En missionell rörelse!

Daniel Norburg, Missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan

Denna vecka har jag varit med på New Wines årliga ledarkonferens i Citykyrkan Stockholm. Temat var ”Utsända tillsammans –  när apostoliska team blir en missionell rörelse”. Jag har blivit väldigt uppmuntrad av att fokuset på sändande, missionell rörelse, apostoliska team med tjänstegåvor i funktion nu börjar att lyftas i många olika sammanhang i vårt land. För oss i EFK var detta en konferens precis rätt i tiden och med rätt inriktning!

IMG_1778

Det var också väldigt roligt och intressant att få lyssna till Alan Hirsch, som är en av mina stora insprationskällor. Jag fick också möjlighet att sitta ner med honom och samtala en stund. Jag frågade om min känsla var rätt när jag tycker att hans böcker de senaste fem åren öppnar ett bredare fält där han nu samarbetar tydligt med både mega church pastorer och church growth rörelsen? Han bekräftade detta och berättade att de båda lägren  – missionella och organiska församlingar å ena sidan och mega church och multisite församlingarna å andra sidan – har insett att man behöver varandra! Även om Alan Hirsch fortfarande argumenterar för ett tydligt paradigmskifte – vi måste gå från instutition till rörelse, från addition till multiplikation osv – så stryker han under att oavsett kyrkomodell så finns DNA:t där inom varje kyrka till att föda en rörelse av nya lärjungar och församlingar! Den viktiga kontrollfrågan är inte vilken kyrkomodell vi använder utan om evangeliet delas och om lärjungar och församlingar multipliceras. Om det inte sker så måste vi våga ifrågasätta vad vi gör. Mer av samma sak kommer inte ge något annat resultat än det vi sett. Vi måste våga tro att den världsförändrande rörelse som bröt fram under de 300 första åren i kyrkans historia visar på det liv som Gud har lagt ner i församlingen och som fortfarande finns inom oss alla!

Det finns också ett växande medvetande hos många idag att för att få se en uthållig missionell rörelse så behöver de fem tjänstegåvorna i Efesierbrevet 4 förlösas och nå sin fulla potential. ”Varje troende bär på potentialen för en förvandlad värld” sa Hirsch. I varje frö finns allt som behövs för trädet, i varje träd finns också skogen…

Jag kan varmt rekommendera Alans bok ”Permanent Revolution” för ett studium av just dessa gåvor. På www.fivefoldsurvey.com kan du göra ett test för att se vilka av dessa gåvor som troligen är starkast hos dig.

Vi lever i en historiskt unik tid. Ett paradigmsifte på så många olika plan. Och allt förändras snabbare och snabbare. Nu är tiden då vi som Guds folk med Guds hjälp kan påverka historiens gång! Frågan är om vi är redo att ge oss till den missionella rörelse som Gud idag väcker upp och låta våra egna liv och våra egna församlingar gå igenom den förändring som är nödvändig?

 

 

Det Jesus påbörjade…

Daniel Norburg, missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan

”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där…och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista…Men Jesus sa till Simon: Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor. Då rodde de iland, lämnade allt och följde honom.” (Lukas 5:1-11)

fiskare

Utan Jesus skulle det inte ha funnits något EFK och inte en världsvid Kyrka. Gud uppenbarade sig själv i den korsfäste och uppståndne Jesus från Nasaret, världens Frälsare!

Alla rörelser startar med en person, för oss är den personen framför allt Jesus Kristus. Men var hade vi varit idag om inte Simon Petrus hade lytt Jesus och kastat ut sina nät på djupt vatten? Var hade vi varit om de första lärjungarna inte i all enkelhet och ofullkomlighet hade fullföljt Jesu uppmaning att fortsätta göra det han gjorde?

