Varför är vi här?

Fredrik Lagerström, ”Med hjärta för Halmstad”: När jag och familjen flyttade till Halmstad för drygt två år sedan började vi verkligen från början. Vi hade ingen kyrka, ingen verksamhet, inga gudstjänster och ingen församling som väntade på oss när vi kom. Det var bara vi, två vuxna och två barn, som flyttade in i en lägenhet på Andersberg.

 Även om vi hade levt med tanken på ett framtida pionjärarbete i flera år, så kunde vi snart konstatera att vi behövde lära om och tänka nytt. Har man som jag vuxit upp i frikyrkan, och de senaste 20 åren varit engagerad som ledare inom diverse olika församlingsarbete, så finns det många beteendemönster som sitter i ryggmärgen. Det finns strukturer, uttryck och traditioner som kan tyckas självklara i en äldre etablerad församling, men som inte har någon naturlig plats inom församlingsplantering. Och när man planerar att grunda en ny församling tvingas man att fundera över olika frågor som varje församling regelbundet borde återvända till i bön och samtal:

•  Varför är vi här?
• För vem finns vi till?
• Hur når vi våra medmänniskor?
• Hur är vi församling?
• Hur gör vi lärjungar?
• Hur gestaltar vi Guds rike i vår vardag?
• Vad ska vi prioritera och vad ska vi inte göra?

 Innan vi lämnade Ludvika, där vi bott i sex år, upplevde vi tydligt att Gud lade Halmstad på våra hjärtan. Trots att vi inte kände någon i Halmstad fick vi en stor kärlek till vår nya bostadsort, redan innan vi flyttat hit. För oss är det tydligt att vi är här därför att Gud vill ha oss på den här platsen. Gud har gett oss en dröm om att vi ska få se nya efterföljare till Jesus och att en rörelse av husförsamlingar ska växa fram i vår byggd. Vi vill forma en församlingsgemenskap där vi delar varandras liv, där Gud får vara en naturlig del av vår vardag, och där våra vänner kan finna och växa i en personlig relation till Jesus.

 Under den kommande veckan har jag fått förtroendet att skriva på den här bloggen. Min förhoppning är att kunna dela något från det som är vår vardag och de tankar som vi lever med. Hoppas att du som läser ska finna något av intresse. Välkommen att höra av dig om du har lust. Om du vill får du gärna titta in på vår församlingsblogg också: www.medhjärtaförhalmstad.se

 

 

Du är en missionär!

Den största drivkraften hos alla jag känner som planterar nya församlingar är uppdraget som Jesus har gett oss att gå ut i hela världen och göra lärjungar. Ofta säger vi att församlingen har ett uppdrag. Helt fel! I själva verket är det uppdraget som har en församling. Uppdraget kom faktiskt innan församlingen. Missionen är Guds mission. Han har hela tiden sträckt sig ut för att söka upp det som är förlorat precis som herden som söker efter det förlorade fåret. Han valde att bli människa av denna anledning och nu inbjuder han dig och mig att bli en del av hans missionsrörelse. Församlingen är mission.

Jesus sade än en gång till dem: ”Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” (Joh 20:21)

Som lärjungar till Jesus är vi utsända av honom var vi än befinner oss. Om vi är på arbetet, skolan, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, hemma, på väg upp för Mount Everest; var vi än är så är vi kallade att vara hans utsända vittnen. Ibland tänker vi oss att om vi bara gör kyrkan tillräckligt attraktiv så kommer människor att komma dit. Vissa vill göra den sökarvänlig – andra be tills väckelsen kommer. Tänk om Gud har agerat så – pyntat i himlen i hopp om att vi skulle ta oss dit. Han gjorde inte det. Han sände sin egen son som tog hela steget till oss och blev människa. På samma sätt sänder han oss att gå ut och förmedla hans kärlek till människor där de befinner sig. Vänta inte kyrkbänken på att din granne ska dyka upp! Gå till din granne! Dela med dig av Jesus! Du är en missionär!

Med det här skulle jag vilja tacka för mig som veckans bloggare! Tack alla ni som har läst bloggen och tack ni som har kommenterat!

Gud välsigne er alla!

Följ mig!

När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare. Han sade till dem: ”Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.” Genast lämnade de näten och följde honom. (Matt 4:18-20)

Tänk om Jesus istället hade sagt till sina lärjungar: ”Välkomna till gudstjänst i templet i Jerusalem en gång i veckan. Jag kommer att hålla en underhållande predikan utan överdrivna utmaningar så att det ska vara lätt att ta med sig nya besökare. Det kommer att finnas stämningsfull musik och gott fika. Glöm inte att ta med pengar till kollekten! Gör ni detta är ni mina lärjungar.” Vem skulle vilja leva och dö för det?

