Vad är en biblisk församling?

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

När vi planterade församlingen på Råslätt i början på 80-talet var vi väldigt fokuserade på att grunda en biblisk församling. Vi ville att vår församling skulle vara så lik mönsterbilden som möjligt och Apg 2:41-47 var en av våra viktigaste bibeltexter. Den här ambitionen var förstås inget unikt för oss. Frikyrkorörelser i alla tider har strävat efter att bygga församlingen efter Nya testamentets mönsterbild. Det är en vision och en ambition som jag fortfarande helt och fullt delar.

Men frågan är vad man menar när man talar om en biblisk församling. Handlar det om formerna eller om principerna? I gårdagens inlägg Församlingen genom tre linser, skrev jag att det handlar om principerna och idag tänker jag förklara vad jag menar med det.

Att församlingen ska vara biblisk betyder inte att vi måste göra allting på samma sätt som församlingen i NT eller att vi bara får göra det som den gjorde. När jag var ung hade jag kontakt med en församlingsrörelse i Danmark som hette Kristent Fellesskab. De hade sina rötter inom Open Brethren och var väldigt noga med att följa Bibeln i allting. Jag lärde mig en hel del gott från dem och deras ledare Poul Madsen. I sin iver att vara bibliska hade de inga anställda pastorer och inga kyrkobyggnader. De använde inte heller några instrument på sina gudstjänster och ingen körsång fick förekomma. De sjöng bara unisont och a capella med motiveringen att det inte nämns något om instrument eller körsång i Nya testamentets församlingsliv. På samma sätt var andra en gång i tiden emot både söndagsskola och ungdomsverksamhet med motiveringen att det var obibliskt att dela upp i olika åldersgrupper. Jag tror att man i alla dessa fall gjorde misstaget att blanda ihop form och princip.

  • Den bibliska principen är att församlingen måste samlas. Vilken typ av lokal man använder är en fråga om form och måste avgöras utifrån vad som är mest strategiskt i den rådande kulturen. En biblisk församling kan samlas i privata hem, offentliga lokaler, hyrda lokaler, eller den kan äga en egen möteslokal.
  • Den bibliska principen är att församlingen ska lovsjunga. Vilken typ av musik och vilka instrument man använder är form och måste anpassas till vad som är mest relevant och strategiskt i den kultur man vill nå.
  • Den bibliska principen är att församlingen ska undervisa och träna lärjungar. Hur man gör det och ifall man delar upp i olika språkgrupper eller åldersgrupper är form och måste avgöras utifrån vilket som fungerar bäst i den aktuella situationen.
  • Den bibliska principen är att församlingen behöver ett ledarteam. Hur det organiseras, vad ledarna kallas och ifall någon eventuellt får lön är form och kan se olika ut i olika församlingar.

Den här distinktionen mellan form och princip tror jag är mycket viktig. Den har hjälpt oss i Råslätts församlingsgemenskap att bygga en biblisk församling. Det vill vi nämligen fortfarande vara.

Annonser

9 reaktioner till “Vad är en biblisk församling?”

  1. Tack Jonas!

    Jag tror det är viktigt att komma ihåg att formen också kan påverka hur bra man är på att följa de bibliska principerna. Min erfarenhet är att församlingar som inte har egendomsgemenskap har rätt så stor ekonomisk ojämlikhet mellan sina medlemmar, i kontrast till kyrkor som har egendomsgemenskap såsom Jesus Army. På samma sätt har jag sett hur kyrkor som bara samlas inomhus för gudstjänst evangeliserar rätt lite jämfört med min församling Mosaik som har gudstjänster utomhus. Därför förespråkar jag att vi går tillbaka till den apostoliska församlingens form, inte bara dess principer.

    Guds välsignelse!

    1. Tack för din kommentar, Micael. Jag tror att vi ska använda de former som bäst förverkligar de bibliska principerna i vår kontext. Det kan naturligtvis ofta vara former som är lika dem som användes i de nytestamentliga församlingarna. Det är bara logiskt. Jag har ingenting emot att man praktiserar egendomsgemenskap eller har gudstjänster utomhus.

      Jag menar dock att det blir problem om man gör formerna obligatoriska och säger att en församling inte är biblisk om den inte lever i egendomsgemenskap, eller om den samlas i en kyrkobyggnad eller har en anställd pastor. NT ger i dessa frågor exempel på hur man kan göra, men inte någon tydlig undervisning om hur man ska göra eller hur församlingen ska organiseras. Därför tror jag att det under Andens ledning finns stor frihet att utforma strukturer och former utifrån den kontext man lever i, utan att backa från de bibliska principerna.

      Ta egendomsgemenskapen som exempel. Det är helt klart att församlingen i Jerusalem praktiserade någon form av frivillig egendomsgemenskap, men när man läser Paulus brev till Korinth och Timotheos får man intrycket att församlingarna i Korinth och Efesos inte praktiserade egendomsgemenskap. Den bibliska principen är ekonomiskt delande och utjämning av resurser, egendomsgemenskap är en av de möjliga formerna.

