M4 – träningsprocess för församlingsplanteringsteam

Richard Hultmar, Korskyrkan Luleå:  Under 2012 kommer vi att starta M4 i Sverige.  Det är en träningsprocess för församlingsplanteringsteam. EFK har bestämt sig för en en församlingsplanteringsstrategi som bygger på Rekrytering, Urval, Träning och Coaching. M4 kommer att vara den huvudsakliga träningsdelen.

När M4 startar i Svergie görs det i nära samarbete mellan DAWN Norge, EFK och de andra samfunden i FG-nätverket.  M4 omfattar de flesta områden som är viktiga att arbeta med mellan den första drömmen om en ny församling, och förverkligandet, när man är en växande gemenskap på 30-100 människor, eller fler. M4 är utvecklat som ett processverktyg där vi vill se planterarteamen ta handlingsansvar. Har ni en dröm om något nytt kan M4 hjälpa till att förverkliga drömmen!

Det första som händer är att vi kommer att träna handledare för M4 i mars. Sedan kommer vi att dra igång själva undervisningen och handledningen till hösten. Undervisningen kommer att finnas i bokform samt på video. Varje team får en handledare och det kommer att man får jobba konkret med sin planteringsprocess utifrån sina egna förutsättningar. M4 är inte en metod eller en modell utan ett processverktyg. Det innebär att M4 ger god hjälp oavsett om du tänker husförsamling eller något Hillsongsliknande. Om du funderar på att plantera eller har tagit de första trevande stegen att starta en ny gemenskap, eller församling kanske M4 skulle kunna vara en god hjälp?

Kolla in www.m4europe.com Här finns information och en del filmer som förklarar vad det handlar om

Vilken tur att vi tog steget!

Johannes Stenberg, Skäggetorpsgemenskapen: Det senaste året har varit ett spännande år för min fru Noomi och mig. Vi bodde tidigare i Rinkeby, där jag jobbade som barn- & ungdomspastor. För ganska ett exakt ett år sen hade vi precis tagit beslutet att flytta till Skäggetorp i Linköping med drömmen och längtan att starta en församling.

Att lämna Rinkeby var ett stort steg efter åtta år på platsen och efter att ha jobbat i Rinkeby Internationella Församling i drygt fyra år. Vi trivdes väldigt bra, församlingslivet var spännande och vi hade många vänner, men ändå kände vi att det var dags för nästa steg.

Församlingsplantering har lockat oss under en längre tid (även om det är allt annat än glamoröst), och vi hade förberett oss under många år genom att gå kurser, prata med andra och läsa böcker. Men, det var ändå med viss bävan vi gav oss in i något nytt och flyttade till en stad där vi i stort sett inte kände några.

När vi väl tog steget visade det sig att flera andra bar på samma längtan som vi: att få se en församling växa fram i Linköpings mest invandrartäta stadsdel. Det visade sig också att Ryttargårdskyrkan längtade efter att konkret få stödja församlingsplantering och tog därför emot oss och vårt initiativ med öppna armar. Idag fungerar de som moderförsamling till oss.

Sedan i slutet av augusti har vi träffats som team för att lägga grunden för den församling vi vill se växa fram. Vi är nu 13 personer från 6 olika församlingsbakgrunder som träffas varje vecka i hemmen. Det känns stort hur Gud fört oss samman. En i vårt team uttryckte här om dagen sin glädje över att vi faktiskt vågade ta steget och flytta ner hit, eftersom vi annars fortfarande hade suttit var och en för sig och fortfarande bara drömt om en församling.

När jag ser tillbaka på året kan jag se hur Gud har förberett saker på de mest häftiga sätt. Gud har varit trofast och det är uppenbart att detta inte är något som vi startat, utan något som Gud initierat långt före oss. Tänk att vi får vara en del i det Gud gör. Vilken tur att vi vågade ta steget!

Varför är vi här?

Fredrik Lagerström, ”Med hjärta för Halmstad”: När jag och familjen flyttade till Halmstad för drygt två år sedan började vi verkligen från början. Vi hade ingen kyrka, ingen verksamhet, inga gudstjänster och ingen församling som väntade på oss när vi kom. Det var bara vi, två vuxna och två barn, som flyttade in i en lägenhet på Andersberg.

 Även om vi hade levt med tanken på ett framtida pionjärarbete i flera år, så kunde vi snart konstatera att vi behövde lära om och tänka nytt. Har man som jag vuxit upp i frikyrkan, och de senaste 20 åren varit engagerad som ledare inom diverse olika församlingsarbete, så finns det många beteendemönster som sitter i ryggmärgen. Det finns strukturer, uttryck och traditioner som kan tyckas självklara i en äldre etablerad församling, men som inte har någon naturlig plats inom församlingsplantering. Och när man planerar att grunda en ny församling tvingas man att fundera över olika frågor som varje församling regelbundet borde återvända till i bön och samtal:

•  Varför är vi här?
• För vem finns vi till?
• Hur når vi våra medmänniskor?
• Hur är vi församling?
• Hur gör vi lärjungar?
• Hur gestaltar vi Guds rike i vår vardag?
• Vad ska vi prioritera och vad ska vi inte göra?