Om vi idag ska lyda Jesu ord om att ”kasta ut näten på djupt vatten” så behöver det framför allt börja med Jesus och en starkare kärlek till Honom, och bävan inför Honom. Precis så som det började för Petrus. Därefter, också likt Petrus, behöver det fortsätta med en efterföljelse som innebär att fortsätta göra det som Jesus påbörjade…

Apostlarna själva var lärjungar som blev visade vägen framåt av Jesus själv. Han gjorde dem till lärjungar, och när han gjorde det, betydde det också att han samtidigt lärde dem hur de i sin tur ska göra lärjungar, som i sin tur gör lärjungar.

Om vi inte låter görandet och multiplicerandet av lärjungar bli själva fundamentet i vår egen efterföljelse, våra smågrupper, församlingar, ja hela vår missionsrörelse så kommer allt annat vi gör vara otillräckligt. Oavsett hur bra och gott det än är…

Jag har en dröm, vi har en dröm – och visst har du det också?! Att på nytt få se en verklig Jesusrörelse som skakar om vårt land och vår värld.

Alla rörelser börjar med en person…som i sin tur bjuder in andra personer…

– Vill du vara den personen? I kärlek och bävan inför Jesus Kristus säga – Herre börja med mig!

När vi följer Jesus så betyder det att vi säger till andra: ”kom och följ mig såsom jag följer Jesus”.

Vem är din Petrus? Vilka är dina Jakob och Johannes, Marta och Maria…?  Det är nämligen så det går till att göra lärjungar…

Vi behöver en nationell kraftsamling!

Daniel Norburg
Missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan

Denna vecka har jag förmånen att blogga här. Jag vill börja med att dela med mig av ett par texter jag skrivit den senaste tiden. Denna första publicerades i tidningen Dagen i slutet på januari. Den 14 juni samlas det ekumeniska FG-nätverkets ledare med samfundsledarna på Götabro för att samtala om att forma en gemensam nationell strategi för församlingsgrundande i Sverige. Be gärna för det! Och om du har tankar som kan hjälpa oss i dessa samtal så hör av dig!

http://www.dagen.se/debatt/dags-att-evangelisera-sverige-1.679825

Vi behöver möjliggörare av stora mått!

I februari år 2000 röstade en jury fram 1900-talets 100 viktigaste svenskar för tidningen Expressen. En av kategorierna var århundradets viktigaste personer för politik och samhälle. På femte plats, före storheter som Raul Wallenberg, Olof Palme, Tage Erlander, Alva Myrdal kom pastor Lewi Pethrus. Så här motiverade man valet:

“Guds lille entreprenör, utesluten Baptistpastor som grundade pingströrelsen Filadelfia. Och blev förste svenske radiopirat, med Radio IBRA från Marocko 1955: predikningar och andliga sånger med Einar Ekberg – hundratusentals lyssnare i Sverige. Stor kyrkoledare med stark hand och hårda krav på lydnad, i alla led. Grundade Dagen och Evangelii Härold, samt KDS” Så långt Expressen.

Hur kan det komma sig att en enkel arbetargrabb från Västergötland, Petrus Levi Johansson, som började på en skofabrik, och som sedan blev predikant och pastor, blev den femte viktigaste personen i Sverige under detta sekel för samhälle och politik?
Ett av svaren skulle kunna vara: Han förstod inte att vara lagom! Han förstod principen om multiplicering och förökning. Han förstod att Gud ville att han skulle påverka, att han skulle förvalta och investera, att han skulle ta initiativ efter initiativ som skulle få bära frukt långt efter hans egen tid. Han påverkade andra människor med Guds visioner och det blev en församling på 7000 medlemmar, en pingströrelse med 100 000 medlemmar, ett politiskt parti, tusentals nya kyrkor över hela världen, LP-stiftelsen som hjälpt hundratals missbrukare osv.

