Mera mat!

Cahtrine Nygren, EFK:s församlingsprogram:
Vad kan väl passa bättre att skriva om så här veckan för jul än mat! Men mat har inte bara med julen att göra, även om vi tenderar att få lite för mycket av den varan just i juletid. Jag tror att mat är av yttersta vikt när vi är involverade i församlingsplantering. En snabb sökning i Bibeln ger nästan 1200 träffar som handlar om mat eller att äta. Det är viktigt att äta tillsammans och vi ser många tillfällen i evangelierna där Jesus äter med människor.

När jag för ett par veckor sedan besökte en av våra församlingsplanteringar i landet så kom vi att prata om just mat och hur viktigt det är att äta tillsammans. Dessa planterare ägnar en hel del tid och engagemang åt att bjuda människor på mat och fika. De hade några dagar tidigare bjudit på lasagne och vi konstaterade att det är en av de bästa ”församlingsplanteringsrätterna”. Det går att förbereda, det räcker till många och alla tycker om det! Det jobbiga är dock att koka såsen. MEN nu har ju jag det perfekta lasagnereceptet som jag fick dela med mig av då och jag gör det gärna till er läsare med. Grekisk lasagne med kokfri sås – vad kan väl vara bättre för en församlingsplanterare?

    • 500 g nötfärs
    • 1-2 gula lökar
    • 1 vitlöksklyfta
    • 1 burk krossade eller hela tomater
    • 2 tsk örtkryddor
    • Salt och peppar
    • 2 äggulor
    • 6 dl mild youghurt naturell
    • 3 dl riven ost
    • 14 lasagneplattor

Fräs lök, hackad vitlök och köttfärs i margarin. Häll i tomater och kryddor låt puttra i 5 min. Blanda ihop ägg, youghurt och ost. Varva i form och grädda i 200 grader i 30 min.

Enklare kan det inte bli och receptet går ju att dubbla flera gånger om. Denna variant räcker till minst 4 personer.

Kanske har du också ett fantastiskt ”församlingsplanterarrecept” att bjuda på?

Med önskan om en trevlig måltid!

/Cahtrine

Alla kan göra något!

Cahtrine Nygren, EFK:s församlingsprogram:
Jag har en dröm som jag delar med mina kolleger på församlingsprogrammet, och säkert med er också, att vi ska få se fler växande livgivande församlingar i Sverige. Vi har också som mål att 75 nya församlingar ska planteras till och med 2020. För att lyckas med det behöver vi alla hjälpas åt. När vi talar om församlingsplantering så är det viktigt att förstå att vi alla kan göra något.

Min erfarenhet när jag möter församlingar i Sverige är att man håller med om att det är bra och viktigt att plantera nya församlingar men i nästa andetag säger man: ”Det är inget vi kan göra”. Det finns en bild av att man måste vara en jättestor, stabil församling som är beredd att släppa ifrån sig sina 20 bästa ledare om man ska kunna vara involverade i församlingsplantering på något sätt. Jag tror denna bild hindrar oss från att göra det vi faktiskt kan.

Så vad kan ni som församling då göra? Här är några frågor att seriöst fundera på:

  1. Kan ni plantera en församling själva?
  2. Kan ni sända i väg en eller flera personer som ingår i en annan församlingsplantering?
  3. Kan ni tala om församlingsplantering och väcka engagemang?
  4. Kan ni plantera en församling tillsammans med någon annan församling?
  5. Hur kan ni tänka kring mission i Sverige?
  6. Kan ni ”adoptera” en församlingsplantering i Sverige? Som ni ber för, ger ekonomiskt bidrag till, besöker, ger uppmuntran till och hjälper praktisk.

Som ni ser, set är dags att sluta skylla ifrån sig, alla kan faktiskt göra något!

Tro – vår tids evangelisation

Charlotta Aginger här tillbaka med ett nytt blogginlägg. Drabbades i mitten av veckan av en ordentlig förkylning vilken deckat mig rejält. Men jag skall nu göra ett nytt försök till att dela med mig lite av mina erfarenheter som kristen och församlingsplanterare.

Jag försöker, som de flesta som arbetar med att sprida evangeliet, vara ute bland människor i närområdet. En sak är uppenbar för mig. Människor törstar efter generositet, kärlek, men också efter något att tro på.

Jag tillhör skaran Jesusefterföljare som mött Gud mitt i livet. Jag är inte uppvuxen i en kristen familj med kyrkan och Jesus som ett naturligt inslag i vardagen. Men mitt i livet, pga av olika omständigheter ropade jag efter Gud och Han mötte mig där och då. Det var mitt första starka medvetna möte med Gud. Mitt andra starka möte med Gud var all den kärlek och generositet som jag möttes av när jag väl kom till kyrkan. Dessa båda händelser har förändrat mitt liv. Det som sedan påverkat mig på ett djupare plan är att möta människor som tror och som fullständigt lever ut sin tro. Människor som låter och låtit hela sina liv präglas av Jesus. Liv där Jesus är Herre över tid, pengar och framtid. Starkare vittnesbörd om Jesu kärlek och generositet finns inte!

