Traditionellt missionell?

clock-1424410Vår församling har som vision att vara en mångkulturell, lokal och missionell församling. Detta är en vision vi återkommer till gång på gång. Men, vad det innebär att vara missionell är inte helt självklart.

Rikard Cruz beskriver var det innebär att vara missionell så här: Vi behöver börja med Jesus och fråga oss till vilka han sänder oss för att sprida hans rike och göra lärjungar, och tillsammans upptäcka hur församlingen ser ut när vi gör det. En missionell församling är en församling som föds utifrån uppdraget att göra lärjungar. Det är en församling vars form, livsstil och prägel formas av missionsuppdraget.

Detta är en förklaring jag skriver under på totalt. Men vad får det för konsekvenser? Ofta kopplas ’missionell’ ihop med att hitta nya sätt att vara församling, vilket t ex ofta innebär mer fokus på hemmen och nya sätt att leva ut gemenskapen på.

När vi kom till Linköpings med mångkulturella stadsdel och försökte se vår stadsdel från ett missionsperspektiv blev det viktigt för oss att snabbt börja med gudstjänster i en offentlig lokal (väl medvetna om att detta generellt sett inte rekommenderas i församlingsplanteringssammanhang). Att enbart ses i hemmen kändes inte aktuellt till en början, eftersom man i många kulturer sällan umgås med främlingar i ett hem. Hemmet är nästan enbart platsen för de närmaste vännerna och släkten. Gemenskap utöver detta sker oftare i det offentliga, speciellt för männen. Att ses i hemmen kan därför verka lite suspekt.

För oss kändes det naturligt att ses söndagar kl 16 utifrån et missionsstrategiskt perspektiv, eftersom många i Skäggetorp inte var ute på söndagsförmiddagar. Det kändes smart, men visade sig inte vara lika smart som vi trodde. På helgens eftermiddagar passar folk på att träffa släkt och vänner. Många i vår stadsdel har stora släkter och att säga nej till gäster som kommer på besök är nästintill en omöjlighet. Så, nu funderar vi faktiskt på om gudstjänster på den traditionella tiden kl 11 på söndagar inte är det mest strategiska utifrån just ett missionellt perspektiv i vår stadsdel…

Annonser

”Uthållighet är vad vi behöver”

Johannes Stenberg, Nygårdskyrkan Skäggetorp, Linköping

Den sista tiden har jag tänkt en del på orden från Hebreerbrevet 10:35-36: ”Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.”

Uthållighet är verkligen inte de mest populära ordet i vår kultur. Vi matas med att ständigt med oändliga möjligheter och uppmanas att alltid se till att vi förverkligar oss själva. Att överlåta sig till något långsiktigt blir därför nästan provocerande. Att medvetet välja bort sin valfrihet sticker i ögonen.

För mig och min fru har församlingsplantering ofta inneburit att vi måste prioritera bort saker. Det går inte att prioritera om vi inte första prioriterar bort. Detta låter trist, men det ger också en helhet och hindrar en från distraktioner.

När vi valde att flytta till Skäggetorp fick vi rådet av Lars Mörling (som bland annat varit pastor i Rinkeby Internationella Församling och Husbykyrkan i många år) att inte utvärdera det vi gör förrän efter FEM år! Innan fem år hade gått i församlingsplanteringen ska fokus bara vara på att jobba och kämpa på – utvärderingen får komma långt senare. Dessa ord har varit en hjälp för oss många gånger.

Jag tror det är en välsignelse att ”bränna broar”. Att medvetet sätta sig i situationer där man når ”point of no return”. För oss har det varit viktigt att sätta oss i situationer där man tvingas vara trogna och där man inte kan fly. Vi har då inte behövt fundera på vad nästa steg är eller om det finns något annat som pockar på. Detta låter inte så hippt men har gett oss en trygghet och beskyddat oss från att tankemässigt fly och drömma oss bort.

g54Kanske är det också dags att återta ordet plikt. Detta så skymfade ord som nästan helt försvunnit ur vårt språkbruk. Istället för plikt har vi betonat det fria valet och motivation. Istället för plikt behöver vi betona visionen, brukar det sägas.

Jag förstår verkligen att det finns faror med att betona plikten, men för mig har det varit ett beskydd att motiveras av plikt. Plikten gör att jag tuggar på även när jag har svårt att se visionen och när min vilja finns någon annanstans. Utan plikt vet jag inte om jag orkat vara kvar när stormarna kommer.

