De svaga kyrkorna

Av Jenny Hedlund, Västerås husförsamlingsnätverk

När jag fyllde 18 år fick jag en tavla i present av en kompis. På tavlan fanns en text som jag inte minns ordagrant men det handlade om att när vi ber om kraft och seger så ber vi egentligen om att bli svaga och utblottade. Det är nämligen i svagheten som kraften blir störst, i kapitulationen som verklig seger finns.

Jag kan villigt erkänna att där och då så tilltalade den där tavlan inte mig särskilt mycket. Jag var ju ”on fire” för Jesus! Det var framgång, kraft och seger som gällde för hela slanten! Svaghet…njae det passade inte riktigt in i min världsbild eller Gudsbild heller för den delen. Jag var 18 år och nästan omnipotent…

Idag, 15 år senare ser jag de där orden i ett helt annat ljus. Man formas ju ständigt i sin vandring med Gud, eller hur? Och förhoppningsvis mognar man lite också!

Ibland är det de tuffa perioderna på vandringen, de där mörka dalarna ni vet, som ger de mest värdefulla insikterna. Så upplever jag att det varit för mig i alla fall. En sådan insikt, som för några år sedan fick chans att rota sig djupt ner i mitt hjärta är att: Jag behöver inte vara stark! Det är inte jag som bär Gud utan Han bär mig!!! Visst är det befriande!

Jesus som känner vårt allra innersta – han vet om vår svaghet, vår brist och vår trasighet. Och ändå säger han till oss: Kom och följ mig, så skall jag göra er till människofiskare. (Mark 1:17)

Ibland tror jag vi hamnar i en fälla där vi tänker att Gud först måste göra massa saker i oss innan vi blivit tillräckligt starka, utrustade och mogna för att kunna vara använda av honom. Risken är då att vi alltid kommer stå kvar på ruta ett och aldrig känna oss tillräckligt redo.

jesus-life-together-searchTänk om det är så här istället: Tänk om Gud inte bara har överseende med vår svaghet utan faktiskt aktivt letar efter den! Letar efter människor som inte slår sig för bröstet och försöker imponera med sina prestationer, utan istället är på sina knän och säger: Gud, vi behöver dig, vi klarar inte ett steg utan dig, vi har inget att komma med i vår egen kraft, vi är svaga i oss själva. Kom Gud med din kraft och bli stor i våra liv!

Kanske är det precis där Gud vill ha oss? Där vi ser vår brist, vår svaghet, vår synd och vårt enorma behov av hans nåd. Där vi inser att vi inte har något att skryta med inför Gud. Där vi får bli små och Gud får bli stor!

prostitute-and-jesusJag älskar det faktum att Gud så ofta tar och använder de personer som alla andra räknat ut. De som inte ser mycket ut för den här världen, som andra kanske till och med ser ner på och föraktar. Där kommer Gud in och säger: Kom och följ mig! Jag älskar dig, jag har utvalt dig och jag vill använda dig! I all brustenhet och trasighet kan Gud börja göra sitt verk i varje människa som ger sitt hjärta till honom.

När vi säger att vi drömmer om en rörelse utav Jesusälskande lärjungar, som formar enkla, multiplicerande församlingar i Västerås – då ser vi inte ett folk av starka människor som klarar sig själva. Vi ser tvärtom ett folk, som är totalt beroende utav Gud. Vår dröm är att denna rörelse ska få inkludera alla slags människor, även de allra mest utsatta och utstötta i vår stad.

Vi vet inte hur den rörelsen kommer att se ut och vi kan undra hur det ska gå till. Däremot vet vi att det inte handlar om oss, och kommer aldrig handla om oss! Det handlar om Gud – och Han är stor!

”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” (2 kor 12:9)

Denna vecka bloggar vi både här och på hakanhedlund.wordpress.com

 

En liten rörelse i närbild

Gabriel Blad, Agapekyrkan Eskilstuna

I december kom John från Afghanistan till tro på Jesus efter en längre tids sökande, både i Sverige och innan han kom hit (John heter egentligen Hassib men ville efter sin konvertering hellre kallas John). På sitt dop tog han med sig sin vän Ali från Iran som har en liknande historia av att blivit nyfiken på Jesus i sitt hemland. När vi samtalar inför Johns dop kommer det fram att Ali också längtar efter att bli döpt och John döper därför sin vän bara minuterna efter att han själv blivit döpt.

När dessa två vänner fått tag i Jesus börjar de bearbeta två av sina kompisar. Under andra hälften av december månad fram tills i mitten av januari träffas de fyra vännerna tillsammans med en persisktalade kvinna (själv konvertit från Iran sedan 10 år tillbaka) varje dag och läser bibeln tills långt in på natten.