 Innan vi lämnade Ludvika, där vi bott i sex år, upplevde vi tydligt att Gud lade Halmstad på våra hjärtan. Trots att vi inte kände någon i Halmstad fick vi en stor kärlek till vår nya bostadsort, redan innan vi flyttat hit. För oss är det tydligt att vi är här därför att Gud vill ha oss på den här platsen. Gud har gett oss en dröm om att vi ska få se nya efterföljare till Jesus och att en rörelse av husförsamlingar ska växa fram i vår byggd. Vi vill forma en församlingsgemenskap där vi delar varandras liv, där Gud får vara en naturlig del av vår vardag, och där våra vänner kan finna och växa i en personlig relation till Jesus.

 Under den kommande veckan har jag fått förtroendet att skriva på den här bloggen. Min förhoppning är att kunna dela något från det som är vår vardag och de tankar som vi lever med. Hoppas att du som läser ska finna något av intresse. Välkommen att höra av dig om du har lust. Om du vill får du gärna titta in på vår församlingsblogg också: www.medhjärtaförhalmstad.se

 

 

Pastorsträsket

Så länge jag kan komma ihåg har jag känt en kallelse från Gud till tjänst. Ju äldre jag blev förtydligades kallelsen, både i mitt inre och genom omgivningens bekräftelse att det handlade om församlingsgrundande arbete. Ibland har människor och det kyrkliga systemet försökt att trycka in mig i mallen ”pastor”. Även om jag ibland har fallit i fällan har jag aldrig känt mig hemma i varken begreppet eller paketet ”pastor”.

I många frikyrkorörelser världen över har pastorn kommit att bli så viktig att en församling nästan inte är en riktig församling om den inte har en riktig ”pastor”. Vi förväntar oss mycket av pastorn. Han eller hon ska predika (underhållande, uppmuntrande, bibliskt, inte för utmanande, på ett sätt så att alla vill komma till just vår församling), visionera, administrera, leda verksamheten, göra hembesök hos gamla och sjuka, själavårda, leda människor till tro, leva i bön, ha en perfekt familj, tillmötesgå församlingens alla intressegrupper och åldersgrupper och så vidare… Är det någon mer än jag som tycker det här låter absurt?

I en undersökning av Barna Institute utförd bland amerikanska, protestantiska pastorer kom man fram till följande:

• 94 procent känner sig pressade att ha en idealisk familj.
• 90 procent arbetar mer än 46 timmar per vecka.
• 81 procent säger sig ha otillräcklig tid med deras respektive.
• 80 procent tror att pastorsämbetet påverkar deras familj negativt.
• 70 procent anser sig inte ha någon nära vän.
• 70 procent har lägre självkänsla än när de påbörjade sin tjänst.
• 50 procent känner sig otillräckliga i att möta kraven i yrket.
• 80 procent är missmodiga eller kämpar mot depression.
• Mer än 40 procent berättar om att de lider av utbrändhet, hektiska scheman och orealistiska förväntningar.
• 33 procent anser att pastorsämbetet är en direkt fara för deras familj.
• 33 procent har allvarligt övervägt att säga upp sig det senaste året.
• 40 procent av pastorers avskedsansökningar grundar sig i utbrändhet.

Låt siffrorna sjunka in! Kan det vara så att vi har ett systemfel?

Nya Testamentet målar upp en helt annan bild av hur församlingar fungerar och betjänas:

• Alla i församlingen förväntas ha något att ge varje gång man möts.
• Ingenstans talas det om att en lokal församling ska ledas av en pastor.
• Lokala husförsamlingar vårdas av äldste/församlingsledare (grek. presbyteros/episkopos) som det alltid talas om i kollektiv.
• Tjänsterna apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare betjänar den stadsvida eller regionala församlingen och utrustar de troende till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp.
• Allt ledarskap sker utifrån relation och funktion och inte från position.

Pastorsträsket är så förödande. Superpastorer som predikar för massvis av församlingar på storbildsskärm, som Dagen.se berättar om, är ju bara absurt. Pastorsträsket leder till omognad, passivitet och konsumtiontänkande bland Guds folk och frustration och utbrändhet bland många pastorer som inte får fungera som Gud har tänkt.

Kan vi inte låta Gud dra upp oss ur pastorsträsket och låta Ordet och Anden leda oss in i framtiden?

Den levande Gudens församling

Det finns många uppfattningar och missuppfattningar om vad kyrkan består av. Vissa tänker på en byggnad, andra på de verksamheter man bedriver i byggnaden. Andra tänker på de organisationer och strukturer som uppehåller verksamheterna som man bedriver i byggnaden.

