Ny församling!

Av Fredrik Lagerström, ”Med hjärta för Halmstad”

Då har vi äntligen ynglat av oss och planterat en ny församling i vårt grannskap. Igår hade det nya gänget sin första samling hemma hos några andra. Tre av våra vänner och fem av deras kompisar träffades för att äta mat och dela livet med varandra. Alla har det gemensamt att de studerar vid Högskolan här i Halmstad. Några följer Jesus, andra vet inte vad de ska tro. Dessutom har de ytterligare några kompisar som är nyfikna och vill vara med. Det känns oerhört roligt att få följa utvecklingen av denna nya gemenskap. Samtidigt måste jag också erkänna att det är en spännande utmaning för vår församling. Vi har ganska nyligen välkomnat några nya vänner in i vår gemenskap, och nu när några lämnar blir det en ny gruppkonstellation. Hur ska vi vara församling tillsammans? Hur kan vi på bästa sätt finnas för våra vänner och hjälpa dem att bli lärjungar till Jesus?

Gud är på G i Halmstad. Måtte vi bara hålla jämna steg med honom och göra det han vill.

Annonser

Akta dig för de där!

Av Fredrik Lagerström, “Med Hjärta för Halmstad”:

Mitt i vintern, när det är som kallast, stannar ett tåg i Halmstad vid midnatt. En ensam kvinna från Italien kliver av på perrongen. Hon har under några veckor varit på resa genom Europa tillsammans med två av sina vänner. De andra stannade kvar i Norge och nu är hon tvungen att ge sig hem på egen hand för att jobba. När hon hamnar i Halmstad inser hon ganska snart att järnvägsstationen är stängd. Hennes nästa tåg går inte förrän fem timmar senare. Var ska en ensam kvinna ta vägen, mitt i natten i bitande vinterkyla. Hon går med raska steg till närmaste hotell och frågar efter någon plats att stanna de kommande timmarna. Svaret blir att hon kan hyra ett rum för drygt 1000 svenska kronor. När hon säger att hon inte har möjlighet att betala så mycket för en så kort stund blir hon hänvisad tillbaka ut i mörkret och kylan. Inte ens ett erbjudande om att värma sig i foajén. När kvinnan är på väg ut från hotellet passerar två män förbi. Hotellpersonalen ser vilka de är och upplyser kvinnan om att hon nog ska passa sig för ”de där”, men skickar samtidigt iväg henne till den låsta stationsbyggnaden. Arg och besviken ger sig kvinnan ut på gatan.

Där ute möter hon ”de där” männen som personalen hade varnat henne för. De ser kvinnan och hennes packning, och förstår ganska snabbt att hon behöver någonstans att ta vägen. ”Vill du ha hjälp?” frågar de. De båda männen är själva i nöd och vet var man kan gå om man är hungrig och frusen. Tillsammans hjälps de nu åt att bära kvinnans packning och visar vägen till kyrkornas nattcafé för hemlösa. Där får hon lite mat, värme och sällskap de timmar som är kvar till nästa tåg ska ta henne vidare hemåt.

Den här händelsen utspelade sig tidigare i vintras, en natt då jag jobbade på nämnda café. Är du lite hemma i Bibelns texter kanske du, liksom jag, tänker på berättelsen om den barmhärtiga samariern (Luk 10:30-37). Samarierna var ”de där” som man föraktade och tyckte illa om, de som man helst inte skulle umgås med. Men Jesus tar en samarier som ett gott exempel. ”Gå du och gör som han” säger Jesus.

De hemlösa vännerna som hjälpte kvinnan är riktiga vardagshjältar. De får sällan ett tack och många går omvägar förbi dem. Men när Jesus ser dem, då säger han till oss: ”Gå du och gör som de.”

Kallad att gå

Av Fredrik Lagerström, ”Med Hjärta för Halmstad”:

ImageJust nu läser vi Markusevangeliet i husförsamlingen. Varje vecka tar vi oss igenom ett kapitel och när vi samlas på tisdagskvällen samtalar vi om det vi har läst. Vad står det i texten? Vad säger det om Gud? Vad säger det till oss? Vad kan vi lära? Vilka utmaningar finner vi i bibelordet? Hur kan vi tillämpa detta i våra liv? För oss är det viktigt att betona att alla har något att bidra med när vi träffas, att inte en person ensam sitter inne med den enda rätta tolkningen. Med Andens hjälp vill vi undervisa varandra utifrån bibeltexterna.

