Vi är unika

Nystart av vår fjärde lärjungagrupp idag, förberdelser för Elimkyrkan Västerorts första parentation och en djup längtan över att Gud verkligen skall drabba Stockholm och Sverige. En församlingsplanterares dag, den ena inte den andra lik.

I lärjungagruppen idag talade vi om att vi är skapade unika, även om vi är Guds barn, en familj som är kallad till enhet och kärlek, så är inte meningen att vi skall vara likadana allihop. Alla olika gåvor och delar behövs för att skapa en helhet.

Periodvis går de trender i hur vi skall vara församling och ”hur” man startar nytt. Men, vi är skapade unika var och en av oss, därför kommer också alla församlingar vara unika. Under kvällen samlades alla våra församlingsledare i de olika församlingarna i Elimkyrkan. Alla församlingar är relativt nystartade, med erfarenheter av både med och motgång. Och när vi delar erfarenheter så blir det också tydligt hur olika och unika varje gren i Elimkyrkan är och fungerar. Samtal som dessa utmanar och sporrar oss alla till att gå ännu längre i att finna vårt unika uttryckssätt. Kopior fungerar sällan lika bra som orginalet.

Så till dig som drömmer om att starta en ny församling, eller kanske redan har börjat. Sök Gud för ert uttryckssätt. Sök Gud för att finna det Han välsignar i er församling och våga vara så unika som Gud kallar er att vara.

 

Patricia Ask pastor Elimkyrkan Västerort

Ytterliggare en ny härlig kväll tillsammans med familjen i Hallonbergen! Jag förundras varje onsdag över alla de som kommer till våra träffar, vecka ut och vecka in. Tänker framförallt på de som brottas med missbruk och knappt vet vilken dag det är.

Jesu dragningskraft är så stark! Bara vi låter vår omgivning få smaka på Jesus och erfara den underbara doft Han sprider kommer vi att få se ett förvandlat land, därför att ”nådsband ” är starkare än blodsband. Den intimitet Kristi kropp erfar är så stark och djuptgående, och är det något vår omvärld längtar efter så är det en sån här intimitet präglad av frid, glädje och gemenskap, långt bortom den sekulära världens ”toppnotering” i vardagsrelationer eller singelliv.

Ikväll fick vi besök av en kvinna som var totalt livrädd över att träffa oss för första gången. En av våra underbara killar som brottas med missbruk tog henne med och försäkrade henne om att vi var ok att umgås med:). Varför kom hon? Därför att längtan var större än rädslan! Kvällen slutade mycket bra, hon villle ha förbön och hon ville gärna komma tillbaka och vi fick minsann sms:a eller maila henne information om våra träffar.

”Nådsband är starkare än blodsband”

Patricia Ask Pastor Elimkyrkan Västerort

Tack EFK för ett helt otroligt bönearbete för oss nyplanteringar!

I Elimkyrkan Västerort har vi de senaste veckorna gått igenom en otroligt tuff period. En av våra nyomvända missbrukare dog förra måndagen, samtidigt som vi i slutet av detta år fick döpa 2 personer och vi ser tydligt hur Gud rör vid våra missbrukare.

Den andliga striden har varit otroligt påtaglig och slagit ledarskapet både andligt, själsligt och fysiskt på ett sätt vi inte erfarit tidigare.

Då är det hur underbart som helst att ha ett samfund i ryggen som EFK! Ansvarig för EFK`s bönearbete Maritha Wilhelmsson inte bara svarade mig på Facebook och bad för oss när jag basunerade ut vårt behov av stöd, utan ringde dessutom några dagar senare och kollade av hur vi hade det! Och snabbt ordnat var vi i fokus för EFKs bön för nyplanteringar veckan därpå. Vi vet också att ett flertal EFK församlingar varit i bön för oss den sista tiden. Tusen tack för det!!

Jag vill verkligen uppmana och uppmuntra alla planteringar att ta hjälp av det bönesupport som finns organiserat via EFK. Vi har, så välbehövligt, varit burna i bön den sista tiden. För mig är detta är ett konkret uttryck för enhet och kärlek på ett sunt sätt i Kristi Kropp.

Gud rör Sverige på ett speciellt sätt just nu, så låt oss fortsätta att bära varandra i bön, över församlingsgränser, för Guds Rikes utbredandes skull!

Nu blir vi Nygårdskyrkan!

Johannes Stenberg, Nygårdskyrkan (Skäggetorpsgemenskapen), Linköping

Denna vecka tog vi beslutet att formellt bilda församling – den 30 mars.  Vi har under en tid fungerat som församling med gemenskap, gudstjänster, olika aktiviteter, egen ekonomi och församlingsledning. Så ur en del perspektiv är det inte så stor grej, men samtidigt är det ett spännande avstamp.

