Det handlar om livsstil

Mattias Neve, direktor för Forge Stockholm
mattias[at]forgestockholm.com

I mitt förra inlägg så skrev jag om utmaningen att skapa en kultur där vi inte bara sänder ut människor för att plantera församlingar, utan vi behöver även en kultur som präglas av kreativitet och risktagande. Vi ska fira det som lyckas och bär frukt, men vi behöver även inse att vi med beprövade metoder tenderar att nå en liten del av befolkningen i detta land. Vi har en stor och ökande mängd onådda nätverk, kulturer och sammanhang som är långt från vår frikyrkliga subkultur. Vi behöver även inse att det finns delar av vårt traditionella paradigm som snarare hindrar än hjälper en rörelse av församlingar som grundar nya församlingar. Det finns delar av systemet – ledarstrukturer, utbildningen, ekonomi, verksamhetsformer osv – som är för komplicerat och tungrott för att kunna vara en grund för den rörelse vi behöver se växa fram i detta land.

Fortsätt läsa Det handlar om livsstil

Annonser

En apostolisk kultur

Mattias Neve, direktor för Forge Stockholm
mattias[at]forgestockholm.com

Jag har studerat nya utryck av församling och kristna gemenskaper i nästan 10 år nu. En sak som slog mig tidigt var varför det var så svårt att hitta alternativa typer av kristna gemenskaper i Sverige? Och då menar jag exempelvis i jämförelse med de mer traditionella frikyrkoformer vi har i vårt land. Det fanns exempel att hitta, men de var få i antal. Som jag skrev i mitt förra inlägg så kan vi se tecken på hopp idag – det börjar växa och röra på sig i kyrkans marginaler – men min känsla är att vi ofta håller oss inom rätt så säkra ramar när det gäller församlingsplantering i Sverige. När jag började studera dessa alternativa och mer experimentativa former (husförsamlingar, pubkyrkor, kafékyrkor, kyrkor bland subkulturer, nymonastiska gemenskaper osv) så var min tes att det borde finnas rätt så mycket som ligger och “pyr under ytan” – Sverige har länge varit ett efterkristet land, påverkat av sekularisering, kyrkans marginalisering och stora skiften i värderingar och tankesätt. Sverige har länge varit ett missionsfält som utmanat svensk kristenhet att tänka utanför ramarna. Men som sagt fick jag gräva rätt så djupt för att hitta dessa gemenskaper. Som kristenhet verkar vi vara relativt pragmatiska och flexibla när det kommer till teologiska frågor, men när det gäller former av kyrka och församling så är min observation att vi präglas av ett mer konservativt förhållningssätt. Missförstå mig inte, vi behöver alla slags former  (inklusive mer traditionella) och vi ska fira och vara glada för allt som växer och bär god frukt. Men vi står i en stor missionsutmaning idag som kallar oss att släppa det invanda och trygga. Alan Hirsch och Tim Catchim skriver så här i boken The Permanent Revolution:

Fortsätt läsa En apostolisk kultur

Tecken på hopp

Mattias Neve, direktor för Forge Stockholm
mattias[at]forgestockholm.com

Under de senaste tio åren så är det framförallt en sak som har drivit och motiverat mig när det gäller tjänst i Guds rike. Det är att få vara med och se Gud forma en missionell rörelse i Sverige och Europa av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som grundar nya församlingar i sammanhang som i stort sett är onådda av evangeliet om Jesus och Guds rike. För det finns en stort mängd såna platser och sammanhang i Sverige idag. Och de blir fler och fler.

Fortsätt läsa Tecken på hopp

Vad gör församlingen organisk?

Jag har i ett par bloggposter försökt att fundera över vad som händer om och när man börjar i rätt ända i processen med att hitta väg för hur en man önskar att den nya församling man vill grunda ska se ut. Både Cole, Hirsch/Frost och Van Gelder är noga med att poängtera rätt utgångspunkt. Det måste börja med Jesus och vad evangeliet berättar om honom. Och med detta kommer att det som planteras blir ett uttryck för vad Jesus är (och vad evangeliet är) i en speciell kontext.