      1. Hej Jonas! Tack för svaret 🙂

        Jag förstår din tanke och håller i princip med om distinktionen mellan former och principer, men som sagt tror jag att former kan påverka hur vi lever ut principerna och jag tror också att vad en ser som en form ser en annan som princip. En klassisk debatt i husförsamlingar är ju nattvarden – är formen av bröd och vin nödvändig för principen, att äta till åminnelse av Jesu död? Eller dopet – är formen av nedsänkning i vatten nödvändig för principen om att tydliggöra sin omvändelse. Om formen tonas ner för mycket riskerar vi att bli kväkare allihopa 🙂

        Jag tror att vissa saker som du ser som former skulle jag se som principer. Om vi tar egendomsgemenskapen till exempel så brukar jag säga att ekonomisk utjämning är målet och egendomsgemenskap är ett effektivt medel. Jag har dock ännu inte sett något exempel på en församling utan klyftor som inte har egendomsgemenskap. Tvärtom, de gånger jag stött på församlingar där ingen är rikare än någon annan så handlar det om egendomsgemenskapspraktiserande församlingar och kloster.

        Skillnaden där är enligt min uppfattning att församlingar som inte vill praktisera egendomsgemenskap med hänvisning till att de strävar efter ekonomisk utjämning på annat sätt stannar i den strävan utan att någonsin nå fram. Jag har ingen praktisk erfarenhet av att församlingar når ekonomisk utjämning utan egendomsgemenskap, och jag har svårt att tänka mig en sådan teoretiskt eftersom man så fort det kommer någon som är rikare eller fattigare än andra måste justera skillnaden på ett sätt som närmast blir omöjligt utan egendomsgemenskap.

        Nej, snarare ligger skillnaden i att antingen se det som att den bibliska principen ÄR ekonomisk jämlikhet – och det ser jag massa bibliskt stöd för – eller att den bibliska principen är ekonomisk ojämlikhet men med ett ”golv” för de fattiga så de inte svälter. Men om vi är överens om att det förra är den bibliska principen så ser jag inte hur det ska uppnås utan egendomsgemenskap.

        Sen kan egendomsgemenskapen ta sig många olika former och uttryck – vi har en hel kyrkohistoria fylld med mängder av variation på den punkten. Men jag skulle säga att den ekonomiska jämlikhet som Paulus förordar i 2 Kor 8:13-15 och 1 Tim 6:5-17 till just de församlingar du nämner knappast kan uppnås i praktiken utan egendomsgemenskap. Om du kan presentera en sådan modell får du gärna berätta, men enligt min erfarenhet lyckas aldrig de utjämningsförsök som faktiskt inte innebär att kapitalet samlas i gemensamt ägande och distribueras rättvist.

        Gud välsigne dig!

        1. Är absolut inte emot egendomsgemenskap, tror att utjämningar behöver ske mer än vi ser idag.
          Fast även om vi har dessa sammanhang är det inte säkert att medel kommer de fattiga till del.
          Vårt habegär och vår rädsla att inte själva få tillräckligt att vi klarar oss kan oavsett system få konsekvensen att ingen med stora behov blir hjälpt.
          System kan hjälpa men givmildhet är ingen självklarhet för det.

          Har själv varit i sammanhang där de flesta var välbärgade, i ett sådant sammanhang blir utjämningen att alla blir lika rika.

          Utjämningen behöver ske med de allra fattigaste för att det ska bli en trovärdig utjämning, men det är tuffare för oss, iaf för mig.

        2. Tack för din respons. Jag håller med om att det man kan vara oeniga om vad som är princip och vad som är form och jag förstår problemet med bristen på ekonomisk utjämning i församlingar som inte har egendomsgemenskap.

          Olika syn på egendomsgemenskap har funnits genom hela den anabaptistiska historien. Du har å ena sidan hutteriterna, som menar att egendomsgemenskap är den bibliska normen för alla församlingar och å andra sidan mennoniterna som betonat personligt förvaltarskap och ekonomiskt delande. Jag antar att i den här frågan är du hutterit och jag mennonit.

          När det gäller bibeltexterna i 1 Kor och 1 Tim skulle jag vilja peka på några sammanhang som jag tycker talar för att det fanns ett personligt ägande, förvaltarskap och delande: 1 Kor 6:1-8 (ekonomiska konflikter mellan kristna), 1 Kor 11:20-22 (fattiga och rika i församlingen), 1 Kor 16:1-4 (personligt ansvar för att ge det man har råd med), 2 Kor 9:6-15 (personligt ansvar för det man äger och för att besluta hur mycket man ska ge), 1 Tim 6:17-19 (de rika i församlingen uppmanas att göra gott och dela med sig). Sådana bibeltexter var grunden för att Menno Simons och Pilgram Marpeck drog slutsatsen att egendomsgemenskap inte var en biblisk princip.

  2. Intressanta tankar som jag i det mesta håller med om förutom att löner kan dominera större delen av budgeten.
    Hur ser du på givandet i församlingen?
    Paulus fick i uppdrag av lärjungarna att speciellt ge till de fattiga, något som Paulus sa att han också hade prioriterat.
    I en församling på ca 100 medlemmar går ca 80-90% av de insamlade medlen till löner och lokalkostnader, kan skilja något från församling till församling.
    10-20 % går till mission varav det allra mesta till löner och lokalkostnader.
    Kvar till de fattiga blir de ggr per år som vi samlar in till ex, ge för livet.
    Frågan är om man då följer en biblisk princip?
    Har vi hedningar missat att följa Paulus exempel?

    Vill avsluta med att säga att jag hört mycket gott från er församling.

    1. Tack för kommentaren, Ted. Det är bra frågor. Jag håller med dig om att man måste pröva hur stor del av givandet som går till olika saker, så att inte för mycket stannar i den egna verksamheten. ”Det är saligare att ge än att få”, sa Jesus (Apg 20:35).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s