Mission

Hans Sundberg

Annonser

om vikten att lära nytt

Hans Sundberg

Ifjol slutförde jag en kurs om hinduism och buddism i lokalt perspektiv. Kunnig lärare var  Leif Nordenstorm Direktor vid Fjellstedtska Skolan. Det var en läskurs inklusive två intensivdagar med föreläsningar. Den här kursen är en samarbetskurs mellan Fjellstedtska och Johannelunds Teoligiska Högskola.

Avsikten med kursen från min sida är att på nytt studera hinduismen och buddismen. Och att fördjupa mina kunskaper utifrån vårt projekt i Nepal och Indien.
Som du kanske vet har en dörr öppnats både i Nepal och Indien för vår pastorsträning/bibelkurs*. Den är tre-fyraårig med tio-tolv sessioner med två veckors intensiv undervisning då vi går igenom alla Bibelns böcker. Plus att vid varje träff så har vi Ledarskaps- undervisning, samt dagar med praktisk undervisning, som hur man bygger en kulturellt relevant kyrka i Nepal och Indien. Dessa kurser leds av inhemska pastorer.
Vi som undervisar de bibelteologiska sessionerna kommer än så länge från olika kristna församlingar i Sverige och Norge, men det viktigaste har vi gemensamt: vår övertygelse att Gud är treenig: Fader, Son och Ande, Jesus Messias är Herren, Bibeln Guds Ord och den Helige Ande verkar idag genom under och tecken i och genom sin kyrka.
I Nepal pågår en stor kristen väckelse där hundratusentals har kommit till tro de senaste åren. Från bokstavligt nästan inga kristna sextio år tillbaka i tiden till nära två miljoner idag! Alla kristna kyrkor där vet att Jesus har all makt, detta därför att de har alla direktkontakt med människor som bevittnat eller varit med om Guds kraftfulla handlande för sitt folk.
I Indien där vi startat projekt två är situationen lite annorlunda. Men också där blåser Andens vind.

Varför då läsa kurs om hinduism och buddism? Jo för att vi ska ha en bättre förståelse för den religiösa och kulturella bakgrunden i länderna. De allra flesta vi möter har den bakgrunden. Så är verkligheten. Att tänka annorlunda skulle bara vara naivt.

Vi behöver överhuvudtaget bli bättre, som människor, på att förstå varandras bakgrund. Vad har präglat dem? Vad är deras historia? Vilken tro eller otro har präglat dem?
I synnerhet gäller det församlingar som får hälsa nyomvända välkomna. Ofta blir den första fasen i tro en radikal uppgörelse med allt gammalt. Man vill kanske inte ens prata om det som varit. Tyvärr skulle jag säga. Det finns alltid något gott också i det! Det goda ska förstås bevaras och vårdas ömt.
Om man för snabbt kastar ut barn o c h badvatten blir det tomt i badbaljan! Då kommer gärna en annan kultur, som tex. västerländsk kultur och intar det tomma rummet. Till en början uppfattas det som bara positivt kanske, men så kommer det kanske inte alltid att vara. En dag inser man att ”Gud har ju verkat i vår historia också”.
Vi behöver därför bejaka och förstå vår historia, även om den också innehåller trosuppfattningar vi inte numera tror på. Respekt och tacksamhet till historien är viktiga attityder för att rätt kunna predika det radikala budskapet att Jesus Kristus är e n d a vägen till Gud.

Hur våra vänner i Nepal och i Indien lyckas med att leva ut sin tro på Jesus med rätt attityd är helt avgörande för hur omgivningen kommer att fortsätta beröras av Jesus själv. På samma sätt som våra attityder i mötet med våra grannars tro/otro öppnar eller stänger för tron på Jesus som Herre.

Kunskap, respekt och kärlek är absolut nödvändiga attityder.