Under de första århundradena av kyrkans historia fanns inte kyrkbyggnader. Att ens associera ordet ”kyrka” med en byggnad uppförd av människor är helt främmande för Nya Testamentet. Kyrkan består av levande stenar – den består av människor. De svenska orden kyrka och församling är översättningar från samma bibliska ord på grekiska, nämligen ekklesia. När det talas om kyrkan eller församlingen i Nya Testamentet syftas det på följande vid olika tillfällen:

1. Den universella församlingen som består av alla troende i alla tider (ex: Ef 1:22).
2. Församlingen i staden som består av alla troende som bor på samma plats (ex: 1 Kor 1:1-2).
3. Församlingen som möts i ett hem som består av troende lärjungar till Jesus som överlåter sina liv till Jesus, varandra och sin omgivning och lever i en nära gemenskap (ex: 1 Kor 16:19).

Dessa är de enda nivåerna av församlingsliv. Det finns inte en enda referens till kyrkobyggnader, inte ett ord nämnt om kyrkosamfund, inte ett exempel på lokala församlingar med olika namn som lever i splittring i förhållande till andra lokala församlingar.

Jag menar att församlingen som möts i ett hem är det absolut mest konkreta uttrycket av Guds församling. De flesta gånger NT talar om hur församlingen ska fungera syftas på församlingen i ett hem. Har man inte varit med om det har man missat mycket av vad församlingen är tänkt att vara. Vad kännetecknar då en husförsamling enligt Nya Testamtet? Några exempel:

• Jesus är huvudet, ledaren, centrum och syftet för församlingen.
• Gemenskapen är så tät så att hela församlingen lider när en person har det svårt.
• Varje gång man möts kan var och en dela med sig av något till de andra. Samlingarna hänger inte på en enskild person.
• Herrens måltid firas som en riktig kärleks- och gemenskapsmåltid som man blir mätt av.
• De som är en del av gemenskapen ser inte något av det man har som sitt eget utan gör allt för att fylla de andras behov.
• Man identifierar sig med alla troende i den stad man bor.
• Består inte av besökare utan av lärjungar till Jesus som gör fler lärjungar till Jesus.

Personligen tror jag att den här typen av gemenskap är något av det mest förvandlande man kan vara en del av. Jag drömmer om en rörelse av husförsamlingar som sprider sig från person till person, från hem till hem, från stad till stad. Guds församling som gestaltar Jesus Kristus är den här världens hopp!

Riv kyrkan!

När vi flyttade till Helsingborg med ett församlingsplanteringsteam funderade och bad vi mycket över vad församling egentligen är. Vi kände att Gud gav oss en växande längtan efter ett församlingsliv som var mer vardagligt, mer dynamiskt, mer 24-7, tätare gemenskap och aktivt lärjungaskap. Vi var trötta på att ”gå till kyrkan” och längtade efter att ”vara kyrka”. För 2,5 år sedan startade vi den första husförsamlingen i vårt hem och det har verkligen varit en spännande resa!

Jag tror att kyrkobyggnaderna är en stor belastning för dagens kristenhet. Väldigt mycket av det som församlingen är tänkt att vara begränsas och förstörs av kyrkobyggnaderna. Även om stora delar av frikyrkorörelsen inte anser att kyrkobyggnaden är helig så är det oundvikligt att byggnaden leder till att det vi gör där inne är lite heligare och lite viktigare än det vi gör på andra platser. Det är en obiblisk uppdelning av det kristna livet.

Jag hörde om en församling någonstans i Sverige som funderade på att inreda ”sidosalen” i deras kyrkobyggnad som en fritidsgård och sätta in ett biljardbord där. Den stora diskussionen kom att handla om huruvida sidosalen var en del av det ”heliga kyrkorummet” eller inte. För om det var det kunde man ju inte vanhelga det med ett biljarbord. Detta utspelade sig på 90-talet. Hur sjukt har det inte blivit? I Nya Testamentet talas det inte om heliga byggnader, det talas om att vi är ett heligt folk som ska leva heliga liv!

Fundera över följande fakta:

• Det bibliska ordet ”ekklesia” som vi översätter med kyrka/församling återfinns 112 gånger i Bibeln. Inte en enda gång talas om fysiska byggnader.
• Under de 300 första åren av församlingens historia fanns i princip inga kyrkobyggnader. Ändå verkade församlingen blomstra och växa trots motstånd och förföljelse.
• När kommunisterna tog över i Kina rev man kyrkobyggnader, avrättade pastorer och skickade hem missionärer. I väst trodde många att församlingen skulle dö. Istället växte de från ca 1 till uppskattningsvis 100 miljoner.

En biblisk församling består inte av scen, altare, talarstol och bänkar. Om den skulle göra det skulle den vara ett monster. En biblisk församling är levande och organisk. Den består av Jesus och hans folk i gemenskap. Församlingslivet begränsas inte till en plats, det levs ut överallt; i hem, på skolor, på arbetsplatser, på arbetsförmedlingen, på gator och torg och på restauranger och pubar. Gud bor nämligen inte i hus som är byggda av människor.

Här kommer ett videoklipp från USA som illustrerar det här:

I tidningen Dagen ställs frågan vad vi bör göra med våra kyrkor. Varför inte riva kyrkobyggnaderna och sätta människor fria att följa Jesus fullt ut, överallt och hela tiden?