Efter många frågor, sena nätter och mycket bön väljer dessa två vänner också att döpa sig. På deras dop är en annan Afghansk man med som ett par veckor senare blir döpt. Ali har dessutom hjälpt sin vän i Iran, som han tidigare delat nyfikenheten på Jesus med, till tro. Som i sin tur har hjälpt sin fru. Dessutom har vännerna en rumskamrat som börjar ana livet som finns hos Jesus.

När jag ser tillbaka på det som skett sista 3 månaderna inser jag att det är en liten rörelse som tagit fart (del av en mycket större rörelse bland persisktalande immigranter och nysvenskar i vårt land har jag förstått). I detta har några frågor kommit upp till ytan: Kan vi få se liknande rörelser bland fler människogrupper och relationella nätverk? Och varför sker inte detta lika ofta utifrån mitt liv och bland mina ”svenska” vänner?

Ett par saker har blivit tydliga när jag sätter mitt liv och deras i kontrast som jag behöver lära mig:

  • De använder ordet predika på rätt sätt och uppmuntrar varandra till att predika mycket och ofta
    Jag vet inte var ifrån de har fått tag i det (antagligen bibeln). I vilket fall som helst har de spontant börjat använda ordet ”predika” på ett mycket mer biblisk sätt än vad jag är uppväxt med. Det är inget pastorn gör på söndag förmiddag framför redan troende, utan något de alla gör varje dag bland de som ännu inte tror. De kan komma till mig och berätta: ”Gabriel, igår predikade vi hela kvällen för vår kompis…” Jag står ofta i en predikostol, men hur ofta predikar jag?
  • De har tvingats beräkna kostnaden
    Deras kristna tro har från dag ett kostat dem mycket. De får utstå hån och utstötthet från landsmän. Några av dem lever också med vetskapen om att de kan tvingas tillbaka till livsfara i sitt hemland av svenska myndigheter. Det går inte attrahera dessa människor till tro med trevig gemenskap eller fina gudstjänster. Bara om Jesus verkligen är Vägen, Sanningen och Livet är deras livsval begripliga. Pekar mitt liv mot detta trotsiga, obekväma och för världen dåraktiga evangelium eller presenterar jag snarare min fina kyrka?
  • De har upptäckt Jesus på ett enkelt och reproducerbart sätt
    Att läsa bibeln och tillsammans upptäcka Jesus genom det är en bra väg till tro, inte bara för att det funkar, utan också för att det är reproducerbart. Direkt efter att du varit med om det kan du göra samma sak med en annan. Om vi ska se en spontant växande, reproducerande rörelse i vårt land behöver vi återupptäcka våra läsarrötter. Vi var ett folk själva som läste, tolkade, följde och spred bibelns berättelser. Nu är vi ett folk som lyssnar på experterna som tolkar åt oss. I bästa fall följer vi det vi hör, i sämsta fall bara bedömer vi hur bra budskapet framfördes. Vem som ännu inte tror på Jesus läser jag bibeln tillsammans med?

I morgon ska jag skriva om baksidan och de svåra i denna situation…

Min innerliga längtan

Jag heter Maria Cruz och har förmånen att sitta vid tangenterna den här veckan. För ungefär fem år sen flyttade jag, min man David och vår då nyfödde son, Elliot, till Helsingborg. Vi hade förmånen att göra detta tillsammans med ett gäng andra (fyra nyblivna småbarnsföräldrar och en Simon). Vi flyttade för att vi ville dela med oss av Jesus och för att vi ville leva församling på ett annat sätt än det vi var vana vid. Vi kom inte med några färdiga mallar över hur detta skulle ske. Vi bad och sökte Gud. Och sakta men säkert har Han stakat ut vägen för oss.

Jag skulle, i det här första inlägget, vilja dela med mig av min längtan. Det är en innerlig och stark längtan. En möjlig längtan. En enkel längtan.

Jag längtar efter att få växa och mogna i min relation med Jesus, efter att bli mer och mer präglad av honom och känna hur mitt hjärta slår i takt med hans.

Jag längtar efter att ständigt få upptäcka mer och mer av hans vilja, för mig och för människor runt omkring.

Jag längtar efter att fler ska få lära känna Jesus, förvandlas, upprättas, helas och börja följa honom.

Jag längtar efter att få se lärjungar som gör lärjungar som gör lärjungar, efter församlingar som uppstår när människor börjar följa Jesus.

Jag längtar efter radikal efterföljelse i Guds nåd, i Guds godhet som kan förvandla och låta oss växa i lärjungaskap.

Jag längtar efter att en rörelse ska ta fart, efter att få se den där lilla elden antända en hel skog. Jag längtar efter att Guds rike ska få sprida sig okontrollerbart och bortom våra begränsningar.