Samtidigt så leder kristen mission alltid till den djupaste frågan: vill du också bli en Jesu efterföljare? D e n frågan motsäger inte behovet av respekt och tolerans. Snarare tvärtom så är det bara Jesus själv som kan visa vägen i hur man möter medmänniskan. Han är nämligen ”Vägen, Sanningen och Livet” och ”Ingen kommer till Fadern utom genom Mig” som Han själv uttryckte det, se Joh 14:6. Jesus kan självklart ha anspråk på vara enda vägen till Gud, därför att Han ä r Gud.

Sagt detta behöver en dimension läggas till: viss religion, viss tro, vissa attityder är onda. De pekar bort från Jesus och förblindar människan. I sådana fall måste förkunnelsen och bibelstudier tydliggöra ondskan, det demoniska, syndfullheten i en människa och befria henne/honom från det.

På vägen från Stockholm till Kathmandu på en resa fick jag ett samtal med en buddistisk kvinna som bevittnat demonbesättelse i sin familj. En familjemiddag avslutades med stor kalabalik då en älskad familjemedlem blev våldsam, ändrade röst, blev högröstad och åt oavbrutet under två timmars tid. Familjen var skräckslagen! Stor var hennes förvåning när jag kunde berätta att endast i Jesu namn kan befrielse och beskydd ske! När jag sa att ”i Jesu namn har du auktoritet över alla demoner” tittade hon på mig storögt och sa: ” är det verkligen sant?”.
Innan resan var över fick jag be för henne i Guds: Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Jag bad bland annat om tro på Jesus så att hon kunde kasta ut demonerna nästa gång de visade sig.

* http://www.pastoralleadershiptraining.org

god teologi

hans Sundberg

Evangeliet om Jesus Messias är goda nyheter. De måste förkunnas i varje generation och i alla kulturer. Varför? Jo helt enkelt därför att ingen kultur eller generation eller individ är ”kristen” av naturen, ingen har helt enkelt sanningen om Guds uppenbarelse medfödd. Det är denna verklighet som teologer kallat ”arvsynd”. Alla har skadats genom detta och behöver helas, frälsas.
Eftersom Gud älskar den enskilda människan och varje kultur så sände Han sin enfödde Son, Jesus, ”för att var och en som tror, inte ska förgås, utan ha evigt liv” (Joh 3:16).

I historien om Jesus och Hans jordiska liv händer alltså något som är ”goda nyheter”. Gud själv sänder sin ende Son för att vi ska få leva för evigt. Något sker i och genom Jesus som förändrar allt.

Vad är det som sker?

Gudsuppenbarelse – i Jesus har Gud visat vem Han är! Vi vet vem och hur Han är, nämligen exakt som Jesus. Gud är en, ”ett väsen”. Samtidigt tre personer: Fader, Son och Helig Ande. Bibeln är Guds Ord som vi fått som en gåva för att veta allt detta. Den är vår tillförlitliga auktoritet.

Guds Rike tydliggörs – i och genom Jesus syns vad Guds herravälde innebär! Jesus lärde oss alla att be Fader Vår. En fantastisk bön. Bland annat ber vi ”Tillkomme Ditt Rike” och ”Ske Din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden”. Det vill säga i allt det Jesus sa, allt Han gjorde ser och hör v i hur det är i himlen. Där är Guds Rike fullständigt uppenbarat, här på jorden tillåts ondska ännu en tid. Men i och med Jesus synliggjordes alternativet: hur det borde vara. Och hur det kommer att bli. Riket kan sägas invadera jorden! Notera att det är det som sker när evangeliet förkunnas och människor tror och döps, nattvar d delas, Bibeln läses, Anden verkar när sjuka helas, demoner kastas ut och nådens liv ges till en sargad mänsklighet och jord.

Guds nyskapande makt proklameras – hjärtan och kroppar helas, luften och atmosfären i natur och stad renas, fångar och slavar befrias, demoner kastas ut. Uppenbarelseboken visionerar om den dagen då ”en ny himmel och en ny jord” blivit verklighet.

Rättfärdiggörelse genom tro – det är absolut nödvändigt att Jesus dör i syndarens ställe, ja istället för syndare. Ingen människa kan närma sig en Helig Gud utan att en medlare finns, som möjliggjort det mötet. Jesus är den enda som vara en sådan medlare, som både Gud och människa offrade Han sitt liv och blev till ”ett med synden”. Han dog utlämnad åt syndens konsekvens, döden, och försonade därigenom ”hela världen med sig”, Gud med människan. I och med att Jesus uppstod från döden vet vi att förlåtelse och försoning finns – och vi kan få en andra chans. Fria från arvsyndens förbannelse som Guds befriade barn!

Detta är det urgamla evangeliet som måste predikas för varje generation till tro på att ”för Gud är allting möjligt”!

Varje ny generation förkunnare har att tolka detta samma evangelium på nytt i nya kulturer. I den meningen är det alltid nytt. Men innehållet blir aldrig nytt. Det är alltid ”Jesus som Herre” som gäller. Därför behövs ingen ”ny teologi”, vad som mänskligheten ropar efter är det ”gamla” budskapet om Gud och Hans kärlek till en brusten värld. På språk som alla förstår.God

vem har valt vem?

Hans Sundberg

Johannes evangeliet 15:16 sammanfattar missionssynen för församlingen:
” Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.”

Det är inte vi som valt Jesus. Nej det är Gud som valt oss.
Detta är en tanke som kan verka märklig i vår tid, när perspektivet verkar vara att vi bestämmer själva i allt – också när det gäller vem vi tillber.

Till en sådan kultur talar Jesus:
”Ni har i n t e utvalt Mig, säger Jesus, utan Jag har utvalt er!”

Vi borde förstås svara ”ja” till Guds val av oss. Men djupast sett är den som valt först Gud.
Detta är värt att begrundas och att proklamera! För det betyder att Gud är först.
Han har skapat allt, allt ifrån mikrokosmos till makrokosmos, också människan: man och kvinna. Han valde oss i sin kärlek till att bli föremål för Hans kärlek.
D e t betyder att ingen står utanför Hans omsorg. Eller att våra liv är meningslösa.
Tvärtom: genom att vi är valda av Honom har vi en god Fader, mening med livet och en fantastisk framtid.

Den som svarar ja till Jesus som Herre får en levande relation till Gud, en livslång uppgift att vara ambassadör för Guds Rike och en evighet med hela den himmelska härskaran inför den Treenige Guden.

En av dem vi sett bli kristna deltar, några dagar efter att han tagit steget att ta emot Jesus, i samling i vår församlingsplantering Mosaik där vi talar om Alpha. När vi informerat om den möjlighet Alpha utgör inbjuder vi den som vill att ta med material omkring Alpha. Vi undrar förstås hur han tänker. Han svarar genom att berätta att han vet exakt vilka i hans familj och vänkrets som ska inbjudas till Alphakurs.
Så är det! Den som svarar ”ja” blir också en ambassadör för Guds Rike.

Att vara pionjär

”Pionjärer” syftar här på församlingsplantering. Men det fanns en tid då ordet ”pionjär” också syftade på något helt annat: ungkommunister bl.a. i Sovjetunionen.
Jag har sett något själv om hur de hade det på de gårdar som användes till att göra unga människor till brinnande kommunister och marxister i Sovjetunionen.
Bland annat har jag tillbringat några kristna konferenser i Sibirien på Pionjärernas lägerområden. Vi var där för att utbilda Ledare och Pastorer för Vineyardförsamlingar och UMU.
Sovjet arbetade däremot med Partiets syften som mål: unga människor ska få brinna och vara engagerade för Kommunistpartiet. Detta hade fel ideal och mål. Resultatet blev helt förödande för många hundratals miljoner i Sovjet, Kina, Östeuropa, Kuba och många andra länder. En av världshistoriens mest fruktansvärda mördarapparater och förtryck fick en tränad skara att utnyttja för felaktiga syften.
Jag har träffat och lyssnat till några av dem som drabbades av denna diktatur. Det är helt enkelt fruktansvärt att tänka på hur illa de behandlades! En av dem som överlevde fängelse på 1960-70 talet sa till mig: ”jag var lyckligt lottad, jag överlevde fängelset”. De andra, som också var där för sin tro på Jesus, överlevde inte. Många martyrer fick ge sitt liv för Jesus.
I vårt fall fick vi några intensiva år på nittiotalet förmånen att plantera församlingar i Sibirien och Ryssland. Dessa förkunnade i liv och bekännelse att Jesus är Herre. Vi fick se församlingar födas och mogna till självständiga enheter. Vilken förmån det var – och är – att få vara en Jesu lärjunge. Evangeliet om Gud är goda nyheter för alla människor och det förändrade människors liv också då. De som åkte dit var missionärer och pionjärer. De som lyssnade och blev frälsta blev missionärer och pionjärer för en ny sak: Jesus Kristus som Herre.
Vi har samma Missionsbefallning idag. Vi är kallade att vara pionjärer för Jesus. Att brinna för rätt sak: att Guds Rike som goda nyheter ska förkunnas för alla människor överallt, dvs i Sverige o c h i hela världen samtidigt.

Johannes evangeliet 15:16 sammanfattar missionsuppdraget, Jesus sa:
” Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.”

Ett omvälvande år

Patricia ask, pastor Elimkyrkan Västerort:

Under hösten har vi sett helanden i större mängd än tidigare, vi har fått döpa människor och sett en handfull nya besökare komma till tro på Jesus. Det har varit en ”bra” höst”. Allt det Gud gjort inspirerar, motiverar, gläder och enar församlingen.

Men, det finns givetvis alltid ett ”men samtidigt”. I Elimkyrkan Västerort är detta ”men samtidigt” ett utmanande reningsarbete. Gud lyfter på locket och belyser på djupet saker i var och ens liv. Det som varit fördolt i mörkret ska upp i ljuset. Det som inte ärar Gud skall tas itu med. Smärtsamt, obehagligt och rent av skrämmande för några. Men bra.

Vi är i en förebredelse tid och jag ser så fram emot vad Gud vill göra under året.

Inledningen har varit mycket god och vi fortsätter att döpa om en vecka igen. Nya initiativ för Guds rike poppar upp och hungern är stor i församlingen. Jag tror på ett avgörande år där människor kommer lösas från bojor som aldrig för, där helandet når nya dimensioner, där Jesu budskap når djupare in i hjärteroten och till omvändelse där det verkat omöjligt. Enheten kommer att stärkas i Kristi kropp.

Samtidgt kommer skiljelinjen mellan kristen och okristen blir så mycket tydligare. Det kommer märkas vem som tror och vem som inte tror, till en del besvär för oss kristna. Så underbart att Gud har koll!

Jag ser så fram emot forsättningen av detta år.

Stå fast i tron

Patricia Ask, Elimkyrkan västerort:

En av de tilltal församlingen fått från Gud för året är vikten av att stå fasta i tron. Alldeles självklart, men inte alltid så lätt under press och frestelser. Men, det är facsinerande hur Gud belönar oss, både i det lilla och i det stora, just när vi står fasta i tro och lydnad till Guds Ord. 

Jag tänker kanske framförallt på de  små och till synes obemärkta kärleksuttrycken i vardagen, den direkta konsekvensen av vår tro på Jesus Kristus, hur avgörande det är att vi just då och där står fasta. Leendet till tiggaren på gatan, omsorgen och den extra varma blicken till damen som demonstartivt säger nej, men behöver erfara Jesus så väl, tålamodet i trafiken och vid övergångsstället.

Upplever sällan så goa välsignelser som i det lilla vardagliga trofasta, dag ut och dag in. Livet med Jesus är vardaligt och  för många av oss väldigt lokalt. Det är dem vi möter just nu, på väg tll affären, i busskön eller på barnens dagis som behöver erfara Jesus.

Så fiffigt att vår Guds närvaro och läckande kärlek, stor som liten, påverkar och förvandlar liv mitt i vardagen!