Kan man kalla hans liv för något annat än fruktbärande? Vi behöver fler som Lewi Pehtrus i Sveriges kristenhet idag! Hur kan vi starkare uppmuntra och identifiera dessa pionjärer och entreprenörer i våra församlingar och sammanhang? Har vi varit för rädda och smala för de personlighetstyper som dessa ofta representerar? Inte minst om vi ska se en kraftfull rörelse av församlingsgrundande och missionella församlingar så behöver dessa apostoliska gåvor komma i funktion.

Jag skulle vilja se en tid i svensk kristenhet, då vi vågar förlösa dessa gåvor brett. Jag tror Sverige och världen behöver det, inte minst i samband med den utmaning som den stora flyktingvågen innebär. Vi behöver ”möjlighetstänkare” men ännu mer – ”möjlliggörare” av stora mått.

/Daniel Norburg
Missionsdirektor EFK

Daniel Norburg: Sverige behöver en mångfald av olika typer av nya församlingar

Allting går i vågor och trender också när det gäller församlingsplantering. Just nu tycks de populäraste koncepten runt om i västvärlden vara Hillsong, Simple Church, HTB (alpha) och Multisite.

I Sverige har vi alltid haft svårt med att tillåta och arbeta med mångfald och olika uttryck. Det finns en ”svensk standard” som ska bestämmas, helst av socialstyrelsen så att vi alla vet vad vi ska tycka och göra ☺

Vi i Evangeliska Frikyrkan vill inte fastna i ett koncept eller en metod när det gäller församlingsplantering. Just nu ser vi att det är våra större församlingar i EFK som döper flest och växer mest också när man räknar procentuellt. Det visar att vi inte ska räkna ut de större församlingarna och deras sätt att vara kyrka och nå nya människor med evangeliet.

Jag är personligen övertygad om husförsamlingsrörelsen kommer växa och bli en naturlig del av svensk församlingsflora. Men Hillsong och den tillväxt de ser bland också helt nya grupper av unga storstadsbor är oerhört glädjande. Det visar med tydlighet att också detta sätt att vara församling har sin plats i Sverige. Jag tror också att multisite – en kyrka men på många campus/platser kommer komma hit mer och mer. United i Malmö och New Life Stockholm har ytterligare dimensioner i sitt sätt att arbeta och grunda församlingar –  och de gör det riktigt bra!

Sverige behöver en mångfald av olika typer av nya församlingar. Låt oss inte fastna så i vår tro på just vår egen form och modell att vi inte kan se värdet av andra och vara med och välsigna det Gud gör i andra sammanhang. Alla sätt att vara kyrka har sina styrkor och svagheter. Låt oss vara dogmatiska när det gäller centrum och kärnan i evangeliet om Jesus Kristus, men låt oss vara flexibla och generösa i former, organisation, uttryck och ledarskapsmodeller.

Tro på det Herren har kallat dig till att forma tillsammans med Honom, men låt oss uppmuntra varandra oavsett form eller tradition och glädja oss över framgång för Guds rike oavsett var och hur den sker! Dessutom är vi alla ute på en resa där vi lär oss dag för dag. Ingen kan väl säga att vi till fullo vet hur man planterar församlingar så att Sverige blir förvandlat av evangeliet? Vi bör därför fortsätta att vara ödmjuka och lära av varandra.

Daniel Norburg: många regionala nätverk för församlingsplantering behövs

Jag är övertygad om att en stark rörelse av nya församlingar är den enda vägen för att se Sverige förvandlat av evangeliet. Församlingsplantering måste vara en av de viktigaste frågorna för mig som ny direktor för Evangeliska Frikyrkan att driva. De flesta äldre kyrkosamfund utöver världen tappar mark och minskar. Det finns några få undantag och de har förändrat sin verksamhet och lagt ett mycket starkt fokus på att grunda nya församlingar.

Församlingsplanteringsarbetet i Sverige har varit alldeles för mycket punktinsatser och sporadiska initiativ. Det är dags att på allvar låta församlingsplantering bli vardag i varje lokal församling!

Under mina 20 år i Immanuelskyrkan i Malmö har vi tagit fem initiativ till att grunda nya församlingar. Det är en vart fjärde år. Vårt mål har varit en vart tredje år. Att se en ny församling grundas minst vart tredje år skulle betyda att vi såg en frekvens i detta arbete som ständigt håller frågan aktuell och brinnande.

Ett stöd och en uppmuntran i detta har varit EFKs gemensamma arbete med församlingsplantering med fantastiska resurspersoner som Manfred Rusner, Richard Hultmar, John van Dinther, Cahtrine Nygren, Kjell-Axel Johanson m fl. Pionjärkonferenserna och nu M4 programmet har varit och är viktiga i det fortsatta arbetet.

Men det räcker inte…

Vi har ett stort antal större resursförsamlingar i vårt land som nu på allvar måste ta sitt ansvar i denna fråga. Varför inte samla församlingarna i sin region och ställa frågan till varandra: hur många nya församlingar kan vi starta tillsammans i denna region de närmsta 5 åren?

Under många år har vi samlat ett ekumeniskt nätverk i sydväst. Från Trelleborg längst i söder och upp till Genarp-Lund, Malmö, Landskrona, Helsingborg, Höganäs, Båstad och Halmstad. Vi har mötts ungefär 4 ggr per år för att uppmuntra varandra i våra pionjära initiativ och arbeten.

Detta nätverk har varit ovärderligt för oss i Immanuelskyrkan när det gäller att hålla lågan uppe. Och när det har kommit personer till vår församling eller region som upplever att man har en kallelse att vara med i församlingsplantering, så har vi haft ett fungerande forum att bjuda in till. Jag tänker att om det fanns denna typ av ständigt pågående nätverkande när det gäller församlingplantering ute i hela vårt land så skulle vi få se så mycket mer initiativ och kraft.

Om det inte finns ett nätverk som detta i din region – utmana ledarskapet i din församling att ta ett sådant initiativ!

Nätverk för församlingsplanterare

Daniel Norburg, Immanuelskyrkan Malmö:

Om två veckor möts vi igen, nätverket för församlingsplanterare  i sydvästra Sverige. Båstad, Halmstad, Höganäs, Helsingborg, Landskrona, Malmö, Lund, Trelleborg och Ystad med flera platser. Denna gång har Sven Wiese från Genarp bjudit in oss till en dag för nätverkande, bön och uppmuntran! Sven leder en församlingsplantering i Genarp utifrån Lunds Pingstförsamling.

Dessa är mina hjältar! De som har lämnat en ofta trygg och resursstark miljö för att leva som nybyggare och pionjärer både i tjänsten och som familjer. Det är lätt att underskatta det andliga tryck och motstånd som kommer av att bryta in i nya områden. Det är lätt att isolera sig och bli ensam i tjänsten. Därför behöver vi stå tillsammans i bön, relationer och omsorg. Möta andra i samma situation, med samma brottningar och samma andliga motstånd. Att få dela erfarenheter med varandra är också en viktig ingrediens. Ingen av oss ”kan detta”. Vi är alla ”nybörjare” och behöver alla goda tips och erfarenheter vi kan få!

Vårt nätverk är också öppet för dig som funderar över din kallelse och möjligen ser församlingsplantering som en möjlighet. Kom med och utsätt dig för dessa ”galningar”, så kanske du blir avskräckt eller så väcks något till liv i dig!?
Vi välkomnar också pastorer från etablerade församlingar som funderar på att ta initiativ för församlingsplantering tillsammans med sin församling. Kom med och få hjälp i dina/era funderingar!

Hör av dig till mig om du funderar över hur du skulle kunna engagera dig i församlingsplantering i Sverige:
 daniel.norburg@immanuel.nu

eller anmäl dig till träffen i Genarp: sven.wiese@lund.pingst.se

Genarp, fredag den 2/12  kl.10.00- 15.00.

Vi tänker beställa mat på catering, så anmäl dig senast fredag den 25/11.