Förra veckan handlade det bl a om när Jesus utsåg sina tolv första efterföljare: ”Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika och de skulle ha makt att driva ut onda andar.” (Mark 3:13-15)

Jag fastnade särskilt för några ord. Det står att ”de skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem…” Redan från första början är det tydligt att efterföljelsen har ett syfte: att vi som följer Jesus ska sändas ut. Samma mönster upprepar sig genom evangelierna: kom – följ – gå! För mig blir orden en utmanande påminnelse om att jag och församlingen är till för dem som ännu inte är med. Kanske självklart, men så viktigt att det behöver sägas igen och igen. Frågan är: vilka är det Jesus sänder mig till och vad vill han att jag ska göra för dessa människor?

Dagens bön: Gud, ge mig mod att våga gå dit du sänder mig. Ge mig vishet att handla i enlighet med din vilja. Ge mig kärlek att älska mina medmänniskor. Låt mig i tankar, ord och gärningar förhärliga ditt namn, Jesus Kristus.

The sucess is in the successor

För några år sedan, jobbade jag som affärsutvecklare och Nordisk Business Line Manager på ett Internationellt företag. Jag fick i uppdrag att starta upp en viss verksamhet och efter tre år omsatte vi 25 miljoner, och gick med vinst för första gången. Efter de tre åren, valde jag att lämna över verksamheten och idag går den mycket bra och har utvecklats vidare.

När jag lämnade över verksamheten, så var jag med och handplockade mina efterträdare, tränade dem och planerade och byggde så att de skulle ha något bra att jobba vidare med och kunna vidareutvekla verksamheten till nästa nivå, vilket de gjort idag.

På en mässa för någon vecka sedan, träffade jag mina gamla kollegor som berättade hur bra det nu gick och att jag slutade alldeles för tidigt. Själv kände jag, vad roligt det var att få se ”the sucess is in the sucessors”,  jag hade byggt rätt, gjort mig själv umbärlig.

Jag tror att när vi bygger församling, rent generellt, och i synnerhet när vi startar en ny församling, är det viktigt att bygga för att någon annan skall ta vid och föra batongen vidare. Dels måste vi se till att det inte byggs för mycket kring en färgstark ledare, utan att vi bygger team och bredd. Sedan är det viktigt att vi bygger för nästa generation! Det är de som skall bygga upp de gamla ruinerna och återställa grundvalarna från forntida släkten.(Jes 58:12) När vi bygger och frukten inte kommer efter första veckan, gäller det att vara uthållig, ha ett långsiktigt perspektiv och bygga för kommande generationer.

Jag jobbar hellre långsamt, uthålligt, brett och sakta växande istället för upp som en sol och ner som en pannkaka.

Jesus vandrade här på jorden i sin tjänst i drygt tre år, sedan lämnade han över till lärjungarna att ta vid det han hade lagt grunden till. Jag har ofta funderat på varför inte Jesus vandrade här hela livet, tänk vad mycket mer han hade kunnat åstakomma,  ställa till rätta, förklara och bevisa  så att det stod bortom allt tvivel att han var Guds son. Men han gjorde inte det, för han byggde efter principen: ”The sucess is in the successor”.

Han valde ut 12 artonåringar, (med olika humör och ett allmänt omoget beteende, i allt från att stjäla ur kassan, ljuga, hugga av örat, vilja kalla ned eld etc), till att utföra ett till synes omöjligt uppdrag: ”Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar”.

Han handplockade dem, samlade dem, undervisade dem, trodde på dem, levde med dem och investerade i dem, för att sedan lämna över hela affärsplanen till dem och säga, att f r o m i morgon, kommer jag lämna er och ni måste nu fullborda uppgiften!

Gud valde att ta tillbaka, genom människan, vad människan hade genom syndafallet slarvat bort. Han valde att använda oss, bristfälliga vanliga människor, att vända upp och ner på den här världen, föra den tillbaka till Gud. Glöm inte bort det! Det gäller fortfarande. Gud har gjort sig beroende av oss, inte för att han är det, men väljer att vara det. Idag säger han till dig och mig: ”My success is in my sucessors” det är de som kommer göra jobbet åt mig. Han tror på dig, har investerat i dig, planerat för dig att lyckas.

