Vem är du?

Anna! Har bott i Svenljunga i…9 år.

Vad vill du ska hända i Svenljunga i framtiden?

Hmm…Att fler människor ska få upp ögonen för en, … eller bli intresserade av den kristna tron.

Vad tror du Jesus kommer att betyda för dig framöver?

Betyda för mig…Det vet jag inte vad jag ska svara på. Han betyder redan mycket för mig, och jag tror att han kommer att betyda mycket för mig även i framtiden.



Vem är du?

Skratt. Vad vill du jag ska svara på det? Fyrbarnspappa, boende i Svenljunga sedan 31 år tillbaka.

Vad vill du ska hända i Svenljunga i framtiden?

Oj. Men om vi säger utifrån det vi håller på med så är det att fler människor ska få upp ögonen för det som kristen tro innebär… om du ska ha ett kort svar.

Vad tror du Jesus kommer att betyda för dig framöver?

Förhoppningsvis att jag lär känna honom lite mer och att han får fortsätta vara min herde och leda mig. Ett kort svar som jag står för.



Vem är du?

Jag heter gloria Nalutaya. Bott i Svenljunga i sex år nu. Jag ha vart med i kyrkan och cellgruppen i tre år. Jag känner mig inte ensam längre efter jag träffade alla i cellgruppen. Det känns som ens familj, eftersom man ha inte sin familj här i Sverige.

Vad vill du ska hända i Svenljunga i framtiden?

Det känns som Svenljunga behöver gemenskap för alla ålder och genom kyrkan kan bli ett sätt.

Vad tror du Jesus kommer att betyda för dig framöver?

Jesus ger mig hopp i allt jag gör och tror att det blir samma framöver.


och här kommer nästa…


Vem är du?

Jag är Simon… Jag är jag.

Vad vill du ska hända i Svenljunga i framtiden?

Jahadu, äh. Jag vet inte. Det är många önskningar.

Är det något du önskar skulle vara annorlunda i Svenljunga?

Att alla ska börja gilla varandra. Att den konflikten som finns ska försvinna mellan människor. Att alla ska acceptera varandras olikheter. Jag önskar också kyrkan och moskén ska samarbeta med varandra, och prata om olika frågor.

Vad tror du Jesus kommer att betyda för dig framöver?

Jaha. Jag vet inte. Nej, jag vet inte, riktigt.

/Fredrik, Tomaskyrkan Svenljunga



Den här veckan har jag fått ansvar för pionjärbloggen. Jag finns i Svenljunga där Korskyrkan, Borås, har ett församlingsgrundande arbete. Vi har tre enkla ledord som vi försöker utgå ifrån i vad vi gör och är: Gud, Gemenskap och Ge. Cellgruppen är den mest etablerade samlingen vi har, då är vi 17 stycken i olika åldrar som träffas. Vi har haft vår första gudstjänst/offentliga samling, som vi kallar Söndagsfika och har den andra på söndag. Den här veckan tänkte jag lösa min bloggar-uppgift genom att låta några i gruppen svara på lite frågor, och på så sätt presentera några av dem som är med. Var gärna med och be för oss, det behöver vi jätte mycket.

Fredrik Skott, Tomaskyrkan Svenljunga



Vem är du?

Hmr, vad ska jag svara på det? Lars Bernardsson. Född och uppvuxen i Svenljunga. Jobbat på samma företag i 35 år, på Svenljunga Handels.

Vad vill du ska hända i Svenljunga i framtiden?

Det vore väl trevligt om det blir en församling. Och om man ser folk kommer till tro, många frälsta. Har väl egentligen alltid brunnit för Svenljunga, men det har ju inte funnits något här omkring att vara med i. Men nu är det på gång, som börjar från skratch, på ny kula. Känns bra.

Vad tror du Jesus kommer att betyda för dig framöver?

Hoppas tror att det ska vara som det är, ja det är ju det man lever för egentligen. Sedan har man ju sina upp och nedgångar i olika perioder.

Team verse Network

Living in a new place, meeting all sorts of people and dreaming of what God wants to do excites me, energizes me and motivates me to explore. I have been meeting many great people who are desiring to do good and acknowledge God. The longer I live here, the more aware I become of the needs great and small. You see the strongholds that exist within the culture and patterns of lifestyle. I have often been asking myself how do I take steps towards what God is showing me? How do I discern from all that I see to what specifically is God asking me to join Him with? How do I be supportive and work with others within the city yet be aware of my own limitations with relationships, energy and time? I have had moments where there was victory and breakthrough in conversations and other moments of extreme disappointment and departing from someone unsure if I would work with them again.  Through this, I am learning the difference between team and network, the need of both and the need to understand expectations from those around me as well as myself and what I can offer.

I believe biblically that team is important. Jesus sent the disciples out in 2s. The apostles worked as team seeking the Spirit’s leading in guiding the early church. I also grew up playing sports with a team. I love team. I want to be a team player. Why am I getting frustrated with team? I am learning the importance of distinguishing the relationships I have with different people and groups so that we can define to what level do we work together.

For the church plant end goal I am labouring towards I want and need a team. We, as a team, are looking to define the end goal and what it looks like at every level, the mission and purposes of why it exists, the values it is built upon and the goals and objectives accomplished at every stage.  We have agreed doctrine of beliefs and how we believe to live them out.  The team needs to define our language and culture and be living it out so that we can one team on one playing field with the same sport – the same model and methods. With this group we can collaborate at every level and have expectations of each other to work through every hurdle. We are committed to God, the work and each other.

As I am learning more about the different people who are labouring for the gospel, I am learning more about network. There are like-minded people who I respect, admire and learn from. Yet the reality is that they have a commitment to their work, their group of people and their way of doing things. We do have a common ground of theology and biblical principle where we can work together, brainstorm, process and learn from one another. We can facilitate a network of different denomination, different models and different methods so that we can see God’s glory displayed throughout the city with each of us doing our part.

There are some people I do not want to work with. I don’t want to be mean or judgmental. I love people and believe God can use anyone who is willing. Yet I can not partner to any extent with leaders who do not see Jesus as Lord and Savior or see the Bible as the authoritative Word of God. I will not compromise on the gospel and the commission that Jesus gave us. I will pray that God removes false teachers from the city. I can love and respect people, but I will not network with them and certainly not consider working on their team.

So here is some more food for thought with some of the different areas the Lord has been speaking to me and teaching me how to think and consider different aspects of church planting. May God help each of us grow a healthy team to work in the trenches with closely, a network within the city to allow for a greater unity of the body of believers to be displayed and discernment for relationships that do not need our time and energy.

Written by Sarah Bedi, living in Luleå

Yes Lord, remove the idols

Some of the lessons I continue to learn as I desire to the Kingdom expand!

”It’s not your old life you want back; it’s your old idols you want back, and I love you too much to give them back to you.”

A friend recently gave me a book entitled Jesus + Nothing = Everything. A man testifying to the gospel transforming him through a journey of obedience. When we follow God’s leading, there is the desire that everything will unfold smoothly yet that is not always the case. People who once fully supported a decision and direction will begin to question and sometimes even slander us. Change is not easy. Obedience is not easy as it often is counter cultural. When everything felt hard and there was no end in sight, the author cried out to God in weariness, fear and anger. The response was the quote above.

I am encouraged to be reminded that God loves me too much to allow myself to get caught up in all the ”what’s not” happenings around me and constantly inviting me to focus on the ”what is”.  As I look to see a new church planted and thriving, I can find many reasons to be discouraged. It’s not moving fast enough. People don’t understand. How do I describe where we actually are today without exaggerating? Maybe some people no longer want a church plant. I don’t see this and I don’t see that. I want to describe the work so that I could look like I know what I am doing or so people can think some kind of way about me. If my mind stays focused on what is not, I find the need to defend, prove or justify something.

Instead the truth is that I can find so much encouragement by what is. As I look in the scriptures and observe how it worked over time, God was never in a rush. It always came back to what we have in Christ. The journey of making God known does not supersede my own walk with Jesus and daily being transformed by the gospel. How am I am modelling transformation so that those I am influencing see it and desire it? What idols am I longing to cling to rather than discovering deeper freedom in the gospel?

How does this relate to church planting? The current work in so many ways is encouraging. Yet when I look at what is not, my gaze and focus can be turned toward unhelpful concerns.  Learning how keep my gaze focused on Christ and allow the Holy Spirit to remove idols that would hinder my own life from being transformed is a great place to be! If I desire a healthy growing church to exist, it begins with a community being transformed by the gospel and every member cultivating other discipleship relationships seeing the same thing. If the gospel is not transforming us as individuals or a community, then the desire for a church plant can become its own idol.

I don’t want my old life back and I know I don’t want idols in my life. May the Lord continue to have His way with me so that He may be glorified in whatever way it looks.

Written by Sarah Bedi serving in Luleå.


