Ledarskapets lagar

Olof Edsinger, teolog och författare. Bloggar till vardags på Efterkristus.nu.

På Frälsningsarméns territoriella ledardagar talade jag även om ledarrekrytering. Förutom min egen undervisning på temat knöt jag här an till ytterligare en amerikansk ledarskapsguru, nämligen John Maxwell – vars bok De 21 obestridliga lagarna om ledarskap jag varmt rekommenderar.

Maxwell talar bl a om ”Lagen om magnetism” som innebär att du som ledare alltid kommer att attrahera den typ av personer som fungerar som du. ”Vilka du får bestäms inte av vad du önskar”, skriver han. ”Det bestäms av vem du är.” Och i ett senare sammanhang: ”Om du tycker att ditt folk är negativt, är det bäst att du kollar din egen attityd.” (Kan vara värt att tänka på! J)

Denna princip blev väldigt tydligt för oss i början av vår församlingsplantering i Uppsala. Vi lockade nämligen till oss ett ganska stort antal starka och pionjära ledare. Orsaken till detta var i grunden enkel: Vi skapade en plattform, och fick själva fungera som förebilder, för individer som hade samma typ av kallelse och längtan som vi hade.

Här tänker jag därför att varje församling eller organisation som vill befinna sig i förändring behöver fråga sig: Var finns de miljöer som kan fungera som växtplatser för den typ av ledare som vi behöver för att uppfylla våra mål och visioner?

Senare i samma bok talar Maxwell om ”Lagen om köp”, som betyder att människor i första läget köper ledaren, och först därefter köper hans/hennes vision. ”Ledaren får tag på visionen, och därefter folket”, skriver han. Men: ”Folket finner ledaren och därefter drömmen.”

I en folkrörelse som den kristna kyrkan, där visionen alltid måste vara större än några enskilda individer, kan det förstås se ut på ett delvis annorlunda sätt. Men i grunden tror jag ändå att det är så är det fungerar även för oss. Ledare som inger förtroende, som har integritet och som har förmågan att måla upp en bild av framtiden som inger hopp kommer att få efterföljare. Alltså är det sådana ledare vi behöver rekrytera till våra organisationer om vi vill bana väg för en förändring av vår kultur.

Annonser

Culture eats strategy for breakfast

Olof Edsinger, teolog och författare. Bloggar till vardags på Efterkristus.nu.

Förra veckan talade jag på Frälsningsarméns territoriella ledardagar på Hjälmargården. Första dagen var temat ”Ledare i Guds rike”, och jag utgick till stor del från den bok med samma titel som jag har skrivit.

I anslutning till detta tog jag också upp detta med förändringsarbete, och jag knöt an till det berömda citatet från den amerikanske ledarskapsgurun Peter Drucker: ”Culture eats strategy for breakfast.”

Sanningen är ju den att en av de absolut största och viktigaste utmaningarna för oss som ledare – och det gäller alla ledare som vill göra någon form av skillnad med sitt ledarskap, inte bara pionjärer – är att bidra till en kultur som tjänar de mål vi har ställt upp för vår organisation. Ledarskap handlar om inflytande, och en påfallande stor del av detta utövas av den kultur som vi som individer och sammanhang är bärare av.

Ett enkelt exempel på detta kan vara värderingen att vi vill vinna människor för Kristus. En viktig följdfråga utifrån en sådan värdering behöver vara: Innebär det att vi även har en kultur av gränsöverskridande och att uppmuntra varandra att kliva ut ur vår egen comfort zone? Om vi ska nå nya människor i världens mest sekulariserade land, måste vi nämligen göra just det.

Eller ta en sådan sak som våra gemensamma bönestunder. Ber vi bara för våra grannar och vänner som är sjuka, eller ber vi också för människor utifrån att de är förlorade och i den meningen kan beskrivas som andligt sjuka?

Och i den lokala församlingen: Frigör vi tid för våra medlemmar att faktiskt odla relationer till människor utanför kyrkan, eller är de så uppbundna av andra aktiviteter att de inte har någon ork för denna typ av kontakter?

När man lyfter frågorna på det här sättet är det ganska uppenbart, det som Peter Drucker säger. Om vi inte har en kultur som uppmuntrar oss i samma riktning som våra värderingar och visioner pekar, kommer kulturen i praktiken att vinna över visionerna. Culture eats strategy for breakfast

Ett liv i förändring

Olof Edsinger, teolog och författare. Bloggar till vardags på Efterkristus.nu.