Fick för några veckor sedan höra följande citat: ”A Long Obedience in the Same Direction”. Jobbigt, men samtidigt så Vackert!

Mission & Församlingsplantering – Liljeholmens folkhögskola

Denna vecka är det jag, Johannes Stenberg, från Nygårdskyrkan Skäggetorp, Linköping som bloggar.

Tänkte börja med att berätta om den nya valbara profil som kommer startas på kursen Bibel & Efterföljelse på Liljeholmens folkhögskola. Sprid gärna informationen vidare till unga ni känner som funderar på att gå bibelskola. Nedan är en intervju Daniel Bjurhamn gjort med Maria och mig:

Bibel & Efterföljelse på Liljeholmen startar till hösten en ny profil som ska heta Mission & Församlingsplantering. Vi har tagit pulsen på Maria och Johannes  som är ansvariga för den nya profilen.

Maria och Johannes, hur går det med förberedelserna inför hösten?

– Jo, förberedelserna är i full gång, säger Johannes. Även om Maria och jag har delvis ganska olika erfarenheter har vi en stor samstämmighet i vad vi vill se med profilen.DSC_2258

Vad arbetar ni med och vad gör er lämpliga att ansvara för en sådan här profil?

– Jag bor sedan fyra år i Linköpings mest mångkulturella stadsdel Skäggetorp, där jag har varit med att plantera församlingen Nygårdskyrkan, berättar Johannes. Innan dess jobbade jag som en av pastorerna i Rinkeby Internationella Församling.

– Som barn bodde jag även fem år i Burundi i Centralafrika då mina föräldrar var missionärer, säger

Johannes.

– Jag är numera engelskalärare på Liljeholmens Folkhögskola men samtidigt involverad i träning och coachning av församlingsplanterare i Europa och Mellanöstern, berättar Maria. Jag har själv nästan 20 års erfarenhet av församlingsgrundande arbete i Asien och Mellanöstern. 
– Jag brinner för att se unga drabbas av Guds hjärta för alla folk, både inom och utanför Sveriges gränser, säger Maria.

Kan ni beskriva innehållet i stora drag?

– Profilen kommer bestå av olika block där vi tar upp allt från missionsteologi till kulturförståelse och hur man konkret gör när man planterar en ny församling, säger Maria. Innehållet kommer alltid ha både ett internationellt perspektiv och ett Sverigeperspektiv. 
– Mission och församlingsplantering är i högsta grad aktuella och grundläggande frågor för allt lärjungaskap, oavsett om man har fokus på Sverige eller ett annat land, fortsätter Maria. 
– Under skolans gång kommer det finnas möjlighet till praktik i ett församlingsgrundande arbete i Sverige. I slutet av läsåret reser vi utomlands för att pröva på internationell mission, säger Johannes.

Vilka tror eller hoppas ni kommer att söka?

– De som är redo att bli utmanade till att få sin världsbild och Gudsbild förändrad, säger Maria.

– Vi hoppas det är personer med ett öppet sinne som vill utmanas och lära sig något nytt, fyller Johannes i.
– Det är alltid roligt om det är personer som vill och vågar göra saker på nya sätt. Inga förkunskaper krävs så vi hoppas att många väljer att söka, avslutar Maria.

Vad önskar ni att deltagarna skall ha fått med sig efter ett år på Liljeholmen?

– En passion för hur underbart god Gud är och hur mycket han älskar världen, säger Maria. 
– Och en större längtan att få sprida detta budskap till fler i Sverige såväl som utomlands, avslutar Johannes.

Faktaruta
liljeholmen_logotyp_RGBProfiler: Bibel & efterföljelse har tre profiler som är en dag i veckan.
– Lovsång
– Miljö & Rättvisa
– Mission & Församlingsplantering
Övriga dagar läser alla tillsammans.

Kostnader: Undervisningen på en folkhögskola är gratis, men det tillkommer kostnader för litteratur och studieresor om ungefär 1500 kronor per läsår.

För dig som går profilerna Miljö & Rättvisa eller Mission & Församlingsplantering tillkommer kostnad för utlandsresa.

Ansökan: Löpande, på webben. (Först till kvarn, ca 35 platser)

Kursstart: 24 augusti

Kontakt: bibel@liljeholmen.nu

Webb: liljeholmen.nu

Etablerade församlingar behövs!