Liksom många andra nykristna kämpade jag mycket i början av mitt kristna liv med tillitsproblem, vingklippt av livet som jag var. Håller Jesus i verkligheten? Finns Han verkligen där när jag behöver Honom? Glömmer aldrig när jag första gången skulle betala tionde till kyrkan. Jag ville så gärna ge…Gud hade givit mig så mycket och detta var för mig ett sätt att ge vidare. Men jag kan erkänna att jag inte var så tuff just då. Efter en tids sjukskrivning, pågående studier och ingen rik släkt i bakfickan var pengar verkligen en bristvara för mig…men jag hoppade, jag gav pengar. Jag kan garantera dig att jag påtagligt upplevde matunder i mitt kylskåp många gånger efter detta.

Att se kristna helhjärtat följa Jesus förändrar omgivningen. Då vågar också andra kliva fram i en större överlåtelse till Jesus. Min rekommendation till alla som vill leva liv som präglas av Jesus är att ta rygg på sådana här människor. Låt dem vara till exempel för dig. Be tillsammans med dem och låt dem tala in i ditt liv. Jag är övertygad om att vi påverkar världen mest med evangeliet genom att låta oss själva fullständigt präglas av evangeliet. Tro förändrar omgivningen.

Vi hörs!

 

Just do it – tillsammans– en modell att vara kyrka på!

Då var det min tur att skriva på denna blogg. Charlotta Aginger heter jag och arbetar sedan ett par år tillbaka i Elimkyrkan Skärholmen.

Elimkyrkan i Skärholmen är en församlingsplantering som är sprungen ur Elimkyrkan City (Stockholm). Skärholmen ligger ca 1 mil söder om Stockholm och är en typisk förort med många olika kulturer som trängs på en liten yta.

Församlingen har långsamt vuxit och etablerat sig i Skärholmen. Självklart har vi mycket arbete framför oss och är fortfarande sköra då vi är en liten grupp, men utvecklingen går åt rätt håll. Vi är just nu inne i en process där det pekar åt att vi går mot att snart bli en självständig, ”egen” församling. Fantastiskt roligt att få vara med om en sådan utveckling.

Jag vill nu här på bloggen dela med mig av Elims modell att bygga kyrka på. Elimkyrkan har flera församlingsplanteringar på gång som växer och där utvecklingen just nu går åt rätt håll. Detta sker, tror jag, mycket på grund av att det i Elim under många år odlats en miljö som ger goda förutsättningar för att grunda församling. Elim har haft ledare som Kjell Axel Johanson och Stefan Swärd som arbetat aktivt med att ge utrymme för, och tränat yngre ledare. Dessutom har en mentalitet funnits av ”Just do it”. Vi behöver försöka…det är inte hela världen om vi misslyckas. Samtidigt har varje plantering hela tiden haft stöd av övriga Elim.

Vår modell och vårt tänkande handlar om att vi alla är Elim – som vill växa genom att försöka nå människor på andra platser än i city och på andra sätt än i city. Fler människor är på så sätt hela tiden involverade i arbetet med att nå nya människor och fler gåvor är i funktion än om vi alla vara i Elim city. Alla anställda träffas 1 gång i veckan och ber för varandra, uppmuntrar och stöttar varandra. De ledare som inte är anställda, men som är involverade i en plantering ses i ett pionjärteam där samma support finns. Några av de anställda fungerar som mentorer för de ledare som finns i yngre pionjärprojekt. Dessutom firar hela Elim, 1 gång i månaden, gudstjänst tillsammans. En gudstjänst som formas av ett samarbete mellan de olika delarna av Elim. Då möts vi och får dela med oss av det unika i varje grupp, vi får fira varandras segrar och stötta i utmaningar.

På detta sätt har vi hela tiden haft och har stöd i vårt arbete i Skärholmen. Alla delar av Elim vet hur det går för oss, vad vi brottas med etc. Detta har lett till att eldsjälar i olika delar av Elim hela tiden har bett för oss. Vi har fått hjälp med att ex. leda lovsång på gudstjänsten när vi haft kort om folk eftersom vi alla är Elimkyrkan. Vi har fått hjälp med vissa satsningar som gjorts, ex. evangelisationsprojekt etc. då alla har intresse av att nå nya människor etc. På samma sätt har vi supportat andra delar av Elim där behov funnits.

