Framtidsspaning

Idag blir det en så kallad spaning. Min spaning handlar om framtidens församling. Förutsättningarna för min spaning går ungefär så här: När Gud kommer med någon form av väckelse eller förnyelse brukar det vara i en ny generation. För det andra tror jag att i varje generation finns en specifik längtan efter att uppleva Gud på ett särskilt sätt. När jag var tonåring var min och många andras längtan efter att tron och tillbedjan skulle kunna uttryckas med modern musik, på ett begripligt språk och former som attraherade andra ungdomar. (Tänk musikalen Lukas, NT-81 översättningen av bibeln och nattmöten, så fattar du kanske).

Fortsätt läsa Framtidsspaning

Graham Cray kommer till Sverige i sommar

Graham Cray kommer till Oasmötet i Jönköping i sommar. Han är en av förgrundsgestalterna inom församlingsplanteringsrörelsen Fresh Expressions (FE). FE började 2004 inom den Anglikanska kyrkan med en rapport med titeln Mission-Shaped Church och den fick oanade konsekvenser. Idag har det utvecklats till en allkristen rörelse för församlingsplantering. Inom Fresh Expressions finns en enorm kreativitet och pionjäranda, när det gäller att starta nya församlingar på nya platser, i nya kulturer och på nya sätt för att nå de människor som inte har någon kontakt med den kristna kyrkan. Mottot är ”Changing Church for a changing world” och det är verkligen vad man håller på med.

Personligen har jag blivit väldigt utmanad av FE och jag tror att de kan ge viktiga impulser till svensk kristenhet. Därför är jag glad att Graham Cray kommer till Sverige och jag tänker vara med och lyssna på honom.

Först och främst tror jag att det kan få traditionella församlingar och samfund att börja tänka mer pionjärt och att det kan öppna dörrarna för att starta nya kyrkor för nya människor också på platser där det redan finns församlingar.

För det andra tror jag att FE kan hjälpa den församlingsplanterande rörelsen i Sverige att ta nästa steg utanför murarna och bli ännu mer kreativ, våghalsig och pionjär i sitt sätt att tänka om nya församlingar för nya människor. FE kan hjälpa oss att bryta med traditionella tänkesätt och verkligen inspirera oss att utforska nya sätt att vara kyrka.

För det tredje har FE en vision av kyrkan som en ”mixed economy”, som verkligen kan hjälpa oss att ha både enhet och mångfald. Med ”mixed economy of church”, menar man att lokala församlingar kan se ut på mängder av olika sätt i form och struktur, uttrycksformer och stilar och teologiska betoningar, men det kan ändå vara en enhet i tron, bekännelsen och gemenskapen. Det finns många olika sätt att vara församling och det kan man ha utrymme för i ett och samma samfund.

Här ger Graham Cray några goda råd för hur man startar en ny församling:


Här finns ett par andra filmer som presenterar Fresh Expressions på en halv minut:

För den som vill fördjupa sig i Fresh Expressions of Church vill jag rekommendera boken Church for Every Context av Michael Moynagh. Det är en mastig bok på 480 sidor och den bearbetar både teologi och praktik på djupet. Jag fick många lärdomar och en och annan aha-upplevelse när jag läste den.

Jag bor i Jönköping. Det är en stad som kallas för Smålands Jerusalem och är känd för sina många kyrkor. Ändå finns det säkert 100 000 människor i Jönköpings kommun som inte har en nära relation till en kristen gemenskap. De traditionella kyrkorna uppfattas som ointressanta och irrelevanta för den stora majoriteten. Det är för dessa 100 000 människor vi behöver starta nya kyrkor även i Jönköping, men det fungerar inte med traditionella kyrkor och frikyrkor. Det har vi redan tillräckligt många av. Det vi behöver i Jönköping är något som liknar Fresh Expressions of Church.

På onsdag den 18 februari har vi en inspirationskväll om församlingsplantering i Jönköping. Du är välkommen att vara med i Allianskyrkan kl 19.

Samfunden kan bidra

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

I april förra året hade Ed Stetzer en intressant artikelserie i Christianity Today på temat Moving Toward Church Multiplication Movements. En av de saker han tar upp är betydelsen av väl fungerande samfund som stöttar församlingsplantering. Så här skriver han bland annat:

”While rethinking involvement with denominations has become popular, abandoning them all together would be unwise. Most church planting done in West is done by denominations, not individual churches, individual Christians, or even emerging church planting networks. The same is true for U.S. church planting and the vast majority of mission work overseas. If we want to pursue a Church Multiplication Movement, we will need the enthusiastic support of denominations and denominational leaders.”

