En apostolisk kultur

Mattias Neve, direktor för Forge Stockholm
mattias[at]forgestockholm.com

Jag har studerat nya utryck av församling och kristna gemenskaper i nästan 10 år nu. En sak som slog mig tidigt var varför det var så svårt att hitta alternativa typer av kristna gemenskaper i Sverige? Och då menar jag exempelvis i jämförelse med de mer traditionella frikyrkoformer vi har i vårt land. Det fanns exempel att hitta, men de var få i antal. Som jag skrev i mitt förra inlägg så kan vi se tecken på hopp idag – det börjar växa och röra på sig i kyrkans marginaler – men min känsla är att vi ofta håller oss inom rätt så säkra ramar när det gäller församlingsplantering i Sverige. När jag började studera dessa alternativa och mer experimentativa former (husförsamlingar, pubkyrkor, kafékyrkor, kyrkor bland subkulturer, nymonastiska gemenskaper osv) så var min tes att det borde finnas rätt så mycket som ligger och “pyr under ytan” – Sverige har länge varit ett efterkristet land, påverkat av sekularisering, kyrkans marginalisering och stora skiften i värderingar och tankesätt. Sverige har länge varit ett missionsfält som utmanat svensk kristenhet att tänka utanför ramarna. Men som sagt fick jag gräva rätt så djupt för att hitta dessa gemenskaper. Som kristenhet verkar vi vara relativt pragmatiska och flexibla när det kommer till teologiska frågor, men när det gäller former av kyrka och församling så är min observation att vi präglas av ett mer konservativt förhållningssätt. Missförstå mig inte, vi behöver alla slags former  (inklusive mer traditionella) och vi ska fira och vara glada för allt som växer och bär god frukt. Men vi står i en stor missionsutmaning idag som kallar oss att släppa det invanda och trygga. Alan Hirsch och Tim Catchim skriver så här i boken The Permanent Revolution:

”We are perfectly designed to achieve what we are currently achieving.”

Om vi kopierar det vi alltid har gjort kan vi inte förvänta oss ett annorlunda resultat än det vi tidigare har haft. En utmaning som jag ser är att vi inte bara behöver skapa en kultur som sänder människor ut att plantera nya församlingar – vi behöver forma en kultur som uppmuntrar till kreativitet och risktagande. Att låta Guds Ande forma det som växer fram utifrån sammanhangets förutsättningar. På riktigt. Jag vill kalla det för en apostolisk kultur. Eller att lära sig att tänka som missionärer. För oss som länge har funnits med eller vuxit upp i kyrkan är frestelsen att projicera våra preferenser på de människor vi når med evangeliet om Jesus och Guds rike.

“Culture eats strategy for breakfast” – Peter Drucker

Vad organisationsteoretikern Peter Drucker menar är att kultur är en starkare kraft än våra strategier, förhoppningar och vår goda vilja (Roger Korsgren har skrivit några mycket bra inlägg på den här bloggen om detta med kultur och strategi – här, här och här). Kulturen vinner alltid över vår strategi.

Det måste vi tänka på när vi rekryterar, tränar och sänder ut pionjärer i vårt land. Här har vi mycket att göra som församlingsplanterande rörelse i Sverige. Att förändra kultur tar tid och är svårt (men inte omöjligt!).

Annonser

En tanke på “En apostolisk kultur”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s