Jag kan konstatera att vi tillsammans är mycket starkare än vad vi annars skulle vara. Många kan göra mycket mer än några få. Det är bra att vara del av något större!

 

 

En ny församling i Örebro

Veckans pionjärbloggare är Öyvind Tholvsen, ledare för EFKs församlingsprogram.
Under senaste åren har det kommit till en mängd nya såkallade migrantförsamlingar i Sverige. Detta är församlingar som har ett annat gudstjänstspråk än svenska. Jag har försökt kartlägga hur många de är, och tills nu upptäckt 85 stycken bara i den frikyrkliga delen av kristenheten. 

Fredag den 19 oktober fick min kollega Knut Bertil och jag besök av två representanter från EFK-församlingen Nya Jerusalem Internationella församling i Västerås. De har länge haft en bönegrupp i Örebro, och nu hade de beslutat att det var dags för dom att börja fungera som en egen församling. Om två veckor var det dags, stadgar var skrivna redo att beslutas om, ansökan om att få bli en i EFK samarbetande församlingar var redan skissat på och affisch inför helgen var klar för tryck med inbjudna gäster från London. 

Nu kom frågan till mig: Kan du komma och vara med denna helgen när församlingen bildas? Vill du vara en av våra talare? Det finns plats på affischen till en till. 

Här går det undan, med andra ord. Jag försökte lägga åt sidan mitt nordiska välplanerade och sade ”att det ska säkert gå att ordna.” Det rörde sig ju trots allt om en ny församling planterad av en EFK-församling. Sånt gläder mig. Med lite hemlig omplanering dök jag upp fredag den 2 november. Tog med mig en blomma och laddade för en predikan där jag visste att det fanns stort spelrum för att använda hela mitt register. 

När mötet sedan skulle börja på utsatt tid, var vi bara 3-4-5 personer i lokalen. Men Fleury, ledaren för den nya församlingen, hindrades inte av det. Han drog igång mötet. När jag började min predikan var det ett 30-tal personer på plats. Mycket sång, två predikningar, och mycket bön följt av ett härligt kyrkfika med skön afrikansk snacks. Allt sker på engelska och franska. Och allt hörs väl. Högtalaren var väl egentligen lite överflödig. 

Finns det en migrantförsamling nära dig? De är en del av det nya frikyrkosverige. Sök upp dom. Vår erfarenhet är att de är jätteglada för relationer. Från EFKs sida har vi bestämt oss för att verkligen försöka fånga upp så många som möjligt i vår gemenskap helt enkelt därför att vi tror Gud har sänt dem till Sverige för att berika vårt land. Inte problemfritt eller enkelt. Men det är inte svenska församlingar heller. Om två veckor ska Fleury möta pastorerna här i Örebro för att berätta om församlingen som nyss har planterats. 

Jag har inte gått på gudstjänst idag

Erika Lagerström, Med hjärta för Halmstad: När vi var med i församlingen Mötesplasten i Örebro minns jag att mamma sa när det var dags att fira första advent att vi skulle gå på en riktig adventsgudstjänst i någon annan kyrka i Örebro. I Mötesplasten tog man mycket tid i bön och modern lovsång, och det var sällsynt med traditionell psalmsång, därav min mammas kommentar om att hon tyckte att vi skulle gå någon annanstans, vilket vi inte gjorde…

Idag har första advent högtidligt firats runt om i vårt land och just denna söndag kan det komma fler gudstjänstbesökare än andra söndagar. Jag har inte varit på någon gudstjänst idag. Precis som många andra inom frikyrkan, tänkte jag också förut, att det är dom som går till kyrkan på söndagarna som är de aktiva medlemmarna. Är jag nu en sån där kristen som lever i periferin? Kan man vara kristen om man inte går regelbundet på någon gudstjänst?

Våra samlingar på tisdagskvällen med husförsamlingen kan man se som en gudstjänst. Vi möts inför Gud och tillsammans försöker vi att komma närmare honom och lära känna varandra bättre. Vi påminns om vad Jesus har gjort för oss genom bibelläsning och genom att dela bröd och druvjuice. Vi har inget lovsångsteam som leder oss i moderna lovsånger, men jag tänker att jag ska leva hela mitt liv på ett sätt så att det ärar Gud – så att jag lever mitt liv i tillbedjan.

Jag har hört att en del kan ursäkta vårt beteende, alltså att vi inte går på gudstjänst, genom att säga att vi är en ny församling och att vi kommer att ha gudstjänster när vi blir en större gemenskap, men jag är inte så säker på det. Vi vill bygga en församling i vardagen, i enkelhet, som inte är beroende av byggnader, lovsångsteam, ljudanläggningar och allt det där andra som kan behövas för att genomföra en gudstjänst.

Jag avslutar den här veckan med en önskan om en skön advent och med ett litet klipp: