”Nya” pionjärbloggen

Pionjärbild_CahtrineJag längtar efter att få se en rörelse av missionella församlingar i Sverige. Församlingar som ser olika ut, som når olika människor och finns på vitt skilda platser i vårt land. För att få se detta behöver vi alla hjälpas åt och ta missionsuppdraget på allvar. Vi behöver också uppmuntra, utmana, träna,  inspirera och utrusta varandra i detta uppdrag. Vi hoppas att Pionjärbloggen ska kunna vara ett litet bidrag till detta.  Fortsätt läsa ”Nya” pionjärbloggen

Annonser

Vågar vi?

Richard Hultmar: Idag lyssnar jag till Anthony Delaney som jobbar med exponential.org i Manchester. Han började med samma bibelord som Bill Johnson predikade över när han var i Sverige senast. 1 Sam. 14:6. Jonatan sade till sin väpnare: ”Kom, vi går över till de där oomskurnas förpost. Kanske kommer Herren att göra något för oss. För inget hindrar Herren att ge seger genom några få lika väl som genom många”. Anthony utmanade oss att verkligen tro att vi kan segra även om motståndet är kompakt. Jag anar att det är ett ord för den här tiden.

Fortsätt läsa Vågar vi?

Ny tid – öppen dörr

Richard Hultmar: Under Kristi himmelsfärdshelgen var jag med på EFKs kongress. En sak som fastnade i mig var bibelordet från Jesaja 43:18-19, som citerades två gånger, om jag inte minns fel: ”Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte…”

Den 13 maj publicerade Världen idag en krönika av Anders Gärdmar med titeln: ” Jag tror att tilltalet gäller Sverige nu: Gud vill öppna en större dörr”. Det handlar om att Anders fått tilltal om att Gud har stängt en dörr i Sverige, men en större ska öppnas. Läs gärna hela krönikan här:

Fortsätt läsa Ny tid – öppen dörr

Hubbnätverk i Stockholm?

Richard Hultmar: Idag har jag haft förmånen att få träffa Elim-nätverket i Stockholm och samtala om hur vi skulle kunna bilda en EFK-hubb för församlingsgrundande i Stockholm. Elim-nätverket med Stefan Swärd i spetsen har de senaste åren planterat ett antal växande fristående församlingar och även omplanterat Elimkyrkan på Södermalm i Folkungakyrkan, så det är garvade pionjärer som jag fått snacka ihop mig med.

Det kanske inte låter så spännande med en hubb, men jag tror att vi är något strategiskt viktigt på spåren. Jag tror att vi genom ett hubbnätverk, där det finns praktisk erfarenhet av församlingsgrundande, kan konkretisera vår gemensamma längtan att se många nya församlingar startas i Stockholm.  Jag tror att det finns både praktiska konkreta erfarenheter av församlingsplantering i Stockholm och några vassa verktyg som den nationella EFK-hubben jobbat fram, vilket i kombination kan vara något som hela EFKs nätverk av församlingar i Stockholm kan dra nytta av.

Vi är inte helt färdiga med utformningen av hur hubben ska se ut och vilka som ska ingå i den, men det vi samtalar om är att några nyckelledare tar tag i de gemensamma frågorna om församlingsgrundande och gör det möjligt att utbyta kunskaper och erfarenheter med församlingar i Stockholm, med EFKs nationella FG-hub och med EFKs internationella nätverk.

Vi tänker oss att hubben ska kunna ta hand om sådant som vi gör bättre tillsammans än som enskilda församlingar eller organisationer. Till exempel:

  • Erbjuda kontinuerlig träning, undervisning och möjlighet till coaching i linje med EFKs nationella strategi för församlingsplantering och med några av de verktyg som arbetats fram. (Pionjärträning, M4, Nätverksträffar m.m.)
  • Bygga lärande relationer med ledande församlingar och organisationer inom församlingsgrundande i Sverige och världen.
  • Dela lärdomar och erfarenheter om församlingsgrundande i Stockholm bl. a. genom nätverksträffar för församlingsledare, planterare och potentiella pionjärer.
  • Mobilisera förebedjare för församlingsgrundande i Stockholm.

Om man vill vara en deltagande församling i nätverket i Stockholm bör man vilja:

  • Arbeta aktivt för att nya församlingar ska planteras i Stockholm
  • Jobba med att rekryterar personer och team som kan och vill grunda församlingar i Stockholm
  • Delta aktivt på nätverksträffar och håller sig uppdaterad om vad som händer inom området samt stå med i bön.

De första två sakerna som vi planerar för är:

  1. Träningshelgen med Steve Addison i New Life den 23-24 september
  2. Pionjärträning  – 8 träffar med undervisning i början av oktober. (Mer info i kommande post).

