Vad kan vi lära av 12 milj. indier?

Förra veckan var jag på besök i Indien. Jag fick förmånen att åka med på ett besök hos Victor John och det arbete som ASSI bedriver där. Jag ska här försöka dela några lärdomar jag fick, bortom de kulturella och turistiska upplevelserna av Taj Mahal, kaotisk trafik, vattenbufflar, apor, tempel, kryddig mat och dess konsekvenser…

Varanasi är Indiens och kanske världens religiösa centrum. Det är hinduismens heligaste plats och här predikade Buddha sin första predikan. Det är också den plats där Victor John för drygt 20 år sedan började jobba med den rörelse som idag enligt utomstående bedömare består av drygt 12 miljoner människor. Så det var en bra plats att studera hans rörelse genom att besöka de olika delarna och få Victors kommentarer om det.

De frågor jag hade med mig och ville få svar på var: ”Hur ser er strategi ut? När ni börjar i en ny stad hur gör ni då?” De svar jag fick kan sammanfattas så här:

  1. När man börjar på en ny plats undersöker man först vilka behov människorna har. Det gör man genom att ställa frågor och göra undersökningar. Man gör också bönevandringar och ber för dessa behov och ber att Gud ska visa vad man behöver göra och hur.
  2. Sedan försöker man möta dessa behov. Det kan vara andliga behov, behov av helande och frihet. (En man jag mötte hade väckt upp tre döda). Men de jobbar framför allt med att möta samhällsbehov. Så i Varanasi jobbar de med att betjäna järnvägsbarn som de tar hand om, rehabiliterar och försöker hitta familjer till. De betjänar de fattigaste barnen i slummen med mat och försöker hjälpa dem att komma till en skola. Och de jobbar med Community Learning Centers. En sorts studiecirkelverksamhet där deltagarna kan lära sig grunder i läsning, ekonomi, mänskliga rättigheter och annat viktigt.
  3. I de relationer som uppstår delar man sitt vittnesbörd och evangeliet om Jesus. Man söker också efter fridens personer som kan öppna sitt hem och familj, och bli basen för en ny församling. När människor tar emot evangeliet börjar man genast att leda dem in i Discovery Bible Studies, där de får upptäcka vad Jesus säger att man ska göra för att följa honom. (Omvänd dig! Låt döpa dig! Be! Gå! Ge! Älska! osv…). Victor jobbar med principen om ”minimum”. Alltså – Vad är det minsta någon behöver veta för att följa Jesus? Vad är de minsta de behöver veta för nästa steg? (Här krockar det ganska rejält med mitt västerländska tänk, men jag utmanas av det.)
  4. När människor följer Jesus tillsammans bildas församlingar. Vi besökte två husförsamlingar. En iakttagelse är att det är många tonåringar och unga människor. En annan iakttagelse var att de församlingar som startades för 20 år sedan finns kvar.
  5. Man letar efter ledare, som man tränar och sänder vidare till nästa by, eller stadsdel. Huvudsakligen jobbar man relationellt inom sin kast/stam/språkgrupp, men rörelsen har tagit sig vidare till många städer och länder och språkgrupper.

Sammanfattningsvis kan man säga att de följer modellen i Lukas 10 och jobbar med att passa in den i en indisk kontext. Och de har gjort det de gör konsekvent i 20 år. Det innebär att de är uppe i över 30 generationer av församlingsplanteringar. Så när vi besökte en av husförsamlingarna visste ingen av dem vem Victor var. Vilket han tyckte var mycket bra.

Annonser

Publicerat av

Richard Hultmar

Jag är47 år, med fru och fyrabarn och är pastor i Korskyrkan, Stockholm och jobbar med församlingsplanteringsfrågor i EFK.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s