Graham Cray kommer till Sverige i sommar

Graham Cray kommer till Oasmötet i Jönköping i sommar. Han är en av förgrundsgestalterna inom församlingsplanteringsrörelsen Fresh Expressions (FE). FE började 2004 inom den Anglikanska kyrkan med en rapport med titeln Mission-Shaped Church och den fick oanade konsekvenser. Idag har det utvecklats till en allkristen rörelse för församlingsplantering. Inom Fresh Expressions finns en enorm kreativitet och pionjäranda, när det gäller att starta nya församlingar på nya platser, i nya kulturer och på nya sätt för att nå de människor som inte har någon kontakt med den kristna kyrkan. Mottot är ”Changing Church for a changing world” och det är verkligen vad man håller på med.

Personligen har jag blivit väldigt utmanad av FE och jag tror att de kan ge viktiga impulser till svensk kristenhet. Därför är jag glad att Graham Cray kommer till Sverige och jag tänker vara med och lyssna på honom.

Först och främst tror jag att det kan få traditionella församlingar och samfund att börja tänka mer pionjärt och att det kan öppna dörrarna för att starta nya kyrkor för nya människor också på platser där det redan finns församlingar.

För det andra tror jag att FE kan hjälpa den församlingsplanterande rörelsen i Sverige att ta nästa steg utanför murarna och bli ännu mer kreativ, våghalsig och pionjär i sitt sätt att tänka om nya församlingar för nya människor. FE kan hjälpa oss att bryta med traditionella tänkesätt och verkligen inspirera oss att utforska nya sätt att vara kyrka.

För det tredje har FE en vision av kyrkan som en ”mixed economy”, som verkligen kan hjälpa oss att ha både enhet och mångfald. Med ”mixed economy of church”, menar man att lokala församlingar kan se ut på mängder av olika sätt i form och struktur, uttrycksformer och stilar och teologiska betoningar, men det kan ändå vara en enhet i tron, bekännelsen och gemenskapen. Det finns många olika sätt att vara församling och det kan man ha utrymme för i ett och samma samfund.

Här ger Graham Cray några goda råd för hur man startar en ny församling:

Här finns ett par andra filmer som presenterar Fresh Expressions på en halv minut:

För den som vill fördjupa sig i Fresh Expressions of Church vill jag rekommendera boken Church for Every Context av Michael Moynagh. Det är en mastig bok på 480 sidor och den bearbetar både teologi och praktik på djupet. Jag fick många lärdomar och en och annan aha-upplevelse när jag läste den.

Jag bor i Jönköping. Det är en stad som kallas för Smålands Jerusalem och är känd för sina många kyrkor. Ändå finns det säkert 100 000 människor i Jönköpings kommun som inte har en nära relation till en kristen gemenskap. De traditionella kyrkorna uppfattas som ointressanta och irrelevanta för den stora majoriteten. Det är för dessa 100 000 människor vi behöver starta nya kyrkor även i Jönköping, men det fungerar inte med traditionella kyrkor och frikyrkor. Det har vi redan tillräckligt många av. Det vi behöver i Jönköping är något som liknar Fresh Expressions of Church.

På onsdag den 18 februari har vi en inspirationskväll om församlingsplantering i Jönköping. Du är välkommen att vara med i Allianskyrkan kl 19.

Samfunden kan bidra

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

I april förra året hade Ed Stetzer en intressant artikelserie i Christianity Today på temat Moving Toward Church Multiplication Movements. En av de saker han tar upp är betydelsen av väl fungerande samfund som stöttar församlingsplantering. Så här skriver han bland annat:

”While rethinking involvement with denominations has become popular, abandoning them all together would be unwise. Most church planting done in West is done by denominations, not individual churches, individual Christians, or even emerging church planting networks. The same is true for U.S. church planting and the vast majority of mission work overseas. If we want to pursue a Church Multiplication Movement, we will need the enthusiastic support of denominations and denominational leaders.”

När vi planterade Råslätts församlingsgemenskap gick vi inte med i något samfund. Vi fick mycket stöd från Jönköpings baptistförsamling, som var vår moderförsamling, men eftersom vi kom från många olika sammanhang valde vi att vara en fristående församling. Jag tror att en viss skepticism mot samfund (är det bibliskt att vara med i ett samfund?) också påverkade oss. Vi hade goda relationer med flera församlingar i Jönköping, men valde att inte tillhöra till ett samfund. Tio år senare insåg vi vårt behov av att tillhöra ett större sammanhang och vi anslöt oss till både Alliansmissionen och Örebromissionen (numera EFK). Det har både vi och våra samfund haft glädje av.

Idag tjugo år senare är jag anställd med ansvar för församlingsplantering i ett samfund. Nu talar jag förstås i egen sak, men jag är helt övertygad om att Ed Stetzer har rätt när det gäller samfundens betydelse för att skapa en församlingsplanterande rörelse. Flera av SAM:s systerkyrkor inom IFFEC ser sådana rörelser idag. Samfund kan förstås vara byråkratiska hinder för väckelsen, men det måste inte vara så. De kan också vara kraftfulla redskap för väckelsen. Här är några saker som ett väl fungerande samfund kan erbjuda:

  • Nationell strategi
  • Utbildning och träning
  • Moderförsamlingar
  • Förbön
  • Ett större sammanhang av relationer och stöd
  • Coachning
  • Resurser och material
  • Ekonomiska resurser
  • Läger för barn och ungdomar
  • Konferenser
  • Internationella kontakter

book coverEn del församlingsplanterare tänker att man klarar sig bäst utan samfunden. Jag förstår den inställningen. Så tänkte jag också en gång. Men idag vill jag vädja till dig som tänker så att fundera en gång till. Kan det inte vara så att ett samfund kan hjälpa dig att förverkliga den vision som Gud har gett dig?

Våra svenska frikyrkosamfund växte fram i väckelsens mylla. De kan än en gång bli redskap för en multiplicerande församlingsrörelse.

Jag rekommenderar för övrigt Ed Stetzers bok Planting Missional Churches.

Vad är en biblisk församling?

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

När vi planterade församlingen på Råslätt i början på 80-talet var vi väldigt fokuserade på att grunda en biblisk församling. Vi ville att vår församling skulle vara så lik mönsterbilden som möjligt och Apg 2:41-47 var en av våra viktigaste bibeltexter. Den här ambitionen var förstås inget unikt för oss. Frikyrkorörelser i alla tider har strävat efter att bygga församlingen efter Nya testamentets mönsterbild. Det är en vision och en ambition som jag fortfarande helt och fullt delar.

Men frågan är vad man menar när man talar om en biblisk församling. Handlar det om formerna eller om principerna? I gårdagens inlägg Församlingen genom tre linser, skrev jag att det handlar om principerna och idag tänker jag förklara vad jag menar med det.

Att församlingen ska vara biblisk betyder inte att vi måste göra allting på samma sätt som församlingen i NT eller att vi bara får göra det som den gjorde. När jag var ung hade jag kontakt med en församlingsrörelse i Danmark som hette Kristent Fellesskab. De hade sina rötter inom Open Brethren och var väldigt noga med att följa Bibeln i allting. Jag lärde mig en hel del gott från dem och deras ledare Poul Madsen. I sin iver att vara bibliska hade de inga anställda pastorer och inga kyrkobyggnader. De använde inte heller några instrument på sina gudstjänster och ingen körsång fick förekomma. De sjöng bara unisont och a capella med motiveringen att det inte nämns något om instrument eller körsång i Nya testamentets församlingsliv. På samma sätt var andra en gång i tiden emot både söndagsskola och ungdomsverksamhet med motiveringen att det var obibliskt att dela upp i olika åldersgrupper. Jag tror att man i alla dessa fall gjorde misstaget att blanda ihop form och princip.

  • Den bibliska principen är att församlingen måste samlas. Vilken typ av lokal man använder är en fråga om form och måste avgöras utifrån vad som är mest strategiskt i den rådande kulturen. En biblisk församling kan samlas i privata hem, offentliga lokaler, hyrda lokaler, eller den kan äga en egen möteslokal.
  • Den bibliska principen är att församlingen ska lovsjunga. Vilken typ av musik och vilka instrument man använder är form och måste anpassas till vad som är mest relevant och strategiskt i den kultur man vill nå.
  • Den bibliska principen är att församlingen ska undervisa och träna lärjungar. Hur man gör det och ifall man delar upp i olika språkgrupper eller åldersgrupper är form och måste avgöras utifrån vilket som fungerar bäst i den aktuella situationen.
  • Den bibliska principen är att församlingen behöver ett ledarteam. Hur det organiseras, vad ledarna kallas och ifall någon eventuellt får lön är form och kan se olika ut i olika församlingar.

Den här distinktionen mellan form och princip tror jag är mycket viktig. Den har hjälpt oss i Råslätts församlingsgemenskap att bygga en biblisk församling. Det vill vi nämligen fortfarande vara.