När vi planterade Råslätts församlingsgemenskap gick vi inte med i något samfund. Vi fick mycket stöd från Jönköpings baptistförsamling, som var vår moderförsamling, men eftersom vi kom från många olika sammanhang valde vi att vara en fristående församling. Jag tror att en viss skepticism mot samfund (är det bibliskt att vara med i ett samfund?) också påverkade oss. Vi hade goda relationer med flera församlingar i Jönköping, men valde att inte tillhöra till ett samfund. Tio år senare insåg vi vårt behov av att tillhöra ett större sammanhang och vi anslöt oss till både Alliansmissionen och Örebromissionen (numera EFK). Det har både vi och våra samfund haft glädje av.

Idag tjugo år senare är jag anställd med ansvar för församlingsplantering i ett samfund. Nu talar jag förstås i egen sak, men jag är helt övertygad om att Ed Stetzer har rätt när det gäller samfundens betydelse för att skapa en församlingsplanterande rörelse. Flera av SAM:s systerkyrkor inom IFFEC ser sådana rörelser idag. Samfund kan förstås vara byråkratiska hinder för väckelsen, men det måste inte vara så. De kan också vara kraftfulla redskap för väckelsen. Här är några saker som ett väl fungerande samfund kan erbjuda:

  • Nationell strategi
  • Utbildning och träning
  • Moderförsamlingar
  • Förbön
  • Ett större sammanhang av relationer och stöd
  • Coachning
  • Resurser och material
  • Ekonomiska resurser
  • Läger för barn och ungdomar
  • Konferenser
  • Internationella kontakter

book coverEn del församlingsplanterare tänker att man klarar sig bäst utan samfunden. Jag förstår den inställningen. Så tänkte jag också en gång. Men idag vill jag vädja till dig som tänker så att fundera en gång till. Kan det inte vara så att ett samfund kan hjälpa dig att förverkliga den vision som Gud har gett dig?

Våra svenska frikyrkosamfund växte fram i väckelsens mylla. De kan än en gång bli redskap för en multiplicerande församlingsrörelse.

Jag rekommenderar för övrigt Ed Stetzers bok Planting Missional Churches.

Vad är en biblisk församling?

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

När vi planterade församlingen på Råslätt i början på 80-talet var vi väldigt fokuserade på att grunda en biblisk församling. Vi ville att vår församling skulle vara så lik mönsterbilden som möjligt och Apg 2:41-47 var en av våra viktigaste bibeltexter. Den här ambitionen var förstås inget unikt för oss. Frikyrkorörelser i alla tider har strävat efter att bygga församlingen efter Nya testamentets mönsterbild. Det är en vision och en ambition som jag fortfarande helt och fullt delar.

Men frågan är vad man menar när man talar om en biblisk församling. Handlar det om formerna eller om principerna? I gårdagens inlägg Församlingen genom tre linser, skrev jag att det handlar om principerna och idag tänker jag förklara vad jag menar med det.

Att församlingen ska vara biblisk betyder inte att vi måste göra allting på samma sätt som församlingen i NT eller att vi bara får göra det som den gjorde. När jag var ung hade jag kontakt med en församlingsrörelse i Danmark som hette Kristent Fellesskab. De hade sina rötter inom Open Brethren och var väldigt noga med att följa Bibeln i allting. Jag lärde mig en hel del gott från dem och deras ledare Poul Madsen. I sin iver att vara bibliska hade de inga anställda pastorer och inga kyrkobyggnader. De använde inte heller några instrument på sina gudstjänster och ingen körsång fick förekomma. De sjöng bara unisont och a capella med motiveringen att det inte nämns något om instrument eller körsång i Nya testamentets församlingsliv. På samma sätt var andra en gång i tiden emot både söndagsskola och ungdomsverksamhet med motiveringen att det var obibliskt att dela upp i olika åldersgrupper. Jag tror att man i alla dessa fall gjorde misstaget att blanda ihop form och princip.