Jag vill tro att om vi alla tillsammans nätverkar, ber och arbetar målmedvetet med detta skulle det med Guds hjälp vara rimligt att vi kan grunda de 20 nya församlingarna i Stockholm innan 2020, vilka vi drömt om ett tag.

Saknade nätverk

Richard Hultmar, Korskyrkan Stockholm: Det har tagit lite tid att bli varm i kläderna som föreståndare i Korskyrkan Stockholm. Efter flytten från Luleå till storstadens brus har jag fått ännu större respekt för alla som gett respons på Guds kallelse och begivit sig iväg på missionsuppdrag ut i världen. Det som händer när man flyttar till en ny plats ganska långt hemifrån är att de relationella nätverken förändras drastiskt, trots telefon, facebook och instagram. Så det första halvåret har jag saknat följande mest av allt. Och att jag saknar detta beror på att det är tre områden av människor som jag investerat mycket tid och engagemang i:

  1. Den nära, invanda och genomskinliga gemenskapen i församlingen i Luleå som vuxit fram ur otaliga fikastunder, måltider, skratt, gråt, hemgruppssamlingar, promenader och gudstjänster.
  2. Det sociala nätverket i Luleå, med de ständigt pågående samtalen med arbetskamrater på trafikverket, grannar och basketföräldrar.
  3. Det kristna församlingsnätverket i Norrbotten med pastorer, ledare och många vänner som byggts upp under de senaste 25 åren.

Saknaden var nog värst i november/december, men har börjat ebba ut, eftersom nya nätverk etableras. Det jag vill säga med detta är att saknad är en del av priset man behöver betala när man svara ja till kallelsen att flytta till missionsfältet, eller lämna en församling för att starta något nytt. Det är också ett pris att betala att investera i nya relationer. Man vet ju inte innan vilka som kommer att leda till god och fruktbärande vänskap. Men efter ett drygt halvår börjar vänskapen med andra i församlingen att djupna och jag har gott hopp på det området. Det jag inte har lyckats med än, är att som anställd i en stor kristen församling, hitta in i ett socialt nätverk av människor som inte är kristna och det är något jag ber och funderar över. När det gäller relationerna med andra kristna i staden har jag hittat in i gemenskapen med EFK-pastorer, New Wines nätverk i Stockholm och så har tankar på en FG-hubb i Stockholm börjat ta form (mer om detta i en kommande post). Jag har även fått förmånen att möta tre andra pionjärledare i deras ”band of brothers” en gång i månaden.

Som du förstår tänker jag att nätverk med människor och andra ledare är jätteviktigt, särskilt i en pionjärsituation, eller när man kommer till en ny plats. För jag tror inte att ”ensam är stark”.

Ett nätverk som Gud har skickat med mig till Stockholm är det som finns runt Sarah Bedi som jobbat med oss i Luleå och nu precis har flyttat till Stockholm. Kontakterna med hennes utsändande organisationer och församlingar kommer att vara till stor välsignelse för oss. Bland annat får vi besök av tre olika team de närmsta två månaderna. De ska hjälpa till med bönearbete och evangelisation i Stockholm, och kommer att utmana oss att komma ut på gatorna med vår tro. Jag återkommer till dem senare i veckan.

Till sist vill jag säga att jag trivs bra i Stockholm och känner mig utmanad att tillsammans i de framväxande nätverken jobba för att få se en pionjär rörelse växa fram. Behoven är många, arbetarna få, skörden är stor, dörren är öppen och Jesus är Herre!

Samfunden kan bidra

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

I april förra året hade Ed Stetzer en intressant artikelserie i Christianity Today på temat Moving Toward Church Multiplication Movements. En av de saker han tar upp är betydelsen av väl fungerande samfund som stöttar församlingsplantering. Så här skriver han bland annat:

”While rethinking involvement with denominations has become popular, abandoning them all together would be unwise. Most church planting done in West is done by denominations, not individual churches, individual Christians, or even emerging church planting networks. The same is true for U.S. church planting and the vast majority of mission work overseas. If we want to pursue a Church Multiplication Movement, we will need the enthusiastic support of denominations and denominational leaders.”

När vi planterade Råslätts församlingsgemenskap gick vi inte med i något samfund. Vi fick mycket stöd från Jönköpings baptistförsamling, som var vår moderförsamling, men eftersom vi kom från många olika sammanhang valde vi att vara en fristående församling. Jag tror att en viss skepticism mot samfund (är det bibliskt att vara med i ett samfund?) också påverkade oss. Vi hade goda relationer med flera församlingar i Jönköping, men valde att inte tillhöra till ett samfund. Tio år senare insåg vi vårt behov av att tillhöra ett större sammanhang och vi anslöt oss till både Alliansmissionen och Örebromissionen (numera EFK). Det har både vi och våra samfund haft glädje av.

