Lukasevangeliet och Apostlagärningarna – när ribban läggs där den bör läggas

Olof Edsinger, EFS i Mikaelskyrkan i Uppsala:

För några år sedan fick jag höra att det är ganska vanligt att man i samband med översättningar av Bibeln till nya språk börjar med att översätta och ge ut Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Dessa båda böcker hör ju på ett särskilt sätt ihop, eftersom de är skrivna av samma författare, och de ger en god inblick både i Jesu och den första kristna kyrkans liv.

Det genialiska med att som nykristen ”utsätta sig” för just Lukasevangeliet och Apostlagärningarna är också att man genom dessa böcker får en inblick i hur det kristna livet från början var tänkt att levas. Innan kristendomen institutionaliserades. Innan katedralerna byggdes. Innan misstänksamheten mot Andens liv och gåvor smög sig in i den kristna församlingen.

Det bäddar helt enkelt för en fantastisk revolution av det egna livet om man får intrycket att Apostlagärningarnas kristendom är den ”vanliga” kristendomen! Ribban läggs där den bör läggas, och förväntan hos de troende blir därefter.

Detta är också bakgrunden till att jag själv har låtit Lukasevangeliet och Apostlagärningarna fungera som primär kurslitteratur för den distanslärjungaskola som jag är föreståndare för, och som drar igång till hösten. Genom att gå tillbaka till urkristendomens källor får vi tillsammans inspireras till det liv som både Jesus och apostlarna vill bjuda in till. Du kan läsa mer om lärjungaskolan – som heter I Mästarens fotspårhär.

Och bättre ändå: Lukasevangeliet och Apostlagärningarna kan du läsa i din närmaste Bibel!

Annonser

Reflektioner efter ett besök i Taizé

Olof Edsinger, EFS i Mikaelskyrkan i Uppsala:

Förra helgen var jag i Taizé. Ni vet, kommuniteten i södra Frankrike dit tiotusentals ungdomar vallfärdar varje år, inte minst från Svenska kyrkan. Just den här helgen var det till exempel 3 500 personer på gudstjänsterna. Imponerande!

Det är flera saker jag bär med mig från besöket. Till exempel:

  • Gudstjänsterna lyckas förena enkelhet med ett tydligt fokus på det centrala. De enkla sångerna och bibelläsningarna skulle absolut kännas lite för torftiga i längden, i alla fall för mig. Men på samma gång är det genialiskt. Enkelheten är nämligen inte detsamma som flummighet. Tvärtom anade man ett tydligt evangeliskt – för att inte säga evangeliserande – fokus i upplägget.
  • Enkelheten betydde inte att munkarna själva var olärda eller ytliga. Snarare fick vi intrycket att de bottnade i ett genuint kunnande och stark andlig integritet. Goda egenskaper också med tanke på den själavård de får ha med besökarna!
  • Taizé lyckas med det unika i att samla tusentals människor från en minst sagt brokig andlig bakgrund (många som kommer är inte ens kristna) och samtidigt väcka en längtan efter Gud. För att det hela verkligen ska ”ta skruv” behöver det förstås finnas en fortsättning på besöket, med en god kristen gemenskap och ett fördjupat lärjungaskap. På denna punkt är det i många fall lite si och så – men det kan man ju knappast lasta Taizé för.

Förutom i själva kommuniteten tillbringade vi en hel del tid i Cluny, en stad som under medeltiden var ett viktigt centrum för stora delar av den europeiska klosterrörelsen. Hela 1000 kloster stod i direkt relation till Cluny när deras nätverk var som störst!

I praktiken innebär detta att det är svårt att kalla Cluny för något annat än ett starkt apostoliskt centrum, med (som det verkar) Guds tydliga mandat att påverka en hel världsdel med evangeliet. Jag fascineras alltid av att se hur Guds handlande i olika tider går att beskriva med ord som jag vet att många personer förknippar mest med moderna fenomen – och kanske också rätt tvivelaktiga sådana!

