Vad kan vi lära av 12 milj. indier?

Förra veckan var jag på besök i Indien. Jag fick förmånen att åka med på ett besök hos Victor John och det arbete som ASSI bedriver där. Jag ska här försöka dela några lärdomar jag fick, bortom de kulturella och turistiska upplevelserna av Taj Mahal, kaotisk trafik, vattenbufflar, apor, tempel, kryddig mat och dess konsekvenser… Fortsätt läsa Vad kan vi lära av 12 milj. indier?

Annonser

Det handlar om livsstil

Mattias Neve, direktor för Forge Stockholm
mattias[at]forgestockholm.com

I mitt förra inlägg så skrev jag om utmaningen att skapa en kultur där vi inte bara sänder ut människor för att plantera församlingar, utan vi behöver även en kultur som präglas av kreativitet och risktagande. Vi ska fira det som lyckas och bär frukt, men vi behöver även inse att vi med beprövade metoder tenderar att nå en liten del av befolkningen i detta land. Vi har en stor och ökande mängd onådda nätverk, kulturer och sammanhang som är långt från vår frikyrkliga subkultur. Vi behöver även inse att det finns delar av vårt traditionella paradigm som snarare hindrar än hjälper en rörelse av församlingar som grundar nya församlingar. Det finns delar av systemet – ledarstrukturer, utbildningen, ekonomi, verksamhetsformer osv – som är för komplicerat och tungrott för att kunna vara en grund för den rörelse vi behöver se växa fram i detta land.

Fortsätt läsa Det handlar om livsstil

Församlings- och missionsrörelse i en samfundslös tid

Av Öyvind Tholvsen, ledare för EFKs Församlingsprogram.

Har EFK blivit det våra modersamfund inte ville vara – ett samfund?

Förra året läste jag en utmärkt kurs Örebro Missionsskola om Evangeliska Frikyrkans teologi och historia med Göran Janzon som lärare. En av de stora frågorna i frikyrkans historia är frågan om och i så fall hur man ska vara ett samfund. Pingströrelsen med Lewi Pehtrus i spets gick ut hårt mot det han kallade ”samfundsväsendet”. Örebromissionen och Helgelseförbundet startade tydligt som renodlade rörelser. Sedan har saker och ting hänt.

Vart står vi i dessa frågor idag? Vad är ett samfund? Vad ska EFK vara? Har vi gått från att vara, som ÖM sa på femtiotalet, ”ett samfund i juridisk bemärkelse” till att bli ett samfund i faktisk bemärkelse? EFKs egen tro- och självförståelse säger om sig själv att  ”denna gemenskap av församlingar är ett trossamfund, inte bara i lagens mening utan även teologiskt sett.” Ordet trossamfund återkommer också genom skrivelsen som beteckningen på EFK. Vad är det att vara trossamfund i teologisk mening?Är trossamfund ett teologiskt begrepp?

Själv använder jag mycket hellre begreppet ”rörelse”, ”församlingsrörelse” eller ”missionsrörelse” om oss. Jag gillar detta dynamiska begrepp mycket bättre. Det var också därför jag ville att Nybygget i sin tid skulle heta Evangelisk Kristen Samverkan istället för ett namn med ordet kyrka, som jag tycker inte stämmer självklart med vår identitet. Men det nederlaget har jag kommit över.

Jag tänker att vi lever i en rätt samfundslös tid. Få i nya generationer får särskilt varma vibbar av tal om samfund. Färre och färre vill ge tid, pengar och engagemang för att investera i samfundsbygge. Men rörelse det vill vi ha.

– Rörelse relaterar där samfund sammanträder.

– Rörelse bryter ny mark där samfund upprätthåller ärvda strukturer.

– Rörelse smakar missionsuppdrag där samfund smakar kontrollinstans.

– Rörelse andas dynamik där samfund känns statiskt.

Min gode vän, senior adviser och medarbetare Knut Bertil Nyström säger alltid att livet finns någonstans mellan fullständig ordning och fullständigt kaos. Så många sammanhang ropar efter mer ordning hela tiden. Det märks i mitt jobb. Detta är vår stora frestelse. Jag vill ha mer kaos istället. Mer rörelse, mer oförutsägbarhet, mer kraft och dynamik. Mer Gud och mer mission helt enkelt.

Samfundens tid är förbi. Nu vill vi vara rörelse igen. Det blir inga församlingar planterade utan ett sådant skifte.

Kanske till och med dags att revidera EFKs tro- och självförståelse på några punkter?