Inte riktigt som planerat

Det här blev inte riktigt som jag hade tänkt det. Familjen drabbades av magsjuka och därför kom bloggandet av sig. Får spara resterande blogginlägg till annat tillfälle.

Var välsignade!

/ Maria Cruz, Helsingborgs husförsamlingsnätverk

Annonser

Lärjungaträning mitt i familjekaoset

I detta blogginlägg tänker jag fokusera på hur man kan göra och tänka i familjen.

I ordspråksboken står det ” Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.” (Ords 22:6)

Familjen är den viktigaste platsen för att lära barnen vad ett liv med Jesus innebär. Jag tänkte därför ge några exempel på hur man kan hjälpas åt i familjen att tillsammans leva livet med Jesus:

  • Räkna med barnen!

Jesus säger: låt barnen komma till mig, hindra dem inte. Himmelriket tillhör sådana som de.

Vi utgår från att barnen själva kan be till Jesus och lyssna på hans röst.

  • Skapa goda rutiner

I vår familj försöker vi att alltid läsa i barnens bibel samtidigt som vi äter frukost tillsammans, sen ber vi en kort bön för dagen. Vi ber tillsammans innan lunch och kvällsmat, ibland för något specifikt, ibland bara välsignar vi maten. Sen läser vi bibeln med barnen och ber innan de ska sova.

När vi har läst bibeln tillsammans brukar vi fundera på vad det vi läst betyder, och vad det säger till oss. Kan vi lära oss något särskilt? Är det något speciellt vi ska göra utifrån vad bibelberättelsen säger? När vi ber tillsammans frågar vi alltid om barnen vill be. Ibland vill de, ibland vill de inte. VI håller bönerna korta och enkla.

  • Vänd problemen till böneämnen och glädjeämnen till tacksägelse

När vi äter tillsammans på kvällen brukar vi ofta fråga varandra hur dagen har varit. När man berättat något som varit bra kan vi kort och gott säga: tack Jesus. Om någon berättar om något som varit jobbigt kan vi (mitt under måltiden) be för det. Om någon i familjen är sjuk lägger vi händerna på den personen och ber för den. Än en gång, vi håller det enkelt och låter barnen formulera sina egna korta böner.

  • Lär barnen om rätt och fel

Det här kanske låter självklart men jag tror ändå det är viktigt att poängtera. Vi behöver i familjen skapa en god kultur – en Gudsrikeskultur – där vi talar om, och hjälper varandra att leva utifrån Guds rikes principer.

Man kan t.ex. tala om hur man är en bra vän, hur man tar hand om den som är ledsen. Man kan samtala om hur man är emot varandra som syskon och om hur man visar att man respekterar varandra. Man kan tala om hur man kan hjälpa dem som inte har det lika bra som vi och uppmuntra barnen att själva agera. Man kan tala om hur vi vill fungera som församling och hur vi förhåller oss till varandra i församlingen.

Att hjälpa sina barn att följa Jesus är lärjungaträning. För mig som varit hemma mycket med våra barn har detta varit ett viktigt perspektiv. Det har gett mig både motivation och inspiration.

Ni som läser har säkert en massa egna tips och idéer om hur man i familjen kan hjälpa varandra att följa Jesus. Skriv gärna era egna tips i kommentarsfältet!

/Maria Cruz, Helsingborgs husförsamlingsnätverk

Barn, barn, barn

Jag som bloggar den här veckan heter Maria Cruz. Jag finns med i en husförsamling som träffas på Miatorp i Helsingborg och jag finns även med i ledarskapet i Helsingborgs husförsamlingsnätverk.

En fråga som man ganska ofta får när man berättar om hur vi lever församlingsliv är hur vi gör med barnen. Det är en väldigt bra fråga! Hur gör man med barnen när man varken har söndagsskola eller andra verksamheter att lämna in dem till?

Jag tänkte därför skriva fyra blogginlägg den här veckan (inklusive det här). I det här första berättar jag lite om vem jag är och I de tre andra kommer jag faktiskt snäva in mig lite och bara blogga om hur man kan tänka kring barnen i ett husförsamlingsnätverk. Jag kommer dela in blogginläggen i tre fokusområden: familjen, husförsamlingen och nätverket. Jag kommer dela lite tankar, funderingar och utmaningar och även försöka ge några enkla tips. Jag är långt ifrån expert på området och hoppas därför att du som läser vill fylla på med egna tips i kommentarsfältet.

Så, lite kort om mig. Jag heter alltså Maria. Jag bor tillsammans med min man och våra tre barn i Ramlösa i Helsingborg. Vi flyttade hit för lite mer än sju år sedan för att dela med oss av Jesus och med en längtan att få se enkla församlingar växa fram i Helsingborg. Just nu är jag föräldraledig med vår yngste son samtidigt som jag jobbar 20%  med en distansbibelskola som heter Bibelskola Nära.

