En apostolisk kultur

Mattias Neve, direktor för Forge Stockholm
mattias[at]forgestockholm.com

Jag har studerat nya utryck av församling och kristna gemenskaper i nästan 10 år nu. En sak som slog mig tidigt var varför det var så svårt att hitta alternativa typer av kristna gemenskaper i Sverige? Och då menar jag exempelvis i jämförelse med de mer traditionella frikyrkoformer vi har i vårt land. Det fanns exempel att hitta, men de var få i antal. Som jag skrev i mitt förra inlägg så kan vi se tecken på hopp idag – det börjar växa och röra på sig i kyrkans marginaler – men min känsla är att vi ofta håller oss inom rätt så säkra ramar när det gäller församlingsplantering i Sverige. När jag började studera dessa alternativa och mer experimentativa former (husförsamlingar, pubkyrkor, kafékyrkor, kyrkor bland subkulturer, nymonastiska gemenskaper osv) så var min tes att det borde finnas rätt så mycket som ligger och “pyr under ytan” – Sverige har länge varit ett efterkristet land, påverkat av sekularisering, kyrkans marginalisering och stora skiften i värderingar och tankesätt. Sverige har länge varit ett missionsfält som utmanat svensk kristenhet att tänka utanför ramarna. Men som sagt fick jag gräva rätt så djupt för att hitta dessa gemenskaper. Som kristenhet verkar vi vara relativt pragmatiska och flexibla när det kommer till teologiska frågor, men när det gäller former av kyrka och församling så är min observation att vi präglas av ett mer konservativt förhållningssätt. Missförstå mig inte, vi behöver alla slags former  (inklusive mer traditionella) och vi ska fira och vara glada för allt som växer och bär god frukt. Men vi står i en stor missionsutmaning idag som kallar oss att släppa det invanda och trygga. Alan Hirsch och Tim Catchim skriver så här i boken The Permanent Revolution:

Fortsätt läsa En apostolisk kultur

Annonser