Ett spännande exempel på denna utgångspunkt finner vi hos Frank Viola. Jag måste erkänna att jag från början inte riktigt gillade Violas lite fyrkantiga sätt att uttrycka sig och hur detta också påverkade hans sätt att se på det organiska församlingslivet. Men Viola har en rad viktiga poänger som vi absolut inte får bortse från. Och hans böcker är väl värda att läsa.

En sådan är hur han talar om församlingens trinitariska DNA (Jesus är ju en del av treenigheten) i boken ”Reimagining Church.” Det som gör församlingen organisk är enligt Viola att den är född och uppehålls av andligt liv istället för genom institutioner, mänsklig kontroll, religiösa ritualer eller programverksamhet. Församlingen äger ett liv i sig själv som utgår från Jesus som är dess huvud och livskälla.

Alla former av liv har ett eget unikt DNA. Så är det också med den organiska församlingen. Detta DNA har sitt ursprung i treenigheten. Teologen Stanley Gretz skriver:

Guds treeniga natur betyder att Gud är social eller relationell – Gud är ”den sociala treenigheten.” Och det är anledningen till att vi kan säga att Gud är ”gemenskap”. Gud är en gemenskap bestående av Fadern, Sonen och Anden, som upplever evig och fullkomligt gemenskap. ( Reimagining Church, s. 33)

Denna eviga och fullkomliga gemenskap yttrar sig på en rad sätt. Och dessa uttryck för den inbördes och ömsesidiga gemenskap som finns inom treenigheten sätter sitt märke på den organiska församlingens liv eftersom DNAt fortplantas från samma källa. Några av dessa uttryck är:

  • Ömsesidig kärlek
  • Ömsesidig gemenskap
  • Ömsesidigt beroende
  • Ömsesidigt hedrande
  • Ömsesidig överlåtelse
  • Ömsesidigt tjänande

När Viola sedan ska sammanfatta hur församlingen lever i ett organiskt uttryck lyfter han fyra viktiga aspekter:

  1. Den uttrycker Jesus Kristus som församlingens huvud. Med detta menas att Jesus är både den som är församlingens yttersta ledare och den som är källan/ursprunget till det som församlingen är och det liv som manifesteras i dess gemenskap.
  2. Den tillåter och uppmuntrar alla att vara delaktiga. ”När ni samlas har var och en något att bidra ed: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttydning. Men allt ska syfta till att bygga upp.” (1 Kor 14:26)
  3. Den är ett synligt uttryck för Guds rike och evangeliet. Församlingen förkroppsligar Jesus i sin speciella kontext.
  4. Den har sin grund i den treenige Gudens gemenskap.

Ett av problemen som jag har med Violas sätt att se på församlingen är att den dimension av treenighetsteologin som ligger till grund för Missio Deo-tänkandet i stort sätt saknas. I sin vision av den organiska församlingen är Viola mer intresserad av hur det organiska livet ser ut i församlingens inre och gemensamma liv än hur det tar sig uttryck i organiskt växande och utvecklande av rörelser.

Missio Dei tar sin utgångspunkt i det utflöde av sändning som finns i treenigheten. Fadern sänder Sonen som tillsammans med Fadern sänder Ande. Detta ständiga ömsesidiga sändande och mottagande är grunden för ett missionellt DNA som också måste finnas i det organiska församlingslivet. Det missionella DNAt gör församlingen till en utsänd församling. ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er,” sa Jesus till sina lärjungar efter sin uppståndelse (Joh 20:21). Så blir vi bärare av det Gudomliga DNAt som i sig bär allt som behövs för att Guds rike och evangeliet ska få fotfäste i nya kontexter och på nya platser. I Guds treeniga DNA finns det en rörelse, ett utsändande, som aldrig får glömmas bort. Finns inte den rörelsen – det som var drivkraften hos Jesus – kan en församling leva det mest fantastiska organiska församlingsliv, men ändå missa sin bestämmelse.