Visst är det fantastiskt att han istället sa: Följ mig! Petrus och Andreas nappade på erbjudandet. De levde med Jesus, led med Jesus, fick se mirakler, fick utföra mirakler, ställde frågor, fick fler frågor tillbaka, hjälpte människor i nöd och lärde sig genom hans exempel. De gav sina liv till honom och fick vara med om att se evangeliet spridas över världen.

Livet med Jesus handlar om att lämna allt och följa honom. Någon kanske tänker att man måste vara perfekt för att följa Jesus. Ingenting kunde vara mer fel. Faktum är att perfekta människor redan är diskvalificerade för att få följa med på vandringen. Jesus tar bara med sig människor med fel och brister. Vår svaghet är förutsättningen för hans kraft i våra liv. Samtidigt behöver det i djupet av våra liv finnas ett beslut och en överlåtelse att lämna allting till honom. Jesus själv säger att vi inte kan vara hans lärjungar om vi inte avstår från allt vad vi äger.

Om man följer någon kan det vara ganska bra att veta var den personen är på väg, eller hur? Vid ett tillfälle beskriver Jesus sig själv som en herde som har 100 får. Ett av fåren springer bort och då väljer han att lämna de 99 i öknen för att leta reda på det förlorade fåret. Jesus framställer det som om det vore det mest naturliga för en herde att göra. Jag tycker det verkar helt galet. Vem riskerar 99 för att finna ett? Jesus är väldigt annorlunda än oss många gånger. För honom är det viktiga inte att bevara det som är utan att sträcka sig efter det som inte är. Han är hela tiden på väg till de människorna som ännu inte känner Guds kärlek och om du och jag verkligen följer honom är det också dit vi är på väg.

Kristenheten har allt för länge varit i ett tillstånd av att bevara och konservera. Minskande medlemstal och nedlagda församlingar ses som det stora hotet, men är det verkligen det? Tänk om Jesus har ett helt annat fokus. Han kanske har lämnat en del av de sakerna vi håller på med för länge sedan för att söka upp människor som ännu inte känner honom.

Jesus säger: Följ mig, så ska jag göra er till människofiskare!

Vart är du på väg?

Du är en präst!

En präst är per definition en medlare mellan Gud och människor. Den funktionen har präster i flera olika religiösa inriktningar. Den funktionen hade även prästerna bland Guds folk under Gamla Testamentets tid.

När Jesus dog och uppstod öppnade han vägen till Gud för var och en som tror på honom. Jesus är vår överstepräst. Han är den enda medlaren mellan Gud och människor och han har kallat varje person som följer honom att vara en präst i den här världen.

Exempelvis skriver Petrus så här:

Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. (1 Pet 2:9) (Se även Upp 1:5-6)

Om vi läser Nya Testamentet blir kvinnoprästfrågan ganska märklig. Alla troende är präster. Om prästkragar och prästdräkter ska användas borde alla troende ha på sig dem hela tiden. Personligen föredrar jag jeans och t-shirt.

Vad får det här för konsekvenser för dig som lärjunge till Jesus? Exempelvis:

• Du kan höra Guds röst.
• Du kan förstå Bibeln tillsammans med dina troende syskon.
• Du har något att dela varje gång du möts med de andra i församlingen.
• Du kan förmedla Guds kraft och tilltal till din omgivning.
• Du kan döpa människor som kommer till tro.
• Du kan fira Herrens måltid med dina syskon i vardagen.
• Du kan tillsammans med dina troende syskon utifrån Bibeln och Andens ledning avgöra vad som är Guds vilja.

Jag har lagt märke till en sak när jag läst breven i NT. När Paulus skriver till församlingar på olika platser om allvarliga problem skriver han aldrig till församlingens ledare utan alltid till alla de heliga. Det verkar som om han förväntade sig att varje troende skulle ta ansvar för det som sker i församlingsgemenskapen.

Johannes går så här långt när han skriver:

Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er. (1 Joh 2:27)

Vi har alltför länge gjort oss felaktigt beroende av religiösa medlare. Ibland kallar vi dem för präster, ibland för pastorer (ibland medicinmän eller schamaner). Det är dags för avgiftning! Du är en präst i Guds ögon. Han vill använda dig och dina troende syskon. Om vi ska få se en växande Jesusrörelse i Sverige med allt fler församlingar som planteras och människor som kommer till tro behöver vi låta Gud förlösa potentialen i varje människa genom den helige Ande!