Apropå mandat är det ju inte långsökt att se en koppling mellan Guds skeende i Cluny och det som under 1900-talets har skett i Taizé. Den fantastiska katedralen i Cluny rivdes under revolutionsåren (ett ofattbart övergrepp som skulle förtjäna ett helt eget inlägg), men Guds mandat är större än byggnader …

Ja, så kan man filosofera lite efter en retreathelg i södra Frankrike!

Ett evangelium som inte kan frälsa

Olof Edsinger, EFS i Mikaelskyrkan i Uppsala:

Det har varit en intensiv start på veckan, så jag kom in lite sent i skrivandet här på Pionjärbloggen. Tidigare i kväll hade vi hemgrupp, och läste då Galaterbrevet 1:1–10. Starka ord om evangeliets kraft, och vikten av att värna dess innehåll! Det gör att jag även här väljer att dela ett inlägg som jag i dag lade ut på Världen idags opinionsblogg. Det är skrivet med anledning av Martin Modéus (en av Svenska kyrkans biskopars) utspel i Svenska Dagbladet i måndags.

Relevansen i detta forum? Jo, om vårt evangelium inte längre har någon likhet med NT:s budskap kan det inte längre frälsa – och då kan vi ju lika gärna packa ihop och lägga ned verksamheten. Läs och be en bön för vår stora lutherska kyrka!

Vad Martin Modéus egentligen säger

Jag har ställt en dörr öppen för dig…

I mars hade jag förmånen att åka till Paris och besöka många olika församlingar. Jag slogs av att utmaningarna liknar varandra för församlingar i Sverige och Frankrike. Behovet av nya församlingar, brottningen att hela tiden bevara och upptäcka det missionella och den andliga kampen känner vi igen.

Samtidigt skiljer sig våra förutsättningar åt. En tydlig skillnad var det förbud som fanns på många platser i Frankrike att ha evangelisation på offentlig plats. För att samla barn krävdes också att alla ledare hade ett godkännande från staten och alla barn som deltar i aktiviteterna måste ha med sig en underskriven blankett från föräldrarna som intygar att barnen får vara med på samlingen.

Jag slås av olikheterna när vi under påskhelgen fick låna en fd butikslokal helt gratis i Skäggetorps centrum för att där visa en film om Jesus och ha barnmöten där vi talar om Jesus, sjunger kristna sånger och erbjuder gratis ansiktsmålning. Det kommersiella företag som äger centrum inte bara låter oss nyttja en lokal gratis utan de betalar även för en halvsidesannons i tidningen (vilket inte är billigt) där de pålyser de aktiviteter vi har. De resonerar helt enkelt att allt som drar folk till centrum är positivt.

Under våren har vi stått i centrum två gånger i månaden och delat ut hundratals traktat, bibeldelar, biblar och filmer om Jesus. Trots att vi lever i en mångkulturell kontext med många olika religiösa övertygelser, kan jag bara minnas en person tydligt ogillat det vi gjort.

Nu planerar vi för att om några veckor ha barnsamlingar utomhus. Då kan vi som alla andra i Sverige ansöka och få tillstånd att ha samlingar utomhus i en park. Utifrån tidigare års erfarenheter uppskattar vi att de kommer 50-100 barn per kväll. Majoriteten av de barn som kommer har inte kristen bakgrund. Förmodligen kommer många föräldrar komma också och förmodligen kommer flera föräldrar även i år tacka oss för det vi gör. De tackar oss trots att vi talar med barnen om en helt annan religion än de själva har.

Möjligheterna i Sverige är enorma! De friheter vi har att få sprida och tala om vår tro helt fritt i det offentliga är ganska unikt och det gör mig stolt att vara svensk.

output-419280_640I Uppenbarelsebokens tredje kapitel kan vi läsa om brevet till Filadelfia. Där står det: Så säger den helige, den sannfärdige, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna. Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga. Din kraft är ringa, men du har bevarat mitt ord och inte förnekat mitt namn.

Vi känner tydligt att Gud har ställt en dörr öppen på vår plats. Möjligheterna är enorma och dörrarna är inte bara öppna på glänt – de är vidöppna!

Läs gärna ett gammalt blogginlägg från mig på detta tema: De klev ut genom fönstret

”Uthållighet är vad vi behöver”

Johannes Stenberg, Nygårdskyrkan Skäggetorp, Linköping

Den sista tiden har jag tänkt en del på orden från Hebreerbrevet 10:35-36: ”Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.”

Uthållighet är verkligen inte de mest populära ordet i vår kultur. Vi matas med att ständigt med oändliga möjligheter och uppmanas att alltid se till att vi förverkligar oss själva. Att överlåta sig till något långsiktigt blir därför nästan provocerande. Att medvetet välja bort sin valfrihet sticker i ögonen.

För mig och min fru har församlingsplantering ofta inneburit att vi måste prioritera bort saker. Det går inte att prioritera om vi inte första prioriterar bort. Detta låter trist, men det ger också en helhet och hindrar en från distraktioner.

När vi valde att flytta till Skäggetorp fick vi rådet av Lars Mörling (som bland annat varit pastor i Rinkeby Internationella Församling och Husbykyrkan i många år) att inte utvärdera det vi gör förrän efter FEM år! Innan fem år hade gått i församlingsplanteringen ska fokus bara vara på att jobba och kämpa på – utvärderingen får komma långt senare. Dessa ord har varit en hjälp för oss många gånger.

Jag tror det är en välsignelse att ”bränna broar”. Att medvetet sätta sig i situationer där man når ”point of no return”. För oss har det varit viktigt att sätta oss i situationer där man tvingas vara trogna och där man inte kan fly. Vi har då inte behövt fundera på vad nästa steg är eller om det finns något annat som pockar på. Detta låter inte så hippt men har gett oss en trygghet och beskyddat oss från att tankemässigt fly och drömma oss bort.

g54Kanske är det också dags att återta ordet plikt. Detta så skymfade ord som nästan helt försvunnit ur vårt språkbruk. Istället för plikt har vi betonat det fria valet och motivation. Istället för plikt behöver vi betona visionen, brukar det sägas.

Jag förstår verkligen att det finns faror med att betona plikten, men för mig har det varit ett beskydd att motiveras av plikt. Plikten gör att jag tuggar på även när jag har svårt att se visionen och när min vilja finns någon annanstans. Utan plikt vet jag inte om jag orkat vara kvar när stormarna kommer.

Fick för några veckor sedan höra följande citat: ”A Long Obedience in the Same Direction”. Jobbigt, men samtidigt så Vackert!

Mission & Församlingsplantering – Liljeholmens folkhögskola

Denna vecka är det jag, Johannes Stenberg, från Nygårdskyrkan Skäggetorp, Linköping som bloggar.

Tänkte börja med att berätta om den nya valbara profil som kommer startas på kursen Bibel & Efterföljelse på Liljeholmens folkhögskola. Sprid gärna informationen vidare till unga ni känner som funderar på att gå bibelskola. Nedan är en intervju Daniel Bjurhamn gjort med Maria och mig:

Bibel & Efterföljelse på Liljeholmen startar till hösten en ny profil som ska heta Mission & Församlingsplantering. Vi har tagit pulsen på Maria och Johannes  som är ansvariga för den nya profilen.

Maria och Johannes, hur går det med förberedelserna inför hösten?

– Jo, förberedelserna är i full gång, säger Johannes. Även om Maria och jag har delvis ganska olika erfarenheter har vi en stor samstämmighet i vad vi vill se med profilen.DSC_2258

Vad arbetar ni med och vad gör er lämpliga att ansvara för en sådan här profil?

– Jag bor sedan fyra år i Linköpings mest mångkulturella stadsdel Skäggetorp, där jag har varit med att plantera församlingen Nygårdskyrkan, berättar Johannes. Innan dess jobbade jag som en av pastorerna i Rinkeby Internationella Församling.