Min stora längtan är att få lära känna Jesus mer och mer, bli ännu mer lik honom och få dela med mig av det liv som han har att erbjuda, till andra människor. Jag önskar och ber om att få se Guds rike, med allt vad det innebär, få sprida sig i Helsingborg och vidare. Och jag tror att det är fullt möjligt, för att Gud är Gud. För honom är ingenting omöjligt, och hans kärlek för den här staden, det här landet, den här världen är så mycket större än vi kan greppa. Det finns en framtid och ett hopp. VI får lyfta blicken och se hur fälten har vitnat för skörd.

/Maria Cruz, Helsingborgs husförsamlingsnätverk

Vi tar kyrkan till beachen

Jag som skriver heter Oskar Nyström, är 33 år, bor i Stockholm, tror stenhårt på församlingen och älskar beachvolley. Har du missat denna älskvärda sport som enligt mig förenar två riktigt bra grejer – gemenskapen i lagidrott och utsattheten/utmaningen i en individuell sport – så kan du läsa mer om den här. Sedan ca 2 år är jag pastor i BeachChurch.

Jag har tidigare jobbat i en församling i Stockholm. Där har jag bland annat varit med och startat upp Konnekt, en kyrka ute på stan på fredagkvällar. Min erfarenhet är att det finns väldigt många människor som funderar över meningen med livet, hur man lever ett gott liv och är öppna för tanken på att Gud existerar. Tyvärr verkar ganska få av dessa människor intresserade av att komma till kyrkan, en gemenskap som faktiskt sysslar med dessa frågor. Steget till kyrkan är för de allra flesta väldigt stort.

Jag tänkte ofta ”bara vi trimmar gudstjänsten lite till så kommer människorna”. En gång då jag faktiskt hade fått med en vän som jag träffat ute med Konnekt till gudstjänsten hände det som inte fick hända. I ett vittnesbörd började en person prata om ”sexual purity”… Sökarvänligt? Not so much… Jag bävade för samtalet med min vän efter gudstjänsten, men orden verkade ha gått honom helt förbi. Istället för att kritisera pratade han gärna och länge om den fantastiska musiken och gemenskapen som han upplevde att man nästan kunde ta på.

Med tiden har jag insett att jag inte behöver vara så rädd för att gudstjänsten ska skrämma iväg människor. Många verkar tyvärr redan vara ivägskrämda utan att ens ha varit där. Steget till kyrkan är ofta stort.

IMG_1878

En av de saker som jag älskar med BeachCurch är att steget till kyrkan är litet. Eller, det är inte ens ett steg. Det är snarare vi, kyrkan, som tar steget. Våra träffar är i hallarna avsedda för beachvolley runt om i Sverige – i mitt fall i Södertälje där Stockholmsspelarna hänger.DSC_4571

Då vi träffas brukar vi börja med att äta tillsammans i restauranten i beachhallen. Sedan hålls en liten undervisning. Den bearbetas sedan i smågrupper där vi också kollar läget med varandra och ber tillsammans. Efter det tränar vi beachvolley ihop.

Att vara med i vår gemenskap är för många ganska naturligt. Till exempel kom en kille för ett tag sedan och frågade ”får jag vara med i eran beachkyrka?”. Det var fler som DSC_4600trodde att någon annan hade bjudit med honom, men det visade sig att han hade kollat in oss i hallen och ville vara med. När det var dags att be ville han att vi skulle be för hans släkting som inte varit glad på länge. Nästa gång vi sågs berättade han att släktingen hade börjat skratta igen och sade till mig ”ni har en viktig del i det här, jag ser det som en direkt följd av att ni bad för honom”.

Problemet för oss har inte varit att få med människor i vår gemenskap, snarare är utmaningen just nu att få fram ledare som är villiga att leda smågrupper.

Med Konnekt gjorde vi en poäng av att det står ”gå därför ut” och inte ”bjud därför in” i avslutningen av Matteusevangeliet. En bra poäng! Nu för tiden gör jag ofta en poäng av att ”gå” står i presens particip på grekiska. Alltså typ ”gående” på svenska. Det betyder att vi ska vara gående, och där vi är gående fram skall lärjungar formas. Min önskan är att flera skulle våga vara kyrka, en gemenskap fokuserad på Jesus, på de ställen där vi i vår vardag är gående fram. Tänk om församlingar börjar växa fram, och lärjungar formas, på de ställen där vi har våra naturliga mötesplatser.

Vi har äntligen hittat en visionsformulering som vi trivs med, den är rätt bra:

BeachChurch är en gemenskap bland beachvolleyspelare där kärleken, från Gud och till varandra, berör och förvandlar.

/ Oskar Nyström