på www.efterkristus.nu

Etablerade församlingar behövs!

Johannes Stenberg, Nygårdskyrkan Skäggetorp i Linköping (EFK)

Evangeliska frikyrkan har betonat församlingsplantering tydligt allt sedan de tre modersamfundet gick samman för 18 år sen. EFK har varit föregångare när det gäller att plantera församlingar i Sverige, men samtidigt kan jag konstatera att det inte tas så många initiativ nu.

Utifrån vad jag kan se så beror de församlingsplanteringsinitiativ som tas i EFK allt som oftast på att några individer tar ett initiativ. Sällan ser vi etablerade församlingar som strategiskt tänker församlingsplantering. Det finns församlingar som New Life och Elim i Stockholm samt Immanuelskyrkan i Malmö som strategiskt och regelbundet planterat församlingar. Visst finns det fler etablerade församlingar som varit del av en församlingsplantering men få är de som gör det mer än en gång och som har en medveten strategi för att det ska ske regelbundet.

Det är de etablerade församlingarna som behöver äga församlingsplanteringsfrågan om EFK ska bli en församlingsplanteringsrörelse. Jag tror också det är då vi kan se församlingsplantering ske i större skala. Genom att de etablerade församlingarna finns med på tåget tror jag även att de initiativ som tas kan bli mer livskraftiga och planterare som helt ger sig hän får ett större skyddsnät.

När vi flyttade till Linköping valde Ryttargårdskyrkan att ”adoptera oss” och bli vår moderförsamling. De har stöttat oss ekonomiskt, hjälpt oss i relationer med andra församlingar i stan, samt varit ett värdefullt bollplank. I gengäld tror jag vi inspirerat och kommit med viss förnyelse.

Kombinationen församlingsplanterarens iver och entreprenörsanda tillsammans med den etablerade församlingens stabilitet tror jag är ett framgångsrecept om vi vill se församlingar startas och växa. Församlingsplanteringarna behöver de etablerade församlingarna och de etablerade församlingarna behöver pionjärernas engagemang.

När jag och min fru valde att bli församlingsplanterare var alla vi mötte i EFK-sammanhang var så positiva – och just precis det ser jag som det stora problemet. Alla tyckte det vara bra med församlingsplantering, MEN ytterst få tänkte att det skulle kunna vara ett alternativ för dem och ännu färre etablerade församlingar tänkte att det var ett alternativ för deras församling.

Vill vi se en rörelse av församlingsplantering i Sverige tror jag de etablerade församlingarna är en viktig nyckel, men var är ni? Ni behövs nu!

(Jag spanade om detta på EFKs kongress i maj. Du kan lyssna på det jag sa här.)

Var pionjär för din egen skull

Johannes Stenberg, Nygårdskyrkan Skäggetorp i Linköping

Drivkraften i allt pionjärt arbete och allt av församlingsplantering måste vara mission. Vi måste drabbas av Jesus och hans nöd för de förlorade. Samtidigt har jag kunnat konstatera att församlingsplantering även är bra för vår egen efterföljelse.

För snart fyra år sen tog jag och min fru steget och flyttade från Stockholm till Skäggetorp, Linköping för att plantera en ny församling. Det var ett stort steg att lämna en församling man älskade, säga hejdå till vänner och att säga upp sig och söka nytt jobb. Det var med stor bävan vi tog steget och idag känner vi stor tacksamhet. Det har resulterat i så mycket gott!

Församlingsplantering har hjälpt min fru och mig att leva det liv vi vill leva. Genom att engagera sig i en församlingsplantering tvingas man leva relationellt för om man inte bygger relationer kommer det aldrig bli en ny församling. Man kan inte falla tillbaka på någon annan utan det hänger på en själv – på ett positivt sätt. Man tvingas leva det liv man som kristen vill leva.

Församlingsplanteringen har också hjälpt oss att prioritera och prioritera bort. Att prioritera bort är jobbigt, men när vi gjort det har vi fått uppleva ett mer helt liv och ett mindre splittrat liv.

Genom att plantera något nytt har vi vuxit. Vi fått göra massa saker för första gången och allt det nya tvingar en att bli mer beroende av Gud. När man inte har kunskapen och erfarenheten har vi fått fly till Gud.

Att plantera församlingar är viktigt för människors frälsnings skull, men kan också vara en ovärderlig hjälp i vår egen efterföljelse av Jesus.

All about Love

Av Andreas Holm, Församlingsplanterare Söderköping, Equmenia.

För ett par timmar sedan avslutade vi dagens Huskyrka hemma hos oss. Vi var fem vuxna och sju barn. Vi åt risgrynsgröt, julskinka och julmust! Allt för att öka på julstämningen. Vi delade livet och hade en härlig gemenskap tillsammans. Barn leker och springer och busar överallt. En kille ursprungligen från Afganistan var med. Han delar med sig om hur hans liv ser ut just nu och vi delar glädjen han känner över att fått sitt första jobb i Sverige som timvikarie på ett äldreboende.

Jag kör hem vår gode vän efteråt och vi får ett gott samtal tillsammans. Det första han tar upp var hans fascination över att Jesus verkligen gjorde så att Lasarus började leva igen. Vi samtalar lite över att Jesus verkligen gjorde och gör mirakler idag. Vi glider in på ett nytt samtalsämne. Min vän börja dela öppet med sig av hans upplevelser av Sverige och svenskarna. Han menar att vi svenskar verkligen inte mår bra på grund av avsaknaden av kärlek. I hans hemland menade han att man levde i väsentligt varmare relationer och man lever närmare varandra medans här så lever man mycket mer för sig själv och man har sin TV och sin telefon sen är det bra. Vårt samhälle skapar individualister som är okapabla att älska andra än sig själva.

Bibeln säger att kärleken ska i den sista tiden kallna hos de allra flesta. Vi är kallade att vara som Han är i den här världen! Hur är då vår Herre och Gud? Han är Kärlek!

Vid den första nattvarden så kom Jesus med ett nytt bud till världen! Att vi skulle älska varandra!

Lifechurch har tre prioriteringar:

Predika Evangelium
Träna Lärjungar
Odla kärleksfulla relationer

Kan det vara så att detta är något vi behöver återta ständigt!? Just kärleksrelationen med Jesus och att ständigt leva ett utgivande liv i kärlek. Kan det vara så att vi kan behöva lyfta blicken lite från oss själva och börja leva våra liv med en tro verksam i kärlek!?

Vi älskar för att Han älskat oss först!

Jag tackar för denna vecka och önskar Guds välsignelse till er alla!

Bästa hälsningar – Andreas