Adressen är:
Risavägen 2
24772 Genarp

http://www.genarp.info/vaegbeskrivning

Nu lämnar jag över till nästa bloggare att ta vid för nästa vecka.

Bless ya!

/Daniel

 

 

Moderförsamling

Daniel Norburg, Immanuelskyrkan Malmö:

Vi i Immanuelskyrkan Malmö är just nu inne på vårt fjärde församlingsplanterings projekt. 1995 började vi vårt arbete på Rosengård som sedan kom att bli Thomaskyrkan: www.thomaskyrkan.rosengard.nu. År 2000 startade vi ett pionjärarbete i staden Trabzon i Turkiet tillsammans med UMU. Vi arbetade där fram tills för några år sedan utan att ha lyckats etablera en församling. 2007 började vi tillsammans med EFK och Höglandskyrkan i Sävsjö att förbereda en församlingsplantering i Helsingborg. 2009 bildades Markuskyrkan: www.markuskyrkan.se. För tre års sedan påbörjade vi ett planteringsprojekt i vår kyrka som vi kallar Lukas 15. Onofrio och Elisabeth Graci har under torsdagskvällar samlat andliga sökare och andra som inte i vanliga fall går i kyrkan. Nu är denna grupp snart redo att ta ett nytt steg. Häromveckan veckan var de 17 personer som tittade på en möjlig ny lokal att samlas i. Vår målsättning är att under nästa år så kommer denna grupp mer och mer kunna definiera sig som en egen församling men i en nära relation till Immanuelskyrkan Malmö. Redan nu har Gud gett mig tankar och öppningar för nästa initiativ för församlingsplantering, men det är för tidigt att berätta mer…:)

Varför håller vi på på detta viset?

“Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte har haft födslovärkar. Ty den ensamma har många barn, fler än den som har man, säger Herren. Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte. Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka. Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster.” (Jesaja 54:1-3, SFB)

Detta bibelord kom som ett profetiskt tilltal under 1995 till oss i Immanuelskyrkan. Det hjälpte oss att förstå och våga praktisera några grundläggande principer i Guds Ord. Dessa principer är helt nödvändiga om vi ska kunna fullfölja det uppdrag Herren Jesus har gett oss. Vi uppfattade detta profetiska ord som om vi som församling skulle lägga ökenperioden bakom oss och på nytt få vara en moder med kraft att föda många nya barn. En mamma som har näring över och därigenom kan ge livet vidare. En moderförsamling.

Liv som ger liv
I allt liv finns det nedlagt ett grundläggande mönster av reproducering. Det som har liv vill bli upphov till nytt liv. Detta gäller också i andlig bemärkelse. Andligt liv vill bli upphov till nytt andligt liv. I begynnelsen välsignade Gud människan och sa: “Föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er.” (1 Mos 1:28) Detta gällde givetvis bokstavligen att sätta barn till världen, men det finns också en mycket bredare och djupare förståelse av denna befallning. Jesus sa : “Den som verkligen är min efterföljare bär mycket frukt, och genom det blir min Far i himlen upphöjd och ärad.” (Joh 15:8)

Det finns en kallelse över varje troende, över alla som har del av andligt liv, att vara med och reproducera det livet. ”…strömmar av levande vatten ska flyta fram från det innersta hos de människor som tror på mig.” (Joh 7:38)

I det naturliga kallar vi det som av någon anledning inte kan reproduceras för sterilt. Det sterila saknar liv. I Israel finns ett mycket märkligt hav, Döda Havet. Det är på grund av sin höga salthalt sterilt, det saknar liv. Det beror på flera olika saker, men en av huvudanledningarna är att detta hav endast har ett tillflöde i form av Jordanfloden, men inget frånflöde. I det varma klimatet dunstar istället vattnet bort och kvar blir salterna, som lagras på år efter år.

