Nya böcker…

Det är inte bara gamla böcker som jag är intresserad om. Jag tycker om nya böcker också. En författare som jag tycker har mycket att lära oss om församling plantering är Ronaldo Lidório därför att han har en ganska bredd perspektiv när han skriver om församling plantering. Han kommer från Brasilien och har arbetat och planterat ett antal församlingar i Afrika. Han är fortfarande engagerad i mission både i Brasilien och i olika delar av världen.

I sin bok Församlingsplantering Biblisk Teologi argumenterar Lidório att ”det finns inte ett bättre sätt för att etablera evangeliet i ett område, stad, klan eller stam än att plantera där en lokal församling och att den lokala församlingen ska vara biblisk, levande, kontextualiserad och missionell.”[1]

Jag håller med honom och tycker att ju mer gemenskaper där människor kan tillbe och växa som lärjunge till Jesus Kristus, desto mer möjliga mötesplatser och möjliga möter ett större antal människor får för att komma i kontakt med budskapet om Jesus.

Målet med församlingsplantering är att människor ska bli Jesus efterföljare. Människor som ännu inte tro på Jesus Kristus ska få höra de glada nyheterna om Jesus. Gud vill använda du och jag i detta.

Silas Valério

[1] Lidório, R, Församlingsplantering Biblisk Teologi, Manaus, Instituto Antropos, s. 5.

 

Gamla böcker och aktuella frågor…

Personligt gillar jag historia. Ofta läser jag böcker om det temat. Några veckor sedan läst jag en kapitel från Erik Janssons ”Under Söderns Kors”, som är en berättelse av hans tid som svensk missionär i södra  Brasilien i början av 1900 talet. I hans bok talar han om olika träff som han hade med människor och intryck som det har gjort på honom såsom missions arbete i Brasilien.

I den kapitel jag läste finns det en berättelse om en ung kille som Erik Jansson träffade och försökte dela evangelium med. Den ung killen trodde inte på bibeln och dess budskap. Han hade ingen kunskap om bibeln och dess innehåll och dessutom ville inte höra mer om evangelium.

Vi vet att idag finns det fortfarande ganska många som är ungefär som den här unga killen. Många personer som har ingen aning om evangelium och är inte intresserade om att lära sig något om det.

Några veckor sedan träffade jag en man som var intresserade om att jag är från Brasilien. Han frågade ganska specifikt om en sorts religion som finns i Brasilien. Då sade jag till honom att jag kände igen den religionen, men kunde inte berätta mer om det för honom.  I stället, sade jag att jag kunde tala om den kristna tro till vilken han svarade: ”Nej. Det är jag inte intresserade om.”

Jag tycker att i alla platser i vårt land finns människor som behöver höra om Jesus. Men det är inte lätt att få människors uppmärksamhet. Vi behöver ta tid att lära känna människor så att vi får bättre chans att få dela evangelium med dem.

Känner du kallad till ditt område, till människor som är nära dig och du har kontakt med?

Höjdpunkter

Igår började en av höjdpunkterna med att få jobbs i beachchurch. Träningsläger i Spanien. Att vakna till en solig dag i 20 grader och få se snön hemma i Sverige via Facebook är inte helt fel.

Men det bästa är ju människorna. Samma tillräckligt många människor med gemensamt intresse på en begränsad yta. Det blir trevligt. Och trevliga människor har inte en så gör gard i samtal med nya människor,  så vi har redan bett med människor och fått prata om vikten att vara älskad för den man är, inte för vad man gör (himla viktigt i en så prestationsbaserad värld som sportens).

Ska bli spännande att se Guds tankar med den här veckan, hur vi kan få komma med nått fräscht och befriande tio människorna här – att få komma med Kristus. Oavsett om det är bland sand och svett på planen eller bland öl och musik på kvällen. Oavsett vilket så vet jag att Gud vill bli personlig med människor här och jag ber om vishet att få fokusera på det som är viktigt denna veckan!