Pastorsträsket

Så länge jag kan komma ihåg har jag känt en kallelse från Gud till tjänst. Ju äldre jag blev förtydligades kallelsen, både i mitt inre och genom omgivningens bekräftelse att det handlade om församlingsgrundande arbete. Ibland har människor och det kyrkliga systemet försökt att trycka in mig i mallen ”pastor”. Även om jag ibland har fallit i fällan har jag aldrig känt mig hemma i varken begreppet eller paketet ”pastor”.

I många frikyrkorörelser världen över har pastorn kommit att bli så viktig att en församling nästan inte är en riktig församling om den inte har en riktig ”pastor”. Vi förväntar oss mycket av pastorn. Han eller hon ska predika (underhållande, uppmuntrande, bibliskt, inte för utmanande, på ett sätt så att alla vill komma till just vår församling), visionera, administrera, leda verksamheten, göra hembesök hos gamla och sjuka, själavårda, leda människor till tro, leva i bön, ha en perfekt familj, tillmötesgå församlingens alla intressegrupper och åldersgrupper och så vidare… Är det någon mer än jag som tycker det här låter absurt?

I en undersökning av Barna Institute utförd bland amerikanska, protestantiska pastorer kom man fram till följande:

• 94 procent känner sig pressade att ha en idealisk familj.
• 90 procent arbetar mer än 46 timmar per vecka.
• 81 procent säger sig ha otillräcklig tid med deras respektive.
• 80 procent tror att pastorsämbetet påverkar deras familj negativt.
• 70 procent anser sig inte ha någon nära vän.
• 70 procent har lägre självkänsla än när de påbörjade sin tjänst.
• 50 procent känner sig otillräckliga i att möta kraven i yrket.
• 80 procent är missmodiga eller kämpar mot depression.
• Mer än 40 procent berättar om att de lider av utbrändhet, hektiska scheman och orealistiska förväntningar.
• 33 procent anser att pastorsämbetet är en direkt fara för deras familj.
• 33 procent har allvarligt övervägt att säga upp sig det senaste året.
• 40 procent av pastorers avskedsansökningar grundar sig i utbrändhet.

Låt siffrorna sjunka in! Kan det vara så att vi har ett systemfel?

Nya Testamentet målar upp en helt annan bild av hur församlingar fungerar och betjänas:

• Alla i församlingen förväntas ha något att ge varje gång man möts.
• Ingenstans talas det om att en lokal församling ska ledas av en pastor.
• Lokala husförsamlingar vårdas av äldste/församlingsledare (grek. presbyteros/episkopos) som det alltid talas om i kollektiv.
• Tjänsterna apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare betjänar den stadsvida eller regionala församlingen och utrustar de troende till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp.
• Allt ledarskap sker utifrån relation och funktion och inte från position.

Pastorsträsket är så förödande. Superpastorer som predikar för massvis av församlingar på storbildsskärm, som Dagen.se berättar om, är ju bara absurt. Pastorsträsket leder till omognad, passivitet och konsumtiontänkande bland Guds folk och frustration och utbrändhet bland många pastorer som inte får fungera som Gud har tänkt.

Kan vi inte låta Gud dra upp oss ur pastorsträsket och låta Ordet och Anden leda oss in i framtiden?

Den levande Gudens församling

Det finns många uppfattningar och missuppfattningar om vad kyrkan består av. Vissa tänker på en byggnad, andra på de verksamheter man bedriver i byggnaden. Andra tänker på de organisationer och strukturer som uppehåller verksamheterna som man bedriver i byggnaden.

Under de första århundradena av kyrkans historia fanns inte kyrkbyggnader. Att ens associera ordet ”kyrka” med en byggnad uppförd av människor är helt främmande för Nya Testamentet. Kyrkan består av levande stenar – den består av människor. De svenska orden kyrka och församling är översättningar från samma bibliska ord på grekiska, nämligen ekklesia. När det talas om kyrkan eller församlingen i Nya Testamentet syftas det på följande vid olika tillfällen:

1. Den universella församlingen som består av alla troende i alla tider (ex: Ef 1:22).
2. Församlingen i staden som består av alla troende som bor på samma plats (ex: 1 Kor 1:1-2).
3. Församlingen som möts i ett hem som består av troende lärjungar till Jesus som överlåter sina liv till Jesus, varandra och sin omgivning och lever i en nära gemenskap (ex: 1 Kor 16:19).