 I och med detta kommer vi också byta namn från Skäggetorpsgemenskapen till Nygårdskyrkan. Vi går från att vara en ganska okänd gemenskap, i alla fall utanför Skäggetorp till att bli en av Linköpings församlingar. Fån att ha varit ett bra initiativ blir vi nu en långsiktig aktör i Skäggetorp.

”Skäggetorpsresan” började för Noomi och mig för tre och ett halvt år sen (även om förberedelsetiden på många sätt var längre än så). När vi tog steget visade det sig att många bett för detta och flera bar på en liknande längtan. I september 2011 började vi samlas i hemmet som en grupp och nu två och ett halvt år efter första samlingen är vi en gemenskap där ca 35 vuxna personer kommer hyfsat regelbundet. Det är en gemenskap av främst svenskar, syrianer, indier; en gemenskap pensionärer, studenter, medelålders och spädbarn; en gemenskap av ingenjörer, läkare, sfi-studerande och arbetssökande; en gemenskap av människor där flera  inte har ett gemensamt språk att kommunicera på, men där vi ändå känner att vi hör ihop. Detta är en väldigt spännande blandning av väldigt olika människor!

Jag känner sådan tacksamhet över att jag tog detta steg – även om det inte på något sätt är klart nu. För oss som familj har det inneburit mycket gott! Det är också med frimodighet jag peppar andra att våga ta samma steg. Att plantera församling är väldigt utmanande och påverkar hela livet, men är samtidigt mycket spännande.

 Vill du läsa mer om hur andra från vår gemenskap upplevt det kan du läsa tidigare inlägg från Noomi, David, eller Scott. Du kan även läsa om vår läxhjälp. 

Jag vill också tipsa dig om några youtubeklipp som inspirerat mig: Missional Church och Missional Community. 

Välsignelse?

I många kyrkor har det blivit tradition att avsluta varje gudstjänst med den s.k. aronitiska välsignelsen, som baseras på 4 Mos 6:24-26 och helst med 1917 års översättning:

Herren välsigne oss och bevare oss.
Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.  

Denna välsignelse är bra men jag kan inte undgå att de står i ganska stor kontrast till vad Jesus uttrycker om vad som ger lycka – saligprisningarna i Matteus 5:3-11.

Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. 

Den aronitiska välsignelsen fokuserar på att vi ska få det bra, medan Jesus fokuserar på att den som just nu inte har det bra en dag ska få det bra. Den aronitiska välsignelsen lugnar oss på ett helt annat sätt än Jesu ord, men kanske är det ett problem att den kanske är just detta – den lugnar för mycket så vi pacificeras.

I vår församling i Skäggetorp har vi valt att ofta läsa välsignelsen från Ps 67:2-3 då den bättre passar in i vår kontext av att vilja vara en missionell och mångkulturell gemenskap. 

Gud, visa oss nåd och välsigna oss, låt ditt ansikte lysa mot oss,
så att hela jorden lär känna vad du gör, och alla folk får veta att Du hjälper.

För ett tag sedan såg jag denna franciskanska välsignelse skriven av Philip Yancey. Jag tror detta är mer av sådan välsignelse som jag och kristenheten i Sverige behöver idag! 

Må Gud välsigna dig med obehag                 
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så att du får leva på djupet av ditt hjärta. 

Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

 Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet,
hunger och krig,
så att du kan sträcka ut handen och trösta dem
och förvandla deras smärta till glädje. 

Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet
för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen,
så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt
för att komma med rättvisa och godhet till
alla våra barn och fattiga. 

I Jesu Kristi namn, amen.

More than Dreams

Att höra berättelser om människor som fått möta Jesus är väldigt inspirerande. Därför vill jag tipsa om några dramatiseringar av vittnesbörd från personer med muslimsk bakgrund som fått möta Jesus, som har inspirerat mig mycket.

Här är berättelsen på Khalil som har dramatiserats till en 28 min lång film.
More than Dreams har också dramatiserat Khosrows berättelse från Iran, Ali från Turkiet, Muhammad från Nigeria och Dini från Indonesien.

Församlingsmötet

Johannes Stenberg, Skäggetorpsgemenskapen (Nygårdskyrkan), Linköping

Igårkväll hade vi församlingskväll. Församlingskvällarna är väldigt viktiga för oss som församling men samtidigt är det inte lätt att få det helt bra!