– Som barn bodde jag även fem år i Burundi i Centralafrika då mina föräldrar var missionärer, säger

Johannes.

– Jag är numera engelskalärare på Liljeholmens Folkhögskola men samtidigt involverad i träning och coachning av församlingsplanterare i Europa och Mellanöstern, berättar Maria. Jag har själv nästan 20 års erfarenhet av församlingsgrundande arbete i Asien och Mellanöstern. 
– Jag brinner för att se unga drabbas av Guds hjärta för alla folk, både inom och utanför Sveriges gränser, säger Maria.

Kan ni beskriva innehållet i stora drag?

– Profilen kommer bestå av olika block där vi tar upp allt från missionsteologi till kulturförståelse och hur man konkret gör när man planterar en ny församling, säger Maria. Innehållet kommer alltid ha både ett internationellt perspektiv och ett Sverigeperspektiv. 
– Mission och församlingsplantering är i högsta grad aktuella och grundläggande frågor för allt lärjungaskap, oavsett om man har fokus på Sverige eller ett annat land, fortsätter Maria. 
– Under skolans gång kommer det finnas möjlighet till praktik i ett församlingsgrundande arbete i Sverige. I slutet av läsåret reser vi utomlands för att pröva på internationell mission, säger Johannes.

Vilka tror eller hoppas ni kommer att söka?

– De som är redo att bli utmanade till att få sin världsbild och Gudsbild förändrad, säger Maria.

– Vi hoppas det är personer med ett öppet sinne som vill utmanas och lära sig något nytt, fyller Johannes i.
– Det är alltid roligt om det är personer som vill och vågar göra saker på nya sätt. Inga förkunskaper krävs så vi hoppas att många väljer att söka, avslutar Maria.

Vad önskar ni att deltagarna skall ha fått med sig efter ett år på Liljeholmen?

– En passion för hur underbart god Gud är och hur mycket han älskar världen, säger Maria. 
– Och en större längtan att få sprida detta budskap till fler i Sverige såväl som utomlands, avslutar Johannes.

Faktaruta
liljeholmen_logotyp_RGBProfiler: Bibel & efterföljelse har tre profiler som är en dag i veckan.
– Lovsång
– Miljö & Rättvisa
– Mission & Församlingsplantering
Övriga dagar läser alla tillsammans.

Kostnader: Undervisningen på en folkhögskola är gratis, men det tillkommer kostnader för litteratur och studieresor om ungefär 1500 kronor per läsår.

För dig som går profilerna Miljö & Rättvisa eller Mission & Församlingsplantering tillkommer kostnad för utlandsresa.

Ansökan: Löpande, på webben. (Först till kvarn, ca 35 platser)

Kursstart: 24 augusti

Kontakt: bibel@liljeholmen.nu

Webb: liljeholmen.nu

Självrannsakan kring multiplicering del III

Cahtrine Nygren, EFK:s församlingsprogram:

Idag avslutar jag min självrannsakande vecka kring multiplicering, se tidigare inlägg under veckan.

7. Harmoni

Tror du innerst inne att det är värt fighten att sälja in en radikal vision om multiplicering i församlingen? Gör motstånd eller oenighet att du frestas att krympa visionen till att i huvudsak gälla er själva?

8. Ignorans

Kan det vara så att vi ser lite multiplicering för att vi egentligen inte riktigt vet vad vi ska göra? Har du verkligen utsatt dig för en multiplicerande vision eller för den information du behöver för att kunna prioritera multiplicering? Kanske behöver du medvetet studera, samtala och fundera över vad det innebär att vara multiplicerande, både i ditt eget liv och i församlingen.

9. Prestige

Söker du belöning eller erkännande hos ditt samfund, andra församlingar eller andra människor baserat på ert besöksantal och era pengar snarare än på er förmåga att multiplicera?

10. Kontroll

Längtar du efter att multiplicera människor i tjänst även om det kommer att innebära att du inte har kontroll över dem? Begränsas multiplicering av din motvilja mot att avstå kontroll?

Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro, se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen. Psalm 139:23-24