Dessa är de enda nivåerna av församlingsliv. Det finns inte en enda referens till kyrkobyggnader, inte ett ord nämnt om kyrkosamfund, inte ett exempel på lokala församlingar med olika namn som lever i splittring i förhållande till andra lokala församlingar.

Jag menar att församlingen som möts i ett hem är det absolut mest konkreta uttrycket av Guds församling. De flesta gånger NT talar om hur församlingen ska fungera syftas på församlingen i ett hem. Har man inte varit med om det har man missat mycket av vad församlingen är tänkt att vara. Vad kännetecknar då en husförsamling enligt Nya Testamtet? Några exempel:

• Jesus är huvudet, ledaren, centrum och syftet för församlingen.
• Gemenskapen är så tät så att hela församlingen lider när en person har det svårt.
• Varje gång man möts kan var och en dela med sig av något till de andra. Samlingarna hänger inte på en enskild person.
• Herrens måltid firas som en riktig kärleks- och gemenskapsmåltid som man blir mätt av.
• De som är en del av gemenskapen ser inte något av det man har som sitt eget utan gör allt för att fylla de andras behov.
• Man identifierar sig med alla troende i den stad man bor.
• Består inte av besökare utan av lärjungar till Jesus som gör fler lärjungar till Jesus.

Personligen tror jag att den här typen av gemenskap är något av det mest förvandlande man kan vara en del av. Jag drömmer om en rörelse av husförsamlingar som sprider sig från person till person, från hem till hem, från stad till stad. Guds församling som gestaltar Jesus Kristus är den här världens hopp!

Riv kyrkan!

När vi flyttade till Helsingborg med ett församlingsplanteringsteam funderade och bad vi mycket över vad församling egentligen är. Vi kände att Gud gav oss en växande längtan efter ett församlingsliv som var mer vardagligt, mer dynamiskt, mer 24-7, tätare gemenskap och aktivt lärjungaskap. Vi var trötta på att ”gå till kyrkan” och längtade efter att ”vara kyrka”. För 2,5 år sedan startade vi den första husförsamlingen i vårt hem och det har verkligen varit en spännande resa!

Jag tror att kyrkobyggnaderna är en stor belastning för dagens kristenhet. Väldigt mycket av det som församlingen är tänkt att vara begränsas och förstörs av kyrkobyggnaderna. Även om stora delar av frikyrkorörelsen inte anser att kyrkobyggnaden är helig så är det oundvikligt att byggnaden leder till att det vi gör där inne är lite heligare och lite viktigare än det vi gör på andra platser. Det är en obiblisk uppdelning av det kristna livet.

Jag hörde om en församling någonstans i Sverige som funderade på att inreda ”sidosalen” i deras kyrkobyggnad som en fritidsgård och sätta in ett biljardbord där. Den stora diskussionen kom att handla om huruvida sidosalen var en del av det ”heliga kyrkorummet” eller inte. För om det var det kunde man ju inte vanhelga det med ett biljarbord. Detta utspelade sig på 90-talet. Hur sjukt har det inte blivit? I Nya Testamentet talas det inte om heliga byggnader, det talas om att vi är ett heligt folk som ska leva heliga liv!

Fundera över följande fakta:

• Det bibliska ordet ”ekklesia” som vi översätter med kyrka/församling återfinns 112 gånger i Bibeln. Inte en enda gång talas om fysiska byggnader.
• Under de 300 första åren av församlingens historia fanns i princip inga kyrkobyggnader. Ändå verkade församlingen blomstra och växa trots motstånd och förföljelse.
• När kommunisterna tog över i Kina rev man kyrkobyggnader, avrättade pastorer och skickade hem missionärer. I väst trodde många att församlingen skulle dö. Istället växte de från ca 1 till uppskattningsvis 100 miljoner.

En biblisk församling består inte av scen, altare, talarstol och bänkar. Om den skulle göra det skulle den vara ett monster. En biblisk församling är levande och organisk. Den består av Jesus och hans folk i gemenskap. Församlingslivet begränsas inte till en plats, det levs ut överallt; i hem, på skolor, på arbetsplatser, på arbetsförmedlingen, på gator och torg och på restauranger och pubar. Gud bor nämligen inte i hus som är byggda av människor.

Här kommer ett videoklipp från USA som illustrerar det här:

I tidningen Dagen ställs frågan vad vi bör göra med våra kyrkor. Varför inte riva kyrkobyggnaderna och sätta människor fria att följa Jesus fullt ut, överallt och hela tiden?