Hör gärna av dig om du funderar på hur vi bygger kyrka. Titta in på hemsidan http://www.beachchurch.se och kolla in kontakt.

Välsignelse!

/Macke

Prioriteringar och en upp-och-ner-vecka

Ingen vecka är den andre lik. Något jag tror alla pionjärer och församlingsplanterare är överens om. Denna vecka är inget undantag. Migrän igår gjorde att jag missade träning (relativt stor del av kontaktskapande) frivilliguppdrag i klubben (ännu mer kontaktskapande) och en hel dag i övrigt. På benen idag igen.

Jag har fått fundera över prioriteringar idag. På torsdagar har vi en liten grupp som träffas för att be, se efter hur vi mår och vara en bedjande, kärleksfull närvaro i hallen*. Idag, samma tid, är jag också bjuden på födelsedagsmiddag hos en av grabbarna vi har väldigt mycket kontakt med.
Angenämt problem, men fortfarande en krock.
En församlingsplanterande vän här i Angered sa en gång något i stil med att man behöver ligga på sin egen dödsbädd om man ska tacka nej till en inbjudan av de människor man jobbar med. Såklart en överdrift, men i det stora hela sant. Vi kommer inte få berätta om Jesus om vi inte vill höra om någons vecka.
Så det blir middag, men jag ser till att träffen blir av ändå och jag får höra av mig och se vad vi ber för denna veckan.
Dessutom är det en himla trevlig kille.

I övrigt en väldigt blandad vecka. Fantastisk dag i tisdags, men killen jag hjälper har strul med både skatteverket och polisen. Mer oflyt än något annat, tyvärr. Skönt att kunna falla tillbaka på bön.

*Beach center – den lokal där man tränar beachvolleyboll i Göteborg

Jesus i huvudet och sand mellan tårna

Ny vecka innebär ny bloggare.
Jag hoppas att kunna få visa på något nytt och annorlunda. Något under uppbyggnad.

Jag heter Markus Löveborn och är en av Sveriges 5 professionella beachvolleyspelare. Eller i varje fall en av de som har lön kopplat till att spela beachvolleyboll. Av de fem är två spelare och tre pastorer. Jag är en av de tre.

Jag ska dela med mig av min vecka, och i skrivande stund sitter jag i mitt andra hem, världens största beachvolleybollhall med 16 banor inomhus. Helt fyllda med sand.
Här bygger vi kyrka. Av två anledningar. Här är våra liv (mer eller mindre) och här behöver folk lära känna Jesus. Det vill vi ge dem möjligheten att göra. På sin hemmaplan. Bokstavligt talat.

 

Kul att få dela veckan, drömmar, tankar och misstag här. Vi har precis avslutat måndagens aktivitet.
11:00-12:00 – Träning
12:00-13:00 – Matchspel
13:15-14:30 – Lunch, samtal om undervisning (som man lyssnat på innan) prat om livet och bön. Idag var det allt från sjukdomsbesked och migrationsverksproblem till tacksamhet och dop.

Förhoppningsvis har jag skapat lite mer klarhet i allt framåt slutet av veckan. Om inte har jag kanske skapat ett frågetecken, vilket kan vara lika bra.

/Macke

Matchmaking

Idag blir det ännu ett exempel från Mellanöstern.

Våra vänner flyttade till en megastad för snart 5 år sen. Hjärta och vision var församlingsplantering från början. Under språkinlärningstiden fanns de med som medlemmar i en ny församling som leddes av ett annat team. Det var bra för en tid men efter några år kände de tydligt att de skulle starta något nytt, frågan var med vem och hur? Det fanns lite olika alternativ men inget kändes helt rätt.

Efter månader i ”limbo” och ovisshet hände något märkligt. En kollega i samma organisation som våra vänner förde ihop dem med ett lokalt pastorspar som bara något år tidigare hade påbörjat en församlingsplantering. Det var en slags församlingsplanterar-matchmaking. -Och det blev kärlek vid första ögonkastet!