På samma sätt är det med våra andliga liv. Om vi endast har ett tillflöde från Herren in i våra liv, men aldrig släpper ifrån oss något, så förlorar vi i det långa loppet det vitala andliga livet. Det som vi tar in, men som inte är från Gud  lagras på likt salterna, och så småningom är allt så salt att inget liv existerar. Jesus sa: “Man blir lyckligare av att ge än att få” (Apg 20:35) och ”Om ni ger kommer ni att få. Ja, ni kommer att få tillbaka mer än ni gav, i ett rågat mått, väl packat och skakat så att mycket får plats. För det mått ni använder då ni ger till andra, det kommer Gud att använda när han ger till er.” (Luk 6:38) Det betyder att det finns mer välsignelse i att få vara med och ge ut, ge bort, ge vidare, reproducera. Detta är en andlig lag som gäller i Guds rike. “Den som sår litet får skörda lite, och den som sår mycket får skörda mycket” (2 Kor 9:6).

Det behövs hundratals nya församlingar!
Om Sverige på nytt ska kunna bli berört av evangeliet på ett relevant och kraftfullt sätt behövs hundratals nya församlingar. Det behöver inte finnas en motsättning mellan det gamla och det nya. Gamla etablerade församlingar som är öppna för förändring och förnyelse blir berikade av nya församlingar och vice versa. Våra dotterförsamlingar har betytt oerhört mycket för oss som ”gammal” församling. De har vitaliserat och föryngrat sin gamla ”mamma”!

Det måste vara ett slut på revirtänkandet i Sveriges kyrkor och samfund. Det behöver bli fritt att plantera nya församlingar varsomhelst, när som helst, och nästan hur som helst. Så länge initiativtagarna har en längtan och en strategi att nå nya människor samt kommunicerar sina avsikter öppet och är mån om goda relationer till andra kyrkor på orten, så får man gärna för min del starta en ny kyrka vägg i vägg med Immanuelskyrkan.

Samtidigt visar oss erfarenheten att om vill undvika onödiga och smärtsamma misslyckanden, så är det viktigt att förbereda sig väl och att söka stöd och samverkan med andra. Det är min övertygelse att den bästa långsiktiga frukten för Guds rike kommer av att församlingar planterar församlingar. Vi kommer säkert att behöva initiativ av enskilda individer också, men det bör inte vara den främsta strategin.

Precis lika nödvändigt som det är att vara engagerad i mission och församlingsplantering i andra länder för en etablerad församling, precis lika nödvändigt är det att vara det i Sverige. Om din församling predikar om och samlar in pengar till mission i andra länder, gör ni också det när det gäller Sverige? Om din församling är med och sänder ut missionärer som grundar nya församlingar utomlands, gör ni det också i Sverige? Om inte – varför?

Ingen församling är för liten eller för svag för att ha ett missionsengagemang, ingen församling är heller för liten eller för svag för att ha ett engagemang i församlingsplantering i Sverige. Den bibliska församlingen är ingen slutstation. Den föder många nya församlingar och blir en moder till många barn.

Vi hörs!

/Daniel

Andens kraft och gåvor

Daniel Norburg, Immanuelskyrkan Malmö:

Sitter just nu  i bilen tillsammans med Per-Eive Berndtsson (EFS Halmstad) på väg upp till Värnersborg där vi ska planera för New Wine Sveriges sommarkonferens. Ser verkligen fram emot den! Vi kommer har några väldigt inspirerande talare: Heidi Baker, Bruce Collins, Tim Humphrey och många fler! Boka in 27 juni till 1 juli 2012 i Vänersborg. Gonna be amazing!

Per-Eive är en god vän sedan många år tillbaka. En riktig pionjär! 1988 flyttade han med familj till Halmstad för att starta en ny församling. De började bygga relationer med sina grannar, som en efter en kom till tro. Detta blev grunden till Johanneskyrkan Halmstad. Nu har man precis invigt den nya Kornhill kyrkan som är ett stort komplex på 6700 kvm med plats för 400 gudstjänstdeltagare, stora lokaler för barn och ungdom, bibelskola, boende för 40 personer mm. Inspirationen kommer från keltiska kloster som fungerade som andliga centra för en hel region.

Jag passar på att fråga Per-Eive: Vad är det viktigaste om man ska ha framgång i församlingsplantering?

– Ett tilltal från Gud, en passion för att se Guds rike bryta fram. Det är det absolut viktigaste.
Sedan behöver en församlingsplanterare vara i balans, allmändriftig och bred, allround. Då kan man lyckas med Guds hjälp! Det tog ungefär 5 år för oss att bygga upp till att vara 30-40 personer och få till en vettig lokal, så uthållighet och envishet är också bra egenskaper!

Vad tror du det karismatiska har för betydelse för församlingsplantering?
– Det profetiska har varit en självklarhet för oss. Vi bygger varje steg vi tar på tilltal från Gud. Vi bjuder ofta in människor med starka andliga gåvor som kan hjälpa oss att växa vidare. Halmstad ligger i en av Sveriges mest avkristnade regioner, så vi hade inte överlevt utan input utifrån. Sedan har vi alltid låtit lovsång, förbön och helande ta mycket utrymme. Vi skapade en kurs som heter ”Personlighetens upprättelse” som vi har arrangerat sedan 1996 som attraherar de nyandliga sökarna och genom den har många av dem blivit kristna. Kursen har också hjälpt många kristna att bli upprättade. Fokus ligger på inre helande och identitet. Flera andra församlingar använder den nu.

Tack för dessa tankar Per-Eive!

Vilka kristna samfund och rörelser växer starkast över världen? Vilka planterar flest nya församlingar? Otvetydigt de pingst/karismatiska sammanhangen. Jag tror inte det är en slump. När vi läser Apostlagärningarna och ser hur församlingsplantering och mission gick till från början så är det uppenbart att profetiska tilltal och drömmar vägledde i hög grad, under och tecken bekräftade Ordet! Vi behöver sträcka oss efter mycket mer av denna ”övernaturliga” dimension i våra församlingsbyggen. Böcker, manualer och beprövade strategier i alla ära – men ett Ord från Gud kan förändra allt! För en enskild person och för en församling! Dessutom tror jag Sveriges befolkning i högre grad idag är intresserade av, och är andligt öppna för, övernaturliga fenomen – vilket gör detta till en viktig ingrediens i evangelisationen.

Vi har en kille som just nu går vår alphakurs och kommer på våra gudstjänster. Han har verkat länge som ”healer” i New Age rörelsen. Vi mötte honom under evangelisationen på Malmöfestivalen i år och erbjöd honom förbön. Han blev så berörd av Guds kraft att han kom till kyrkan nästa söndag. Hans kommentar var: vad är detta för kraft? Jag har aldrig känt någon starkare kraft!? Vi svarade: det är Jesus och hans Ande! Han sa: det vill jag ha mer av! Han är inte igenom helt än, men Gud befriar honom steg för steg och på alphadygnet för ett par helger sedan låg han helt utlagen under Andens kraft under någon timme…

Jag säger bara: Mer Herre! Mer av din helige Andes kraft och närvaro. Vi behöver många nya församlingar som har en gudsnärvaro och kraft som förvandlar och upprättar människor radikalt till ande själ och kropp!

Vi hörs!

/Daniel

Ett nytt Sverige

Daniel Norburg, Immanuelskyrkan Malmö:

När jag gick i grundskolan på 70- 0ch 80-talet så var de enda med utländsk bakgrund som jag stötte på i mina klasser ett par barn som var adopterade samt någon från Finland. I dag i Malmö så har häften av alla barn i grundskolan utländsk bakgrund, dvs antingen så är de eller deras föräldrar födda utomlands.
Vi lever i ett nytt Sverige! För oss som tror att Gud har en plan för att nå alla folk med evangeliet innan Jesus kommer tillbaka är detta goda nyheter (Matt 24:14). Vi kan nu nå folkgrupper med evangeliet som tidigare var omöjliga att nå, eller mycket svåra att nå. Människor som har ryckts upp från sin kultur och sitt sociala sammanhang är också mer mottagliga för nya intryck och därmed också ofta mer mottagliga för evangeliet.

För några veckor sedan var jag uppe i Stockholm på Pionjärforum och där presenterade Öyvind Tholvsen statistik från den sk Sverigeundersökningen, där man ser medlemsutvecklingen under 2000-2010 i svensk frikyrklighet samt även utvecklingen av antal församlingar. Du kan läsa en rapport byggd på detta här: http://www.efk.se/om-efk/materialbank/aktuella-processer.html

Om jag nu har förstått det hela rätt så säger denna undersökning att de enda städer i Sverige där antalet medlemmar i frikyrkorna är fler nu än år 2000 är våra tre storstäder Malmö, Göteborg och Stockholm. Och den enda staden som har fler medlemmar i frikyrkan idag i förhållande till invånarantal är Stockholm! Det finns två tydliga och uppenbara förklaringar till denna tillväxt: För det första har man planterat flest nya församlingar i Stockholm och för det andra så har det bildats en rad nya internationella församlingar med medlemmar från olika invandrargrupper. Dessutom har flera ”svenska” församlingar valt att tydligt i vision och liv bli mångkulturella/internationella församlingar. När jag var i London för några månader sedan nådde mig en liknande rapport. 2000-2010 är det första decenniet på 50 år som kyrkorna i London växer. Förklaringen är densamma. En rad nya församlingar som domineras av stora invandrargrupper samt nya församlingar såsom exempelvis Hillsong London som når många unga och dessutom sk ”fresh expressions” i Anglikanska Kyrkan, där man har gett frihet att fönya, förändra och starta nytt inom ramen för det etablerade.

När jag kom till Malmö 1994 upplevde vi ett tydligt tilltal från Gud för vår församling. Vi skulle bli en mångkulturell församling. Vid det tillfället hade vi en medlem med utländsk bakgrund. Vi har sedan arbetat målmedvetet för att nå invandrare med evangeliet och för att de ska bli en självklar del av vår gemenskap. Idag har ca 30% i vår församling utländsk bakgrund. För ett par söndagar sedan döpte vi fem personer. Alla fem hade utländsk bakgrund…

Det är min övertygelse att varje församlingsplantering som vill lyckas i Sverige idag måste på allvar arbeta så att de med utländsk bakgrund både kommer till tro och finner en mångkulturell församling där de kan växa vidare. Detta är Guds plan med församlingen och när vi arbetar i den riktningen blir församlingen den profetiska gemenskap som den är kallad att vara. I Efesierbrevet 2-3 så talar Paulus om detta fantastiska under att i Kristus så blir jude och grek ett. Nu är man en kropp och den kroppen är församlingen. Och vad kommer den att få betyda? Jo: ”Nu skulle härskarna och makterna i himlarymderna genom kyrkan få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald. Detta var den avsikt med världen som han förverkligade i och med Jesus Kristus vår Herre.” (Ef 3:10-11)

Wow! Guds mångfaldiga visdom ska bli känd genom en mångkulturell kyrka, där alla folk tillsammans bildar en kropp och därigenom kan återspegla sin Gud så mycket bättre! ”Multi kulti” begreppet kanske är på tillbakagång i samhället. Det är inte lätt att nå dit utan en gemensam grund. Men i kyrkan har det bara börjat! Vi har samma Pappa, vi har samma Broder, vi har samma Ande och vi är en Kropp! Vilken förutsättning för att leva i en profetisk gemenskap som vittnar om en fantastisk Gud och en fantastisk framtid. (Upp 7:9-10)

Låt oss inte missa den historiska möjlighet som invandringen har gett vårt land att nå alla folk med evangeliet!

Vi hörs!

/Daniel