Och, jag är fullkomligt övertygad om att det är möjligt. Inte på grund av min förträfflighet – på grund av Hans. Bara på grund av Honom som är Herre, Jesus Kristus: den uppståndne och segrande, början och slutet, Herrarnas Herre och Konungarnas konung – som har namnet över alla andra namn, som äger äran.

Jag tror att Han, som är densamme igår, idag och i evighet säger: ”Lyft blicken, och se hur fälten har vitnat till skörd.” Och jag tror att alla, som vill, kan få vara med i skördearbetet.

Den här veckan bloggar jag både här och på min egen blogg.

Tacksam men inte nöjd

För närvarande försöker jag återhämta mig efter en intensiv men mycket härlig helg. Vi har haft gemenskapshelg med husförsamlingarna i nätverket på en lägergård några mil utanför Helsingborg. Vi var fyra husförsamlingar från Helsingborg och en från Höganäs. Ungefär 75 personer har varit med under helgen även om inte alla var med hela tiden. För alla som var med innebar helgen många nya ansikten och nya vänner. När nya människor kommer med sker det i de olika husförsamlingarna. Att haka på i något som nätverket gör tillsammans är ofta ett senare steg. För många blir det en härlig överraskning vid ett sånt här tillfälle att få träffa ett antal nya personer som man inte har träffat förut.

Helgen har innehållit mycket skratt och god gemenskap, undervisning med mycket hög delaktighet, lekar och bus, spontana bönestunder, betydelsefulla samtal, profetisk förbön och uppfyllelse av den helige Ande. Vid middagen på lördagen firade vi Herrens måltid tillsammans. Vi inledde måltiden med att bryta bröd och avslutade den med att dela bägaren.

Även om det är jättekul att bli fler känns det som om vi bara precis har börjat röra oss i den riktning som Gud har tänkt. Jag är inte intresserad av församlingstillväxt. Jesus har aldrig sagt åt oss att samla folk på hög, han har sagt till oss att göra lärjungar. Jag längtar efter att Guds rike ska få genomsyra hela samhället, att vi ska få se en multiplicerande rörelse av lärjungar som gör lärjungar som växer bortom all mänsklig kontroll och förmåga att mäta. Vissa säger att det är omöjligt. Det spelar ingen roll. Jag ger mig inte förens den drömmen blir verklighet.

tumblr_lyfwz9upLe1rn5lxso1_1280

Den här veckan bloggar jag både på rickardcruz.se och på Pionjärbloggen.

Nya sätt att vara kyrka

Jonas Melin, pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen.

När man jobbar med församlingsplantering är det självklart att man också ställer frågor om församlingens sätt att vara och fungera. Det handlar inte bara om att vi behöver starta nya församlingar över hela Sverige (och världen), utan om vilken sorts församlingar vi startar. Vi behöver plantera församlingar som är Kristuscentrerade, relationsorienterade, levande, missionella, trogna mot Bibeln, kulturellt relevanta och inriktade på att göra lärjungar, för att använda några av de begrepp, som jag använt genom åren. ”Nya sätt att vara kyrka”, måste vara ett ämne på vår agenda och det är viktigt att ha ett visst fokus på församlingsfrågor.

Men det finns också en viss fara i detta och det har jag sett under mitt första år på det nya jobbet. Den anglikanske biskopen Graham Cray leder arbetet med Fresh Expressions (nya sätt att vara kyrka inom den anglikanska kyrkan) och han har sagt så här: ”Focus on the Church and you will loose the mission, focus on the mission and you will find the Church”. Han menar att om vi fokuserar för mycket på församlingsfrågor, kommer vi att tappa det vi egentligen är här för, nämligen missionsuppdraget: att nå nya människor och påverka världen runtomkring oss. Lyssna till sju minuter med Graham Cray om Fresh Expressions här.

Jag ser en fara i att vi som jobbar med församlingsplantering hamnar i en debatt om vad som är ”den bibliska församlingsmodellen”, i tron att Nya testamentet ger en enda modell för hur församlingen ska byggas. Jag tror tvärtom att det inte finns en fast biblisk modell, utan att det finns bibliska principer, som kan uttryckas i många olika former och strukturer. Jag tror att vi i framtiden kommer att få se en mångfald av ”nya sätt att vara kyrka” och det tycker jag att vi ska välkomna. Jag ser tre huvudmodeller, som är aktuella i Sverige idag och jag hoppas att det även i Alliansmissionen ska finnas utrymme för alla tre. De är 1. Traditionella församlingar med  söndagsgudstjänsten som veckans viktigaste samling, 2. Tvåvingade församlingar med delat fokus på husförsamlingar/cellgrupper och söndagsgudstjänsten och 3. Husförsamlingsnätverk med huvudfokus på husförsamlingar och smågrupper. Jag har presenterat detta synsätt mer ingående här: Tre sätt att bygga församling.