Just den här församlingsplanteringen har en ganska unik strategi. Början var lik många andra: man samlades under något år som grupp i ett hem. Men sen började det unika: man hyrde en katolsk kyrka, bjöd in folk från gatan på helandemöten och bad för dem. Detta pågick under en månad tills man inte fick hyra kyrkan längre. Snart nog hittade man en ny lokal (och en tid därefter följde ovanstående matchmaking). Nu, 1,5 år senare möts man till gudstjänst varje söndag och med jämna mellanrum fortsätter man med helandemöten. Flera har blivit helade (bl.a. en kvinna med cancer), befriade från demoner samt sett andra genombrott i personliga omständigheter. Det finns en sådan ödmjukhet och längtan efter Gud i den församlingen. Må Gud fullborda det verk Han har börjat!

Ja just det, jag glömde, man har hittat och färdigställt en ny lokal i en annan del av megastaden där man planerar att börja en ny församlingsplantering närsomhelst.

/Maria

Slutmål och delmål

För ett par år sen blev jag och Magnus ombedda att vara coacher åt ett församlingsgrundarteam som höll på att bildas i ett arabland i Mellanöstern. Flera unga vuxna hade flyttat till landet från olika länder för att gå en pionjärmissionsskola på tre månader. I slutet av skolan bestämde de sig för att bilda ett team och börja förbereda för att flytta tillsammans till en stad med ca 75 000 invånare. Under förberedelsetiden lärde de sig arabiska, försökte hitta arbete i den nya staden samt under bön och samtal arbetade fram en slutvision. Den lyder ungefär så här:

”Vid 2024 vill vi se en rörelse av mogna och lydiga lärjungar som samlas i gemenskaper med lokalt ledarskap, samarbetar med den helige ande, förändrar sina samhällen och som når både den egna staden och bortom dess gränser.”

I vintras gick flytten till den mindre staden, man hittade flera hus att hyra, skolor åt barnen och påbörjade samtal med olika arbetsgivare. Samtidigt fortsatte de att lära sig språket. Som coacher frågade vi dem vilket delmål vi kan hjälpa dem arbeta mot. De kom fram till:

”I september 2016 vill vi känna oss integrerade i samhället, fungera på våra olika jobb samt kunna dela evangeliet på arabiska.”

Teamet är helt klart i en slags förälskelse-fas till folket i sin nya bostadsort. De bygger redan relationer och vittnar om Guds Rike på kulturellt och språkligt anpassade sätt. Sakta med säkert närmar de sig sitt första delmål.

/Maria

Tedrickande och förändrat fokus

Våra vänner i Mellanöstern har arbetat tillsammans som församlingsplanteringsteam i nästan 10 år nu. De bosatte sig alla i en by utanför en storstad, riktade in sig på att bygga relationer till sina grannar som vanligtvis arbetade inom lantbruk av något slag. De lärde sig språket, började klä sig som byfolket och följa samma moraliska genuskoder som dem. Under oräkneliga koppar te och god grannsämja har de fått dela evangeliet med många. Någon kvinna blev helad och kom till tro tillsammans med sin släkting. En man kom till tro efter många koppar te och bibelstudier. Efter flera månader följde hustrun på. Ett redan kristet par från det landet flyttade till deras stad/by och började samarbeta med ett av paren i församlingsplanteringsteamet och blev själva lärjungatränade i processen. En annan tjej som kommit till tro via en online-bibelkorrespondenskurs kontaktades av en av tjejerna i teamet. De började träffas regelbundet för bibelläsning och lärjungaträning. Dessa olika individer blev aldrig EN församling utan samlades under olika tider i olika konstellationer för lovsång och bön.

Det här teamet längtar efter att få se så mycket mer hända och efterfrågar nu en månads bönehjälp från sina vänner och kontakter i världen. De är övertygade om att genom mycket lovsång och bön kommer först saker hända i ”himlarymderna” för att sen förverkligas i det de ser omkring sig. Efter denna bönemånad byter de fokusgrupp från bybor till studenter och andra som rör sig i storstaden. De har börjat hyra en lokal mitt i stan där de vill skapa en mötesplats för Guds närvaro. Efter nästan 10 år brinner fortfarande längtan om att se förvandlade liv i det land de lever i.