När jag pratat med andra församlingsledare får jag känslan att många ser församlingsmötets utmaningar t.ex. att bara en liten del av församlingens medlemmar kommer när man har församlingsmöte. En annan utmaning är att vissa personer tar för sig så mycket att andras röster tystnar. Ytterligare en utmaning är föreningsmodellen med dess struktur och förväntningar.

Vad kan man då göra för att församlingsmötena ska bli bra? Jag har verkligen inga snabba svar men här är några reflektioner om hur vi prövar oss fram i Skäggetorp:

För oss är det väldigt viktigt att församlingskvällarna är mer än bara ett planeringsmöte eller ett möte där vi fattar massa beslut. Vi har därför tydligt sagt att varje församlingskväll ska vara en gudstjänst. Detta innebär att vi alltid tar tid för bön, bibelläsning och ibland även lovsång. Detta får ta tid.

Vi försöker göra allting rätt och snyggt med hur beslut fattas och hur protokoll förs men samtidigt försöker vi göra allting avslappnat och så lite byråkratiskt som möjligt.

Vi betonar gemenskapen även under församlingskvällarna. Vi äter därför alltid mat när vi ses. Igår köpte vi t.ex. ett antal pizzor som vi delade på innan vi började be och samtala, men ibland är det någon som har lagat mat. Ibland har vi också setts på lördagseftermiddag för att sedan äta och umgås hela kvällen som församling.

Vi träffas i en avslappnad miljö. Till en början brukade vi alltid ses hemma hos någon. Nu senast var vi ca 20 pers och därför träffades vi i en annan större lokal, men då dukade vi upp med dukar och satte ihop flera bord så att det blev ett samtal där alla deltog. Möblering tror jag inte ska underskattas för att få ett bra samtal.

Vi i församlingsledningen försöker förbereda frågorna väl då vi märkt att om vi inte är genomtänkta i vår kommunikation och presentation kan det lätt bli rörigt och det kan skapa förvirring.

En bok som vi inspirerats en del av är: Flerstämmig församling med Stuart & Sian Murray Williams.

Kommentera gärna hur församlingsmötet fungerar hos er och vilka utmaningar ni ser samt vad ni gjort som blivit bra.

Det annorlunda är en tillgång !

Hej mitt namn är Daniel Råsberg och jag har under fem år varit verksam i Serbien och arbetar nu från sverige med Evangeliska Frikyrkans arbete på Balkan och i Ukraina. En del av mitt arbete handlar om att stödja församlingsplanterare och hjälpa samfund i relation till församlingsplantering. Det är utifrån de erfarenheterna jag kommer dela med mig en del tankar på den här bloggen under denna vecka.

Det finns en erfarenhet som jag gjort under åren som stärkt min tillit till behovet av att sända människor från en kultur till en annan. Det är vad man traditionellt förknippat med begreppet mission( i vilket fall i västerländsk protestantisk kontext.). Mission som tanke och praktik är för mig något bredare och större än detta. Det jag ändå har sett är att vår vilja och benägenhet att sända människor till ett annat land minskat. Vi ifrågasätter även om det verkligen är nödvändigt och försvarbart. Jag kommer inte ta hela den diskussionen med alla dess implikationer och frågeställningar här. Däremot vill jag ta upp en del av vad jag har funnit som värdefullt i att komma från en annan kultur.

När man kommer från en annan kultur möter man andra människor en den lokala kyrkan ofta gör. Man rör sig av nödvändighet i andra miljöer och arbetar med andra saker. Som utlänning och främling blir man lyssnad till på ett annat sätt, det finns åtminstone en annan attityd än den som den lokala befolkningen uppfattar. Efter som du tvingas att lära dig en ny kultur och skärskåda den kommer du kunna tala in i andra situationer och på ett annat sätt än det som är brukligt. Eftersom du kommer från en annan kultur har andra gåvor betonats och dessa gåvor utvecklats på ett annat sätt vilket ger ett vitalt bidrag till den lokala församlingen.  I den situation jag själv funnits i kunde jag bidra till förändring i synen på församlingsplantering efter som jag inte uppfattades som ett hot av den lokala ledningen. I de församlingsplanteringar jag stöttat har jag sett hur viktigt det varit med människor från andra kulturer( USA,Tyskland,Holland,Brasilien) för att bredda både församlingens kontaktyta och förhållningssätt. Det är givetvis inte enkelt, kulturskillnader skapar spänningar och ibland stora problem. Men min erfarenhet är att om man vågar gå igenom de problemen finns det mycket kraft och välsignelse att få till arbetet.  Jag ser även det i det sammanhang som jag finns i här i Sverige.

Min uppmaning utifrån detta är att våga knyta människor till sitt team som kommer från ett annat land och kultur och ge utrymme till dom. För det annorlunda är en tillgång.