0801035805

Samma grundsyn finns i boken Global Church Planting av Craig Ott och Gene Wilson. Det är utan tvekan den bästa bok jag läst om församlingsplantering under det gångna året. Den är på drygt 400 sidor och tar upp det mesta man behöver tänka på när man ska plantera församlingar eller leda en församlingsplanterande rörelse.

Krossa hierarkierna!

Det är lätt att fastna i samtal och diskussioner kring församlingsstrukturer. Jag tror att det egentligen är en mycket bättre utgångspunkt att fundera över innehållet.  Något vi försöker jobba aktivt med i församlingsarbetet i Helsingborg är att ”avprogrammera” varandra från det kyrkliga systemet som säger att en liten klick i en församling är givare, de med speciell kontakt med Gud, ledarna, bärarna av vishet, och att den stora massan är mottagare, konsumenter, beroende av de där andra. Vill man vara församling som formar lärjungar tror jag att man måste göra upp med den sjuka bilden av församlingen.

Vänskap. Lärjungaskap med varandra.

Om du vill låta Nya Testamentet utmana din bild av församlingen så tycker jag att du ska läsa igenom alla bibelord där ordet ”varandra” finns med och fundera över vad det skulle få för konsekvens för församlingslivet om vi levde ut dem i praktiken. Här är några exempel:

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Gal 6:2

Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Ef 5:18-19

Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ef 5:21

Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. Kol 3:16b

Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör. 1 Thess 5:11

Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. Heb 10:24-25

Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Jak 5:16a

Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 1 Pet 4:8-10

Om vi längtar efter en rörelse av lärjungar som gör lärjungar behöver vi riva ner alla obibliska hierarkier som gör människor felaktigt beroende av experterna (präster/pastorer/ledare) och inse att varje lärjunge till Jesus är kallad att göra fler lärjungar. Tänk om varje församlingsgemenskap fick präglas av ”varandra-perspektivet”! Att göra lärjungar kan aldrig handla om över och under. Vi är alla kallade att följa Jesus, vi har alla fel och brister och vi är alla på väg. Oavsett om jag träffas med min husförsamling eller med min lärjungagrupp är detta så viktigt. Vi träffas som jämlikar för att hjälpa varandra att följa Jesus och sända ut varandra i tjänst för Guds rike.

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.

Fokusera på få för att nå många

Ibland när jag tänker på Helsingborg där jag bor är det någonting som bara går sönder på insidan. Här bor det drygt 130 000 människor och det är så få som följer Jesus. I den takt som vi når människor idag kommer förmodligen de flesta av de 130 000 människorna att avsluta sina liv på jorden utan att på ett bra sätt fått höra på och smaka på evangeliet. Jag kan inte leva med den vetskapen. Någonting måste ske!

Frågan är hur? Rent spontant tänker man ju att man borde hitta ett sätt att snabbt få ut budskapet om Jesus till alla. Hmm… Jesus egen strategi verkar vara den motsatta. Han ägnade väldigt mycket av sin tid tillsammans med några få lärjungar. Ofta samlades stora folkskaror kring Jesus. Han var som en magnet för folkskarorna. Vid flera av dessa tillfällen  gjorde Jesus tvärtemot det vi många gånger gör. Han gick på stenhårt om att följa honom och om att hata sina föräldrar eller började prata om att äta hans kött och dricka hans blod så att de flesta lämnade honom.

När Jesus sände ut sina lärjungar två och två för att proklamera Guds rike i städer och byar sa han aldrig till dem att samla så många som möjligt i byn och tala till dem. Han sa att de skulle leta upp EN person av frid och leta upp ETT hus där de var välkomna och att stanna i det huset och inte gå från hus till hus. De skulle äta det som bjöds, bota de sjuka och predika evangeliet. Jesus tänkte alltså att EN person kunde vara nyckeln för att nå en hel stad eller by. Hm.

Jag har några kontakter med människor som ännu inte följer Jesus som verkligen har öppnat upp sitt hem och sin tillvaro för mig. Trots det är så lätt att irra runt i sin rastlöshet göra så mycket annat som kan verka så viktigt. Tänk om det bakom dessa människor och deras familjer finns hundratals andra som Jesus vill kalla till efterföljelse genom dem! Hur vill Jesus nå Helsingborg? Hur vill Jesus nå din stad?

David Watson undervisar väldigt bra om de här sakerna:

Guds rike är upp och ner!

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.