A few years ago I led a young man to Christ. At least I thought I did.
We met up again to work through basic discipleship. Lesson 2 was Jesus’ command to Be Baptised. We did a discovery bible study on Philip and the Ethiopian Eunuch. Then came the surprise.
I asked Gary how he would obey what he’d learnt in the story. Here’s how the conversation went:
Hösten 2009 efterträdde jag Kjell-Axel Johansson som teampastor för Elim Stockholm. Kjell-Axels vision var att göra Elim till ett centra för församlingsplantering i Stockholm. Att gå vidare med och utveckla den visionen, det var detta som lockade mig med förfrågan från Elim. Flera satsningar hade redan pågått några år.
Fortsätt läsa Nya initiativ i församlingsplantering genom Elimkyrkan Stockholm
1981 var alltså en viktig milstolpe för mig som församlingsplanterare. Den pionjärsatsning blev en formell församlingsbildning inom några år med namnet Brandbergens frikyrkoförsamling, och eftersom det inte var så enkelt att bilda en pingstförsamling vid denna tidpunkt, tog vi kontakt med Örebromissionen. Som tog in oss som medlemmar med en öppen famn.
Fortsätt läsa Decennier som församlingsplanterare i Stockholm
Min första erfarenhet av församlingsplantering var alltså Järfälla pingstförsamling med startår 1974. Nästa steg blev startandet av pionjärarbetet i Vendelsömalm-Brandbergen 1981. Ett litet team blev utsända från Järfälla pingstförsamling för ett församlingsgrundande arbete.
Min första erfarenhet av församlingsplantering var alltså satsningen med Järfälla pingstförsamling, Aspnäskyrkan, en församling som bildades 1974. Det var en unik satsning och en församling med snabb tillväxt som nådde 650 medlemmar efter några få år. Kjell Sjöberg som visionär ledare var en viktig faktor bakom detta. Det gav mig många lärdomar inför framtiden. Att tro på församlingsväxt, smågruppernas betydelse, att tänka och tro och tala visionärt – var några exempel på lärdomar från Järfälla. Kjell Sjöbergs vision om att Stockholm behövde 20 nya församlingar skulle bli en livskallelse för mig.
Fortsätt läsa Församlingsplantering nummer 2 i Brandbergen-Vendelsömalm
Jag har ägnat hela mitt liv åt församlingsplantering. Efter avslutad bibelskola i Orsa 1973, vid 18 års ålder, flyttade jag tillbaks hem till mina föräldrar i Järfälla i nordvästra Stockholm. Jag visste då inte var jag skulle ta vägen församlingsmässigt men upplevde en stark Guds ledning att ta kontakt med Filadelfias utpost i Jakobsberg där vi bodde. Ungefär samtidigt kallade den utposten Kjell Sjöberg som pastor. Kjell hade varit missionär i Pakistan under ett antal år och skulle nu flytta tillbaka till Sverige. Han var präglad av internationella missionsrörelsen och hade många nya tankar om både församling och mission. En sådan tanke var att Stockholm behövde ett antal nya församlingar. Kjell tänkte sig i första hand förortsförsamlingar. Staden växte och det behövdes nya församlingar för att nå alla människor. Det var revolutionerande tankar vid den här tidpunkten. Bland annat gick Kjell ut med en konkret vision, att plantera 20 nya församlingar i Stor-Stockholm.
Mattias Neve, direktor för Forge Stockholm
mattias[at]forgestockholm.com
I mitt förra inlägg så skrev jag om utmaningen att skapa en kultur där vi inte bara sänder ut människor för att plantera församlingar, utan vi behöver även en kultur som präglas av kreativitet och risktagande. Vi ska fira det som lyckas och bär frukt, men vi behöver även inse att vi med beprövade metoder tenderar att nå en liten del av befolkningen i detta land. Vi har en stor och ökande mängd onådda nätverk, kulturer och sammanhang som är långt från vår frikyrkliga subkultur. Vi behöver även inse att det finns delar av vårt traditionella paradigm som snarare hindrar än hjälper en rörelse av församlingar som grundar nya församlingar. Det finns delar av systemet – ledarstrukturer, utbildningen, ekonomi, verksamhetsformer osv – som är för komplicerat och tungrott för att kunna vara en grund för den rörelse vi behöver se växa fram i detta land.