Johannes Stenberg, Nygårdskyrkan Skäggetorp i Linköping (EFK)

Evangeliska frikyrkan har betonat församlingsplantering tydligt allt sedan de tre modersamfundet gick samman för 18 år sen. EFK har varit föregångare när det gäller att plantera församlingar i Sverige, men samtidigt kan jag konstatera att det inte tas så många initiativ nu.

Utifrån vad jag kan se så beror de församlingsplanteringsinitiativ som tas i EFK allt som oftast på att några individer tar ett initiativ. Sällan ser vi etablerade församlingar som strategiskt tänker församlingsplantering. Det finns församlingar som New Life och Elim i Stockholm samt Immanuelskyrkan i Malmö som strategiskt och regelbundet planterat församlingar. Visst finns det fler etablerade församlingar som varit del av en församlingsplantering men få är de som gör det mer än en gång och som har en medveten strategi för att det ska ske regelbundet.

Det är de etablerade församlingarna som behöver äga församlingsplanteringsfrågan om EFK ska bli en församlingsplanteringsrörelse. Jag tror också det är då vi kan se församlingsplantering ske i större skala. Genom att de etablerade församlingarna finns med på tåget tror jag även att de initiativ som tas kan bli mer livskraftiga och planterare som helt ger sig hän får ett större skyddsnät.

När vi flyttade till Linköping valde Ryttargårdskyrkan att ”adoptera oss” och bli vår moderförsamling. De har stöttat oss ekonomiskt, hjälpt oss i relationer med andra församlingar i stan, samt varit ett värdefullt bollplank. I gengäld tror jag vi inspirerat och kommit med viss förnyelse.

Kombinationen församlingsplanterarens iver och entreprenörsanda tillsammans med den etablerade församlingens stabilitet tror jag är ett framgångsrecept om vi vill se församlingar startas och växa. Församlingsplanteringarna behöver de etablerade församlingarna och de etablerade församlingarna behöver pionjärernas engagemang.

När jag och min fru valde att bli församlingsplanterare var alla vi mötte i EFK-sammanhang var så positiva – och just precis det ser jag som det stora problemet. Alla tyckte det vara bra med församlingsplantering, MEN ytterst få tänkte att det skulle kunna vara ett alternativ för dem och ännu färre etablerade församlingar tänkte att det var ett alternativ för deras församling.

Vill vi se en rörelse av församlingsplantering i Sverige tror jag de etablerade församlingarna är en viktig nyckel, men var är ni? Ni behövs nu!

(Jag spanade om detta på EFKs kongress i maj. Du kan lyssna på det jag sa här.)

Var pionjär för din egen skull

Johannes Stenberg, Nygårdskyrkan Skäggetorp i Linköping

Drivkraften i allt pionjärt arbete och allt av församlingsplantering måste vara mission. Vi måste drabbas av Jesus och hans nöd för de förlorade. Samtidigt har jag kunnat konstatera att församlingsplantering även är bra för vår egen efterföljelse.

För snart fyra år sen tog jag och min fru steget och flyttade från Stockholm till Skäggetorp, Linköping för att plantera en ny församling. Det var ett stort steg att lämna en församling man älskade, säga hejdå till vänner och att säga upp sig och söka nytt jobb. Det var med stor bävan vi tog steget och idag känner vi stor tacksamhet. Det har resulterat i så mycket gott!

Församlingsplantering har hjälpt min fru och mig att leva det liv vi vill leva. Genom att engagera sig i en församlingsplantering tvingas man leva relationellt för om man inte bygger relationer kommer det aldrig bli en ny församling. Man kan inte falla tillbaka på någon annan utan det hänger på en själv – på ett positivt sätt. Man tvingas leva det liv man som kristen vill leva.

Församlingsplanteringen har också hjälpt oss att prioritera och prioritera bort. Att prioritera bort är jobbigt, men när vi gjort det har vi fått uppleva ett mer helt liv och ett mindre splittrat liv.

Genom att plantera något nytt har vi vuxit. Vi fått göra massa saker för första gången och allt det nya tvingar en att bli mer beroende av Gud. När man inte har kunskapen och erfarenheten har vi fått fly till Gud.

Att plantera församlingar är viktigt för människors frälsnings skull, men kan också vara en ovärderlig hjälp i vår egen efterföljelse av Jesus.

Nu blir vi Nygårdskyrkan!

Johannes Stenberg, Nygårdskyrkan (Skäggetorpsgemenskapen), Linköping

Denna vecka tog vi beslutet att formellt bilda församling – den 30 mars.  Vi har under en tid fungerat som församling med gemenskap, gudstjänster, olika aktiviteter, egen ekonomi och församlingsledning. Så ur en del perspektiv är det inte så stor grej, men samtidigt är det ett spännande avstamp.