Idag tjugo år senare är jag anställd med ansvar för församlingsplantering i ett samfund. Nu talar jag förstås i egen sak, men jag är helt övertygad om att Ed Stetzer har rätt när det gäller samfundens betydelse för att skapa en församlingsplanterande rörelse. Flera av SAM:s systerkyrkor inom IFFEC ser sådana rörelser idag. Samfund kan förstås vara byråkratiska hinder för väckelsen, men det måste inte vara så. De kan också vara kraftfulla redskap för väckelsen. Här är några saker som ett väl fungerande samfund kan erbjuda:

  • Nationell strategi
  • Utbildning och träning
  • Moderförsamlingar
  • Förbön
  • Ett större sammanhang av relationer och stöd
  • Coachning
  • Resurser och material
  • Ekonomiska resurser
  • Läger för barn och ungdomar
  • Konferenser
  • Internationella kontakter

book coverEn del församlingsplanterare tänker att man klarar sig bäst utan samfunden. Jag förstår den inställningen. Så tänkte jag också en gång. Men idag vill jag vädja till dig som tänker så att fundera en gång till. Kan det inte vara så att ett samfund kan hjälpa dig att förverkliga den vision som Gud har gett dig?

Våra svenska frikyrkosamfund växte fram i väckelsens mylla. De kan än en gång bli redskap för en multiplicerande församlingsrörelse.

Jag rekommenderar för övrigt Ed Stetzers bok Planting Missional Churches.

Församlings- och missionsrörelse i en samfundslös tid

Av Öyvind Tholvsen, ledare för EFKs Församlingsprogram.

Har EFK blivit det våra modersamfund inte ville vara – ett samfund?

Förra året läste jag en utmärkt kurs Örebro Missionsskola om Evangeliska Frikyrkans teologi och historia med Göran Janzon som lärare. En av de stora frågorna i frikyrkans historia är frågan om och i så fall hur man ska vara ett samfund. Pingströrelsen med Lewi Pehtrus i spets gick ut hårt mot det han kallade ”samfundsväsendet”. Örebromissionen och Helgelseförbundet startade tydligt som renodlade rörelser. Sedan har saker och ting hänt.

Vart står vi i dessa frågor idag? Vad är ett samfund? Vad ska EFK vara? Har vi gått från att vara, som ÖM sa på femtiotalet, ”ett samfund i juridisk bemärkelse” till att bli ett samfund i faktisk bemärkelse? EFKs egen tro- och självförståelse säger om sig själv att  ”denna gemenskap av församlingar är ett trossamfund, inte bara i lagens mening utan även teologiskt sett.” Ordet trossamfund återkommer också genom skrivelsen som beteckningen på EFK. Vad är det att vara trossamfund i teologisk mening?Är trossamfund ett teologiskt begrepp?

Själv använder jag mycket hellre begreppet ”rörelse”, ”församlingsrörelse” eller ”missionsrörelse” om oss. Jag gillar detta dynamiska begrepp mycket bättre. Det var också därför jag ville att Nybygget i sin tid skulle heta Evangelisk Kristen Samverkan istället för ett namn med ordet kyrka, som jag tycker inte stämmer självklart med vår identitet. Men det nederlaget har jag kommit över.

Jag tänker att vi lever i en rätt samfundslös tid. Få i nya generationer får särskilt varma vibbar av tal om samfund. Färre och färre vill ge tid, pengar och engagemang för att investera i samfundsbygge. Men rörelse det vill vi ha.

– Rörelse relaterar där samfund sammanträder.

– Rörelse bryter ny mark där samfund upprätthåller ärvda strukturer.

– Rörelse smakar missionsuppdrag där samfund smakar kontrollinstans.

– Rörelse andas dynamik där samfund känns statiskt.

Min gode vän, senior adviser och medarbetare Knut Bertil Nyström säger alltid att livet finns någonstans mellan fullständig ordning och fullständigt kaos. Så många sammanhang ropar efter mer ordning hela tiden. Det märks i mitt jobb. Detta är vår stora frestelse. Jag vill ha mer kaos istället. Mer rörelse, mer oförutsägbarhet, mer kraft och dynamik. Mer Gud och mer mission helt enkelt.

Samfundens tid är förbi. Nu vill vi vara rörelse igen. Det blir inga församlingar planterade utan ett sådant skifte.

Kanske till och med dags att revidera EFKs tro- och självförståelse på några punkter?