  • Den bibliska principen är att församlingen måste samlas. Vilken typ av lokal man använder är en fråga om form och måste avgöras utifrån vad som är mest strategiskt i den rådande kulturen. En biblisk församling kan samlas i privata hem, offentliga lokaler, hyrda lokaler, eller den kan äga en egen möteslokal.
  • Den bibliska principen är att församlingen ska lovsjunga. Vilken typ av musik och vilka instrument man använder är form och måste anpassas till vad som är mest relevant och strategiskt i den kultur man vill nå.
  • Den bibliska principen är att församlingen ska undervisa och träna lärjungar. Hur man gör det och ifall man delar upp i olika språkgrupper eller åldersgrupper är form och måste avgöras utifrån vilket som fungerar bäst i den aktuella situationen.
  • Den bibliska principen är att församlingen behöver ett ledarteam. Hur det organiseras, vad ledarna kallas och ifall någon eventuellt får lön är form och kan se olika ut i olika församlingar.

Den här distinktionen mellan form och princip tror jag är mycket viktig. Den har hjälpt oss i Råslätts församlingsgemenskap att bygga en biblisk församling. Det vill vi nämligen fortfarande vara.

Församlingen genom tre linser

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen

Jag och Kerstin flyttade till Råslätt i augusti 1979. Tillsammans med några vänner startade vi en kristen gemenskap och efter ett par år föddes tanken att vi skulle plantera en församling. Naturligtvis ställde vi oss frågan: Hur ska församlingen se ut för att kunna fungera, växa och nå ut till människor i vår tid? När vi sökte svar på den frågan fick vi god hjälp av boken Sharpening the focus of the Church av Gene Getz. Bokens budskap är att om vi ska förstå hur vi ska bygga församlingen i vår tid, måste vi se den genom tre linser. Det var just bilden med de tre linserna som var till stor hjälp för oss och jag tycker fortfarande att den håller.

Den första linsen: Bibeln

Församlingen ska byggas efter mönsterbilden i Nya testamentet. Det har varit en grundtanke i frikyrkans historia. Det betyder inte att vi måste göra på precis samma sätt som den första församlingen gjorde i alla avseenden. Man måste kunna skilja på form och princip. När vi studerar Nya testamentets böcker för att finna mönsterbilden är det principerna vi letar efter, inte formerna. Men de bibliska principerna är livsviktiga. Bibeln är Guds ord och därför den högsta auktoriteten när det gäller församlingens liv och funktion. Bibeln är den första och viktigaste linsen.

Den andra linsen: Historienpilgrim_church

Men man kan inte gå från Nya testamentet direkt till vår tid. Vi är inte de första kristna. Det finns en 2000-årig historia av lärjungar och församlingar som strävat efter att följa Jesus och vi kan lära oss mycket av den historien. Det finns många goda exempel som kan inspirera och utmana. Det finns misstag vi kan lära oss av. Kyrkohistorien kan ge oss mycket hjälp när det gäller att bygga församlingar i vår tid. Vi fick mycket inspiration från kyrkohistorien när vi planterade på Råslätt och det började med att jag läste The Pilgrim Church av E.H. Broadbent. Det är en enastående bok om kyrkans historia, skriven 1935.

Den tredje linsen: Kulturen

Men det räcker inte att se församlingen genom Bibeln och historien. Den måste också vara relevant i sin egen kultur. Det är det som kallas kontextualisering. Men här finns det ett problem. Församlingen ska ju också vara en motkultur och visa på ett alternativt sätt att leva. ”Anpassa er inte till denna världen” skriver Paulus. En församling i Sverige måste kännas svensk, men den måste samtidigt ta avstånd från många av de värderingar som finns i den svenska kulturen. Här behövs vishet för att kunna avgöra hur vi ska anknyta till kulturen och hur vi ska skilja oss från den.

Om vi ser församlingen genom dessa tre linser är jag övertygad om att det kommer att hjälpa oss att bygga levande församlingar i vår tid. Men vi får inte glömma att det är Bibeln som är den viktigaste linsen, och att både historien och kulturen måste prövas av Guds ord.

Detta inlägg publiceras även på Barnabasbloggen.

Församlingen som förlorade sin självbild

Bloggat av Maria Cruz, Helsinborgs husförsamlingsnätverk.

Denna veckan bloggar jag här och på min egen blogg.