Plantera Jesus!

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. […] och utan det blev ingenting till av allt som finns till. (Joh 1:1,3b)

Allt börjar med Jesus! Det blir så tydligt i Johannesprologen. Det borde också vara självklart i allt det vi gör. Ingenting blir till utan Jesus och allt måste börja med Jesus. Det är därför jag stack ut hakan i går och satte rubriken ”plantera inte församlingar” över gårdagens blogginlägg. Vi har nämligen en tendens att ständigt börja någon annan stans, inte minst när vi funderar över församlingens väsen och liv och vad det innebär att vara församling.

I Alan Hirsch och Michael Frosts böcker förekommer ofta en bild som beskriver hur det vi är och gör som kristna i förhållande till den missionskontext vi befinner oss i alltid måste börja med Jesus.

christology-missiology-ecclesiology

(The Shaping of Things to Come, s. 209)

För hur vi ser på Jesus, vad vi säger om Jesus, vem Jesus är i våra liv och vad hans förhållande till världen omkring oss är, allt detta är avgörande för hur vi ser på vårt uppdrag och hur vi ser på församlingens väsen. Låt mig ta ett exempel från berättelsen om Jesu intåg i Jerusalem. På palmsöndagen är det en Jesus omgiven av barn och fattiga pilgrimer som är på väg mot lidandet och korset och som lever i en relationell solidaritet med alla svaga, utstötta och marginaliserade vi ser. På första söndagen i advent läser vi samma texter, men bilden av Jesus är den konungsliga, segerrike, upphöjde och i guld och pompa och ståt omgärdade som vi möter. Och det är klart att det blir skillnad i synen på både uppdrag och den gemenskap som formas omkring Jesus beroende på vilken utgångspunkt vi tar.

Vad vi säger om Jesus är alltså avgörande. Här behöver vi som arbetar med församlingsplantering och församlingsutveckling fördjupa oss i evangeliets berättelse om Jesus och ställa viktiga och avgörande frågor om vem Jesus är, vad Jesus gör, hurdan Jesus är och vad hans ärende och mål är. Det är ju budskapet om Jesus och Guds rike som är det som är anledningen till att vi planterar församlingar. Det är ju för att vi tror att detta budskap har en förmåga att förvandla – mej, dej och världen – som vi ständigt söker vägar att möta nya människor och miljöer och kulturer. Det handlar om Jesus. Det handlar om Guds rike. Det handlar om mission. Och det handlar i sista hand, men inte mindre viktigt för det, om församling och organisation.

I sin bok ”The Essence for the Church” skirver Craig Van Gelder:

Församlingen är. Församlingen gör vad den är. Församlingen organiserar vad den gör. Församlingens natur har sin grund i Guds närvaro genom sin Ande. Församlingens tjänst har sitt utflöde ur dess natur. Församlingens organisation är formad för att stödja dess tjänst. (s. 37)

Att ständigt ha dessa tre saker i rätt ordning är avgörande för vårt uppdrag. Men det är ju så ofta som saker börjar i fel ände. Vi börjar i ecklesiologi och organisationsmodeller, vi börjar i våra församlingspreferenser, och så jobbar vi på utifrån detta. Och så märker vi inte att det är vad vi tänker om organisation och församling som formar vad vi gör och som avgör vad vi tänker att församlingen är och som definierar vad mission handlar om och som slutligen bestämmer vad vi ska tänka och tro om Jesus.

Plantera Jesus och Guds rike, skrev Niel Cole, så kommer de andra sakerna att följa. Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, sa Jesus, och så ska resten också ordna sig. Det är därför det är så viktigt att inte börja sin resa i en församlingsplantering, i ett församlingsutvecklingsarbete eller i att skapa ett nytt samfund i fel ända.