Full av beundran,

Maria

Mångfald i församlingsplantering

Jag heter Maria och bor i Linköping. Jag bloggade sist i december 2015 då jag skrev om mina egna erfarenheter som församlingsplanterare i andra kulturer.

Just nu är jag inte själv aktiv i någon församlingsplantering, tvärtom, jag är medlem och församlingsledare i en nästan 80 år gammal församling, ett inte så självklart val efter nästan 20 år i församlingsplanterande verksamhet. Numera undervisar jag om mission och församlingsplantering på profilen (med samma namn) på kursen Bibel och Efterföljelse vid Liljeholmens Folkhögskola. Jag har också regelbunden kontakt med flera aktiva församlingsplanteringsteam genom vänskap och coachning och den här veckan vill jag dela med mig av mina intryck av mångfalden inom församlingsplantering. Personligen tror jag att man som enskilt församlingsplanteringsteam behöver ha en gemensam och tydlig vision och strategi för att kunna arbeta tillsammans. Däremot tror jag att olika platser och olika målgrupper behöver olika strategier för att nås. Församlingsplanterarna är också präglade av olika synsätt och erfarenheter som påverkar vision och strategi. Sist men inte minns inspirerar Gud visioner och strategier. Som lärare och coach behöver jag därför vara öppen för mångfalden av visioner och strategier och det gör mina jobb så fascinerande!

Välkommen att inspireras av mångfalden den här veckan!

/Maria

På liv och död

Caroline Hultmar, EFS i Mikaelskyrkan, Uppsala. ”Gud❤ Flogsta”

Den röda tråden i veckan har fått handla om Guds hjärta och nöd. Jag och Madeleine vill tacka för oss med ett sista inlägg kring detta.

Om jag ska vara helt ärligt så undrar jag ibland vad vi håller på med i Flogsta. Vi lägger ner tid, energi och pengar efter långa dagar på jobbet och skolan. Med det är väl bara att kämpa på, för Jesus har ju sagt att vi ska göra alla folk till lärjungar. Gud älskar Flogsta och då behöver vi göra något åt saken. Det är väl det som är vår drivkraft? Vi har alla fått missionsbefallningen och många av oss även stora drömmar för våra sammanhang och vårt land. Vi längtar att få se Guds rike bryta fram. Det är ingen dålig drivkraft, verkligen inte. MEN jag tror att det finns mer. Om vi tror att Guds hjärta blöder för Sverige kan väl våra hjärtan också få blöda mer?

I bön för någon vecka sedan såg jag framför mig hur studenter i Flogsta marcherade på led ner från höghustaken, ner i döden. Det gäller inte bara Flogsta. Runt om i vårt land är människor på väg mot evig död utan Jesus. Och Guds hjärta blöder för varenda en. Varenda en behöver Jesus. Det är på liv och död.

Hur skulle det se ut om vi alla vågade be Gud om att få uppleva ännu mer av Hans nöd för människor, för våra städer och för Sverige? Det är ”bold prayers” med risk att bli totalt nedslagna till marken i förtvivlan. Men tänk vilken drivkraft! Ett driv att få uppfylla missionsbefallningen med Guds hjärta bultande i oss för varje individ, på liv och död.

I vår egen kraft har både jag och Madeleine svårt att älska människor och se charmen i att lägga ner tid, energi och pengar efter långa dagar för att se små saker hända. Men vi börjar mer och mer förstå att det är värt det. Om det betyder att en enda människa får gå från död till liv är det värt det.

Jag ska ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande ska jag lägga i deras bröst. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, för att de ska vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud.” (Hes 11:19-20)

Vad skulle hända om vi alla bad Gud byta ut våra stenhjärtan mot Hans hjärta? Vågar vi be den bönen och agera utifrån det hjärtat?