Det har gått ungefär ett år sedan jag senast var gästbloggare här på Pionjärbloggen. Sedan dess har det hänt en hel del i mitt liv. Redan då hade jag lämnat över mitt föreståndarskap i EFS i Mikaelskyrkan, och jag skrev om detta i mitt inlägg Välsignelsen i en god överlämning.

Nu har jag även lämnat över på Salt, den riksorganisation som jag i nio år har fungerat som ledare för. Även detta känns mycket bra. Visserligen kommer jag att sakna både personer och arbetsuppgifter som jag har haft förmånen att fylla mina dagar med. Men jag är också väldigt trygg med att jag är ”färdig” på Salt. Att jag har ”löpt mitt lopp”, och att det är tid både att lämna över och att sträcka sig vidare.

Också detta är ju en central dimension av att ha en pionjär gåva. Man ska inte vara kvar för länge. Man ska bryta ny mark, man ska bygga upp en fungerande struktur och man ska träna upp ett nytt ledarskap – allt för att därefter kunna lämna över till en ny generation. Faktum är att jag inte hade stannat så länge på Salt om det inte var för det faktum att hela Salt under dessa år har fått fungera som en pionjärrörelse. En rörelse som ständigt har utforskat möjligheterna att bryta ny mark för Guds rike i den här världen.

”Bygg aldrig till dig själv. Bygg bort från dig själv till Jesus.”

Det har varit en kamp de sista tre eller fyra månaderna. Min längtan och  mitt arbete att se en rörelse som ”går och gör lärjungar” hade efter många år börjat bli synlig.

Alla dessa år där jag och flera andra hade sökt Herren och skriften, vi hade underordnat oss hans formande processer, ibland genom svåra omständigheter, och alla de trossteg vi tog och de vänskapsrelationer och nätverken vi hade investerat i hade börjat bära frukt. En förståelse för ett nytestamentligt paradigm om lärjungeskap, församlingen och församlingsbyggande hade börjat godtags av andra, och saker och ting började ta fart och expandera. Men inte på ett sätt jag själv hade kunnat förutspå.

En klok kristen man sa en gång för länge sedan till mig: ”Bygg aldrig till dig själv. Bygg bort från dig själv till Jesus”. Nu testas dessa ord. Ju fler ledare och troende som anknöts till det nätverk som jag är team ledare för, ju mer kände jag att jag måste hålla trådarna och bygga en ram för vårt samarbete. Men det var just det som gick emot min inre övertygelse och det som jag hade lärt ut till andra.

”Ja” till de kärnvärden och bibliska principer som vi kan enas och samarbeta kring men aldrig ett ”ja” till fasta strukturer och sätt att bygga som kan leda till hierarki och obibliska lojaliteter. Jag gladdes åt det som hade skett med enkla församlingar och alla betydelsefulla samtal med tårfyllda människor som upptäckte vad Gud vill med deras liv. Men allt var så bräckligt. Kände att jag inte hade någon kontroll över det som hände.

Jag vände mig till Herren och vi hade en dialog som pågick flera månader och kan sammanfattas så här:

På vilket sätt har jag visat dig att bygga?

Vänskap. Relationer och nytestamentlig andlig auktoritet.

Hur kommer denna rörelse att växa?

Du har sagt att jag skall ge bort det som du har gett oss. Att inte bara multiplicera lärjungar och församlingar men också nätverk.

När det är byggt på nytestamentliga principer, vänskap och att ”ge bort det du har”, är du i kontroll?

Nej. Det skall kännas bräckligt. Om vänskapen brister så brister rörelsen. Folk kan anknyta sig till den men också välja att lämna. Det handlar inte om ett nätverk som har alla svar men om flera enkla församlingar och församlingsnätverk som samarbetar utifrån vänskap och de bibliska tjänstegåvorna. Så fort man försöker kontrollera istället för att leda, utrusta och frigöra, kommer det att gå fel.

Jag kan lita på en man* som vet att han är inte i kontroll och accepterar det.

Jag underordnar mig dig Herren. Du är i kontroll och det är du som bygger din församling.

Charles Kridiotis

*läs kvinna om du är kvinna.