Tack för att jag fått förmånen att dela med mig den här veckan, lite av mina tankar och funderingar. Nu lämnar jag över till min ”successor” att föra batongen vidare för nästa vecka. Det skall bli spännande att läsa.

Guds välsignelse!

Andreas Tofters

Centrumkyrkan i Sala

Det här med lovsång!

När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget. (Matteusevangeliet 26:30 SFB)

Lovsång bör vara en stor del av våra kristna liv. För lärjungarna var det en naturlig del, måste varit något Jesus levde ut tillsammans med lärjungarna. Inpräntade. Allt vad Jesus gjorde och lärde säger Lukas. Innan oljeberget, vad gör man, jo man lovsjunger.

I en liten nystartad kyrka så får man vara beredd på att göra lite av varje. Ibland känner man sig som en gatumusiker med trumma på ryggen, munspel vid munnen och gitarr på magen, man får göra allt. Med tiden breddas fördelningen och man blir fler och som hittar just sin funktion i församlingen.

Imorgon leder jag lovsång i Gudstjänsten, därav mina rader kring lovsång.

Lovsång är viktigt. Ibland när Anette och jag känner att vi behöver be, tar vi gitarren och sjunger några lovsånger. I ett nu kommer Andens närvaro och vi lyfts från det mänskliga in i det Gudomliga. Holy Moments brukar vår mellan tjej Elin säga at det är.

Lovsång är inte bara ett sk ”sakrament”, eller en ny stil av sång som ersätter psalmerna, nej lovsång, vilken stil det än är, öppnar upp för Anden att verka. Det för oss närmare Guds hjärtslag ut i det profetiska.

När Elisa behövde profetera och förlösa så att Guds Ande kom över honom, hämtade han en lovsångare, då föll Anden, smörjelsen kom över honom och han började profetera. Man kan lära sig att dra ned Anden, genom lovsång. Smith Wigglesworth sa att om Anden inte kommer ner och rör vid mig, kommer jag upp och rör vid honom.

I vår församlingsplantering försöker vi bygga in en vana av att sjunga och tillbedja i lovsång i varje samling. Både med förståndet och i Anden som Paulus beskriver det. Alla är inte vana, men det är fantastiskt att se när nyfrälsta människor lyfter sina händer i tillbedjan till Herren och möter den Helige Ande genom lovsången, atmosfären blir tät och profetisk Ande kommer och avslöjar och uppenbarar vad Gud vill säga och göra i Gudstjänsten.

Låt inte lovsången tystna, vare sig i ditt liv eller i din församling. Lovsång sätter krafter i rörelse.

I en tid då så mycket annat får vår tillbedjan är det viktigt att prisa Gud.

Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och frukta, och de skall förtröstapå Herren . (Psaltaren 40:4 SFB)

Andreas Tofters
Centrumkyrkan i Sala

Vad brinner du för?

Luk 24:32 Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen…”

I alla polisserier så brukar man använda sig av metoden ”Follow the money” när man skall härleda ett brott.

Bibeln säger att där din skatt är kommer också ditt hjärta vara.

Om du undrar vad du egentligen brinner för i ditt liv, ”Follow the money”, kolla vad du lägger pengar på så ser du. Du kommer finna det rätt så avslöjande!

Undrar vad Jesus sa till Emmausvandrarna som gjorde att de blev så brinnande igen. Hur han sa det?

Vi vet att de gick besvikna hemåt igen, tillbaka till gamla livet, sparkandes i gruset där de gick, den dröm som hade tänts i deras hjärtan, släcktes när denne märkliga man Jesus som ibland talade i gåtor, men som ändå visade på någonting helt nytt, bara gick och dog. Vilket antiklimax! Han, nye Messias, som de trodde skulle befria dem från Romarna.

Jesus stannar hos dem, efter att ha blivit övertygad, delar brödet med dem och delar visionen på nytt så deras hjärtan började brinna igen. Omedelbart vänder de tillbaka till Jerusalem, med förnyat hopp och mod. Vägen slutade inte här, den hade precis börjat!

I vårt land finns så många härligt brinnande hängivna kristna, som brinner för att dela med sig av det levande vattnet till sina medmänniskor. Som är ivriga i bönen, ivriga i själavinnandet och hängivna den lokala församlingen. Men vi behöver bli många fler!