Mattias Neve, direktor för Forge Stockholm
mattias[at]forgestockholm.com
Jag har studerat nya utryck av församling och kristna gemenskaper i nästan 10 år nu. En sak som slog mig tidigt var varför det var så svårt att hitta alternativa typer av kristna gemenskaper i Sverige? Och då menar jag exempelvis i jämförelse med de mer traditionella frikyrkoformer vi har i vårt land. Det fanns exempel att hitta, men de var få i antal. Som jag skrev i mitt förra inlägg så kan vi se tecken på hopp idag – det börjar växa och röra på sig i kyrkans marginaler – men min känsla är att vi ofta håller oss inom rätt så säkra ramar när det gäller församlingsplantering i Sverige. När jag började studera dessa alternativa och mer experimentativa former (husförsamlingar, pubkyrkor, kafékyrkor, kyrkor bland subkulturer, nymonastiska gemenskaper osv) så var min tes att det borde finnas rätt så mycket som ligger och “pyr under ytan” – Sverige har länge varit ett efterkristet land, påverkat av sekularisering, kyrkans marginalisering och stora skiften i värderingar och tankesätt. Sverige har länge varit ett missionsfält som utmanat svensk kristenhet att tänka utanför ramarna. Men som sagt fick jag gräva rätt så djupt för att hitta dessa gemenskaper. Som kristenhet verkar vi vara relativt pragmatiska och flexibla när det kommer till teologiska frågor, men när det gäller former av kyrka och församling så är min observation att vi präglas av ett mer konservativt förhållningssätt. Missförstå mig inte, vi behöver alla slags former (inklusive mer traditionella) och vi ska fira och vara glada för allt som växer och bär god frukt. Men vi står i en stor missionsutmaning idag som kallar oss att släppa det invanda och trygga. Alan Hirsch och Tim Catchim skriver så här i boken The Permanent Revolution:
Mattias Neve, direktor för Forge Stockholm
mattias[at]forgestockholm.com
Under de senaste tio åren så är det framförallt en sak som har drivit och motiverat mig när det gäller tjänst i Guds rike. Det är att få vara med och se Gud forma en missionell rörelse i Sverige och Europa av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som grundar nya församlingar i sammanhang som i stort sett är onådda av evangeliet om Jesus och Guds rike. För det finns en stort mängd såna platser och sammanhang i Sverige idag. Och de blir fler och fler.
Alex Bervik:
Well, I have been in Stockholm, Sweden for one week now. Here are my thoughts and reactions. Two months left!
God is really working in me to get me over my fears, and this experience is driving that. One of the strongest fears I had in coming to Sweden is how people would perceive me as an American. Drawing on my past experiences in non-English speaking European countries, I was hesitant. In Paris for example, I was looked down on for speaking English to people. Coming to Stockholm, I had a great fear of being different and looked down on. Now, I realize that this is a fairly irrational fear because Swedes generally love to practice their English on foreigners, and so far I have been treated with hospitality everywhere. However, I needed to pour my heart out to God and strengthen my identity in Him before I could become more confident here. Embracing who God made me in all my Americanness and as a child of Him has been a revelation here. After maybe the first 5 days of irrational, ugly fear, I have been more bold. I don’t typically go up to strangers and ask if they need prayer for anything as a way to share the Gospel, but I have grown more confident to draw near to the throne of grace and have my identity in God and take those risks. I’m still a work in progress, but what is exciting to me is to see how much I’ve grown in my week here so far and how much further God can take me in the next two months.
I’ve had an excellent reception from my home church here, Korskyrkan. I have felt more immediately loved and accepted than I ever have during my first week going to a new church before. I have been invited to so many events, and have found a real God loving, passionate community at Korskyrkan. I don’t know that I’ve ever been prayed for more times in a one week period before than I have here. People who I have just met will lay hands on me and pray for me. It’s very powerful. The prayer culture I have seen here is definitely an example I will take back with me.
Korskyrkan, and Stockholm in general, is much more charismatic than I’m used to. The awesome discussion and openness of my brothers and sisters in Christ have been inspiring. I can see a real passion here that I believe is lacking in some churches back in the States. I love seeing all that God can do and embracing all the different ways we serve Him. People have different personalities, and we worship God in different ways. Being in Stockholm has reminded me how fun God is and how differently he has gifted each of us.
The passion during prayer and worship is inspiring. One would have to experience it to fully be able to explain it. There is a lot of passion and a great movement towards sharing the Gospel. I pray that God would continue that and just expand a discipleship movement here. The Holy Spirit is present and doing great things here. I believe the harvest is ripe, and I truly believe that God is building up followers here to reap.
Pionjärbloggen 