 I och med detta kommer vi också byta namn från Skäggetorpsgemenskapen till Nygårdskyrkan. Vi går från att vara en ganska okänd gemenskap, i alla fall utanför Skäggetorp till att bli en av Linköpings församlingar. Fån att ha varit ett bra initiativ blir vi nu en långsiktig aktör i Skäggetorp.

”Skäggetorpsresan” började för Noomi och mig för tre och ett halvt år sen (även om förberedelsetiden på många sätt var längre än så). När vi tog steget visade det sig att många bett för detta och flera bar på en liknande längtan. I september 2011 började vi samlas i hemmet som en grupp och nu två och ett halvt år efter första samlingen är vi en gemenskap där ca 35 vuxna personer kommer hyfsat regelbundet. Det är en gemenskap av främst svenskar, syrianer, indier; en gemenskap pensionärer, studenter, medelålders och spädbarn; en gemenskap av ingenjörer, läkare, sfi-studerande och arbetssökande; en gemenskap av människor där flera  inte har ett gemensamt språk att kommunicera på, men där vi ändå känner att vi hör ihop. Detta är en väldigt spännande blandning av väldigt olika människor!

Jag känner sådan tacksamhet över att jag tog detta steg – även om det inte på något sätt är klart nu. För oss som familj har det inneburit mycket gott! Det är också med frimodighet jag peppar andra att våga ta samma steg. Att plantera församling är väldigt utmanande och påverkar hela livet, men är samtidigt mycket spännande.

 Vill du läsa mer om hur andra från vår gemenskap upplevt det kan du läsa tidigare inlägg från Noomi, David, eller Scott. Du kan även läsa om vår läxhjälp

Jag vill också tipsa dig om några youtubeklipp som inspirerat mig: Missional Church och Missional Community

Församlingsmötet

Johannes Stenberg, Skäggetorpsgemenskapen (Nygårdskyrkan), Linköping

Igårkväll hade vi församlingskväll. Församlingskvällarna är väldigt viktiga för oss som församling men samtidigt är det inte lätt att få det helt bra!

När jag pratat med andra församlingsledare får jag känslan att många ser församlingsmötets utmaningar t.ex. att bara en liten del av församlingens medlemmar kommer när man har församlingsmöte. En annan utmaning är att vissa personer tar för sig så mycket att andras röster tystnar. Ytterligare en utmaning är föreningsmodellen med dess struktur och förväntningar.

Image

Vad kan man då göra för att församlingsmötena ska bli bra? Jag har verkligen inga snabba svar men här är några reflektioner om hur vi prövar oss fram i Skäggetorp:

För oss är det väldigt viktigt att församlingskvällarna är mer än bara ett planeringsmöte eller ett möte där vi fattar massa beslut. Vi har därför tydligt sagt att varje församlingskväll ska vara en gudstjänst. Detta innebär att vi alltid tar tid för bön, bibelläsning och ibland även lovsång. Detta får ta tid.

Vi försöker göra allting rätt och snyggt med hur beslut fattas och hur protokoll förs men samtidigt försöker vi göra allting avslappnat och så lite byråkratiskt som möjligt.

Vi betonar gemenskapen även under församlingskvällarna. Vi äter därför alltid mat när vi ses. Igår köpte vi t.ex. ett antal pizzor som vi delade på innan vi började be och samtala, men ibland är det någon som har lagat mat. Ibland har vi också setts på lördagseftermiddag för att sedan äta och umgås hela kvällen som församling.

Vi träffas i en avslappnad miljö. Till en början brukade vi alltid ses hemma hos någon. Nu senast var vi ca 20 pers och därför träffades vi i en annan större lokal, men då dukade vi upp med dukar och satte ihop flera bord så att det blev ett samtal där alla deltog. Möblering tror jag inte ska underskattas för att få ett bra samtal.

Vi i församlingsledningen försöker förbereda frågorna väl då vi märkt att om vi inte är genomtänkta i vår kommunikation och presentation kan det lätt bli rörigt och det kan skapa förvirring.

En bok som vi inspirerats en del av är: Flerstämmig församling med Stuart & Sian Murray Williams.

Kommentera gärna hur församlingsmötet fungerar hos er och vilka utmaningar ni ser samt vad ni gjort som blivit bra.