Bön för staden

Som veckans bloggare vill jag börja med att presentera mig. Jag bor tillsammans med min familj i Helsingborg sedan tre år tillbaka och arbetar med att hjälpa människor att följa Jesus och att plantera nya församlingar. Markuskyrkan i Helsingborg är ett litet (men växande) nätverk av husförsamlingar som möts i olika hem och som vill se Helsingborg genomsyrat av Jesus.

Varje måndag morgon kl 07:00 – 08:00 är ett tillfälle då vi ägnar oss åt en av de absolut bästa sakerna man kan ägna sig åt – bön. Människor från olika kyrkor i Helsingborg kommer samman på Terrassen, en fantastisk plats (utomhus) där man har utsikt över stora delar av Helsingborg centrum. På ett ställe i Bibeln talar Gud till sitt folk som har blivit skingrade till olika städer om hur de ska förhålla sig till den plats där de bor.

Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er. (Jer 29:7)

Jag tror att samma sak gäller oss. I varje stad där du och jag bor är vi satta för att vara en positiv kraft och för att be för vår omgivning. Bön är en av de viktigaste sakerna vi kan ägna oss åt. En människa som förstår hur stor Gud är inser också att hon kan uträtta så mycket mer tillsammans med Gud i bön än vad hon kan göra i sig själv.

Nu måste jag sluta, det är dags för bön…

Sätt larmet 10.02!

Cahtrine Nygren, församlingsprogrammet: I ”Vision 2020” har EFK satt som mål att vi vill plantera 75 nya församlingar till år 2020. För att detta ska vara rimligt måste vi ha 600-800 församlingsplanterare som är beredda att leda en plantering eller vara med i ett ledarteam. För att hitta dessa personer behöver vi hjälpas åt och ”spana” efter pionjärer i de sammanhang vi befinner oss och uppmuntra och utmana dessa när vi ser dem.

En konkret utmaning i detta är också att följa Jesu egen uppmaning i Luk 10:2:

”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”

Det finns massor av människor i vårt land som ännu inte har hört om Jesus, människor som är helt okunniga om den kristna tron. Vi behöver arbetare till denna skörd och vi behöver be att skördens herre själv sänder ut arbetare.

Jag var i Oslo 2010 och lyssnade till undervisning av Neil Cole. Han gav då en böneutmaning till oss som har fastnat i mig. Han utmanade oss att konkret sätta larmet på våra mobiltelefoner så att den larmar varje dag 10.02. När den ringer ber vi en kort bön utifrån Luk 10:2 att Gud ska sända arbetare till sin skörd. Jag har praktiserat detta under en längre tid tillsammans med ett par andra pastorer i Eskilstuna. Vi ber inte bara om arbetare till skörden utan vi ber också att Gud ska resa upp arbetare UR skörden i vår stad. Många av våra framtida skördearbetare och församlingsplanterare har ännu inte kommit till tro.

Jag vill utmana dig att vara med, låt detta bli ett virus som sprider sig. När vi lyckats nå alla tidszoner så kommer människor att be om arbetare varje timme dygnet runt över vår jord!

En bön om att få vara i fred

Cahtrine Nygren, församlingsprogrammet: I min församling håller vi under hösten på och läser Apostlagärningarna tillsammans. Vi läser ett kapitel enskilt varje vecka, samtalar om det i våra hemgrupper och predikar utifrån det på söndagarna. Det är spännande läsning där vi får följa hur den första församlingen breder ut sig, människor kommer till tro och tecken och under sker.

Ibland kan jag tänka att det hade varit härligt att få vara med där, precis i början när den första församlingen formades (när jag tänker så brukar jag glömma förföljelserna). När jag läser om det i Bibeln känns det som att det händer oerhört mycket och det väcks en längtan i mig att få vara med. Men så påminns jag om att ingen av dessa församlingar som grundades under Apostlagärningarnas tid faktiskt finns kvar idag. Möjligheten är alltså inte förbi, den finns framför oss hela tiden.

Församlingar föds, växer och dör men de ger också liv till nya. Där har vi möjlighet att vara med och forma, precis från början. En möjlighet att vara med och forma en missionsrörelse, som vi läser om i Apostlagärningarna.

När vi hade församlingsledning i måndags så funderade vi tillsammans på versen i Apg 9:31 där det står:

Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga andens tröst och stöd.

Tänk vad underbart, en kyrka som får vara i fred, byggas upp, leva i gudsfruktan och växa genom den helige Anden. Detta blir min bön till våra församlingsplanteringar som är i gång i Sverige idag. Vi vet att det är skört i början, det är mycket som gör att församlingen inte alltid får vara i fred, (även om vi inte har någon Saul som jagar oss). En bön om att våra planteringar ska få byggas upp och växa!