Församlingen är inte en organisation. Den är en organism. Den består av människor – efterföljare till Jesus. Paulus beskriver den som en kropp, en helhet med många lemmar. Jesus säger att det ska komma en dag när tillbedjan ska ske, inte på en specifik plats utan i ande och sanning. I det nya förbundet finns det inga heliga byggnader – det är vi själva som genom Anden har blivit heliggjorda. Våra kroppar, liksom församlingskroppen, är boplatsen för Guds närvaro och helighet. Vi är templet.

Församlingsstruktur och församlingsorganisation kan stjälpa eller hjälpa vår självbild som församling. Jag tror att sättet vi framför allt har byggt församling – som en förening eller stiftelse, med verksamheter och styrelse – i mångt och mycket har stjälpt församlingens självbild.

Även om vi säger att det är vi som med-lemmar som utgör församlingen, har vi svårt att tänka om. Vi tänker kyrka i form av byggnad, församling i form av förening, lärjungaskap i form av engagemang i verksamhet. Storleken på församlingen kan också bli ett hinder. Ju fler man är desto svårare blir det att leva ut församlingsliv i överlåtenhet till varandra, där alla blir sedda, alla har något att bidra med, där alla delar av kroppen är i funktion. Och trots att de större samlingarna försvårar för det nära församlingslivet är det ditåt de flesta församlingar strävar: att blir större och större och större.

Jag tror vi behöver hitta tillbaka till vår självbild som församling och våga göra upp med det som hindrar oss att komma dit, våga utmana och tänka om strukturer som stjälper, hitta former som hjälper. Men det kräver mod, och jag tror att det i mångt och mycket kräver att vi vågar låta områden i våra liv och församlingar dö.

Att våga tänka om

Vad ska jag skriva som inte redan skrivits? Så har mina tankar gått de senaste dagarna när jag funderat på vad jag ska blogga om den här veckan.

Sittandes vid tangenterna den här veckan är alltså jag, Maria Cruz. Tillsammans med min man leder jag en husförsamling som träffas i vårt hem i Ramlösa. Jag finns även med som ledare i Helsingborgs husförsamlingsnätverk.

Jag delar många av de drömmar och visioner som redan skrivits ner på den här bloggen. Jag hade bland annat, i stort sett rakt av, bara kunnat reblogga det Gabriel Blad skrev här och här.

Jag tänker därför den här veckan bli lite mer personlig och dela med mig av min egen brottning och mina egna utmaningar de senaste sex åren. Jag tänker dela med mig av det Gud har fått jobba med, när det kommer till att tänka om församling, ledarskap och lärjungaskap i mitt eget liv.

Jag tror nämligen att vi behöver tänka om församling. Vi behöver våga ompröva vad vi håller på med. Vi behöver våga utvärdera vad det är vi formar, och vad det gör med oss i längden. Vilka strukturer är bra? Vilka är negativa? Finns det strukturer som verkar bra för stunden, men på sikt gör oss en björntjänst?

Vilken typ av lärjungaskap formar vi? Vilken typ av ledare formar vi? Formar vi församlingsledare eller organisationsledare? Formar vi lärjungar eller verksamhetsgörare?

Vad får det för konsekvenser om vi vecka ut och vecka in satsar på storslagna gudstjänster där några få syns och hörs mer än andra? Där några i större mån än andra utsätts för prövningen att stå i rampljuset inför många åhörare.

Vad formar vi för kultur när vi mäter människors överlåtenhet till församlingen i vem som orkar engagera sig i flest verksamheter eller har förmågan att sy flest dukar eller baka det bröd som drar in mest pengar på missionsaktionen?

Vad är lärjungaskap och efterföljelse? Är det att fixa fikat en gång i månaden? Är det att någon gång ibland hälsa välkommen till en gudstjänst? Är det att leda lovsång eller predika?

Missförstå mig inte. Jag ifrågasätter inte att man engagerar sig i sin församling. Jag ifrågasätter vad vissa former av församlingsstrukturer på sikt formar.

Står man i ett pionjärt arbete tror jag att det är viktigt att fundera igenom de här sakerna innan man drar igång. I ett pionjärt arbete har man nämligen alla möjligheter att låta Gud forma om och inspirera till nya strukturer.

För mig personligen har de här funderingarna kring församlingsstruktur fått mig att tänka om församling, ledarskap, efterföljelse. Men det har inte varit lätt, det har tagit tid, och jag är inte heller färdig. Det har på vissa områden inneburit att jag har fått dö bort från egna drömmar och ambitioner. Dö bort från trygga områden.

Men… mer om detta i nästa blogginlägg.