För en del andra av oss tror jag att vi ibland har tappat ivern och elden pga att vi antingen blivit besvikna som Emmausvandrarna, livet blev inte som vi tänkte, eller så har vi blivit ”vana med utsikten” (bor man med havsutsikt blir det vardag efter ett tag), tycker inte det här med kristna livet är så radikalt som det var för lärjungarna och generationer efter dem. Varför skall jag brinna för att nå mina medmänniskor, om något som inte längre är livsavgörande för mig? Vi kallar oss kristna men lever på våra liv som alla andra (Svenssons). Går i kyrkan på söndag, kanske lite plikttroget sköter en syssla i kyrkan, bönebruset har tystnat, sången har tystnat.

Är man inte brinnande innan man startar en kyrka, så blir man det av bara farten. Allt fokus blir nämligen utåt, när man inte är så många, man måste bli fler, behöver nå andra. När man sedan blir fler genom människor som får möta levande Gud, deras fantastiska resa, kamp och seger så hjälper det också hålla elden brinnande.

Jag tror det finns många pionjärer i våra kyrkor, som inte kommer till sin fulla potential, för vi har inte upptäckt det här med församlingsplantering till fullo i vår land ännu. Jag hävdar att alla friska församlingar planterar nya församlingar. Skulle vi förstått det här för länge sedan skulle vi inte haft så mycket församlingsspittringar i vårt land, utan pionjärerna hade fått utrymme för sin gåva i ett pionjärarbete.

Tänk om just du som läser detta är den som skall starta en ny församling eller som ställer dina resurser i ett pionjärarbete nånstans? Är det inte tid för en radikal förändring? Det kan vara så att du kommer hitta tillbaka till elden igen? Jag lovar dig, du kommer inte ångra dig. Det är inte alls lätt, men det ger mening.

Avslutar med Paulus ord från Romarbrevet: Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.

Andreas Tofters

Det här med tältmakeri

Till dessa båda kom nu Paulus, och då han hade samma yrke som de, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare. Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker. (Apg 18:3-4)

Just nu sitter jag på ett hotellrum i Finland och förbereder en redovisning jag skall ha när vår Nordiska Ledningsgrupp skall träffas i det företag jag jobbar på.

Under alla min år som pastor, runt 20 år, så har jag aldrig varit heltidsanställd pastor, utan haft ett jobb vid sidan av. Det finns fördelar och nackdelar med det. En fördel är att jag möter samma vardag under veckan som många andra i kyrkan, på söndagen kan jag relatera till det som alla andra relaterar till. Nackdelen är att man i stort sett aldrig är ledig. En annan fördel är att man blir tvingad att utveckla teamtänk, dvs eftersom man inte hinner allt själv, måste vi vara många som delar på ansvaret. Detta medför att det redan från början byggs in en bredd i församlingsplanteringen, en känsla av att vi gör detta tillsammans mer än att bara pastorn gör allt. Min erfarenhet är att vi tenderar att växa lite långsammare, men bredare och starkare.

Jag har under åren mött många som antingen tycker det är förfärligt att jag jobbar så mycket till de som anser att det är direkt oandligt att slösa bort mitt liv på ett jobb, när jag kunde fullt ut tjäna Herren.

Nu ser inte jag det på det sättet, utan jag ser att det här som mitt tältmakeri, precis som det var för Paulus. Karriär är inte det jag lever för, men Gud har gett det till mig, när jag sökt honom och vill bygga hans kyrka först av allt. Det står att Paulus yrke var tältmakare, hur länge vet vi inte, men det hjälpte honom få en inkomst och att få kontakt med människor.
Som församlingsplanterare, är det ju svårt att kunna ta ut en lön från den lilla kyrka man precis håller på att plantera, så då måste man ha ett jobb vid sidan om. I synnerhet när man har en lokal med alla dess kostnader att få ihop pengar till varje månad samt att vi är 4 pastorer i vår plantering.

I framtiden måste vi vara mycket mer flexibla vad gäller vår syn på att vara anställd betald pastor och herde för en kyrka. Det optimala är att få tid för ordet och bönerna utan att behöva tänka på ett annat jobb, men verkligheten ser inte ut så, i synnerhet inte för oss som startar nya församlingar, och vi behöver bli många fler för att vända trenden i detta land.

Jag tror tiden är inne för många fler Apostoliska Tältmakare.

Andreas Tofters